-------Plastic Beach är briljant-------

Det var länge sedan jag hörde något av Damon Albarns och Jamie Hewletts hutlöst coola popband. Ni vet, den där poppiga electronic-drömmen bestående av de påhittade bandmedlemmarna Noodle, Murdoc, Russell och 2D. Gorillaz. Såsom de har förgyllt mina sena sommarkvällar, men det var inte förrän igår som jag hörde talas om deras nya platta, Plastic Beach. Som alltså kom ut för lite mer än en månad sedan och som jag inte hade den blekaste aning om ens existerade. Jag köpte skivan så fort som möjligt och spelar på för fullt i skrivande stund.

Är det för att det inte reklamerades ett ynka litet knyst om Gorillaz nya album här i Sverige eller är jag bara hutlöst seg när det kommer till skivutsläpp? Tydligen var det hur hypat som helst. Men hur som haver är jag bara glad att det virtuella brittiska bandet äntligen släppte lite nytt material till min arma musiksjäl, som denna gång tar semester i en plastbelagd ö, tillsammans med en skattkista av gästartister.

Och vilket album sedan - det här är helt klart det mest experimentella mixen som seriefigurerna rört vid. Libanesisk orkester, de karaktäristiska electronic-ljuden och gästartister såsom Mos Def, Lou Reed och The Clash-gubbarna Mick Jones och Paul Simmonon, blandas ihop till en våt och salig hip hop-dröm. Till en början kändes albumet oväntat blekt och man hör snabbt att Plastic Beach-kollektionen saknar just de där omedelbara catchy-hitsen, men Plastic Beach är den typen av album som bra växer med tiden och bäddar istället upp för en egen värld med en alldeles egen identitet till skillnad från de mer lösryckta albumen från tidigare år - det är exotiskt, surrealistiskt, egendomligt och så Gorillaz-psykedeliskt man möjligtvis kan bli. Det ligger så mycket själ i samtliga låtar att det, tids nog, kommer bli ett enda stort hopkok av vågade och härliga klassiker.

Mina absoluta favoriter hittills är "To Binge" och "Empire Ants", ett samarbete mellan Damon och svenska sångerskan Yukimi Nagano med/från Göteborgsbandet Little Dragon. Framförallt är förstnämnda så romantiskt framhävt och trallvänlig att jag inte kan gör annat än att känna mig som hemmastad i den fiktiva ö-paradiset.

To Binge:

http://www.youtube.com/watch?v=s0AUHWdTT9M

Empire Ants:

http://www.youtube.com/watch?v=1FR5XvKCcu0&feature=related

Ah, och man får inte heller förglömma den fantastiska musikvideon till singeln Stylo, som förutom bjuder på en underbart klämmig Bobby Womack också gästas av en viss yippie-kay-yay motherfucker:

http://www.youtube.com/watch?v=pvLz89D6RUo

Albumet i korthet: Mina sena sommarkvällar är räddade...