Svenska
Blog
HQ
La Gran Finale !

La Gran Finale !

Ni minns allihop direktsändningarna från valet 2006?

Göran Persson blev slagen innan alla röster hade räknats in och meddelade hela Sverige att hans skulle avgå under tidig nästa år.

Publikmassorna började få tårar i ögonen.

Högra sidan vann.

Bra avslut?

Nej.

Så här ska inte ett avslut från den slagna sidan se ut, om den mörka sidan regerar - det ska vara spektakulärt och oförglömmigt slut, som ska få sitta fast i folks näthinnor en lång tid framöver.

Därför har Verklighetens sanna och osedda sida valt att visa vad som egentligen hände när Göran blev slagen, utan sorgliga tal, rosor och sentimentalt crap.

Här är den sanna historien.

Själva scenen utspelade sig egentligen på ett unket rum, bakom kulisserna - ett par Moderatsoldater, iförda rustning och gasmasker, några slags fascistiska supersoldiers, slog ner statsministern med sina gevär, efter en fight. Nerblodad och sittandes vid en väggkant, stönade statsministern av smärtan. Glasögonen var trasiga.

Soldaterna har nu ett stort övertag och det hela ser ut att vara slutet för Göran.

En av soldaterna träder fram med en slags shotgun och frågar robotstelt till Göran:

- Har ni några sista ord, innan ni förgörs... f.d. statsministern?

Persson kände ilskan träda fram ur smärtan i huvudet - inte skulle han komma undan med de orden? Inte skulle allt sluta så här?

Nej - han måste visa att det än finns gnista kvar i honom.

Därför svarar han med, efter att ha slitit upp skjortan:

HQ
Ver- Kahn

Ver- Kahn

Så heter han. Ver Kahn.

Han är en liten utomjording, svävandes i universums tysta dunkel. Han befinner sig i ett litet flygfat och tittar sig oroligt omkring i rymden, bland nebulosorna, stjärnorna, planeterna, de violetta skyarna som uppenbarar sig bakom en smaragdgrön planet.


.

Denna minimala utomjording är på jakt efter ett nytt hem, en trygg plats att bosätta sig på, en ny planet, en ny värld, utan några som helst komplikationer, som i hans tidigare hemplanet. Där lovades mycket, men visade sig vara skitsnack, eller som man säger i hans värld Ver: Kihn- sha!


.

Hur som helst, har han inte kunnat hitta något, inte en enda planet - tills han ser ett starkt ljus från ett avlångt avstånd.

.

Han trodde att det var solen som blände hans ögon, men visade sig ha fel - solen befann sig på längre avstånd från ljusets källa, enligt hans utomjordiska navigator.


.

"Vad kan det vara? Ett... nej... så här långt bort?"

Han kan först inte tro det - men det finns en planet kvar trots allt. Någonstans där det lyste starkare än solen någonsin kunnat göra.

I glädjeruset han fick, satte han snabbt kurs till ljuskällan, i ljusets hastighet.

.


Han kommer närmare - enligt hans världskarta, är det okänt område han har framför sig, men bryr sig inte om det.

.


Planeten han kom till, bestod av gröna kontinenter och stora blåa öppna vattenmassor, men sätter sitt slutgiltga mål mot ljuset, som verkar komma från Sverige.


.

Han kommer allt närmare de gröna skogarna och fina röda stugorna och hamnar till slut mot ljusets källa - en beigefärgad liten glob som reflekterades av solens strålar.


.

Ver- Kahn hoppar ur sitt nyligen landade rymdskepp och tar ett friskt andetag. Inte särskilt rent och något förorenat, men det borde gå att ordna.

Han tittar sig omkring - mycket öde och obebott - en perfekt plats att leva sitt nya liv i!

Han är så glad över sitt fynd.

.

Han tänker därför ingiva denna nya plats - Kahn plockar stolt upp sin minatyr- flagga.

Rymdvarelsen promenerar långt ut i det öde landet och lyfter upp flaggan, med ett stolt leende:

Härmed namnger jag, Ver- Kahn, denna nya planet till... Ver- Kahn!"


.

Och med ett kraftigt hugg mot den hårda ytan, öppnas ett stort hål och det innehållande luftdraget blåser bort stackars Ver- Kahn, tillsammans med sin flagga och farkost.

Fredde Potatoe-head Reinfeldts huvud blev döden för Ver- Kahn, som krossades av sin farkost mot marken.

Flaggan högg sig fast i gräset, men trampades bort.

Slut på Ver- Kahn berättelse.