Enligt tidningarna idag, hotar Fredrik Reinfeldt med att avgå om han inte får med sig de moderata ledamötena när riksdagen ska besluta i frågan om tillåtlig signalspaning mot dator- och teletrafik.

Detta skakar såklart moderatorerna och irriterar många riksdagsledamöten.

För vem blir inte irriterad över småglin...?

Välj en av filmerna här nedan och förtrollas -

Dröm.

Dröm dig bort från den lilla jord du sitter i.

Dröm att...

Dröm att du befann dig miltals från fast mark. Du svävar i molnen och solen tränger in genom gasen.

Dröm att du sitter ombord på ett ståtligt slagskepp i rymden. Du kan andas där och skådade de klumpiga rymdvalarna som svävade bredvid skeppet.

Dröm att du sitter stillsamt på båtens framsida del och matar dina ögon med rymdens tårframkallande färg-fläckar - violetta, orangea, röda.

______

Ännu en beundransvärd favorit scen från filmens värld är urplockad. Detta är en andlig fortsättning på bloggen "Medmänsklighet eller plikt?" och utan att följa den ensidiga utformningen.

Sammanfattningen av scenen är simpel:

En skattjakt in i rymdens okända mysterier, är just det som vår hjälte Jim har eftersträvat så mycket - ett äventyr i rymdens alla hörn, nebolusornas värld, i en värld där båtar kan flyga i luften, en plats där man kna andas in luften från allra sjupaste rymd, en färd som han så länge drömt om, när det visar sig att den gamla sagan visade sig vara sann - skatten finns någonstans i universum!

Nya äventyr väntar.

Men under färden, får han sällskap av en skum besättning, som ständigt kastar misstänksamma blickar över Jims axel - bland de mystiska utomjordingarna ombord på skeppet, sitter cyborgkocken, John Silver, och
tvingar Jim att plocka bort varje enstaka snäcka från båtens undersida.

Jim är nämligen inte en erfaren äventyrare, ingen stor upptäckare, ingen känd conquistador - han är en simpel skeppspojke som sköter fartygets smutsiga delar. En speciell pojke vars stora dröm inte var att roffa åt sig alla glittrande delikatesser - det enda som saknas i hans unga liv, var en fadersfigur som kunde se efter honom.

Under scenen, visas Jims historia och i sällskap med pain-in-the-ass kocken/chefen, får de uppleva roliga situaioner.

Jims tidigare pappa, verkade inte vilja ha med sin familj att göra - han lämnar efter en tid sin gråtande fru och chockade son kvar i splittret och beger sig istället till en plats han trivdes bättre på.

Detta sorgliga moment lämnar lille Jim med en stark innerlig önskan att få en far. En vuxen man som kunde imponeras av hans uppfinningar, som glade sig åt att vara hans vän.

Som Jim tittar ut över rymdhimlen - önskningar slår inte alltid in. Men ett stjärnfall måste ha passerat förbi obemärkt, för självaste cyberkocken och Jim börjar plötsligt skapa ett vänskapsband med varandra.

Ett starkt sådant. Hårde, gamle Silver, en skurk med planer inför myteri innanför sin metalliska rockärm, med hälften hjärta, hälften maskin... börjar plötsligt likna alltmer en trygg faderlig figur.

Som sagt, nya äventyr väntar...

________

Denna scen är som misstänkt, från den ganska unika Treasure Planet, Disneys egna tolkning av den berömda boken Skattkammarön. Då boken känns själlös, uråldrat, tråkigt nog stelt och ofilmbart, visar Disney att de fortfarande kan skapa filmagi, utan att ha Pixar vinkande på en.

Efter så många platta fall, lyckas skaparna utveckla ett speciellt band mellan Jim och John, något som boken verkligen saknade och behövde för att fängsla mitt intresse.

Att sedan låta skattjakten utspela sig i vackra rymdmiljöer, värda att döda för, var ett... imponerande val. Fräscht och uppfinningsrikt. Adorable. Som fan. Precis min stil.

.
.
.

Tack vare Disneys Skattkammarplaneten, har mitt mycket unga musikhatare, transformerats till en musikälskande ungdom.

Under själva scenen, spelas en låt av John Rzeznik från Goo Goo Dolls - den låten, var början till ett mer öppnat intresse inför musikvärldens alla smakbitar. Den var början till mitt uttökade musiklyssnande.

Tack för den magiska stunden.

____________

Filmscenen: http://youtube.com/watch?v=--a7ipDlBUw

Musikvideon: http://youtube.com/watch?v=Js4AjM3lnVM

Jag vet att Oscar- galan är över och etc., men jag kände helt enkelt för att rita den här bilden.

_____

Juryn såg något mycket egendomligt i de där dystra ögonbrynen - någon slag skuld eller något liknande.

Vad det än var för styrka i ögonbrynen, släppte de statyetten, så att de slipper de där ögonbrynen...

.

.

.

.

Ska ta mig bort från politik denna gång och skildra Dr. Strangelove i ett drömjobb som sannerligen hade passat honom, men som han aldrig fick.

.

.

.

Vad sägs, Doc?

Ni minns allihop direktsändningarna från valet 2006?

Göran Persson blev slagen innan alla röster hade räknats in och meddelade hela Sverige att hans skulle avgå under tidig nästa år.

Publikmassorna började få tårar i ögonen.

Högra sidan vann.

Bra avslut?

Nej.

Så här ska inte ett avslut från den slagna sidan se ut, om den mörka sidan regerar - det ska vara spektakulärt och oförglömmigt slut, som ska få sitta fast i folks näthinnor en lång tid framöver.

Därför har Verklighetens sanna och osedda sida valt att visa vad som egentligen hände när Göran blev slagen, utan sorgliga tal, rosor och sentimentalt crap.

Här är den sanna historien.

Själva scenen utspelade sig egentligen på ett unket rum, bakom kulisserna - ett par Moderatsoldater, iförda rustning och gasmasker, några slags fascistiska supersoldiers, slog ner statsministern med sina gevär, efter en fight. Nerblodad och sittandes vid en väggkant, stönade statsministern av smärtan. Glasögonen var trasiga.

Soldaterna har nu ett stort övertag och det hela ser ut att vara slutet för Göran.

En av soldaterna träder fram med en slags shotgun och frågar robotstelt till Göran:

- Har ni några sista ord, innan ni förgörs... f.d. statsministern?

Persson kände ilskan träda fram ur smärtan i huvudet - inte skulle han komma undan med de orden? Inte skulle allt sluta så här?

Nej - han måste visa att det än finns gnista kvar i honom.

Därför svarar han med, efter att ha slitit upp skjortan: