Min kompis Steph, serizawa här på Gamereactor, sitter ofta i sitt rum och målar, dagarna långa. Hon gör inte så mycket väsen av sig när hon arbetar. Hon har inget riktigt ritbord att måla sina alster på och måste göra det mesta på sitt golv, alternativt på sin säng.

Men ibland förstår jag inte hur hon gör det. Hur hon får till de hårfina strecken. Hur hon får till hår. Hur hon kan smälta så varma färger med varandra. Hur hon kan skapa så vackra bilder. Hur pass kreativ hon faktiskt är. Hon har en egen nyckel till sin lilla värld, en egen dimension bestående av valar, skogsdjur och byar, och delar den mer än gärna sin drömska värld med tittare - hon skapar och delar sin dröm, precis som en viss storfilm som rullar på biograferna just nu.

Hon har kommit så långt nu att hon har en egen konstutställning på gång och sprider sina verk alltmer genom medlemskap i högre konstsidor och intervjuer.

Just nu har hon tagit steget längre och har valt att trycka prints av några av hennes mest berömda verk och säljer de till rimliga priser, i en begränsad upplaga.

Min varma rekommendation är att köpa en av hennes verk - och därmed dela världen med henne. För hon är bäst.

Här nedan är länken till hennes prints och lite köpinformation. Ni skulle bara ana hur glad hon blir om ni visar ert intresse!:

http://electricophelia.blogspot.com/2010/08/prints.html

Ah, och hands off "Monstro". Den är min.

Jag är lyrisk.

Jag känner mig inspirerad.

Jag vill ha en metalltotem att pyssla med för att försäkra mig om att jag befinner mig i verkligheten.

Inception, alltså. Jag väljer att skriva mina direkta intryck istället för att sätta ihop en fullmatig analys till imorgon. Och det är tamejfan en av de läckraste actionfilmerna jag har haft nöjet att uppleva på bio.

Jag hade faktiskt inte den blekaste aning om vad Inception handlade om. Jag undvek alla trailers och tvspots jag kunde för att få mig bästa möjliga filmstund och jag fick mer än så.

Det är en smart och komplex berättelse, men ändå såpass simpelt i sitt upplägg att man aldrig går vilse i de många konversationerna om drömmar och mindfuckande spänningsmoment och kan njuta av filmens pulshöjande spänning utan större problem att hänga med i berättelsen. Den liksom kittlar ens tankeverksamhet utan att vara ondöigt tillkrånglad. Och jag kan lova att det här är den typ av film som man kommer att diskutera mycket efter filmens slut.

Matrix möter ExistenZ och en smutta Paprika i årets hittills läckraste och snyggaste film. En magnifikt invecklad actionrulle med hjärna och fantasi.

Jag ska nu låta filmen smälta samman lite. Så om du inte har sett Nolans hittills bästa film - se den. På bio, snarast.

Är numera tillbaka från Paris och här hade man tänkt att skriva en fläskig blogg om alla mina upplevelser, men det vore nog roligare att ta upp härligheten i punktform, baserade på dagliga anteckningar. Bilder längst ner, de som jag fick plats med.

- Ryanair-planet jag satt på tvingades nödlanda i Frankfurt. Trevligt, trevligt. Kartongflyg 2000.

- Busschauffören var vresig och vägrade prata engelska. Gubbfan.

- Väl framme i huvudstaden möter jag bråkande franska taxichaufför. Lät fint, vad de nu än kallade varandra.

- Taxichauffören som skjutsade visade mer än gärna upp sin rasistiska sida genom att skrika åt en muslimsk kvinna att åka hem till sitt eget land

- Lägenheten är superskön. Saknar toalettlås, dock.

- Metron är precis framför bostaden, supermarket mittemot och bageri bredvid oss. Win!

- Allt är väldigt litet i Frankrike. Låga balkongräcken, franska dvärgar och matportioner. Un peu!

- Många fransmän var ganska dugliga på engelska, tack och lov. Pajigt värre, men förståeligt.

- Det är en väldigt ojämn mark i Paris. Eller så är jag sjukt klantig.

- Jag har ett kasst lokalsinne.

- Tur då att tunnelbanan i Paris är så smidig, snabb och enkel att använda. Rekommenderas mycket, mycket varmt. Man kände sig som hemma i det finfina metron. Dock är dörrarna livsfarliga och kan klamra fast dig på ett ögonblick. Det fick min stackars axel erfara.

- Bruce Campbell på franska var ganska badass. Franska dubbningar är övertygande, även om jag inte fattade ett ord av dem sa.

- Jag funderade på att köpa en "Royale with Cheese", enbart för Pulp Fiction-referesen. Sen kom jag på att filmen är rysligt överskattad och att den inte var värd referensen. Fransk hamburgare var annars väldigt gott.

- Frankrike kan film, dem - eller vad sägs om Sexy Dance 3: The Battle, Katt & Hund 2: Kitty Galores Hämnd och Furry Vengance med Brendan Fraser?

- Sniglar är rätt skapliga grejer. Lite pjåskiga att tugga, men med vitlöksfyllning blir den en hyfsad maträtt.

- Fransk mat var i övrigt inte mycket att ha. Dock är Frankrike desto bättre på ost, bröd, bakelser, kaffe och choklad (som var helt delikat, värda sitt dyra pris om man besöker de lyxigare delarna).

- Det konsumerades minst 46 "parisian baguettes", minst en crêpe per dag och ost i sådana mängder att jag inte kunde hålla räkningen för hur många ostbitar jag slukade. Stank dock som bara den väl i lägenheten.

- Franska kyssar är att undvika.

- Notre Dame är fantastiskt. Framförallt när man har en viss Disneyfilm i åtanke och börjar nynna på några av sångerna så fort man närmade sig kyrkan.

http://www.youtube.com/watch?v=Tv4W0VkoUfM

- Ingen semester utan lite KFC.

- Franska gypsies försökte ta min KFC och rev mig i armen med sina förstörda naglar. Dis mah bucket here!

- Eiffeltornet är... makalöst. Man underskattar dess storlek på långt håll, men skiten är så stor att man får svindel. Mest svindel fick man av att se 2-3 målare hänga på rep från tornet och lackera metallen. Strong, plentiful French balls.

- Jag passade givetvis på att gå uppför den makalösa byggnaden. Herr Eiffel var inte riktigt klok, det sade de redan då när han hade planer på att bygga tornet. Men snygg blev den. Och galet sevärd.

- Till skillnad från alla suckers som stod i timmar i väntan på en hiss, kämpade jag mig istället uppför trapporna. Brände av all KFC och lite till. Kön sägs egentligen gå snabbare, jag kanske bara hade otur.

- Utsikten från toppen av tornet är mäktigt.

- Jag tänkte på scenen i From Paris With Love där John Travolta och sin kompanjon sniffar i sig kokain från en urna uppe på Eiffeltornet. Helvete vilken hemsk film. Regissören fortsätter att måla upp Paris som en kriminell armhåla till stad och göra makalöst dumma thrillers.

- Jag måste då säga det: fransyskor är så vackra, förförande och fina att man smälter vid åsynen av dem. Franska män är också väldigt, väldigt vackra. Lite som Pasqual i Heavy Rain. Läckert folk, fransoserna. Ja, utom männen som ser ut som Nicolas Sarkozys syskon, det vill säga.

- Det är verkligen romantikens stad. Många grovhånglande par. Till och med de knäsvaga gamlingarna räddes inte att flörta vilt med sina partners och svajade som om de var unga på nytt.

- Fransoser älskar verkligen att röka. Ser bra ut med en sned rykande pinne i deras mungipor.

- Ingen i Frankrike bär basker, utom turisterna. Fransoser vet bättre än att ta på sig den fula mössan i den värmen.

- Makroner är ljuvliga. Måste lära mig att baka raringarna.

- Det rådde Starcraft II-feber i ett gathörn. Gjorde mig lite småsugen på spelet, även om jag aldrig spelat det.

- Mina fötter är förstörda av så mycket vandrande. Klart värt det, dock.

- Hittade en gata med mitt efternamn på. Där bodde minsann min förfader. Coolt!

- Café-livet var bland de mest positiva upplevelserna jag hade där. Efter en dag av enbart vandrande, är det så avkopplande att ta sig in i närmsta "brasserie" och koppla av med en öl/jordgubbskaka och bara titta ut mot det franska gatulivet.

- Gick förbi Champ-Élyssés och Triumfbågen ett fåtal gånger. Hade dock ingen kamera redo lagom till Tour de France. Fan.

- Louvren är extremt läckert. Det kändes så storlaget att titta på Delacroix-målningarna och Mona Lisa. Och så fick man några sköna Da Vinci Code-vibbar.

- Jag planerade att åka till Versailles, men upptäckte att det låg lite väl långt bort från centrala Paris. Fick prioritera annat, som Musée d'Orsay. Allt från Van Goghs självporträtt till Monets Olympia.

- Hittade också en målning av självaste August Strindberg. Han var en klåpare på att måla.

- Antoine de Saint-Exupéry, författaren bakom en av världens bästa böcker Den Lille Prinsen, låg begravd i Pantheon. Bra karl, det där.

- Grymt dyra kläder. Grymt mycket parfym. Grymt mycket kaffe.

- Fransk tv räds inte att visa sensuellt och erotiskt material, mjukare material används till och med sent på nätterna i Nickelodeon.

- Avatar på franska, haha.

- Schweppes-varianterna Pomm' och Agrum' är väldigt goda.

- Ingen gata utan en lokal whino. Han var cool.

- Paris måste upplevas med en partner. Nästa gång tar jag med mig någon jag verkligen gillar och tar med henne upp till toppen av tornet med några glas champagne.

- Se upp för "trådniggahs". Dessa är en hop svarta män som försöker snöra färgranna trådar runt din arm i hopp om att kunna sälja armband. Slå dem om nödvändigt eller om de tafsar lite väl mycket.

- På tal om Tour de France, så vann en spanjor, igen. Senare på tv ser jag att en spanjor vunnit en global motorcykeltävling. På spanska tv-kanalen visas fortfarande repriser av VM-triumfen. Fy fan för er, Spanien. Det var äckligt att titta på.

Sweet tjej & dragspel

Ljusets stad, upplysningens stad, romantikens stad, grodornas stad - kärt barn har många namn och snart får jag äntligen vandra på de välkända franska monumenten, sitta på en bänk med en croissant och blicka över det franska gatulivet och sväva i romantiska dofter från de lyxiga restaurangerna.

I korthet: imorgon far jag iväg till Paris och slappar där i en vecka. Det ska bli underbart.

Det enda jag oroar mig över är språket - jag hoppas kunna interragera på engelska, utan att behöva tokbläddra i en ficklexikon hela veckan.

Snart, Remy, snart ska jag få uppleva det sanna franska köket - några tips från er som har varit där?

Jag skrev tidigare att jag var helt färdig med mitt manus till Mäkiska Spelet. Det var inte helt och hållet sant. På grund av att en mupp i spelteamet, Ridley, tagit en avsevärt längre semester än trott, har det därför resulterat i ett ofärdigt helhetsmanus (då han inte har lämnat in sitt manus, trots deadline).

Detta har resulterat i att Reqo får jobba ännu mer på manusstrukturen och han bad därför mig att skriva ihop ännu mer material till Akt III, som jag annars var hyfsat klar med.

Jag har alltså suttit idag och bara fixat och knåpat ett manus som jag hoppas håller sig starkt när det väl presenteras i spelform.

Och jag måste då säga det - spelet bara växer och växer. Jag tyckte att det var tillfredställande nog med min huvudstory och Reqos story vid sidan om, men ännu mer material har tillkommit och jag är väldigt positivt ställd.

Storyn är ännu bredare, det finns ännu fler karaktärer att möta, ännu mer varierande gameplay, ännu mer moviefreakism och extra allt och lite till. Så förvänta er ett riktigt tät jävla spel i framtiden.

Bland annat har jag skrivit och knåpat ihop ett slut till Akt III som utan tvekan är det mest mäkiska jag har skrivit till spelet, hittills. Tackar Reqo för den lilla idén som jag köttade till sjukt mycket.

Reqo betonar dock ofta hur storskaliga och galet krävande sekvenser jag skriver ibland och att jag skulle ha i åtanke att det inte är ett avancerat program som spelet skapas i.

Desto mer intressant att se hur det hela ser ut i slutändan.

I korthet: Reqo sitter och bygger på spelets grafik och sekvenser, men ligger ännu på manusstadie. Jag har precis färdigställt det jag hade att komma med.

Därav föreslog han en struktur som skulle kunna fungera i längden för spelets berättelsesätt och jag gillade det. Hoppas den strukturen håller sig.

Det var allt.