Det har förföljt mig i flera veckor nu. Den här förbenade tentamen. Jag läste om arkiveringsarbete, feministisk perspektiv i filmhistorisk analys, akademiska avhandlingar om teoretisk filmåskådning, cementtung kurslitteratur och andra redogörelser om kulturell värde i filmhistorik.

Litteraturen. Rena gallimattiasen för mig. En fet hög av pretentiös babbel som vägrar komma till någon poäng. En synonymbok inkörd i en mixer. Är vetenskapligt folk verkligen såhär tråkiga och gråa in i själen? Nåja, nu är kursen i alla fall avklarad (för den här gången) och jag kan vila ut.

Men jag tycks alltid missa något i tentor. Jag brukar blanda ihop historiska händelser och personer med varandra och sitta där med ett rostigt kugghjul inför en fråga jag egentligen kan svara på, men som aldrig kommer fram. En sådan där fråga vars svar man först inser klockan 3:48 under den kommande natten. Det sitter där på tungan, men det kommer sällan ut.

Och ändå kändes tentan nästan förolämpande enkelt utformad. Läraren hade givit oss en exempeltenta för några dagar sedan och det visade sig att en del frågor var rakt av kopierade till den nya tentan. Löjligt, framförallt då jag aldrig plöjde igenom frågorna från exempeltentan...
Suck.

Nåja. Jag får se hur det går. Jag orkar inte oroa mig mer. Brandon Mariano nämnde på MNC att jag förmodligen skulle göra en FFFFUUUUUUUUCK-blogg efter att ha uttryckt min ängsliga oro över det här provet.

Så... det gjorde jag. Knåpade nyss ihop ett gäng rutor, baserad på den där populära internet-memen om gubben som skriker "FFFFUUUUUUUU-" i sista serierutan efter en vardaglig, och oftast kaosartad, händelse. Hysterisk rolig och användbar meme, från en annars gräslig community.

Det hela började med ett gäng ungar som förstörde hela min morgon ombord på tåget. Fy fan.

Klicka för större bild!

Man kan klicka också

Kentucky Fried Chicken har florerat i luften ett bra tag nu... i viss vänskapskrets råder diskussioner kring den friterade kycklingen med jämna mellanrum, South Park lanserade ett avsnitt om KFC-abstinens för några veckor sedan och nyligen gav Mäki tummarna upp för den feta matkulturen i staterna i och med KFC's senaste tillskott (eller som jag gillar att kalla den, "hjärtstopparen"), men frågan lyder fortfarande: varför har inte Sverige ett brett KFC-utbud?

Fjäderfäbakterier sägs ha satt käppar i hjulet för verksamheten, men å andra sidan är ju Sverige ett pack knäckeknaprande nyttiggossar som med sannolikhet inte vill ta del av västerlandets ljuva skräpmatsdröm. So fuck it. Om KFC inte satte sin fot här... fick jag sätta min fot i KFC (?).

Så här ser mitt första försök ut; och de blev fantastskt lyckade, om jag får säga det själv!

Knaperflott, signerat moviefreak.

Gillar ni min axel?

Edit: Det är inte riktigt jag, då. Men den hittills helt okända personen är på pricken lik mig. En vän till mig satt och bläddrade i sin kursbok och fann plötsligt denna klon av mig i sin bok. Chockad som hon var, visade hon mig den och plötsligt sattes världen i gungning, universum tvärstannade och Gud sket på sig.

Jag är ärligt talat ganska rädd för min erotiskt laddade copycat; denna identiska tvilling, denna utseendemässigt lika sexjäveln som sträcker ut sin arm mot världens öde och ger den mest genomträngande blicken i mänsklighetens historia. Han tittar in i min själ. I alla era själar. Är det såhär jag ser ut om jag blir erotiskt extatisk?

Min klon är därute. Någonstans. Och skrattar hejdlöst åt min oro.

Tack Steph, för att du hittade sanningen åt mig.

Jag sitter med en Fanta-dränkt Pizza Hut-slize och tittar ut genom fönstret. Det blev ett stressigt springande till Falun-tåget med en fet rygga och en klumpigt placerad läsk i min lunchpåse, men det var det helt klart värt. GRMM, förkortning för GameReactor Middle Meet, ägde rum medan jag slukade i mig stresslunch och majoriteten av medlemmarna hade redan anlänt till evenemanget. Jag får erkänna att det var sjukt nervöst till en början.

Väl nere i Falun, stöter jag på en blonderad kanin. Jag går och kramar henne och inser plötsligt att jag inte behövde befara någonting - vi sätter oss i Pards mammas Batmobile och beger oss mot GRMM i full fart. Efter en Pard-snabb biltur, stiger vi ur bilen och hon välkomnar mig till hennes lägenhet. Då började nervositeten igen. Jag var på väg att möta en bunt anonyma medlemmar in the flesh - hur skulle jag tas emot? Hur skulle jag ta emot dem?

Och när vi öppnar dörren... möts vi av ett berg skor. Hallen är mörk och lägenheten är knäpptyst. Eh, vad fan? Var är alla? Och så sneglar jag in i vardagsrummet och ser GR-hopet sitta bänkade och hypnotiserade av spelet Peggle på Xbox. Min första tanke som dök upp var "Det här är äkta GR-are" och stiger in och välkomnas av ett litet jubel.

Resten är historia. De som följde med var Det vankades en hel del Rock Band, lite till min fasa (då jag är lika musikalisk som Jesper Karlsson är smal) och det tog ett tag innan jag till sist hajade hur man använde trumpedalen. Men att sjunga gick desto bättre tror jag, även om jag fick en Shaggy-ton då och då.

- Jag upptäckte också Björnbärs-saft. Jag drack upp allt, till nighthawks fasa, så jag och Pard tog oss en liten köprunda i hennes kära Falun och jag förvånades över vilken spökstad det var; inte ens på fredagskvällen såg man mer än högst 5 människor samtidigt. Men hon berättade att det även skedde en hel del mord där, till och med en av Sveriges större mordplatser, så det gällde att göra onda ögat till alla förbipasserande.

- Pard och Pifes hundar är mysiga sådana. Men Vaila var skräckslagen och Ico var sjukt nervös. I alla fall för mig, för varje gång vi såg varandra i ögonen, sprang han genast iväg.

- Kvällen fortsatte med att jag och Pard bringade kakor och chips till vårt folk och senare blev det filmkväll - till min och Durzas glädje (och till andras besvikelse) fanns Kejsarens Nya Stil på VHS och efter ett pirrande och spännande urval, allt beroende på mig, så blev det Disneys komedi-pärla. Haj-fajv, Durza. Hon och Pard citerade filmen och erotomania somnade redan under de första minuterna.

- Pard är den bästa personen att ge presenter till. Vad hon än får, blir hon alldeles till sig av euforisk upprymdhet och stoppade all sina snask i sin skattkista/underklädeslåda (men jag svär på att det bara finns Pommes Pinnes och choklad i den lådan).

- Läggdags. Trimax roffar åt sig datorrummet, jag hoppar in med Durza till Pards och Pifes sovrum. Resten fick maka ihop sig i Pards unges rum och SexXxiboy bestämde sig för att slagga i vardagsrumssoffan. Borsta tänderna, av med brallorna och sedan hoppa in i säng. Det blev fnissigt i vårt rum ett tag när SexXxiboy flexade och gjorde armhävningar innan han lade sig och det faktum att grannarna ovan pökade på lite ohämmat. Och Trimax plingade på gitarren, till våra blängande miner, men den kära tysken tuppade till sist av.

- Morgonen därpå hoppar jag, Durza och Pard in i bilen för att handla mer av den himmelska björnbärsdrycken och åt frukost lagom till Helikoptermammas och Splinter Snakes anländning.

- Därnäst, Slagghögen. Vi Slaggade oss fram i bästa Sagan om Ringen-stil och Slaggade över Slagg-horisonten. Vi Slaggare vet minsann hur man Slaggar!

- Matdags! Durza är flitig med grönsakerna och är snabb med att skära sönder skiten till kalaset, men råkar utför plastfoliens förbannelse. Damn you, plast som inte kan fastna! Sedan bestämde jag mig för att hoppa in i leken och stekte färs med glade Trimax och en alldeles fnissig Pard. Det frästes, det skrattades, det brändes, det lagades - och efter en redigt lång matlagning, var det då dags att storma sig fram till Taco-bodet och stoppa i sig tunnor och åter tunnor av kött, kött, kött.

- Ah, och att inte förglömma SCHWEPPES. Världens godaste och fräschaste läsk, alla smaker. Tack, tack, tack.

- Brynplockning. Jag, Trimax och Helikoptermamma svalde inför tanken och begav oss till Pards ansiktsvård - och till vår förvåning, blev vi hur jävla vackra som helst. SexXxiboy, släng dig i väggen; jag var förvånad över Pards teknik och utjämning av tyska ögonbryn. När Trimax såg min brynbehandling, hajfajvade han mig och jag tog till mina mer narcissitiska sidor när jag till sist roffade åt mig en spegel. Snart var det Helikoptermammas tur, tätt följd av sin reaktion"ÅH JÄÄÄVLAAAR" och tog sig en lång titt i badrumsspegeln; han var mer än nöjd. Pard är magisk.

- Kvällen nalkades. Beatles Rock Band. Bordsspel. Skratt. Trail och Peggle-turnering på Xbox. Varför suger jag så Slagghårt på sällskapsspel/Xbox-spel?

- Pife kirrar en kul GR-tävling, med en bunt roliga GR-relaterade frågor. Jag hade inte den blekaste aning om hur man stavade Sophies andra namn, men kirrade frågor om Petters drömkvinna och Marios förjävliga efternamn. Förvånansvärt nog hamnade jag på andra plats med två andra. Erotomania vann.

- Klockan blir fem på morgonen. Är det lönt att gå och lägga sig? SexXxiboy gick ut för en joggingrunda (man måste väl sexa till sig innan läggdags, antar jag) och Durza och erotomania gick ut för att leka med ankor, medan resten kastade sig i säng/soffa.

- Durza klampar sig in i rummet och det gör även käre Ico som klämmer ihop sig mellan oss. Ico är den mysigaste hunden jag har träffat och han sov vid mina fötter hela morgonen.

- Söndagen nalkades och folk tar det lugnt. Jag är med om ett sjukt frustrerande bordsspel, Jeopardy. Trimax, din allmänkunnige tysk! Folk börjar gå, ta farväl och jag, NuYu, MrGurra och SexXuboy kastar oss in i Pards mammas bil för att hinna med vårt tåg. Det blev en stor, varm kram till Pard, från var och en av oss. Pard kanin-vinkar och vi sätter oss i tåget. Jag inleder en babblig konversation med NuYu (sorry om jag inte kan hålla käften ibland) och går därefter till MrGurra och SexXxiboy för att snacka skit.

- Nästa dag träffar jag erotomania och Helikoptermamma i centrala Stockholm för att få tillbaka chokladen som jag glömde och fikar en stund.

Så, det var det - en hel helg med forumiterna och jag är helt klart nöjd med besöket.

Och det som förvånade mig mest av allt, var hur unika människorna bakom avatarerna är; ni som deltog i evenemanget är helsköna lirare. Trimax är exempelvis den gladaste tysken man har nöjet att stöta på, Durzas skratt kan eka i flera minuter, erotomanias positiva energi, MrGurra var kul att lära känna, Helikoptermamma är en härlig typ pch tefanatiker, Splinter Snake är en heltrevlig prick, NuYus publicerade bok (beundransvärt), nighthawk är en avslappnad och kul jäkel (håller tummarna för det där provet), SexXxiboy är... sexXxi.

Men framförallt är chilenaren (woo!) Pife och Pard så fantastiska människor; de är ett praktexemplar på hur ett förälskat par ska se ut och liksom florerar kärlek var de än går. Pife, med sin chilenska charm och Pard, en atombomb inställd på "Snällhet". Kan man möjligtvis vara snällare, godare, gosigare, Pardare? Ni rockar. Tillsammans med de andra Slaggarna. Benhårt.

Här bjuder jag på en liten, enkel Paint-porträttering av samtliga deltager, som jag snabbt knåpade ihop. Tack för en grym helg, allihopa!

Sorry Helikoptermamma, men du liknar Jacob från New Moon

// Pardo