Svenska
Blog
HQ
HQ
Georges är inte på Besök / Vol. 1

Georges är inte på Besök / Vol. 1

Jag delar upp bloggen i två delar, då det blir för långt.


En normal söndagskväll, sitter man och slappnar av framför datorskärmen (oväntat?), skriva lite och kika förbi olika hemsidor. Tittar på nya och roliga videor, kika in på Gamereactor.se efter intressanta trådar (så segt nuförtiden) eller bara slötitta på rörliga reklamrutor.

Verkligen... givande söndag.

Hur som helst, sitter jag där och letar efter en Shakiravideo och tittar ner på kommentarerna som den fått. Tråkiga kommentarer, men då ser jag plötsligt att ett kedjebrev ligger där i mängden. Den talar om att "finish this video, paste this comment and send this to three people you know, or you will die painfully, sometime in the next thee days ."

När jag har läst klart den lilla varningen, brister jag ut i skratt. Herregud, liksom! Att det här tramset ännu existerar och att det dessutom finns folk som verkligen skrämmer upp sig över den här skiten och faktiskt gör som breven säger. Skickar det vidare till andra stackars satar. Ha ha!

Att en av mina vänner också tror på denna skitsnack, får mig att skratta ännu mer.
"Synd om dessa krakar, så synd om dessa krakar", som jag brukar säga. Det är verkligen synd om personerna som faktiskt oroar sig över dessa "förbannelser", dessa falska framtidsvisioner, som får de att göra precis som kedjebreven vill dessa att få.
Arma krakar! Som dessa svettas över tanken att möjligtvis dö vilken minut som helst.
För att undslippa en snabb och oförberedd död, skickar man vidare brevet, till andra paranoida typer som skickar brevet vidare till andra personer världen om och så fortsätter det i oändligheten.

Med ett stort leende, somnar jag i min sköna och varma säng och funderar på hur mitt liv skulle se ut om jag verkligen oroade mig över de här förbannade kedjebreven.

______

Jag vaknar, som vanligt morgontrött på en asfaltsgrå måndag och inte ens ett slag i käften skulle få mig att vakna upp från min zombiesierade tillstånd, en vanlig måndagmorgon.

Kläderna är på, frukosten är i magen och jag är redo att gå ta mig den vanliga promenaden till gymnasiet.

De ultravioletta strålarna fick inte heller mina tunga ögonlock att lyfta och jag fortsatte min väg till skolan, över gatan.

Allt var lugnt, stillastående och luften var härlig. Men plötsligt...

Det som till slut fick mig att snabbt spärra upp ögonen, var det höga bromsljudet och det irriterade biltjutet bredvid mig.

Vad fan? Jag vänder mig till den arga bilchauffören i sina röda familje-Seat och inser att jag står mitt i bilkorsningen.

Jag flyttar mig snabbt därifrån och hittar snabbt övergångstället jag egentligen skulle över.

- Shit, tänker jag.
- Shit, jag kunde ha blivit överkörd, Shit, jag kunde ha dött...

Och med det ordet, "dött", kände jag en gnutta oro. Jag tänkte naturligtvis på den där olycksbådande kommentaren under Shakiravideon jag såg häromdagen, men återhämtade mig snabbt från dess banor och sade för mig själv:

"Fan, det här har inget med kedjebrevet att göra. Det är ren och skär humbug. Det här kunde ha hänt när som helst."

Med de orden sagda, fortsatte jag min väg till skolan och mina lektioner.

______

Väl tillbaka hemma, hade jag glömt allt som hade tat göra med det korkade kedjebrevet att göra. Till jag gick och lade mig.

För kvällen är minsann den bästa stunden man kan vara för sig själv och fundera över allt mellan himmel och jord, tyst i mörkret. Perfekt tillfälle att upptäcka.

Problemet va dock att kvällens nattliga samtalsämne med mig själv, inte handlade om Natalie Portmans hypnotiserande skönhet, Guds existens eller olika fuskknep i kortlekar - det handlade snarare om en fråga, en mycket tung fråga:

"Tänk om jag dör? Nu?"

Fan. Inte direkt något jag ville somna till. Tänk om jag dör. Nu. Uh, hemska tanke. Tänk om jag dog. Nu. I denna stund. Mitt i natten. Mitt hjärta skulle kunna lägga av när som helst och jag skulle dö på sängen. Man försöker väcka mig på morgonen efteråt, men kommer att inse att jag är livlös. Jag är sedan timmar tillbaka, någon annastans - om man nu ska kalla det någon annanstans.

Huh, hemska tanke! Huh, den hemska tanken!

För tänk om döden besöker dig tidigare än du hade planerat? Tänk om han kommer vilken minut som helst för att befria din kropp?

Tänk om Georges hugger bröstkorgen med lien och befriar din arma ande, om den nu finns?

________________________

Slut på Georges är inte på Besök / Vol. 1

Universo

Universo

Välj en av filmerna här nedan och förtrollas -

Dröm.

Dröm dig bort från den lilla jord du sitter i.

Dröm att...

Dröm att du befann dig miltals från fast mark. Du svävar i molnen och solen tränger in genom gasen.

Dröm att du sitter ombord på ett ståtligt slagskepp i rymden. Du kan andas där och skådade de klumpiga rymdvalarna som svävade bredvid skeppet.

Dröm att du sitter stillsamt på båtens framsida del och matar dina ögon med rymdens tårframkallande färg-fläckar - violetta, orangea, röda.

______

Ännu en beundransvärd favorit scen från filmens värld är urplockad. Detta är en andlig fortsättning på bloggen "Medmänsklighet eller plikt?" och utan att följa den ensidiga utformningen.

Sammanfattningen av scenen är simpel:

En skattjakt in i rymdens okända mysterier, är just det som vår hjälte Jim har eftersträvat så mycket - ett äventyr i rymdens alla hörn, nebolusornas värld, i en värld där båtar kan flyga i luften, en plats där man kna andas in luften från allra sjupaste rymd, en färd som han så länge drömt om, när det visar sig att den gamla sagan visade sig vara sann - skatten finns någonstans i universum!

Nya äventyr väntar.

Men under färden, får han sällskap av en skum besättning, som ständigt kastar misstänksamma blickar över Jims axel - bland de mystiska utomjordingarna ombord på skeppet, sitter cyborgkocken, John Silver, och
tvingar Jim att plocka bort varje enstaka snäcka från båtens undersida.

Jim är nämligen inte en erfaren äventyrare, ingen stor upptäckare, ingen känd conquistador - han är en simpel skeppspojke som sköter fartygets smutsiga delar. En speciell pojke vars stora dröm inte var att roffa åt sig alla glittrande delikatesser - det enda som saknas i hans unga liv, var en fadersfigur som kunde se efter honom.

Under scenen, visas Jims historia och i sällskap med pain-in-the-ass kocken/chefen, får de uppleva roliga situaioner.

Jims tidigare pappa, verkade inte vilja ha med sin familj att göra - han lämnar efter en tid sin gråtande fru och chockade son kvar i splittret och beger sig istället till en plats han trivdes bättre på.

Detta sorgliga moment lämnar lille Jim med en stark innerlig önskan att få en far. En vuxen man som kunde imponeras av hans uppfinningar, som glade sig åt att vara hans vän.

Som Jim tittar ut över rymdhimlen - önskningar slår inte alltid in. Men ett stjärnfall måste ha passerat förbi obemärkt, för självaste cyberkocken och Jim börjar plötsligt skapa ett vänskapsband med varandra.

Ett starkt sådant. Hårde, gamle Silver, en skurk med planer inför myteri innanför sin metalliska rockärm, med hälften hjärta, hälften maskin... börjar plötsligt likna alltmer en trygg faderlig figur.

Som sagt, nya äventyr väntar...

________

Denna scen är som misstänkt, från den ganska unika Treasure Planet, Disneys egna tolkning av den berömda boken Skattkammarön. Då boken känns själlös, uråldrat, tråkigt nog stelt och ofilmbart, visar Disney att de fortfarande kan skapa filmagi, utan att ha Pixar vinkande på en.

Efter så många platta fall, lyckas skaparna utveckla ett speciellt band mellan Jim och John, något som boken verkligen saknade och behövde för att fängsla mitt intresse.

Att sedan låta skattjakten utspela sig i vackra rymdmiljöer, värda att döda för, var ett... imponerande val. Fräscht och uppfinningsrikt. Adorable. Som fan. Precis min stil.

.
.
.

Tack vare Disneys Skattkammarplaneten, har mitt mycket unga musikhatare, transformerats till en musikälskande ungdom.

Under själva scenen, spelas en låt av John Rzeznik från Goo Goo Dolls - den låten, var början till ett mer öppnat intresse inför musikvärldens alla smakbitar. Den var början till mitt uttökade musiklyssnande.

Tack för den magiska stunden.


____________


Filmscenen: http://youtube.com/watch?v=--a7ipDlBUw

Musikvideon: http://youtube.com/watch?v=Js4AjM3lnVM