Svenska
Blog

Försiktig förväntansfull inför ett tidigt Biomutant-datum

Via en årsrapport från THQ kom det häromdagen upp att Biomutant, det där svenskproducerade ultrafärggläda rollspelet med kissekatter i huvudrollen, skulle släppas under det första kvartalet i år. Mycket av min hype för det spelet dog sedan ett tag tillbaka då bristen på nyheter skvallrade om att Experiment 101 var långt nere i utvecklarhelvetet, vilket inte hade varit konstigt då Biomutant ända sedan start sett aningen överambitiöst ut - inte minst med tanke på att det enbart är tjugo stycken knegare på studion. Kort efter nyheten om släppdatumet gick THQ ut med en rättelse att liret skulle släppas under nästa räkenskapsår istället, alltså någon gång mellan första april 2021 och sista mars 2022. Lång väntan för en pessimist, med andra ord. Men jag är sannerligen ingen pessimist. Glaset är halvfullt, med mycket dyr dricka, och jag vill ändå tro att Biomutant är närmare än vad vi tror.

För det första så var utvecklingen i slutfasen redan för ett år sedan. Den 19 februari gav de bekräftelsen att Biomutant-kneget hade nått "final stages of its development", dock med brasklappen att det kommer ta lång tid i och med hur stort och långt titeln ändå är och som sagt att de personalmässigt är väldigt få. Men nu har det snart gått ett år sedan sedan den Twitter-uppdateringen. De kan ju dock självklart ha fått kalla fötter i och med Cyberpunk-fiaskot, och med tanke på THQ's senaste besked har Experiment 101 i teorin hela vägen fram till mars 2022 att släppa det. Även pandemin kan ha försvårat utvecklingen så klart, men trots det, trots alla jävliga motgångar, så tror jag ändå på att vi kommer nås av ett bekräftat släppdatum som inträffar inom ett par månader, av anledningen att vi ser ut att få en väldigt svag spelvår och -sommar.

Biomutant är en helt spretans ny spelserie, från en relativt okänd utvecklare. De har det svårare på marknaden än andra. Nu är det visserligen många tunga lir som kommer att bekräftas lagom till pollensäsongen men just nu ser det ändå tillräckligt skralt ut för att motivera dem till att lägga i en sista växel och pressa fram ett stycke underbart, ultrafärgglatt superlir med kissekatter och Kung Fu. Det hoppas jag på, och tillsammans med vetskapen om att det är relativt lätt att porta spel utvecklat i Unreal till nästa generations konsoler är mitt glas fortfarande jävligt halvfullt.

Försiktig förväntansfull inför ett tidigt Biomutant-datum

Lever hoppet ännu för att detta blir en riktig supertitel?

HQ

Framfotalöpning har hittills inte botat benhinnorna från helvetet

I oktober skrev jag en mycket, mycket gnällig gnälltext om mina benhinnor. Hur de efter löpning gick in i akut stabsläge, åkallade totalinflammation och skrek så fort fötterna slog i marken - vilket jag tolkade som en direkt bön om att bli åderlåtna och lemlästade. Tio fantastiska läsarkommentarer senare såg lösningen ut att ligga på bordet: Framfotalöpning. Jag läste på hyfsat mycket om konceptet efter att PumpkinEater, Anders Olsson, DiZ2B, och Vebe bland annat ställt sig bakom löpstilen, förstod att det inte bara handlade om att träffa marken längre fram på min långnaglade bamsefot, utan att framförallt landa med foten under kroppen istället för framför den. För att göra det möjligt skulle jag vara aningen framåtlutad och ta fler steg. Så, jag har med andra ord trampat takt med vedervärdiga 180 bpm-listor, samtidigt saktat ned mitt tempo och försökt att inte landa på hälarna.

Till en början kändes alltsammans väldigt bra. Mina vadmuskler och hålfötter blev visserligen rent sönderslagna efter 5km-turerna, men anatomi-smörjet kring smalbenen kändes vid liv. Friska, fotogeniska, väldoftande. Löpningen var pånyttfödd. Nu är jag tyvärr tillbaka igen. Benhinnorna är så söndersprungna att det räcker att gå till dass från hemmakontoret för att det ska bränna till runt benpiporna. Jag vill dock poängtera att detta förmodligen bara är ett litet nederlag på vägen, jag kommer inte sluta med detta då tekniken överlag känns överlägsen, friskare, spänstigare och mer skonsam, utan jag måste bara bli ännu bättre och underlätta för dem ytterligare (tror jag), så planen är nu följande:
• Inledningsvis, vänta så att skiten läker ut ordentligt, gärna två eller tre veckor
• Förlägga samtliga pass på grusväg istället för asfalt
• Köra kortare, kanske mesiga två till tre kilometer, två eller max tre gånger i veckan
• Spola av benen med med det kallaste kallvatten som kommunalledningarna erbjuder, samt dra på mig stödstrumpor efter passen (tipstack: Glass-Simon & Knytbyungen)

I ärlighetens namn har jag nästan uteslutande sprungit på asfalt det senaste, vilket förmodligen är den största boven i det här dramat. Det jag initialt tyckte var så lockande med löpningen var nämligen att träningen kunde börja så fort jag föst ut foten från ytterdörren, men det är inte den primära lockelsen längre. Jag kan gärna bränna av en längre promenad en stund till de enorma grusstråken runt en sjö i medelcentrala Göteborg för att stampa på mjukare underlag. En uppdatering anländer förstås längre fram. Och hittills: Stort jävla tack till er som gav en massa tips.

Framfotalöpning har hittills inte botat benhinnorna från helvetet

Stöld av generisk bild på framfotalöpare i mycket exotisk terräng: traningslara.se

HQ
Nästan lika bra som Tool

Nästan lika bra som Tool

Tumskruv, strappado, stegling, och Liten Karin-tunna väntar väl mig som inte hakar på Petters Dream Theater-tisdag, utan istället avser att spränga minst en av trumhinnorna till det läckra ljudet av progmetal-bandet Soen. Jag har inte känt till dem speciellt länge, en av deras dängor dök utan förvarning upp i någon Spotify-mix medan jag lyssnade på Opeth och satans jävlar vilka dunderlåtar som Soen har knåpat ihop, exempelvis:
Sectarian
Orison
Martyrs
Lascivious

De är dessutom ganska så svenska, där bland annat batteristen Martin Lopez (Opeth, Amon Amarth) är nämnvärd. I slutet av januari släpper de en ny platta, och då! Då ska vi ha en hel Soen-vecka på redaktionen.

Är januari månaden då min PS5a anländer?

Jag var ungefär en millimeter från publicera-knappen för en nyhet om att Storbritannien kommer få in en rejäl dos med Playstation 5-konsoler den här veckan, åtminstone enligt Techradar och The Sun som båda hänvisar till Twitter-kontot Ps5Instant. Att britterna kommer få en ny omgång med spelmaskiner är förstås en riktigt saftig indikation på att även våra svenska butiker kommer att bada i hårdvara - men det hela känns alldeles för obekräftat när användaren hänvisar till två stycken mobiloperatörer eller liknande vars PS5-köpknappar ligger dolda bakom inloggningsväggar och så vidare. Om även Sverige inkluderas i detta grovsaltade rykte om en större Europa-leverans så är det i så fall under den här eller nästa vecka som de anländer till butiker.

Jag är däremot mer hoppfull för min beställning via Webhallen. Ett par par vänner som bokade via dem i januari 2020 har äntligen fått sina, vilket gör att min februari-reservering närmar sig med stormsteg. Så som en avslutande fråga: Har du som läser gjort en PS5-beställning i februari förra året och fått din skickad av Webhallen?

Är januari månaden då min PS5a anländer?

Årets mest eftertraktade spel är någonting som nu släpptes för snart två månader sedan...dumt nog.

Första sittningen på Alien-tatueringen är avklarad

Från ett rent designperspektiv så har jag länge velat ha ett barnporträtt... En unge, med len hy och yvig frippa. Det går ju inte att säga utan att låta som en pedofil och desto mer jag försöker förklara skiten desto värre låter det... Så då var bara frågan vilket barn jag skulle välja. Att promenera runt första bästa förskola med ett stycke systemkamera i näven och en svettfuktig uppsyn kändes dumt och inte heller att fråga en polare om jag fick låna lilla Björn-Björn till en rolig grej. Istället fick jag plocka någon från populärkulturen - och valet föll på Newt från Aliens. Jag älskar de två första Ripley-rullarna men jag har aldrig velat föreviga något på armarna utifrån att jag gillar produkten som motivet kommer ifrån. Exempelvis har jag Lady Maria från Bloodborne på vänsterlemmen, men enbart för att designen är skitsnygg och inte för att jag vill hylla ett From Software-spel på något sätt. Så, tatueraren gillade idén och skulle sätta ihop en schysst skiss vilken jag fick se väl på plats hos studion.

Han målade ihop något rent fantastiskt. Newt i fräsig militärhjälm, två stycken insprängda Scifi-miljöer och Ripley, bärandes på en mustig kulspruta. Kör för helvete! Han började nålkötta nedifrån och upp och då detaljnivån var väldigt hög på alltsammans så delade vi upp det på två sittningar. Så med förväntningarna att komma hem till flickvännen med ett stycke barn på armen fick jag istället en tant. Vi fortsätter i april och i och med hur makalöst väl han fångade Ripley så lär ju inte Newt bli sämre direkt.

Första sittningen på Alien-tatueringen är avklarad

För den oinvigde så är det blåa skissen, alltså det vi ska fortsätta med vid nästa sittning.