Det var härom kvällen som jag satt och lirade Mafia II, som jag på senare tid införskaffat till PC. Mellan bilkörandet och skotten växlades också ord med polarna via Skype och som vanligt när tre halvmogna grabbar sitter i konversation efter klockan 22 så var det inte direkt supervettiga samtalsämnen som avhandlades, än mindre konkreta slutsatser. Jag fortsatte spela samtidigt som jag smålog åt ett hysteriskt dåligt skämt som just dragits då antalet bilder per sekund fick för sig att gå ner.

Instinktivt gick jag direkt in i inställningarna för att se det fanns något man kunde göra åt denna katastrof. Började med att stänga av Antialiasen vilket gav resultat, allt blev mycket följsammare och slutprodukten blev en nöjd Andy. Jag höjde frågan mitt i ett skämt (tydligen), för svaret jag fick var att jag hade sabbat en perfekt lineup för ytterligare något "LOL". När de lugnat ner sig lite och funderat började en väldigt intressant diskussion. Det är ingen hemlighet att vissa föredrar snabbare respons och flyt över gnistrande vyer och vice versa, och det är heller ingen hemlighet att dessa två "grupperingar" ofta hamnar i vilda diskussioner om vad som är det ultimata.

Jag personligen respekterar att du på andra sidan kanske inte tycker som jag, för när allt kommer omkring är det ju en fråga om tycke och smak. Jag älskar toppengrafik, jag älskar när ögonen hoppar ur hålorna på ett lika okontrollerat vis som när Stewie från Family Guy ska prova ett hemmagjort flygplan. Som består av trävingar fastklistrade på hans trehjuling. Yeeeeaahhh, kanske inte den bästa idén... Men nu är vi här för att snacka spel. Som jag sa så dyrkar jag skarp, rik och fyllig grafik. Varesig det är Call Of Juarez: Gunslingers cell-shadade, Red Dead Redemptions krispiga eller nu senast Watch Dogs kontrastrika målningar så trivs jag som fisken i vattnet. Samtidigt är jag beredd att dra ner lite på upplösningen eller detaljerna om det medför en smidigare upplevelse (förutsatt att något av dessa lider vid maxning). Mycket beror på vilken typ av spel jag har att göra med. I action där det händer mycket och snabba reflexer är snudd på ett måste om du vill klara dig längre än en katt i en upplåst hundgård, då vrider jag gärna ner upplösningen för att kunna behålla övertaget. Kanske inte lika detaljerat med fortfarande lika roligt och tillfredsställande när jag ser att jag slagit nytt rekord. Skulle det där rekordet vara detsamma om jag hade behållit upplösningen i 1080p? Kanske inte.

Är det däremot spel med lite lugnare tempo, pussel till exempel, där det inte krävs millimeterprecision (och följaktligen inte respons mätt i nanosekunder) är det en annan femma. Där kan jag spela med lite segare uppdatering men snyggare omgivningar. Allt är dock relativt och i slutänden beror det på två saker (enligt mig):

1.Vilken maskin du sitter på och dess hårdvara, ju kraftigare desto bättre och det är ju alltid trevligt att kunna spela i 1080p samt 60 bilder per sekund. Aningen klenare prestanda betyder i regel att man får en liten hickande upplevelse om man envisas med att vrida upp varje reglage så mycket det bara går, men absolut ingenting som säger att inte kan få en schysst upplevelse ändå.

2. Ren spelglädje. Är du som jag en supporter för en mix och kan tänka dig ett mellanläge för att få bästa resultat på just din rigg, eller är du en elit som anser att det antingen är MAX eller inget? I slutändan är det samma spel som vi alla spelar och är hur väl du gillar spelets upplägg eller koncept som avgör hur kul du har med det och vad du tycker. Men grundidén med spel är väl att de ska underhålla, eller hur?

Som de brukar säga, grafik är inte allt, men kan göra mycket. Hur resonerar du kring denna heta potatis? Lagom är bäst eller Maxat och livet är en fest?
(Sen känner jag att jag inte behöver påpeka att alla tycker olika och så är det med det) ;)

Två shots jag grabbat under den gångna veckan. Utan antialias, V-sync samt PhysX, med fortfarande väldigt snyggt. Framför allt roligt.

Får väl inleda denna storslagna comeback (ser mig frenetiskt omkring för att försäkra mig om att Duke inte kommer in och roadhous-kickar mig in i inredningen). Storslagen och storslagen säger du, jaha ja... Well, jag låg väl i mellanlandet när det kommer till aktivitet bland medlemmarna. Var ingen kingpin i världsklass men ingen no-namne prospect heller. Bara för att förtydliga så är jag inte 223 cm lång men två meter når jag i alla fall, måste vara tryckfelsnisse som smugit in och signerat. Vidare väger jag inte heller 21 kg, om jag hade de proportionerna skulle det vara fara och färde, I guess...

Vem är jag då, förutom en uppenbarligen överexcentrisk ungtupp? Frilansande spelnörd (Capt. Obvious till eder tjänst) också blivande student, och med det menar jag att jag till hösten ska börja plugga igen (efter att ha varit vad den statliga institutionen för arbetssökande kallar "Arbetssökande" sedan jag muckade från Täby Enskilda Gymnasium 2012), med siktet låst och laddat på digitala medier, kandidatnivå. Jag lyfter artigt på plommonstopet och ser mig omkring likt en unge på julaftonsmorgon, ensam framför granen. Och ja, nu när jag blivit invald i familjen så måste jag kasta bort all anonymitet. Jag gick tidigare under namnet The Driver med vilket jag försökte upprätthålla total Mr. Smith-status samtidigt som jag var ett namn att räkna med. Men det är slut på det nu, no more hiding behind the code. Karl Andreas Jesper Blom var namnet och en av mina katter (The Bat-cat®) heter Sigge.

Hänger med Freeman, han hade vägarna förbi.

Klockan var 18 minuter ifrån att slå fyra, den där eftermiddagen den 20:e December 2007, då jag gav vika för bloggfunktionen här på Gamereactor. Hade vid den tiden en ytterst medelmåttig blogg på Metrobloggen som jag trots låga besökssiffror och snudd på nada kommentarer så envist hävdade skulle förbli den enda. Jag är glad att jag skrev mitt första inlägg här trots allt, under den något corny signaturen "The Driver". Det blev starten på en resa som skulle vara i inte fullt sju år. En resa genom både toppar och dalar och som givit mig möjligheten att inte bara ta del av det bästa communityt inom spelvärlden utan också växa som författare, skribent eller krönikör, kalla det vad du vill.

Men men, vi hörs.

I helgen dök tydligen ett par bilder upp föreställandes ett mycket efterlängtat actionepos, och om de ändå hade varit sanna. Hade jag kunnat döda för en PS4 eller en monster PC

Jag vet, det börjar bli hysteriskt tråkigt att läsa av kommentarsfälten att döma helt ointressanta saker om GTA Online från min sida vid det här laget. Men här kommer en liten lista på bilarna som för tillfället står i mitt tiobilars garage i Eclipse Tpowers. Vad som inte ingår är Canis Mesa Merryweather Edition som ska säljas.

No one seems to care.

Tillagt 2014-03-07 14:44:
Vänligen bortse från att Roosevelten i Singeplayer är 100 år äldre än den i multiplayer.