Jag, jag vet. Nyheten om att en miniatyr av spelhistoriens coolaste maskin är några dagar gammal och som självutnämnd 80-talsnörd borde jag ha reagerat för länge sen. Jag vet. Men jag skyller på att jag har varit för extas för att förmå klottra ned dessa rader (även fast det verkliga svaret är planering och genomförandet av en tenta).

Även fast jag aldrig lekt med originalet (och således inte har någon egen erfarenhet och skimrande minnen) så är det något i mig som bara skriker efter den. Att vara 80-talsnörd, och köpet spelnörd, och inte bli knäsvag vid åsynen av den här skönheten..., går inte ihop hos mig. Jag längtar efter att få beta mig igenom alla 64 förinstallerade spel, salivera å det grövsta över pixelperfektion i HD och inte minst - tafsa på maskinen. Förhoppningsvis har jag även lärt mig grunderna i BASIC tills nästa år, då man även enkelt kan knappa in lite gammaldags listings. Synd bara att det verkar krävas ett separat tangentbord för det. Hade varit roligt att kunna använda det inkluderade....

Well, runt 800 kronor ska de ha för maskinen och den kommer att landa någon gång nästa år. Jag funderar på att lägga en förhandsbokning snabbare än KITT's Turboläge, då jag misstänker att jag inte är den ende intresserade.

Innan jag avslutar vill jag också reflektera kring en rad på Retro Games hemsida. "PLUS - Full sized, fully working version also coming in 2018 as well!"

Betyder det att vi kommer få en fullskalig enhet?? Utöver den lilla pärlan? I så fall vill jag ha den... Också.

"Are you keeping up with the Commodore?"

Imorgon stundar en händelse nästan lika högtidlig som självaste julafton, eller E3. Rockstar har efter en, enligt undertecknad, alldeles för lång tids tystnad äntligen yppat lite till om den kommande uppföljaren till världens i särklass bästa spel. Detta är enbart en karaktäristiskt RDR-röd bild som sedan en tid legat ute på Twitter, och som avslöjar ett datum och ett klockslag. VAD ÄR DET? WHAT HAPPENS IN THE FUTURE? YOU'VE GOT.... *Smack* Då jag inte har en Delorean att tillgå för tillfället (har fortfarande inte hittat en med Flux-kapacitator) får jag helt enkelt vänta och se vad Rockstar kan ha planerat. Men till dess kan jag kosera och drömma.

Jag vill få reda på mer om historien . Jag behöver inte en fullfjädrad plot men vill åtminstone få reda på mer om när, var och hur. Kommer det vara en prequel till Red Dead Redemption och således utspela sig under 1800-talets senare hälft? Vart kommer vi få ränna runt och leka agent-cowboy-astronauter? På gränsen mellan nord och sydstaterna? I Mexico? Vem kommer vi spela som? Eller vad kommer spelet röra vid? För mig räcker korta svar. Första frågan: Ja. Andra frågan: Ja. Kanske. Tredje frågan: Det skulle du bra allt gärna vilja veta, eller hur?

Utöver det vill jag också se ett släppdatum (om det så bara är en månad), så jag vet på ett ungefär när jag ska anmäla mig sjuk till var jag än råkar befinna mig då. Bäst vore såklart ett datum, men jag hoppas inte på för mycket på den punkten. Well, runt klockan 17 imorgon får vi se vad som döljer sig bakom horisonten.

Vad hoppas du på?

Jag har följt den senaste Twitter-cirkusen med relativ mättnad, även om det alltid är intressant (och ibland rätt roligt) att spana in hur diskussioner i etern ter sig. Att olika åsikter existerar - vet vi alla. Och att alla reagerar olika på olika saker - vet vi alla. Och gällande det senaste dramat, är den generella uppfattningen att såväl spel- som mainstream-media har överreagerat. Men som jag sa, så råder det olika åsikter även om detta. Jag hade inte tänkt att plädera miltals spaltmeter, utan kort ge min, och min personliga, syn på saken.

I korthet har Felix "Pewdiepie" Kjellberg lirat lite Playerunknowns Battlegrounds, och där fått på nöten. Och som så många andra av oss gjort i våra dar, slank en groda ur mun på herrn. Skillnaden här är att han inte valde "Attans Järnspikar!", utan istället slog till med "What a fucking n***er!". Detta ledde såklart till allehanda reaktioner både här och där, och den mest uppmärksammade måste ändå vara Campo Satos (de bakom Firewatch) reaktion. Det hotas om rättsliga repressalier, bojkott och gud vet vad. Jag tycker det hela är sprängt ur proportioner. Låt mig förklara.

Först och främst är det här inte ett regelrätt försvar, för när allt kommer omkring har han ju tabbat sig, det faktumet är ingen idé att försöka sminka över (och har man ynka 60 miljoner följare har man ju också ett visst inflytande, vare sig man vill eller inte). Min första tanke var (då jag själv också blivit aningen verbal i situationer som dessa) att reaktionen var överdriven då vi som spelare säger mycket i stundens hetta utan att faktiskt mena det (för erkänn, nog har du väl yttrat en och annan groda då du för tionde gången i rad blivit 360-noScopad-morsan-hämta-kameran av en ettrig 12-åring i Call of Duty?). Felix insåg ju faktiskt också sitt misstag och erkände att "I don't mean that in a bad [way]."

Jag bläddrade igenom kommentarerna till vår egen nyhet och hittade där en del intressanta argument. Och ett som stämmer helt in på min syn på saken.

Det hade varit en annan femma om Pewzter hade suttit, med vit bakgrund, osminkad och med ett neutralt ansiktsuttryck tittat in i kameran, och deklarerat varför han ogillade n*****s. Men nu är så inte fallet. Jag tycker därför att orkanen som blåst upp som en följd av detta PUBG-nederlag, är något av en överreagering. Självklart har du, om du nu anser att han bör brännas på bål på stora torget för det han gjort, all rätt att tycka det. För smaken är som baken, delad. Men jag anser i alla fall att vi alla kanske borde tagga ner en liten aning... Och verkligen ta en titt på hur det presenterades av Mr. Pewdiepie. För varken rubrik, beskrivning eller innehåll var väl explicit menat som hets mot folkgrupp?

En och annan groda har slunkit ur en, ja. Men jag tycker man kan göra skillnad på en impulsiv reaktion och faktiskt riktad hets. Then again, that is only my opinion, sir.

Nog för att jag var väldigt sen till festen (blev med Bethesdas postapokalyptiska äventyrs DLC-samling först förra fredagen) - men sent ska synderna vakna, som det heter. Efter att ha installerat samtliga paket kastade jag mig ivrigt över det första, Far Harbor. Jag har under den gångna veckan spenderat ett gäng timmar med det och, trots att jag bara spelat igenom huvudstoryn (och därmed har ett gäng sidouppdrag kvar), känner jag för att planlöst (och kravlöst) avlägga rapport om vad jag tyckte.

Såhär postumt utnämner jag Far Harbor till ett av 2016 års bästa vad gäller atmosfär; för här har vi verkligen något alldeles extra. Det nya kapitlet utspelar sig, som du säkert vet, på en ö insvept i mystisk dimma. Och nu snackar vi inte något lätt Instagram-filter för ökad "immersion"... Utan ogenomtränglig vägg. När jag vandrade runt på de ödsliga resterna av det som en gång var öns trafikerade vägar, kände jag mig hela tiden utlämnad... Bevakad... Kombinationen av att inte se längre än näsan pekade och det konstanta suset i högtalarna satte nerverna på helspänn. Och när ett av öns nya nautiska monster svävade förbi och väste, ja då hoppade jag till ordentligt. Det var länge sedan jag drog upp fötterna när jag trevade runt på okänd mark, men här var den kalla kåren konstant närvarande och det är något som jag uppskattar.

Miljövalet beror ju såklart på att man valt att lägga Far Harbor i Maine, och här ser jag flera likheter med valfri Stephen King-roman (och även Dennis Lehanes "Shutter Island"). Mystisk dimma, skräckblandad ovisshet om vad som finns bortom denna, lojalitet inom samhället och skepsis mot nykomlingar (blev under min tid på ön gång på gång refererad till som "mainlander"). När du väl sätter igång att nysta i mysteriet kommer några mentala frågeställningar uppenbara sig längst vägen (vill inte säga mer, du ska få ta reda på det själv), och jag skulle till och med våga mig på att konstatera att historien som berättas i Far Harbor är bättre än originalets. Den känns inte så endimensionell och valen får verkligen betydelse.

Jag älskar miljön, den karga känslan och kampen mot de röda partiklarna. För här är radioaktiviteten ännu högre än i The Commonwealth, något som lett till att jag blivit radioaktivt förgiftad, desperat sökt efter varje litet RadAway-piller och använt min Vaultsuit enbart för dess extra (om än minimala) skydd mot radioaktivitet. Det är ett skönt ombyte från vad jag är van vid, och en överraskande maffigare utmaning än vad jag förväntade mig. Mitt ända minus är återigen det tekniska, dimman är inte bara ball att se på och uppleva, utan den drar bitvis ned skärmuppdateringen något enormt (hos mig plaskade den bitvis i 20-talets bottenvatten). Och detta är på en PC som med råge uppfyller systemkraven.

Far Harbor var en väldigt trevlig överraskning, och det ska bli kul att återvända till ön för att se vad mer den har att erbjuda. Härnäst blir at kasta mig över Vault-Tec Workshop för att se hur väl jag kan hantera en kontrollerad population under ridån av att skydda dem från omvärldens alla faror. Hehehe.... Jag menar, Prepare for the Future!

Bästa ögonblicket by faaar... Måste man gå så måste man gå, oavsett om bomberna faller.

Som du säkert redan läst så har Rockstar dragit ur pluggen, och genom falluckan har den beryktade remastern av L.A Noire fallit. Medan jag gläds åt alla som ännu inte hunnit avnjuta Rockstars mästerliga detektivhistoria, kan jag inte låta bli att fundera lite. Eller bli besviken. Åtminstone känna mig lite splittrad.

Jag hade hellre sett en uppföljare före en remaster, om jag ska vara ärlig. Jag vet att de (förhoppningsvis) jobbar för fullt på Red Dead Redemption 2 och, om man får hoppas, även The Agent. Men att fortsätta spinna på en historia om falskspel, korruption, fasad, framtidstro och skrupelfritt polisarbete, är något jag skulle välkomna med varm hand.

En direkt uppföljare hade blivit lite svårt att fixa (ni som spelat kan säkert hålla med), men som jag ser det kan man ta en annan huvudkaraktär; någon som plågas av ett svek, ett löfte till en gammal bekant, eller en personlig tragedi. Och som drivs att upprätthålla och skipa rättvisa samtidigt som demonerna lurar, alldeles under ytan. Lägg sen till alla påtryckningar utifrån; från kollegor som gör allt för att nå toppen, till vidskepliga eremiter, till skumma mafiosos som försöker muta dig, till indoktrinerade småstadsbor och kalla kriget-oroliga medborgare.

Vrid inte fram klockan allt för fort; jag vill fortfarande ha sent 40-tal/tidigt 50-tal och allt som hör det till. Damma av de oanvända divisionerna från första spelet (roteln för försäkringsbedrägeri, och inbrott), ge mig en dandyhatt, den klockrena motion-capture-tekniken och samma Mad Man-estetik som gav originalet den där extravaganta atmosfären.

Det finns så mycket mer man kan göra när jag tänker på det. Nu kommer jag säga emot mig själv, men vad tror ni om ett rollspelsliknande element. Då, då kommer man mötas av mutor eller löften om materiella rikedomar om man låter en ligist gå fri? Fattar ni? En rivaliserad hantlangare åker in samtidigt som feta kuvert delas ut underborden och axlar klappas... Dett kan sedan påverka historiens gång. Innan jag börjar babbla ännu mer och förvandlar det här inlägget till en bibel, vill jag bara avsluta med följande: Ta en tvåa istället för en remaster.

Men oavsett vad jag tycker om valet, så är postern för VR-försöket rejält übersexig.