Recension av Tintin.

Efter Kalle Anka så är Tintin min barndom. Jag har läst varenda album och älskat dom. Min pappa och hans syskon läste dom när dom var små.

När det annonserades att Steven Spielberg skulle regissera och att filmen skulle bli datoranimerad blev jag lite skeptisk men när jag fick veta att Steven Moffat skulle skriva manus och att Edgar Wright skulle finputsa manuset blev jag lugn och nu så är jag precis hemkommen från biosalongen och ska ge några intryck.

Först mijöerna är fantasiskt animerade, varje plats är så nära fotorealism att man blir helt matt. Och vid ett par tillfällen har man replikerat vissa serierutor vilket är välreplikerad att man nästa svimmar.
Men karaktärernas animation inte så vidare värsta mycket, man vet inte om Weta ville göra karaktärerna fotorealistiska eller trogna albumen vilket gör att alla modeller ser ganska plastiga ut bortsett från en utsökt animerad Castafiore som ser som hon ska göra och en annan riktigt bra animerad Hergé.

Men filmen då, var den bra? Svaret är ja men strålande var den inte.
Filmen är en trogen adaption av albumen och som Tintin-fan kommer man inte slita sitt hår och skrika "HÄDELSE" i biosalongen. Hergé vrider inte i sin grav och han gjorde rätt till att ge ut filmrättigheterna till Spielberg.
Filmen har allt som en Tintin album har, spänning, humor (Såklart, det är Steven Moffat som skriver manus.) och en gnutta allvar.
Jag är också glad att dom inte räds över att visa Kapten Haddocks alkolism.
Det stora problemet är att filmen känns rörig. Att blanda två olika album gör att filmen ibland tappar sin röda tråd och jag är inte helt förjust i att Herr Zacharias har förvandlats till en skurk.

Men i regel så var filmen riktigt underhållande.
Filmen får 8/10 ifrån mig.

(Och jag får be om ursäkt över en halvdålig och ytlig recension. Jag är precis hemkommen från filmen och ville få ut mina tankar så fort som möjligt.)