Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

En idiotbäst svensk dubb (av en anime)

För den oinvigda kan min och mina roomies lägenhet framstå som någon slags djurisk dekadent homo haiku arena i stunder när jag halvnaken staplar in i vår djungelsvettiga datarum och med fejkad alkiston i strupen börjar teatraliskt väsa: "Din pil är som en död gren för arvtagaren av den stora björnens gudomliga näve." Ord som triggar min nudistnäcka rumsbroder Johan att studsa upp ifrån sin kontorsstol och plötsligt börja mongoklucka random ljud som han avrundar med ett idiotiskt självsäkert: "OSS LURAR VI INTE!!" Efter denna härliga kaoskabaré brister vi båda ut i skratt och garvar varandra rakt i ansiktet i ett regn av snor, tårar och saliv.

Jag vet att allt det där lät som en prolog till en gayporno regisserad av David Lynch eller något, men det är det inte. Det är bara min och Johans sätt att visa vår uppskattning och passion till den svenska dubben av animen Fist of the Northstar (Hokuto No Ken för er weeaboos därute), eller som den blev översatt till här i svearike "Ken - Björnnäven". Fist of the Northstar animen är baserad på en testosteronsprutande, ultravåldsam manga som är typ en japansk Mad Max, fast istället för bilar är det kung-fu som gäller. Och som du säkert redan har klurat ut är svensk dubben på den här serien (eller de tre avsnitten de dubbade) helt makalös. Ren och skär komedi vibranium!

Det låter som att de spelade alla röster in på en eftermiddag med ingen tid för att fixa till felsägningar och ordsnubblerrrierirr, de bara tuta och körde och hade en frontalkrock med japanernas väldigt specifika anime kultur och skapade bara i farten köttbullesushi. Jag älskar han som gör rösten till huvdrollen Ken, det låter som... VAD FAN HÅLLER JAG PÅ OCH SKRIVER FÖR!? Här under är en Youtube länk till mästerverket.

Höru du lilla plätt! Här är den stora björnens fingervakuum länk!

En idiotbäst svensk dubb (av en anime)

Den här länken är till dig som hela ditt liv har sökt efter den bästa låten som någonsin skapats. DU HAR HITTAT DEN.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Jobb och bryggkaffe

Kaffe är den fasta punkten i min rastlösa och vagabondsaktiga arbetsliv. Skrålandes på Luffarvisan snubblar jag in i olika yrken och efter lite slit och stånk snubblar jag tillbaka till arbetslöshetsmarschen där jag för några månader skålar för friheten med Snusmumriken, vandrar åt helsefyr med Paradis-Oskar, utför skurkerier med Stinky och drunknar i neuroser med Satou. Tills jag åter en dag snubblar in i knegarlivets rutin, får sparken och REPEAT INFINTY.

Yrkeslivet är stabilt som en jordbävning här borta i slashas centrum. Jobb och arbetskamrater svishar förbi som molekyler i en atombombsexplosion. Ena stunden håller man på och lär sig rulla sushirullar av en småputtrig kinesisk gumma och nästa stund sitter man plötsligt i en bås med svetshjälm och svetsar ihop en rör samtidigt som en föredetta kåkfarare förklarar för en varför svenska gurkor smakar underligt på sensommaren. Mitt liv känns som en gammal defekt VHS kassett som alla i familjen spelat in något på. Halvvägs in i Flykten från New York ploppar plötsligt en garvande Loket Olsson fram och börjar öppna luckor till en kaskad av applåder och lika abrupt som han dök upp, blir han sedan utsuddat ifrån existensen av ett par vita streck som trollar fram introt till Räddningspatrullen, men av någon skum anledning är ljudet helt fucked up och istället för att höra Piff och Puffs pipiga röster hör man slamret av stekpannor och såsslevar samtidigt som en kvinnoröst förklarar steg för steg hur man tillagar en kyckling.

Allt är kaos.

Det är min yrkeshistoria - en schizofren VHS kassett som håller på att paja (that makes no goddamn sense!). Det här är anledningen jag behöver KAFFE. Det är min fasta och trygga punkt jag kan greppa tag i när arbetslivet börjar LSD hoppa mellan kanaler och börjar vråla som en tokig kosmosbjörn. Kaffe betyder JOBB för mig. Jag dricker bara kaffe på jobbet. Jag betraktar det svarta, heta koffeindrycken som en arbetskamrat - någon som jobbar och jobbat på samma ställen som jag - en lojal kollega, någon jag kan lita på. Varje gång jag börjar på ett nytt jobb och är nervös som en snögubbe på ett solarium, blir jag direkt mycket lugnare när jag får syn på arbetsplatsens kaffebryggare.

Det sjuka är att jag inte gillar kaffe egentligen. Jag tycker inte om smaken och som någon slags sinnesslö ärkedrummel bränner jag alldeles för ofta tungan (speciellt med tanke på att jag är en vuxen man!) när jag sörplar i mig denna svarta bönvatten. På fritiden dricker jag nästan aldrig kaffe, det är därför jag kallar kaffe en arbetskamrat och inte bara en vanlig kamrat. Vår relation är strikt professionell. Jag finner detta viktigt. För som jag skrev tidigare "Kaffe betyder JOBB för mig". Om jag plötsligt skulle börja klunka i mig kannor av espresso på fritiden skulle kaffe tappa sin kraft. Det skulle bara bli en vanlig grej. Något jag alltid gör. Istället för att vara själva symbolen för att det är dags att jobba. Kaffe är som mitt krigsvrål, något som eldar upp mig och förbereder mig inför strid! JAG ÄR REDO ATT JOBBA!! AAAAAAAAARRGHSS!

Jag har också upptäckt en ny och behändig funktion med kaffe på mitt nuvarande jobb. Och det är att kunna ha koppen mot munnen när fikarummet plötsligt fylls av en pinsam tystnad och ingen person har något att säga. Det är som en mexican stand off dessa tystnader, alla i rummet ögnar varandra och väntar på att någon ska öppna munnen. Det är i dessa stunder som jag dricker mitt kopp kaffe väldigt långsamt, "jag kan inte säga något, min mun är upptagen med att dricka", signalerar jag klart och tydligt med mitt sörplande. Resten har inte en lika bra ursäkt. Medans de blir mer och mer obekväma, lutar jag mig bara tillbaka i fåtöljen, tar en klunk av det heta och bränner min tunga i tacksam tystnad.

Jobb och bryggkaffe

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Hjärnan viskar och jag skriver ner det jag hör

Hjärnan viskar och jag skriver ner det jag hör

Hans färglösa liv var på väg att explodera till en neonsommar fylld med temporära kompisar och permanenta ärr i den vita hjärnsubstansen.

Han svalde en ZyX-37 och glitchade ut till dansgolvet i hoppet om att finna känslor och livslust. Istället fann han MIG, Brandon Mariano som jag kallar mig själv här på Gamereactor. Våra gula strålar möttes vid det blåa urinoarblocket och under en epilepsi blinkande lysrör började vi bonda över vår gemensamma hat för allt levande och vår kärlek för urinering. Han gav mig en piller med ögon på, jag svalde den och tillsammans for vi ut i natten för att slåss emot livet.

Vi sprang genom stadens gator och vinden fixade våra frisyrer. PLÖTSLIGT! En mås flög rakt emot mig, den vek sig inte och jag bitchslappade flygfäet rakt i näbben så att den skriade till som en ostämd delfinstrupe. Jag skrattade åt våldet och min nya vän blev allvarlig. Han tyckte att måsarna och duvorna var ett problem. Städerna tillhörde människan och dessa flaxvarelser försökte finna en plats här, det gick inte, utrotning var enda metoden. Vi snubblade ombord en buss, snubblade ut ur den och in i en lägenhet med en trött kvinna som gav oss en påse fylld med p-piller. Hon gäspade ett adjö och vi gick till parken för att mata fåglar.

- Man måste se till de inte kan föröka sig längre. Det är nyckeln till riktigt förintelse.

Jag nickade och slängde ut piller till kuttrande duvor och skrikande måsar. Vi strödde ut piller vart vi än vandrande och tillslut blev pillerpåsen bara en påse. Jag låtsades kväva mig själv med påsen, han tyckte det såg festligt ut och följde exempel genom att ta ett stryptag på sig själv. Vi kvävde oss själva och kollade på natthimlen. Han sa ord.

- Livet är fienden. Det är livet som dödar. Man måste leva för att kunna dö, så om vi utrotar livet - dödar vi döden.

Jag tuggade fradga och svarade tillbaks med att tala i tungor. Han förstod vad jag menade. Jag tuppade av. När jag vaknade upp var jag naken och ensam, min vän var borta, en lapp var fasttejpad på min bröst. Den löd

Kolla upp mOt himlen

Jag tittade upp och såg en annorlunda himmel. Den blinkade i olika färger och i mitten gapade ett gigantiskt hål som gav en klar sikt rakt ut i universum och bakåt i tiden. Jag kunde se Big Bang. Jag skrattade så högt att löv från träden omkring mig föll ner. För bredvid Big Bang stod HAN. Han höll i en P-piller stor som en sol och hivade den emot Big Banget som inhalerade den med en explosion. Jag satt naken på det våta gräset och såg hur allting slutade. Jag log.

Snipp, snapp, snut, så var vår kosmos slut.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Kommer du ihåg första gången du dog?

Jag började tänka på döden häromkvällen. Jag låg i soffan invirad inuti min filtkokong och försökte finna en tupplur (en enkel och skön liten sömn att sjunka in i), men jag fann inte någon sömn (fast jag blundade hårt och vände kudden till den kalla sidan!). Istället för sömn stötte jag på en tanke om döden. Det var inte den vanliga tanken om döden dock, det här var en mindre ångestframkallande en.

"Kommer du ihåg första gången du dog i ett spel?" undrade tanken. "Hmm" sa jag inne i hjärnan, försökte minnas och började rota runt i hjärnskåpet och i komihågmapparna och hittade en minne på en femårig jag med en grå NES kontroll i handen. Han som spelade Super Mario Bros, Ice Climber och någon rymd SHMUP i en källare. Färggranna pixlar flimrade på burkteven där borta i dåtiden - i 90-talet - i mina minnen. Men jag visste inte, jag kunde inte vara säker vad min första död var. Var det den första Goomban? Var det den röda fågeln i Ice Climber? Isbjörnen med solbrillor och badshorts, var HAN min första baneman? Eller sköts jag ihjäl av lasrar och gick under i pixeleld i yttre rymden? Eller hoppade jag kanske ner i ett hål?! Hur var min första DÖD!!? Jag kunde minnas att jag dog, jag dog hela tiden, om och om igen! Jag hånade hela konceptet DÖD, jag återuppstod sekunder efter att jag blivit dräpt, jag var Jesus Kristus på speed, Fenixfågeln i 60 000 frames per second!

Men som sagt, hur mycket jag än fokuserade på mina minnen så kunde jag inte vara säker på vad min första död var. Jag tyckte det kändes helt sjukt att jag inte visste. Jag TYCKER det är helt sjukt att jag inte vet. Känns som att man borde minnas sin första död liksom. Fast å i andra hand har jag dött så många gånger i spel att det är inte konstigt att jag inte minns, jag är en vandrande folkmord av mig själv vid det här laget. En trumma dunkar vart jag än går.

BUM

BUM BUM

Den sätter takten för dödsparaden. Den som jag skapat genom mitt liv, den som fortsätter växa för varje gång jag plockar upp en kontroll och misslyckas. GAME OVER står det på skärmen, en Ninja ligger död. En till börjar marschera efter trummans slag.

BUM

BUM BUM

Kommer du ihåg första gången du dog?

Jag har exploderat till tusentals köttslamsor
Jag har fått huvudet avsågat
Jag har fallit ner och blivit spetsad ihjäl av spikar
Jag har blivit nerkörd i en köttkvarn
Jag har begått harakiri
Jag har trampat på en mina
Jag har blivit uppäten av en monstergroda
Jag har blivit ihjälkramad av en björn
Jag har BUM
BUM BUM

Jag har drunknat i vatten, drunknat i sand, drunknat i olja, drunknat i lera, drunknat i kemikalieavfall, druknat i gele, druknat i blod, druknat i kött, druknat i snö, drunknat i en jättes tårar, druknat i grönt kolsyrad dryck, jag har drunknat i döden.

BUM
BUM BUM

Jag har dött av en kyss
Jag har dött av en hund
Jag har dött av lasrar
Jag har dött av bollar
Jag har dött av getingar
Jag har dött av eld
Jag har dött av spikar
Jag har dött av bilar
Jag har dött av musik
Jag har dött av mörker
Jag har dött av ljus
Jag har dött av kulor
Jag har dött av svärd
Jag har dött av tortyr
Jag har dött av trappor
Jag har dött av hammare
Jag har dött av granater
Jag har dött av blodmagi
Jag har dött av klantighet
Jag har dött av en väns inkompetens

BUM
BUM BUM


Mundus har dödat mig
Vergil har dödat mig
Dante har dödat mig
Döden har dödat mig
Dracula har dödat mig
Solidus Snake har dödat mig
Revolver Ocelot har dödat mig
Psycho Mantis har dödat mig
Vamp har dödat mig
The Fury har dödat mig
Zergs har dödat mig
Protoss har dödat mig
Goombas har mördat mig
Dr Robotnik har mördat mig
Zeus har mördat mig
Poseidon har mördat mig
Gehrman, The first hunter har lemlästat mig
Ludwig, The Accursed har huggit ihjäl mig med hans heliga blad
Dragon Slayer Ornstein och Executioner Smough har doubleteamat ihjäl mig med blixt och SMASH
Mike Tyson har boxat mig hjärndöd
Amalgam Alpha har krossat ihjäl mig med en slungad automobil
Senator Armstrong har stunlockat mig med hans politiska åsikter och sedan krossade mitt cyberskelett med en nanomachines stärkt knytnäve
Gongen Wyzen har krossat mig som som ett kryp med hans kontinentstora finger
Cyborg Adolf Hitler har avlossat tusen kulor som genomborrat mitt digitala kött
Nemesis har tentakelvåldtagit mig till döds
Wood Man har skurit ihjäl mig med gigantiska löv

BUM
BUM BUM

Dödsparaden fortsätter marschera och växa tills jag en framtida dag dör. Då slutar den. Den stora dagen när jag får uppleva min sista död. Den riktiga. Den enda. Den första.

Kanske det är passande att jag inte kommer ihåg första gången jag dog i ett spel. Ens egen död är inget man lägger på minnet, det är slutet. Slutstoppet för min parad, men början på min marsch i den ursprungliga dödsparaden.


BUM

BUM BUM

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Placebo snygg

Vi alla på jorden är bara re-used old assets. För energi kan inte skapas eller förstöras, bara omvandlas från en form till en annan. Det är termodynamikens första sats: Energiprincipen

Jag brukar tänka på Energiprincipen när jag går upp i vikt. Jag tänker mig att det är min gamla fläsk som återvänder till källan, att fetman har svävat runt i jordens atmosfär som små partiklar utan ambition, eller att fläsket har tagit över någon annan individ för en stund och sen har personen börja tokträna och exorsicerat bort fetmademonen! Och nu ser fläsket att jag börjat bre mina mackor med bearnaisesås igen och återvänder tillbaka till stora hungriga glufsiga jag.

Jag är en jojo bantare - JoJo FatHips Joestar - som min inre Otaku med paranoiapillerproblem kallar mig. Jag kommer i form och sen några månader efteråt fylls låren återigen med transfetter, sexpacken börjar skumma och babyhullet blir återsänd tillbaka till ansiktet.

FUCKING FAT I HATE YOU!! BEGONE FROM MY ASS!!

Mat eller sex? Vilken väljer DU? JAG valde mat för länge sedan. Fuck fucking sexiga samlag! Mina rumskamrater brukar kommentera att jag äter som en som en satiriskt tecknad dammsugare, well yeah, I do. Medans de kan sexa varandra, får jag helt enkelt nöja mig med mat. För vi tre lever som en konstig jävla kollektiv som inte tror på DÖRRAR. Vi har INGA dörrar i lägenheten förutom till toan och den dörren stängs nästan aldrig. Sarah är fan en VIRTUOS på att lämna toadörren på glänt. HUR SKA JAG KUNNA RUNKA I DEN HÄR MILJÖN!?

Närmaste jag kommer till sex är när vi beställer skräpmat och jag äter min pizza eller kebabrulle framför datorn stirrandes på heta tjejer som shuffeldansar. I DO THIS! Jag får någon slags sinnessjuk tillfredsställelse av denna cyberrymd voyeurism frosseri. Om jag nu ska äta något som ska göra mig ännu fetare, då vill jag känna mig så FET och ÄCKLIG som möjligt och se på attraktiva honors dansrutiner. För det motiverar mig att börja träna. Dessa heta kvinnor skulle aldrig vilja vara en med en fet slusk som mig! Jag har inte en chans med dessa sheilas, enda chansen är isåfall om om de gick upp fem kilo och fick lite sämre självförtroende. Då skulle jag ha en chans. Om jag tränar bort fem kilo från min kropp, så kanske dessa kilon finner en ny hem i någon av dessa dansande kvinnors former. Det är min chans till (digital) kärlek."In this dream I'm dancing right beside you."

Termodynamikens första sats.

mv^2/2 + mgh + ks^2/2 + Fs = mv^2/2 + mgh + kx^2/2!!

också känd som

ENERGIAAAA FUCKING PRINCIPAAA!!!

Placebo snygg

We were dancing all night long...wvbnxzewrdzshjhrzxzxz mina formler är säkert åt helvete... här kommer lite mer bildtext

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus