Igår var jag och såg den efterlängtade filmen 28 Years Later. Som jag har väntat och längtat...

Den första tredjedelen av filmen var fenomenal och lyckades med konststycket att bygga upp en stämning i allt vad ljudbild och kamera-arbete heter och jag satt verkligen som fastnaglad. Det fanns en råhet och allvarlig ton. Men sedan hände någonting, filmen skiftade fokus åt ett håll som jag inte riktigt var förtjust i. En del scener var allvarsamma, mörka, nästan djuriska i sin natur. Men de ersattes snabbt av märkliga och (medvetet eller ej) humoristiska inslag. Det var gigantiska penisar i fokus och oerhört extrema scener som kändes billiga och endast bidrog med ren shock-value. 

De infekterade som vi minns från tidigare filmer är ett kärt återseende, men nya varianter lurar.

Jag kan såklart uppskatta råheten och många komponenter av filmen men som helhet? Det kändes stundom som att den inte riktigt visste vilken fot den skulle stå på. Tur var det då att filmen gav variation bland de infekterade. Det cliffhanger-slut som filmen avrundade med gav tyvärr inte mersmak. Snarare en mindre besvikelse över de många frågetecken som jag lämnade fimen med.  Aspekter av ett evolverat virus och olika typer av infekterade kändes dock helt rätt.

De var många, långa och håriga. I någon mening skärckinjagande men samtidigt oerhört tramsiga.

Det är bara synd att den inte kunde hålla jämn nivå hela vägen och likt ett barn med koncentrationssvårigheter bytte fokus snabbare än man förmådde sig blinka. Jag är dock faschinerad av världen i 28 Years Later och vill ha mer.  Berättarmässigt blev det en ganska tunn början på någonting med potential och kanske kan den uppföljare som tydligen redan är inspelad och planerad för lansering i januari 2026 bygga vidare på detta och leverera någonting bättre.

På torsdag smäller det, då blir det årets första biobesök. Ja, du läste rätt. Det absolut första biobesök för i år...

Det har blivit färre och färre biobesök för varje år som går. Den senaste filmen jag såg på bio var Alien: Romulus (föregående år) på Imax och vilken fenomenal biofilm det var! Nu hoppas jag såklart på en minst lika trevlig filmupplevelse med zombie-filmen 28 Years Later, uppföljaren till 28 Weeks Later och i sin tur 28 Days Later, i särklass en av världens absolut bästa zombiefilmer. Så, det var mer eller mindre en no-brainer att boka biljetter dirr. Filmtrailern till 28 Years Later är fantastiskt rå och pulshöjande så det står härliga till. Jag är pepp!

Vad ser ni på bio i sommar?

Det måste ändå sägas (utan att låta tjatig på något vis) men jag saknar verkligen min mor. Hon gick bort för strax över tre månader sedan och tomheten är påtaglig...

Jag hade en mycket god relation med min mor. Vi talade med varandra dagligen, delade intressen, däribland film och humor. Ofta kunde det plinga till i mobiltelefonen varpå det väntade en rolig bild eller ett arga-lappen citat som vi båda skrattade gott åt. Det fanns alltid någonting att prata om och ofta hade vi långa och  stundom djupa samtal. I någon mening var hon en av mina allra bästa vänner. 

Med kvällens blogginlägg vill jag på något sätt dela en tanke om min mor. Saknaden är fortfarande enorm och ikväll är en sådan kväll där jag känner mig riktigt ensam även fast jag inte explicit är ensam. Jag kan inte längre ringa det där samtalet, skicka det där sms:et och även om vardagen på något sätt dövar smärtan och saknaden så påminns jag varje kväll om de där samtalen jag aldrig mer får ha med min älskade mor. Arbetet lyckas ofta döva smärtan och sorgen, ett tag. Jag har gråtit det ska gudarna veta och inte hållit tillbaka. Men så ibland hamnar jag där i tankarna om min mor. Bör jag sörja mer, har jag sörjt för lite, kommer jag glömma bort henne? Jag får inte glömma bort henne och vem hon var. Ibland känner jag mig som ett gummiband som töjs ut om vartannat och där jag bara vill hitta ett normalläge. Det var något som hände när min mor gick bort, som om jag förlorade en del av mig själv.

I helgen blev det snacks i mängder och jag testade OLW:s Schysst käk med smak av kebab och vitlök...

De var riktigt goda och det fanns en liten hetta med eftersmak av kebab, eller någon form av kebabkrydda. Nu står det att de är limiterade varför jag också antar att de troligast försvinner inom kort.

Hade jag kunnat tänka mig att köpa dessa igen? Jovars varför inte, de var riktigt trevliga, festliga och passar verklgien in som sommarsnacks! Undrar om de passar bra med vitlökssås till, hmmm.

Vad säger ni, vilka är era sommarfavoriter bland snacks?

Det var en lång presentation, många utannonseringar mm, men vilka var egentligen guldkornen? Låt oss diskutera saken...

Summer Game Fest var fylld med utannonseringar. Men herregud så tjatigt det blev med alla Souls-like inspirerade spel och diverse japanska rollspel.

Tur var då att det fanns bra grejor också. De spel som fick min peppmätare att slå i taket var bland annat ILL, ett groteskt skräckspel i förstapersonsperspektiv. Det verkligen skrek av ren gore-glädje. En kort videosnutt av Death Stranding 2 imponerade dock ej...

Vidare fick vi också se en trailer på Dying Light: The Beast vilket intitalt känns som det spel Dying Light 2 borde ha varit. Kanske har utvecklarna sysslat med självrannsakan och faktiskt lyssnat på fansen denna gången.

Sedan blev det åka av med realtidsstrategi-spelet Game of Thrones: War for Westeros. Det känns som helt rätt val av genre om ni frågar mig. En guilty pleasure var såklart Jurassic World: Evolution 3 som gör det möjligt att bygga parker med bebisaurier!  

Det bästa av showen sparades såklart till sist. Vi fick ett datum och en trailer till Resident Evil 9. Min kropp är redo! Den 27:e februari nästa år får vi äntligen ett nytt Resident Evil och som jag längtar! 

Vad säger ni, vad var bäst från Summer Game Fest?