Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Sorg och skuld i Omori (Spoilers)

Sorg och skuld i Omori (Spoilers)

Om ni har missat så blev min recension av Omori just klar och ni kan läsa den här:

https://www.gamereactor.se/omori-1136323/ 

Spelet hade en intressant story som vävdes ihop bra med gameplay men att gå in i detalj vad jag gillade och inte med den skulle varit svårt att göra utan att nämna detaljer som är spoilers. Men nu borde det vara tillräckligt med text så jag kan hoppa in i sånt skoj.

Spelet börjar med att du tar kontroll över den titulära karaktären Omori i det så kallade White space. Redan från start känns mycket lite fel och det tar inte långt förrän man plötsligt får spela som Sunny som just vaknade upp mitt i natten från hunger. Tidigt är det tydligt att Omori är ett alter ego för Sunny i hans drömmar. Sunny är besvärad, för att stilla sin hunger lägger han en rå köttbit i micron som ledar till att han spyr upp den. Under tiden hör du att det knackar på dörren men om de öppnar den möts du av en vålnad som sedan får resten av huset att till synes vara hemsökt av gastar som vill dig illa. Men till slut tar denna skräcksekvens slut genom att du lägger dig i sängen och tillbaka är du i den glada pastel världen som Omori med sina vänner. Sunny gömmer sig från verkligheten i sina drömmar.

Efter mer äventyrande i drömmarnas värld så vaknar Sunny av solen. Med solen uppe är huset inte längre lika läskigt men plötsligt hör du samma knackande på dörren. Du får valet mellan att öppna eller att inte öppna. Med tanke på att förra gången du öppnade dörren försökte ett spöke tränga sig in så kanske man inte vill göra samma misstag igen. Ditt val här kommer bestämma hur resten av spelet går. Rätt val är att öppna.

Istället möts du av Kel, en av Omoris vänner i drömmarna men denna Kel är äldre och större. Han är överraskad av att du faktiskt öppnade dörren men vill spendera tid med dig innan du flyttar iväg. Här startar partierna i riktiga livet där man får lära sig att alla man träffat i drömmarna finns på riktigt. Antagligen som människor, gosedjur eller karaktärer från serietidningar. Du får även reda på att Sunny har slutat att gå i skolan de senaste tre åren och bara varit inne i sitt hus.

I drömmarna så letar man efter Basil, någon som verkar vara väldigt viktig och i riktiga världen hittar man honom. Han verkar vara ett vrak och verkar också vara hemsökt av Någonting. Efter lite spelande är det dock klart att en person från drömmarna är frånvarande. Sunnys storasyster Mari är borta. Tre år sedan begick hon utan förvarning självmord och var kataklysten över att kompisgänget splittrades och att Sunny stängde sig inne. Medans man hoppar mellan verklighet och drömmar får man reda på hur alla hanterade Maris död. Och vålnaden som hemsöker dig och Basil verkar vara kopplad till henne.

Sunny får tillbaka minnen då och då han har förträngt. Något som verkar vara Omoris jobb att göra, hålla de dåliga minnena borta. Mot slutet av spelet tar sig Omori ut från det glada White space vars uppgift är att förtränga allt och in i Black space som är motsatsen, här flödar alla minnen tillbaka. Medans detta händer verkar Basil tappa det totalt och då det är som mörkast får man reda på varför.

Sunny för tre år sedan hade ett syskonbråk med sin syster. För mycket stress ledde till att han som tolvåring ballar ut och förstör sin dyra fiol timmar innan han ska uppträda då han inte längre vill vara något underbarn. Mari tar illa upp och skäller ut honom redigt om hur han kunde förstöra det fina instrumentet de andra barnen hade gett honom som gåva med hårt ihopsparade pengar. De bråkar och det blir fysiskt. Basil, Sunnys bästa vän, kommer på besök i precis fel tillfälle. Syskonen drar i och trycker bort varandra och plötsligt faller Mari ner för trappan och blir medvetslös. 

Förskräckt över vad som hänt lyfter Sunny och Basil upp henne så hon kan vila och vakna upp. Istället slutar hon att andas. Mari är död. De två tolvåringarna vet inte vad de ska göra. Basil i panik vill inte att något ska hända hans bästa vän och kommer med den bästa och sämsta ideen. De kan få det att se ut som ett självmord. Det var ju inte med flit Sunny fick henne att dö. Åka i fängelse är ju ingen bra ide. Så de hänger henne i trädet på baksidan.

Om man läser mellan raderna i spelet så gick inte Sunnys föräldrar på detta. Små barn kan inte begå det perfekta brottet, för många detaljer stämmer inte. Mamma och pappa vet inte allt men vet att Mari inte tog sitt liv och att Sunny är inblandad i det. Deras äktenskap går itu. Pappan skyller på Sunny och vill inte ha något med honom att göra. Mamman klarar inte av tanken att förlora sitt andra barn också och gör det möjligt att göra vad han vill och strunta i skolan. Men ingen förälder tar fallet vidare, i allmänhetens ögon var det ett hemskt självmord.

Basil och Sunny i nuet konfronterar varandra om det. Basil klarar inte av tanken att Sunny bara ska flytta iväg och lämna honom ensam med skulden. De börjar slåss och båda slutar upp på sjukhus. Genom äventyrets gång har man börjat leva livet igen. Kompisgänget har kommit tillbaka och allt verkade bli bättre. Beroende på beslut man tagit kan många saker hända. Om man inte konfronterade Basil tar han livet av sig, nu femton år gammal och alldeles för tyngd av skuld. Sunny kan sluta upp med att han med tar sitt liv eller flyttar iväg och lever med sitt tunga samvete tills det kommer att knäcka honom.

Men om han slutar upp på sjukhuset med Basil och tar rätt val så beslutar han att han och Basil inte kan leva med skulden längre. Han går till sitt kompisgäng som tagit sig igenom traumat av Maris självmord och nu är tillsammans igen. Han berättar sanningen. Att han råkade döda henne och han och Basil iscensatt självmordet. Man får inte veta hur dem reagerar, det lämnas åt spelaren att klura ut.

Genom spelet pendlar man mellan den önsketänkande fantasin om Power of friendship och verkligheten att människor är väldigt komplexa. Vi får inte veta hur det slutar, om vänskapen var så tajt att de kan förlåta honom eller om traumat får starta om fast nu med någon att skylla på. Men både Sunny och Basil är nöjda, Någonting som hemsökte dem lämnade dem ifred, de kan förlåta sig själva och nu ta ansvar för vad de gjort.

Jag gillade verkligen historien och alla karaktärer i den. De alla känns grundade i verkligheten trots att allt är överdrivet. Ingen känns orimlig. Inte ens det iscensatta självmordet känns som något som inte skulle kunna hända om man sätter sig i skorna hos små barn som plötsligt slängts in i en hemsk situation utan någon säkerhet om vad som kommer att hända. Även att föräldrarna kollaborerar med historien på sitt eget sätt för att se till det återstående barnet inte hamnar i knipa känns inte omöjligt.

Frågan om vad man bör göra om man kommit undan med något är svårbesvarad. Alla har nog gjort något de skäms för och kommit undan med det. Kanske snott en leksak, spred en lögn eller något mycket värre. Ska man bara hålla tyst om det eller ska man efter alla år konfrontera sanningen och säga förlåt, trots att de andra parterna kommit över det. Ingen har något att tjäna på det, förmodligen kommer relationerna mellan er att bli sämre, men det är ju det rätta att göra.

Att de lämnade mycket åt spelaren gillade jag med. Man får tillräckligt med detaljer för att kunna klura ut allt på egen hand men man får inte allt dukat på ett fat som om man vore förståndshandikappad. Det är uppfriskande då spel litar på spelaren, att frågorna får hänga kvar i huvudet medans man försöker komma på dem där sista frågetecknen. Samt det fanns inget rätt och fel. Alla frågor ligger på en gråzon och då spelet har grundat sig i verkligheten blir det inget löjligt dilemma som om man ska skona eller mörda den hemska diktatorn i en värld där breda och långvariga konsekvenser lyser i sin frånvaro.

Vill gärna se mer spel som detta.

HQ

Hyckleri, den fulaste egenskapen

Vilken egenskap eller typ av personlighet är det som får en att ogilla någon mest? Någon kanske tycker att snåla personer är usch och fy, men det är ju praktiskt att hålla hårt i plånboken. Folk som lätt blir arga är ju jobbiga, men de gör ju det inte med flit och att vara arg är ju att vara öppen med sina känslor. De som skryter mycket får en att rulla ögonen, men om man har uppnått något att vara stolt över är ju halva glädjen att skryta om det.

Men genuint hyckleri! De som säger att det fria ordet är av mest värde men sedan bannar alla som säger emot en. De som säger att alla är lika men ser ner på någon grupp. De som säger att en agenda är livsviktig men lyfter inte ett finger för att pressa den framåt. De som förespråkar hur viktigt hårt arbete är för framgång medans de är blinda för sitt eget liv som varit utan utmaningar.

Dessa människor får mig att se rött. Jag har inget emot folk som tycker annorlunda eller har fel, tvärtom gillar jag folk som kan stå på sig. Jag ogillar inte folk med personligheter som inte går ihop med min, vi behöver mångfald i hur man beter sig. Jag ser inte ner på folk som gjort skadliga beslut, man formas av sina omständigheter och nästan alla kan bli bättre med rätt stöd.

Men de som vill att andra ska göra vad de inte gör. De som predikar men inte följer sin egen gospel. De som talar om en väg de själva inte tänkt att gå. Dessa får mig att tappa förståndet och önska dem illa. Jag brukar skämta om att jag själv är en hycklare, att jag bryr mig om djur men äter kött, att jag ogillar slaveri men köper billiga produkter. Men i många fall är ju jag och många andra som mig medvetna om det, man har självdistansen men inte orken att göra vad som är rätt.

Lögnare kan jag förlåta, folk ljuger hela tiden av alla möjliga anledningar, osanning är ett användbart verktyg. Men att ljuga, tro på sina egna lögner och få andra att också tro på dem gnager. 

Idag känns det som att det är många kända figurer som är hycklare. Kanske blåljuger de bara och vet om det själva men ibland känns det inte som att det är fallet. Ibland ser de så övertygade ut om vad de säger trots att alla bevis pekar mot motsatsen och att se dem nå mera framgång tär på tålamodet.

Jag får fråga mig själv om hyckleri verkligen är den fulaste egenskapen. Kanske är det bara att man ser så mycket av det att man glömmer bort något som är ännu värre.

Hyckleri, den fulaste egenskapen

I Arkham knight var man i alla fall inte någon hycklare då det kom till att inte döda, eller?

Dumma köp som lockar

Det är inte ofta jag får reklam på Youtube som intresserar mig men ibland får dem till det. Jag älskar brädspel, speciellt dem stora som tar alldeles för lång tid att spela. Att lira Terraforming Mars med alla expansioner mot frugan är riktigt roligt men tar många timmar att spela igenom.

Dock är det problematisk då frun snabbt blir trött på kvällarna och alla i hemmet behöver äta i tid och otid. Vi har bara ett bord hemma och brädspel är inte något man bara kan lyfta och lägga åt sidan. Plötsligt får jag reklam om ett så kallat Gaming table.

https://www.kickstarter.com/projects/dragonsandgeeks/the-monarch-a-stylish-board-game-table-to-last-generations 

Ett bord som man kan ha ett brädspel i och sedan täcka för att göra till ett vanligt bord. Jag har tänkt på sådana tidigare men aldrig kollat in det. Jag är svag för kickstarters, jag sparar ören genom att snåla på vardagliga produkter men kastar ut tusenlappar på överprisade rollspelsböcker och brädspel. Att kickstarta ett bord skulle dock vara något nytt.

Dock skulle detta kunna gå på upp mot 1300 brittiska pund, plus eventuella extra kostnader. Ni kan göra matten och se att det blir dyrt. Jag har det bra ställt så råd har jag utan att göra uppoffringar, men är det ett köp man kan försvara?

Möbler generellt om man är utanför IKEA är äckligt dyrt om man köper nytt. Och vi har redan ett köksbord som kommer hålla i många år till. Så att hosta upp runt 15000 för att kunna pausa brädspel då ungen vill ha mat är ganska blodigt, men inte fullständigt galet. Dock för ett mindre pris skulle vi kunna köpa ett nytt bord att ha enbart för brädspel, om man på något sätt skulle kunna få plats med det.

Det är många dagar kvar på kickstartern. Låt oss se om mitt sparkonto plötsligt går ner eller om jag kan hålla mig undan sådanna här dumheter.

Dumma köp som lockar

Då man söker runt finns det många fina bord man kan hitta, kanske ett lite mindre spelbord för att passa soffan?

Tvivelaktigt moraliska experiment med hundvalpar

Då jag var i högstadiet så fick jag höra om en psykologistudie som hjälpte mig att förstå mig på varför människor är som dem är. Forskare hade tre grupper med hundvalpar.

Den första gruppen behandla dem väl och de fick mycket uppmärksamhet. Den andra gruppen var de elaka mot och behandlade illa. Den tredje gruppen behandla dem väl eller illa på slump, så ena dagen kunde vara lek och kärlek och andra rycka i svansen och sno deras mat från dem.

Resultat blev att de älskade valparna växte upp att gilla forskarna men var nyfikna i världen omkring dem och var självständiga. De som blev illa behandlade ogillade forskarna, morrade åt dem och ville inte ha något med dem att göra. Men gruppen med valpar som växte upp med blandade signaler blev desperata för forskarnas uppmärksamhet, nästan maniskt försökte de vinna forskarnas kärlek.

Som en blixt från klar himmel började jag förstå varför vissa människor beter sig som de gör, jag började omvärdera mina egna relationer och hur jag beter mig med vissa. Denna valpstudie kunde man applicera på mycket. Varför är folk i dåliga förhållanden, varför försöker man bevisa sig för kassa föräldrar och så vidare.

På universitet många år senare så prata jag med en vän om bettenden och jag nämnde studien. Han tyckte den lät vettig och undrade om jag kunde skicka den till honom. Mina sökningar gav inga resultat. Jag kunde inte hitta den. Hur hade jag en hört om den? Hade det varit på radion som liten? Febrilt försökte jag leta under helgen men det blev inte bättre. På måndagen sade jag till honom att jag inte hitta något och det kanske bara var något jag fantiserat ihop eller kommit ihåg fel.

Så var det. Det jag hade byggt en stor del av min världsbild på var fejk. Bara påhitt. Undrar vad mer i livet man tror sig veta men är falskt.

Tvivelaktigt moraliska experiment med hundvalpar

Nu ska vi bara övertyga etikkommitten att vi bokstavligen behöver sparka på hundvalpar för att kunna testa vår hypotes.

Till slut så gick man på Youtube-fällan

Om ni kollar på Youtube ofta, speciellt informativa skapare, så har personen säkert varit sponsrad av Nebula eller Curiosity stream. Det känns iallafall som att alla jag följer snackar om det hela tiden.

Dealen är typ alltid densamma. För 150~200kr kan ni få en prenumeration i ett helt år, plus att skaparen gör en massa exklusivt material för Nebula. Jag brukar alltid skippa eller mentalt blocka dessa segmenten, men likt fågelbajs på en mäktig klippa så tar det sig igenom. En jag följer gjorde en väldigt bra video och det bara slog mig, vet du vad, jag kan lägga 200spänn och använda ditt namn som rabattkod.

Sagt och gjort gjorde jag det och nu har jag två nya appar på mobilen. På Nebula sökte jag upp en massa skapare från Youtube jag gillar och Curiosity stream har jag inte ens rört.

Med det undrar jag, finns det någon av er som använder en av dessa och har ni något att rekommendera?

Curiosity stream ska ju tydligen vara en massa dokumentärer och Nebula består ju av Youtube skapare som vill ha en alternativ plattform där de kan få betalt utan att jaga visningar, då långa genomarbetade videor inte passar i djungeln där allt ska spottas ut nonstop och vara under en minut i längd.

Nu har jag för mycket att välja mellan och alldeles för lite känn på vad som är bra. Kanske får jag bara klicka på slumpade videos och hoppas på det bästa.

Till slut så gick man på Youtube-fällan

Blev jag blåst och köpte grisen i säcken? Fullt möjligt.