Sorg och skuld i Omori (Spoilers)

Om ni har missat så blev min recension av Omori just klar och ni kan läsa den här:

https://www.gamereactor.se/omori-1136323/ 

Spelet hade en intressant story som vävdes ihop bra med gameplay men att gå in i detalj vad jag gillade och inte med den skulle varit svårt att göra utan att nämna detaljer som är spoilers. Men nu borde det vara tillräckligt med text så jag kan hoppa in i sånt skoj.

Spelet börjar med att du tar kontroll över den titulära karaktären Omori i det så kallade White space. Redan från start känns mycket lite fel och det tar inte långt förrän man plötsligt får spela som Sunny som just vaknade upp mitt i natten från hunger. Tidigt är det tydligt att Omori är ett alter ego för Sunny i hans drömmar. Sunny är besvärad, för att stilla sin hunger lägger han en rå köttbit i micron som ledar till att han spyr upp den. Under tiden hör du att det knackar på dörren men om de öppnar den möts du av en vålnad som sedan får resten av huset att till synes vara hemsökt av gastar som vill dig illa. Men till slut tar denna skräcksekvens slut genom att du lägger dig i sängen och tillbaka är du i den glada pastel världen som Omori med sina vänner. Sunny gömmer sig från verkligheten i sina drömmar.

Efter mer äventyrande i drömmarnas värld så vaknar Sunny av solen. Med solen uppe är huset inte längre lika läskigt men plötsligt hör du samma knackande på dörren. Du får valet mellan att öppna eller att inte öppna. Med tanke på att förra gången du öppnade dörren försökte ett spöke tränga sig in så kanske man inte vill göra samma misstag igen. Ditt val här kommer bestämma hur resten av spelet går. Rätt val är att öppna.

Istället möts du av Kel, en av Omoris vänner i drömmarna men denna Kel är äldre och större. Han är överraskad av att du faktiskt öppnade dörren men vill spendera tid med dig innan du flyttar iväg. Här startar partierna i riktiga livet där man får lära sig att alla man träffat i drömmarna finns på riktigt. Antagligen som människor, gosedjur eller karaktärer från serietidningar. Du får även reda på att Sunny har slutat att gå i skolan de senaste tre åren och bara varit inne i sitt hus.

I drömmarna så letar man efter Basil, någon som verkar vara väldigt viktig och i riktiga världen hittar man honom. Han verkar vara ett vrak och verkar också vara hemsökt av Någonting. Efter lite spelande är det dock klart att en person från drömmarna är frånvarande. Sunnys storasyster Mari är borta. Tre år sedan begick hon utan förvarning självmord och var kataklysten över att kompisgänget splittrades och att Sunny stängde sig inne. Medans man hoppar mellan verklighet och drömmar får man reda på hur alla hanterade Maris död. Och vålnaden som hemsöker dig och Basil verkar vara kopplad till henne.

Sunny får tillbaka minnen då och då han har förträngt. Något som verkar vara Omoris jobb att göra, hålla de dåliga minnena borta. Mot slutet av spelet tar sig Omori ut från det glada White space vars uppgift är att förtränga allt och in i Black space som är motsatsen, här flödar alla minnen tillbaka. Medans detta händer verkar Basil tappa det totalt och då det är som mörkast får man reda på varför.

Sunny för tre år sedan hade ett syskonbråk med sin syster. För mycket stress ledde till att han som tolvåring ballar ut och förstör sin dyra fiol timmar innan han ska uppträda då han inte längre vill vara något underbarn. Mari tar illa upp och skäller ut honom redigt om hur han kunde förstöra det fina instrumentet de andra barnen hade gett honom som gåva med hårt ihopsparade pengar. De bråkar och det blir fysiskt. Basil, Sunnys bästa vän, kommer på besök i precis fel tillfälle. Syskonen drar i och trycker bort varandra och plötsligt faller Mari ner för trappan och blir medvetslös. 

Förskräckt över vad som hänt lyfter Sunny och Basil upp henne så hon kan vila och vakna upp. Istället slutar hon att andas. Mari är död. De två tolvåringarna vet inte vad de ska göra. Basil i panik vill inte att något ska hända hans bästa vän och kommer med den bästa och sämsta ideen. De kan få det att se ut som ett självmord. Det var ju inte med flit Sunny fick henne att dö. Åka i fängelse är ju ingen bra ide. Så de hänger henne i trädet på baksidan.

Om man läser mellan raderna i spelet så gick inte Sunnys föräldrar på detta. Små barn kan inte begå det perfekta brottet, för många detaljer stämmer inte. Mamma och pappa vet inte allt men vet att Mari inte tog sitt liv och att Sunny är inblandad i det. Deras äktenskap går itu. Pappan skyller på Sunny och vill inte ha något med honom att göra. Mamman klarar inte av tanken att förlora sitt andra barn också och gör det möjligt att göra vad han vill och strunta i skolan. Men ingen förälder tar fallet vidare, i allmänhetens ögon var det ett hemskt självmord.

Basil och Sunny i nuet konfronterar varandra om det. Basil klarar inte av tanken att Sunny bara ska flytta iväg och lämna honom ensam med skulden. De börjar slåss och båda slutar upp på sjukhus. Genom äventyrets gång har man börjat leva livet igen. Kompisgänget har kommit tillbaka och allt verkade bli bättre. Beroende på beslut man tagit kan många saker hända. Om man inte konfronterade Basil tar han livet av sig, nu femton år gammal och alldeles för tyngd av skuld. Sunny kan sluta upp med att han med tar sitt liv eller flyttar iväg och lever med sitt tunga samvete tills det kommer att knäcka honom.

Men om han slutar upp på sjukhuset med Basil och tar rätt val så beslutar han att han och Basil inte kan leva med skulden längre. Han går till sitt kompisgäng som tagit sig igenom traumat av Maris självmord och nu är tillsammans igen. Han berättar sanningen. Att han råkade döda henne och han och Basil iscensatt självmordet. Man får inte veta hur dem reagerar, det lämnas åt spelaren att klura ut.

Genom spelet pendlar man mellan den önsketänkande fantasin om Power of friendship och verkligheten att människor är väldigt komplexa. Vi får inte veta hur det slutar, om vänskapen var så tajt att de kan förlåta honom eller om traumat får starta om fast nu med någon att skylla på. Men både Sunny och Basil är nöjda, Någonting som hemsökte dem lämnade dem ifred, de kan förlåta sig själva och nu ta ansvar för vad de gjort.

Jag gillade verkligen historien och alla karaktärer i den. De alla känns grundade i verkligheten trots att allt är överdrivet. Ingen känns orimlig. Inte ens det iscensatta självmordet känns som något som inte skulle kunna hända om man sätter sig i skorna hos små barn som plötsligt slängts in i en hemsk situation utan någon säkerhet om vad som kommer att hända. Även att föräldrarna kollaborerar med historien på sitt eget sätt för att se till det återstående barnet inte hamnar i knipa känns inte omöjligt.

Frågan om vad man bör göra om man kommit undan med något är svårbesvarad. Alla har nog gjort något de skäms för och kommit undan med det. Kanske snott en leksak, spred en lögn eller något mycket värre. Ska man bara hålla tyst om det eller ska man efter alla år konfrontera sanningen och säga förlåt, trots att de andra parterna kommit över det. Ingen har något att tjäna på det, förmodligen kommer relationerna mellan er att bli sämre, men det är ju det rätta att göra.

Att de lämnade mycket åt spelaren gillade jag med. Man får tillräckligt med detaljer för att kunna klura ut allt på egen hand men man får inte allt dukat på ett fat som om man vore förståndshandikappad. Det är uppfriskande då spel litar på spelaren, att frågorna får hänga kvar i huvudet medans man försöker komma på dem där sista frågetecknen. Samt det fanns inget rätt och fel. Alla frågor ligger på en gråzon och då spelet har grundat sig i verkligheten blir det inget löjligt dilemma som om man ska skona eller mörda den hemska diktatorn i en värld där breda och långvariga konsekvenser lyser i sin frånvaro.

Vill gärna se mer spel som detta.