Förr i tiden var jag hyfsat välformad vågar jag påstå. Sedan sket det sig då jag flyttade till Finland och omedelbart möttes av pandemi. De senaste tre åren har jag mer eller mindre inte gjort något som skulle kallas för hög ansträngning i över en timma. 

Tur nog slutade jag att köpa läsk och drog ner på snacks rejält då jag flyttade så det skulle kunna slutat värre. Men jag skulle nog inte överdriva om att det känns att jag förlorat 10 kg muskler och fått 20 kg fett. Jag brukade ligga på runt 80 kg men nu är det runt 90 kg och det är inte för att mina axlar blivit större. Istället har jag fått början till en riktig gubbmage(eller dadbod om man vill vara försiktig om att såra känslor). Bortsett från att man kan använda den för att lättare hålla dottern i en arm är det inget jag vill ha.

Men nu då pandemin gått förbi, frugan inte är gravid och första året med barn är förbi har jag fått mer egentid och man kan vara ute bland folk utan att övertänka risker att dra med sig hem.

Så nu är det dags att komma igång med träning på riktigt igen, Min kropp skriker efter det och mitt mentala välmående brukar pika då jag får köra ut mina muskler. I Sverige älskade jag att klättra, gjorde det tre gånger i veckan i pass mellan 90 till 150 minuter efter studierna. Springa och gymma har aldrig fallit mig i smaken men klättra upp för 15 meter vägg med rep runt midjan om och om är roligt.

Bekanta från jobbet klättrade så nu har jag en gång i veckan börjat hänga med dem och satt igång med det igen. Den dystra sanningen är ju att man på tre år med avsaknad av aktivitet tappar mycket. Mina klätterskor känns alldeles för små och skaver, så antagligen har de krympt eller har mina fötter blivit större. Fingergreppet är borta, dra upp sin vikt med att bara klämma med fingertopparna och tummen känns långt borta. För att inte tala om den totala avsaknaden av generell muskelstyrka, kan nog bara göra en tiondel av alla pullups man kunde göra förr. 

Men tekniken och modet är kvar, arbeta med raka armar och trycka med benen kommer man ihåg och att de flesta svåra situationerna mest är att bara chansa och våga. På något vänster kom jag även ihåg den förbaskade säkerhetsknuten. Tydligen har man gjort den så många gånger att jag fortfarande kan göra den med bara muskelminne och utan instruktion.

Det ska bli roligt och se hur lång tid det tar att börja komma ikapp. Just nu klagar hela kroppen högljutt på morgonen efter varje träningspass, knän och armbågar slåss blodiga mot väggarna och jag klarar knappt 6B väggar, medans jag i Sverige klarade de flesta 7A väggar jag försökte mig på. Nu gäller det bara att se till att det blir en riktig rutin om jag fortsätter med i ur och skur.

Har ni någon träning som känns mer som nöje än att slita ut sig eller är all aktivitet bara nödvändig misär?

KiipeilyAreena Salmisaari är vart jag klättrar nu, ett redigt klättergym på två våningar. Synd bara att man behöver gå upp för 20 meter skakig spiraltrappa för att nå andra våningen.

Första gången jag kan minnas att jag hörde om bitcoin var nog någon gång 2010 då jag var i gymnasiet. Konceptet lät intressant men jag hade inga planer på att börja ge skumma människor pengar för någon låtsas valuta eller låta min dator användas för att göra något jag inte förstod mig på. Istället läste jag på lite om tanken bakom det och gjorde inget mer.

Mer än tio år senare så visste nog alla vad bitcoin var och krypto branschen talades om överallt. Med bara ett par dussin bitcoins skulle man kunna ha köpt en redig bostad och det var nog många mer än mig som tänkte, om jag bara hade investerat någon tusenlapp eller två…

Men det är ju aldrig för sent! Istället för att tjäna miljoner kan man ju kanske i alla fall tjäna en massa tusen? Alla grafer visar hur allt gick mot månen så om man bara hoppade på, nu på en gång! Tråkig är jag dock och dessutom snål med mina pengar. Ska jag investera så vill jag veta hur det funkar. Tidigt stötte jag på en fundamental fråga utan klart svar. 

Bitcoin och alla shitcoins efter det hade ju ideen att vara en valuta. Något som skulle konkurrera med dollar och euro, men ingen pratade ju om dem som valuta. Det var investeringar. Köp några nu och sälj det senare till ett högre pris. Ingen köper dollar för att man tror att dollarn kommer öka 100 gånger i värde.

Valuta har som mål att vara så stabilt som möjligt. Spelar ingen roll om den är värd mycket eller lite, den ska bara vara stabil och tillförlitlig. Inte röra sig upp eller ner. En investering är motsatsen. Den ska gå uppåt så mycket som rimligt möjligt men har en risk att falla ner till noll i värsta fall. Krypto talades som om den vore i någon gråzon mittemellan. 

Några svarade på detta dilemma genom att coinen de just köpt massor av kommer bli den globala valutan och då bli stabil, men fram tills dess kommer de öka i värde. Detta argument kändes lika vattentät som en tygpåse. Om något antar att de behöver ta platsen från dollarn eller euron så är det dröm i mina ögon. Sedan varför man skulle använda just detta mynt och inte man bara göra en version två av samma mynt som kan fördelas rättvisare för de som inte var på i början? Det förblir obesvarat.

Några menar att det är som guld. En begränsad produkt med ett stabilt värde som man kan ha i kris då valutor går upp och ner. Majoriteten av alla mynt finns det dock obegränsat av och värdet av guld ser inte ut som en berg och dalbana.

Nästa hinder jag stötte på var att inget värde skapas. Om jag köper en massage av dig så har du skapat värde. Jag är nöjd med tjänsten och ger dig pengar. Du tycker det är värt att göra tjänsten mot betalning. Båda lämnar glada, värde för alla delaktiga har skapats. Krypto skapar inte värde. Det är likt skatt till och från staten ett så kallat nollsummespel. Om någon ska tjäna 50 kronor måste någon annan förlora 50 kronor. Summerar du alla vinster och förluster så blir det plus minus noll. 

Så nu får man se sig själv i spegeln. Är jag så jävla cool och speciell att jag som nybörjare kommer vara bättre än alla andra och tjäna en massa pengar eller kommer jag vara en av majoriteten som förlorar pengar istället? Jag har tillräckligt med självdistans att veta vad lågoddsaren till den frågan är. Samt iden att tjäna pengar på andras bekostnad ogillar jag. Det finns en massa gamlingar jag kan ID-kapa istället om jag vill bli rik på människor som inte vet bättre. Eller skapa mitt egna mynt och få folk att köpa det.

Vissa förklarar att de investerar i tekniken, likt internet kommer detta ändra allt. Men man kan inte investera i teknik. Du kan inte gå och köpa tio aktier internet, du kan bara investera i företag och produkter som försöker använda tekniken. Så om produkten suger är det en förlust även om tekniken kan bota cancer.

Samt tekniken gör inget nyskapande. Användningsområdena för bitcoin och NFTs kan man redan fylla på ett dugligt eller bättre sätt idag. 

Byta valutor kan vi redan göra. Svenska kronan är lätt att använda, ge bort mynt och sedlar och du är redan klar. Är du riktigt avancerad kan du gå till en bank, fylla i lite papper och få ett kort som kan föra över digital valuta i nästan alla butiker. Försök be din farmor om lite bitcoin i julklapp eller köpa en burgare med det. Det finns ingen vettig infrastruktur som stödjer det och de få institutionerna för att som finns beter sig som banker som är fria från regulationernas tyglar.

Att följa hur pengar har flyttat sig kan man göra i blockkedjan väldigt väl. Men det kan man redan göra tillräckligt väl idag. Bortsett från penningtvättare och folk som söker efter dem är det inte heller något som vardags personen bryr sig om då det kommer till pengar.

Man kan även tvätta pengar och skicka valuta svart med krypto. Så det strider ju med den tidigare punkten. Krypto är ju både och just nu. Det finns dålig insyn från myndigheter och infrastrukturen saknas så de är svåra att följa. Men någon dag kan det ändras så då kommer det nog bli väldigt lätt att följa, eller motsatsen. dock som sagt. Tvätta pengar och flytta på saker i det dolda kan man redan göra idag om man anstränger sig.

Äganderätt talas det ju om med NFTs. Istället för att flytta ett mynt kan man skicka vidare något kontrakt eller rättighet. Få människor har problem med äganderätt, ingen anklagar en att huset man bor i inte är ens egna, tavlan på väggen tillhör någon annan eller jobbets patent ägs av konkurrenten. Vi har institutioner för att verifiera sådant redan. 

NFTs gör även ett undermåligt jobb och har många problem i dagsläget. Att verifiera att första ägaren var den riktiga missas ofta, många kontrakt har klausuler med begränsningar så om någon missar dem gör det resten av kedjan ogiltig, då ingen kollas om de uppfylls. Sedan är det ju detta med bildlänkar. Lägga in data på blockkedjan kräver en del, så istället för att lägga in en .png fil i överföringen så lägger man in en länk som går till en webbsida som visar bilden. Så nu äger du en länk istället för en bild. Personen som styr webbsidan kan byta ut bilden eller göra länken ogiltig, så nu äger du inget och ingen myndighet kan hjälpa dig vid detta bedrägeri. Äganderätt funkar redan okej idag, vardagspersonen verkar inte ha problem med det i dagsläget, förutom vissa spelskapare som verkligen vill att du ska tycka det är viktigt att du kan bevisa att du äger något item på blockkedjan och betalar för dig, istället för att bara ändra någon bit på deras server som man gjort tills nu. I vilket fall blir ditt item värdelös när de stänger ner spelet så småningom, även om de är på blockkedjan.

Men inte alla mynt säger sig vara spekulativa. Vissa arbetar på blockkedjan med en plan. Detta har varit tredje hindret. Planerna har antagligen varit pyramidschema, alla nya som kommer in betalar de gamla men sedan tar de nya snabbt slut, eller har det varit nonsens och luftslott deras plan bygger på. Många av dem slutar med att man ska följa en stark personlighet som berättar att de vill ditt bästa till skillnad från de slemmiga bankerna som bara vill ha dina pengar. Sedan är det bara att gå in på en discord server varje morgon och skriva HODL likt en religiös ritual medan personligheten säljer av allt följarna pumpar upp priset på med sina egna besparingar.

Så intresset från mig har sjunkit. Krypto ser generellt ut som en spekulativa bubblor. Visst går man in och ut kan man göra vinst men det finns ingen garanti för det. Precis som i allt annat spekulativt. Med de som köper sist kommer förlora sin investering. Vill jag satsa och bli rik snabbt kan jag gå till casino och gå all in på svart tre gånger på rouletten. Då är det ungefär lite under ett på åtta att jag åttadubblar vad jag satsade. 

Tillsvidare är jag en tråkmåns som lägger sparpengar på indexfonder en gång i månaden. Dem vet jag hur och varför dem fungerar på lång sikt.

Så vad tycker ni? Har ni något bra tillägg till denna fråga eller är jag bara en hater som sprider FUD?

Någon ska tydligen betalat över tre miljoner dollar för denna. En investering som kommer gå upp i värde? Eller kanske ett kompisköp för att driva upp priset på liknande produkter?

I Sverige använder vi kronor och ören. Ören kan konverteras till kronor och vice versa. Det minsta värdet som vi kan använda är ett öre. Jag kan i alla fall inte skicka något mindre än ett öre med min bank och att klippa en enkrona i 101 bitar gör varje del ogiltlig.

Hur mycket ett öre är värt(om vi bortser från värdet av metallen den består av) är ju baserat på hur den svenska kronan ligger. Ökar svenska kronan några hundra gånger om kanske man skulle kunna köpa ett tuggummi för ett öre och sjunker svenska kronan kanske du kan köpa en fis i rymden.

Juni 2021 rapporterade SCB att det finns 4644 miljarder svenska kronor. Så 4,644*10^14 ören, eller avrundat 464 Teraören. Det är väldigt många ören men inte oändligt. Dock finns det ju teoretiskt sett oändligt med ören då vi kan skapa mera. 

Nu till bitcoin. Det finns 21 miljoner bitcoin. Men de har även sin version av ett öre som är den minsta man kan ha. En satoshi, varje bitcoin kan delas upp till 100 miljoner satoshis. Så sammanlagt finns det 2,1*10^15, så 2,1 Petasatoshi.

Så vad vill jag få sagt med detta? Att om man delar upp bitcoin till sitt minsta värde så finns det typ fem gånger mer utav dem än vad det finns svenska ören?

Många pratar om bitcoin som om de vore väldigt begränsade, bara 21 miljoner att dela på mellan jordens befolkning, nästan ingenting. Men en bitcoin är ett väldigt dåligt värde att jämföra med. Det är som att prata om den svenska ekonomin i tiotusensedlar. Då skulle de bara finnas runt 464 miljoner tiotusensedlar, inte ens en miljard. Hur många tiotusensedlar behöver du använda för att köpa chips och dip?

Men vi använder ju oss av en krona i taget av en anledning, det är lätt att veta en kronas värde på magkänsla. 1 krona är ett tuggummi, 50 kronor är chips och dip och 100 kronor är en pizza.

Dock så kan de flesta nog inte göra det med bitcoin, hur många bitcoin behöver du för att ett kilogram ost?

Så nästa gång du lyssnar på folk prata om hur mycket en bitcoin är värd, ha i åtanke att den bara är godtyckligt satt 100 000 000 gånger över sitt lägsta värde. Så det blir som att jämföra en 500 eurosedel med en japansk yen.

Har ni någon trivia att dela med er ni vill att mer ska veta om?

Gillar man att få tillbaka mycket växel kunde man förr i tiden köpa sitt lördagsgodis med en sådan här rackare. 

Att barn tar mycket tid kan nog vem som helst räkna ut, att barn tar så in i helvetes mycket tid kan nog komma som en överraskning. Man hade hört allt möjligt om hur första året med barn skulle vara, men tyvärr var det en sådan sak jag behövde uppleva för att förstå.

Rent praktiskt borde det gå galant. Ekonomiskt har vi det bra, vi bor nära allt vi behöver och lillen är en frisk individ som inte lider av några åkommor. Tyvärr har vi dock inga nära och kära utan bara långt ifrån och kära.

Sedan dottern föddes har vi inte haft någon pålitlig hjälp. Visst då hon var nyfödd kom fruns mamma och städade vår lägenhet vilket var uppskattat, och ibland får man någon tusenlapp skickad till sig från en släkting att köpa något för. Vi fick även under ett litet tag barnvakt från kommunen på grund av vår situation men det var bara innan lunch på fredagar i två och en halv timme. 

Men praktiken är att vill jag eller frun ha fritid måste den ena vara hemma och ta på sig extra ansvar. Det funkar, jag kan vara på en after work och hon kan träffa vänner med lite planering. Men det blir ju en konstig situation då man bor ihop men ändå saknar sin partner. Hur ska man få fritid för att vara med varandra? Då dottern är vaken är det svårt att göra något eller ens prata om något seriöst och då hon äntligen somnar på kvällen är vi båda slutkörda och behöver vara tysta.

Men nu i helgen hände det. En vän till frun som vi alla tre känner väl och som älskar barn erbjöd sig att vara barnvakt. Så plötsligt fick vi fyra timmar tillsammans. På 13 månader har vi inte en enda gång haft tid tillsammans utanför hemmet men nu promera vi utan någon jäkla barnvagn eller att behöva leta efter hiss då man skulle upp och ner för trappor.

Något så simpelt kändes helt sjukt. Som om man gått med pip i öronen och nästäppa och plötsligt slutar det så man känner sig som en människa igen. Ingen av oss visste vad vi ville göra. Så vi bara strosade runt, köpte goda saker att äta och babblade om allt mellan himmel och jord på samma sätt som då man just blivit ihop.

Ljuset i slutet av tunneln känns som att det är närmare. Dottern börjar snart på dagis, fruns mamma har flyttat närmare och väninnan vill gärna passa lillen igen. Att ha barn har varit tufft. Visst saknar man tiden då ens lilla bebis var i samma storlek som en sötpotatis men det ska bli härligt då livet går tillbaka mot rutiner och inte varje månad blir ett nytt äventyr av oförutsägbara utvecklingar.

Är jag naiv för att jag tror det kommer bli lättare eller ska jag bita ihop och vara beredd på vad som komma skall? Ni med erfarenhet av barn kan ju hojta till och ge mig en heads up så jag mentalt kan förbereda mig.

Då man är ensamma får man passa på att äta vuxenmat, vilket i detta fallet var nygräddade våfflor med glass och sås.

Näe, riktiga döden är inte nära, men en riktigt läskig deadline närmar sig varje dag. Mitt arbete är väldigt flexibelt, så länge projektet blir gjort kan jag göra hur jag vill. Detta är ju najs då allt är under kontroll, man kan jobba korta dagar och lägga tid på egenutveckling. Då saker inte är under kontroll är det en annan historia. Man måste börja jobba tidigt och sluta sent, spelar ingen roll hur man jobbar, det måste bara bli klart.

Så lugna åtta timmarsdagar hemifrån är nu minst tio-elva timmarsdagar på kontoret, så med pendling fram och tillbaka på två timmar blir det 12-13 timmar om dagen minst på jobb. En tillfällig situation där jag får kompensation för all övertid, men det tar på det mentala.

Vanligtvis då jag skulle komma hem sent så skulle schemat vara äta mat hastigt, leka med lillen en snabbis och sedan göra alla ritualer för att få henne i sängs. Efter det har jag fritt fram att umgås med frugan, spela spel, skriva artiklar och annat kul tills jag behöver lägga mig för att ha tillräckligt med energi för morgondagen.

Dessa nattnings ritualer brukar gå hyfsat snabbt. Äta gröt, gå på potta, borsta tänder, läsa godnattsaga och sedan brukar hon somna omedelbart. Tyvärr är det ju bara brukar. Just nu har hon lärt sig att gå runt utan någon hjälp alls vilket tydligen påverkar sömnen, hon är småsjuk med snor som rinner ur näsan och hon har tre hörntänder som är på väg ut och gör ont.

Med allt detta så blir nattningen en process med mycket gråt och försöka slita sig ur armarna som tar mer än två timmar. Så mellan 14 och 15 timmar om dagen just nu går till jobb och natta barn. Sedan vill man ju gärna äta, duscha och ta hand om det kroppsliga vilket tar lite tid. Så egentiden är just nu på existensminimum.

Tack och lov har man ju sin fru som tar på sig extra ansvar i sådana här situationer. Så man slipper köpa mat eller tillaga den och allt möjligt annat som behöver göras. Annars skulle man krascha totalt.

Men deadline är slutet av nästa vecka. Om allt går som planerat så borde jag vara färdig då, sedan är det att jobba kortare dagar hemifrån igen och lillen borde sova bättre. Längtar redan. Hittade ju i alla fall lite tid på lunchen att skriva detta.

Brukar ni hamna i perioder då tiden känns knapp och hur hanterar ni det?