Kollade på lite videos om speldesign och en av dem handlade om ämnet fast travel som har risken att förstöra känslan i ett spel om gjord dåligt. Många saker jag upplever i spel glömmer jag bort men sedan räcker det med en bild eller ett ljud för att minnena ska flöda tillbaka. För mig är det Oblivion som alltid kommer till tanke om man pratar om fast travel.

Jag hade väldigt lite erfarenhet med The Elder Scrolls spelen. Jag hade testat lite Morrowind hos en kompis men det var det. Oblivion hade släppts till Xbox 360 och plockade hem stor betyg efter stor betyg. Jag hade inte sett några trailers eller kollat in spelet men jag köpte det.

Blind gick jag in i äventyret. Flydde fängelset med en kung, fick ett halsband jag inte kunde ta på mig och sedan fick min ödla se dagsljus och frihet. Spelet var stort, att ta sig från A till B krävde att man planerade lite. Jag var i Imperial City och fick ett uppdrag om att jag måste till Bruma och leverera något item.

Jag sprang ut, snodde en häst och var på min väg. Resan kändes orimligt lång och jag blev överfallen av allt möjligt på vägen. Tillslut kom jag fram, hittade rätt person och efter lite händelser blev ombedd att sticka tillbaka till Imperial City. Hela jävla vägen tillbaka?! Det enda som hände i spelet var ju bara att rida häst och att levla upp Athletics och Acrobatics. Men tillbaka kom jag och fick ett litet tack för hjälpen.

Senare var jag hos en vän och kollade på medan han spelade Oblivion. Han skulle också iväg till en stad långt borta. Jag sa till honom att inte sticka, spar ihop tillräckligt med quests som är där först. Annars är resan inte värt det.

Han kollade på mig snett, öppnade kartan, klickade på staden och laddningsskärm. Sedan var han framme. Han spelade på PC så kanske var det någon mod men han sade att han inte hade något sådant. Då jag kom hem startade jag spelet, fram med kartan och höll pilen över en stad. Klicka på A för fast travel.

Låt oss säga att det blev en helt ny typ as spel efter det.

Då jag var liten och skulle till questet var jag tvungen gå till Bruma i uppförsbacke på både vägen dit och hem.

Nu då detta är så aktuellt på grund av häxor och trollkarlar får jag passa på att slå medan järnet är hett så att säga. 

Från debatter importerade från USA har ju slagordet There is only 2 genders! kommit upp ofta. Sex and gender som översätts till kön och könsidentitet tas upp ofta. 

Kön är ju en biologisk faktor. Hona eller hane, vulva eller penis. Det är binärt. Vissa kanske nu vill säga att det finns personer med en extra X eller Y kromosom eller ett extra könsorgan men dessa ser jag inte som ett nytt kön, lika lite som jag ser en cykel man på måfå har svetsat på ett extra som ett nytt fordon. Det är bara en cykel med modifikationer. 

Könsidentitet är en helt annan historia. Det kan man inte granska objektivt utan är subjektivt. Du kan identifiera dig som vad som helst, man, kvinna eller mitt emellan.

Jag har aldrig identifierat mig som en man. Jag är en man. Jag identifierar mig inte som lång, blond eller gift. Det är bara ett faktum vare sig jag gillar det eller inte. Skulle jag imorgon vakna upp i min frus kropp skulle jag vara en kvinna, fastän jag levt hela mitt liv till dess som en man. Då jag diskuterade detta med en mer insatt vän sa han att jag då var icke binär. Logiken förstod jag men jag höll inte med om den stämplingen. Könsidentitet spelar lika lite roll för mitt liv som längdidentitet. Det är inte att rösta blankt för mig, det är att inte rösta alls. 

Kön har en betydelse. Vill jag marknadsföra tamponger, skicka folk till gynekologer eller be någon komma in för en prostatacancercheck spelar kön roll. Spelar ju också stor roll då Finland ska tvinga nästa generation att ta värnplikten eller då du vill tindra fram ditt nästa one night stand. 

Hur man identifierar sig betyder ju inte mycket, om något, för andra. Skulle någon kort identifiera sig som lång, en vit som svart eller svensk som japan skulle man göra åtlöje av dem. Men kön har fått en speciell plats där en liten del av befolkningen faktiskt respekterar dig och en större del håller tyst om vad de tycker. Hur kommer sig detta?

Det finns ju hypotesen om att man har ‘fel’ hjärna i sin kropp. En kvinnas hjärna i en manskropp som sedan ger besvär. Lite som att köra Androids OS på en iPhone, är det en Android eller iPhone mobil då? Denna tanke har de flesta jag talat med varit öppen för. Någon stackare har fel operativ system i hjärnan men det enda man kan byta ut är kroppen. Så då gör man sitt bästa med könskorrekterande behandling så det passar så bra som möjligt för deras välmående.

Men denna idén faller ju så fort man blandar in mer än två kön. Vad gör man då någon svänger fram och tillbaka eller anser sig vara ett alternativ utanför de två möjliga? Sedan blir det ju motsägelsefullt då man inte vill ha en ny kropp utan vill passa in i könsnormer. Alla normer i samhället är ju påhittade, vissa av dem har en praktiskt eller historisk bakgrund men de härstammar inte från våra gener utan från området du är född. Här ska en kvinna ha på sig en bikini och någon annanstans ha på sig en slöja. Hur kan man vara genetiskt dispositionerad till att vilja följa normer om de är skapade av vårt samhälle?

Så är majoriteten av dessa personer bara folk som vill ha uppmärksamhet? Hittar på en massa identiteter för att vara coola? Med tanke på hur överrepresenterade folk som inte stämmer med sin könsidentitet är bland de som tar livet av sig får jag känslan att detta är mer än ett alternativ till att färga håret eller ha på sig konstiga kläder för att sticka ut. Det är på allvar för dem, på liv och död, bokstavligen.

Jag har svårt att sätta mig i deras skor, nästan omöjligt för mig. Men av de som har varit snälla nog att försöka förklara så är det en metafor som jag kan förstå mig på. Att ha fel könsidentitet är som att vara vänsterhänt. Du kan leva hela ditt liv med att använda höger hand, du kan träna höger hand att vara tillräckligt kompetent och ingen kommer någonsin få reda på att du skulle vilja använda vänster.

Men det kommer ändå att kännas fel, något i din hjärna vill fortfarande använda vänster hand fastän din högra hand numer är bättre på att göra grejer än vänster. Samhället är byggt för högerhänta men du vill ändå bryta dig loss fastän det är orimligt och opraktiskt.

Lite passande är det ju. Vänsterhänta blev ganska illa behandlade förr i tiden. Barn som ville använda vänster blev bestraffade tills de använde höger som en duktig normföljande unge som inte håller på med satansdyrkan. Samt de med har ju även idag en överrepresentation bland självmord. Metaforen passar inte perfekt men av alla förklaringar jag hört är detta den jag förstår mig på bäst.

Slutsatsen. Jag fattar mig fortfarande inte på könsidentitet, men jag vet tillräckligt om det nu att jag kan låta påläst till dem som vet ännu mindre. Men vad är framtiden med detta? Kommer folk med alternativ könsidentitet bli del av normen eller kommer folk motsätta sig det in i det sista?

Många jag talat med säger att de kommer bli som de homosexuella. Många motsatte sig hårt och våldsamt i början men idag så ser majoriteten på dem som alla andra. Visst finns det vissa som hatar alla bögerier eller sexualiserar lesbiska kvinnor i porr men genomsnittspersonen verkar inte ha åsikter om den homosexuelle. De är bara ännu en främling de inte bryr sig om. Låter helt okej att bli behandlad så, jämfört med att bli förtryckt.

Dock så tror jag inte på detta. en homosexuell person påverkar inte de andra märkbart. Vad de gör nakna bakom stängda dörrar är inget utomstående drabbas av. Mitt äktenskap blir inte mindre värt på grund av samkönade som också betalar alldeles för mycket för en fest och ringar.

Men för personer som identifierar sig som ett annat kön så påverkar det faktiskt vissa, inte allvarligt, men tillräckligt mycket för att känna sig drabbad. Är du bland dem som anser att man enbart är det man var född som så sätts du för ett dilemma av någon som vill bli sedd som något annat. 

A- Du behöver byta din definition av man och kvinna. Du har fel och måste nu ändra ditt sätt att se på världen.

B- Du behöver motsätta dig dem. Du har rätt, de har fel. Du blir tvingad till en konflikt som kan få andra att bete sig annorlunda mot dig.

C- Du behöver ljuga. Nicka och le, denna fighten är inte värd att ta. Inga sociala konsekvenser men det känns smutsigt om du far med osanning mot din vilja.

De homosexuella satta dig inte i denna positionen. Sedan är det ju hur permanent det är. Kommer ditt barn ut ur garderoben som homo kan du ju alltid önsketänka att ungen kanske bara är förvirrad, kanske är de nyfikna eller iallafall bi. Sannolikt är det permanent men du kan låtsas som att det inte är det, och skulle de mot all förmodan ha fel så är det lätt att hoppa tillbaka till ‘rätt’ sida.

Men om ditt barn vill byta kön. De är ju så unga, de vet inget om världen eller sig själva. Ska de klä sig i kläder som inte är designade för dem? Ska de börja ta hormoner som ändrar deras utveckling? Gå till kirurgen och invertera sitt könsorgan?!

Det finns inget återvändo från detta. Vet de vad de ger sig in på, nej det kan de inte göra. De är så unga och naiva. Det är mobilappar som lurat i dem att detta är tufft, grupptryck får dem att permanent sabba sina liv. 

Majoriteten av föräldrar kommer aldrig sättas i denna situationen men jag tror många som har barn eller vill ha barn är nojiga över det. Barn är urbota dumma, man kan inte lita på dem att veta sitt eget bästa. Bäst att hålla dem för ögonen tills de är gamla nog att veta rätt från fel så regnbågspersonerna inte lurar i dem något.  Antalet som vill byta kön är nog detsamma idag som igår men nu går de ut med det istället för att hålla det för sig själva. Det låter som någon trend som bara växer och växer för de flesta.

På grund av detta tror jag det kommer bli mer motstånd. Att övertala folk att lägga skattepengar på procedurer de inte håller med om kommer inte gå snabbt. Man behöver inte ta tabletter eller sätta sig under kniven för att bli homosexuell. Byta kön är inte lika lätt. Så nu kom jag fram till att dessa kommer ha det svårare än homosexuella, jippie?...

Det ska bli spännande att se hur framtiden kommer att se ut. Kanske blir dessa accepterade av samhället och vi är klara. Inga mer som står utanför normen. Kanske dyker det upp nya saker som nästa generation kommer bråka om som vi inte ens kan tänka oss nu. Den som lever får se

Robotproteser används ju idag av de som måste. Kanske kommer några i framtiden vilja ha kroppen gjord av metall och plast istället för att det känns rätt eller de identifierar sig själva som en Apple produkt?

I Sverige har vi alla hjärtans dag. En dag som ska handla om romans och som en handfull av mina bekanta kommer beklaga sig är en kapitalistisk komplott som får singlar att må dåligt. Själv gillar jag ursäkter att köpa mig något gott eller skicka lite meddelanden till nära och kära man inte pratar med tillräckligt ofta. Och alla hjärtans dag är en bra ursäkt.

I Finland är dock kärleken död men kamratskapen består. Här finns ingen alla hjärtans dag, istället har dem ystävänpäivä som översätts till vändagen. Istället för att gå i kärlekens tecken ska man tänka på sina vänner och ge dem en hård klapp på ryggen om man ser dem. 

Så öppna er tjänst ni använder för att skicka meddelanden och skriv till era vänner att ni uppskattar dem, de kommer bli glada för gesten. Men uppskatta dem inte för mycket, då kanske de tror att ni fått känslor för dem. Och sånt är ju usch och fy där jag bor.

https://youtu.be/vhvZBFl1Vxo

Om ni inte har vänner kan ni ju alltid köpa en bakelse med missbildade hjärtan, sånt är gott.

Söker du på Hogwarts Legacy eller Rowling idag kommer du mötas av många artiklar om bojkotter och transfobi. Även om du inte sökt efter det har du nog sett artiklarna i vilket fall. Jag har sett artiklar som kammat igenom Rowlings twitterhistorik och varje ord hon sagt i allmänna sammanhang för att bevisa att hon utan tvekan är en transfob.

Personer har uttryckt sig åt andra hållet också, att bojkotta henne är hyckleri då du förmodligen stödjer någon riktigt ond människa varje gång du köper elektronik, lyssnar på musik eller ser på film. Bara att dessa elakingar inte är lika kända.

Kända personer brukar göra ett bra jobb med att tona ner sina mindre folkkära sidor och ständigt hålla med vad de högljudda anser är rätt. Det är bra business att inte skaffa folk som vill motarbeta en. Rowling verkar ha missat detta utan beväpnat sig på en kulle där hon är beredd att stupa.

Då man diskuterar något är det väldigt viktigt att man har samma referens och definitioner, har man olika är det ingen ide att snacka från första början. Så låt oss börja med en definition. Vad är en kvinna? Jag brukar höra någon variation av dessa tre från folk jag pratar med:

1A- En hona av homo sapiens som föds med kvinnliga primära könskarakteristika och naturligt utvecklar kvinnliga sekundära könskarakteristika senare i livet.

1B- En person som i nuläget har bröst och vulva utan hänsyn till hur det var i dåtiden eller hur de beter sig.

1C- En person som identifierar sig som kvinna och följer de kvinnliga könsnormer som finns där de bor.

Kanske har ni en annan definition men vilken är korrekt? Språk, ord och grammatik utvecklas med tiden. Som exempel, sambo idag används för en typ av parförhållande men enligt Svenska Akademiens ordlista 1986 var sambo ”avkomling av neger o. indian”, inte direkt vad man menar då man säger att någon är med sin sambo. Så vad kvinna betydde då och kommer betyda i framtiden behöver inte vara detsamma, kanske är vi i ett skifte med allt som händer nu.

Hur bestämmer vi vilken som är korrekt? Genom popularitet. Det finns ingen politiker eller kommitte som bestämmer men om befolkningen i helhet använder ett ord på ett visst sätt så är det så man använder ordet, vare sig det är praktiskt eller logiskt. Men som tidigare nämnt så känns det som att 1A, 1B och 1C alla används idag.

Då kan vi hoppa till nästa fråga. Vad är en transfob?

2A- Någon som aktivt lägger kraft och ansträngning på att skada eller motsätta sig transpersoner.

2B- Någon som anser att transpersoner är sämre eller mindre giltiga än cispersoner.

2C- Någon som inte högt och tydligt håller med allt som transpersoner eller deras allierade säger. 

(2D- Någon som lider av en fobi för transpersoner)

I alla fall på forum och sociala medier på internet så känns det som att man kan hitta folk som använder 2A, 2B och 2C. Så ingen klar definition här heller. Så tillbaka till vår kontroversiella författare. Varför har hon satt sig på tvären och högljutt gjort motstånd mot speciellt transkvinnor då hon skulle kunna ha varit tyst och hållit alla sina åsikter för sig själv och blivit ännu rikare och mer älskad?

Från vad jag har hört från hennes PR team så verkar det som att hon varit i ett äktenskap där det begicks våld och överfall mot henne och senare behövde hon vara en ensamstående mamma som led av fattigdom och besvär. Hur mycket av det som är sant vet jag inte men hennes image är i alla fall en underdog som led på det sätt bara kvinnor brukar göra. Nu i sina dar som en väldigt förmögen person har hon donerat mycket pengar till organisationer som hjälper kvinnor och barn.

Jag har aldrig träffat henne men jag får känslan att hon är en av dem som är stolt över att vara en kvinna som tagit sig ur jobbiga situationer och anser att kvinnor lider på unika sätt. Att vara kvinna är att lida och möta svårigheter från samhället, man kan inte hoppa över misären och sedan kalla sig för en kvinna. På första frågan jag ställde skulle hon nog svara något i stil med 1A.

Problemet med 1A är att det motsäger att en transkvinna är en kvinna. Är du inte född med rätt delar så är det inget du kan göra åt det. Väljer du 1A kan antagligen hålla den åsikten för dig själv och säga något du inte håller med om för att värna om andra eller så kan du säga vad du egentligen tycker högt fastän andra blir sårade.

Rowling verkar tillhöra den senare delen med sina uttalanden. Hon säger att hon inte ogillar transpersoner men vill inte ha ‘män i klänningar’ som inkräktar på kvinnors safe spaces, som toaletter eller omklädningsrum. Kvinnors säkerhet och välmående får inte drabbas negativt för att värna om transkvinnor tycker hon. Om denna säkerhet faktiskt är under risk är ju en annan fråga.

Dessa åsikter från henne har mötts av kritik från många högljudda och hon har bemött kritiken med att gräva ner klackarna och ställa sig djupare i sin position. Vare sig man tycker att transfob passar med 2A, 2B eller 2C så skulle man nog kunna motivera att hon passar in på dem alla då hon med sin plattform säger vad hon tycker.

Många jag känner håller med om 1A eller ligger halvvägs till 1B då man talar bakom stängda dörrar. De vågar eller vill inte bara säga det högt då de inte bryr sig tillräckligt för att lägga energi eller sitt rykte på just denna frågan.

Så ska man bojkotta alla produkter som är relaterade till henne för att se till att hon inte kan tjäna mer pengar från just dig? Om du brinner för frågor angående transpersoner finns det ju ett symboliskt värde i det. Hon är ju trots allt en känd person som tydligt visar vart hon står till skillnad från andra kändisar som gör ett bättre arbete att dansa runt omkring folks tår. I bästa fall inspirerar du andra och får andra personer med stora plattformar att hålla tyst. I värsta fall missar du produkter du kanske skulle gillat eller ger någon rörelse du håller kär ett dåligt rykte.

Gör det någon praktiskt skillnad? Tror inte det. För varje person som högt säger ‘att det inte spelar någon roll om hur bra spelet är, jag bojkottar det ändå’ så blir någon annan nyfiken. Vi bombas just nu av Hogwarts Legacy nyheter. Skulle Mäki bara gett det 8/10 skulle jag nog inte brytt mig om spelet, men då dagstidningar, spelsajter och alla jag följer på internet skriver om spelet och författaren så vill jag veta mer och mer.

Är JKR ett monster som borde störtas? Som många påpekar finns det många spelföretag som har en horribel företagskultur där kvinnor, minoriteter, andra anställda och kunder behandlas illa, men få bojkottar dessa. Då det kommer till privata åsikter tror jag inte att hon är värst på långa vägar, men hon håller inte åsikterna för sig själv. Samt i detta fallet verkar inte ens hennes åsikter vara så kontroversiella enligt dem jag har haft erfarenheten att tala med. Om jag fick välja skulle jag väl nog hellre se folk som till exempel hängde på Jeffery Epsteins ö åka på en redig hatkampanj. Men det behöver ju inte andra hålla med om.

Så vad är slusatsen? Är Rowling en transfob? Skulle nog säga så. Är en stor del av befolkningen transfober i garderoben? Skulle nog säga så med. Kan en transkvinna vara en kvinna? Det är en grammatisk fråga som majoriteten av befolkningen kommer svara på i framtiden. Borde du bojkotta Rowling produkter? Om du vill göra ett statement så är hon ett lätt mål i alla fall. Kommer Hogwarts Legacy bli en flopp? Absolut inte. 

Sedan finns ju hela kontroversen att hon kör med clinchen att ha en grupp som är korta, har stora näsor och älskar pengar. Påminner om en mindre bra karikatyr…

Mycket är på gång denna veckan, efter att ha blivit frisk har jag försökt kompensera två veckors frånvaro/undermåligt arbete och igår fyllde dottern ett år vilket har firats. Släktingar från Sverige är på besök och fram tills söndag är ett smockfullt schema. Bara lite tvspel ibland på kvällarna har man fått in de senastre dagarna. Med ett års erfarenhet att hålla en bebis vid liv har det varit mycket som var precis som förväntat och en del som var totala överraskningar.

Men istället för att rada upp allt jag lärt mig så är det väl bara att säga ta hand om barn är en bergochdalbana och nästa år lär väl bli lika spännande. Det är en konstig känsla då en annan person till synes har har blivit huvudperson i sitt egna liv. Men så är det ju inte, man ska inte leva genom sitt barn. För om vad som kommer kännas som en blinkning kommer hon bli gammal och flytta hemifrån och då är man tillbaka till vart man var innan man fick henne, bara cirka två decennier äldre.

Om ett halvår är det dags för henne att börja på dagis och då plötsligt kommer det bli tommare i hemmet under dagen. Själva tanken känns absurd, nu då man jobbat hemifrån med barn så känns det naturligt att alltid kolla över axeln så den lille inte planerar att riva ner halva huset eller sig själv.

Då hon närmar sig tio år lär hon leka hemma hos vänner och som tonåring kommer man väl vara orolig för att hon spenderar mer tid borta än hemma. Allt tänkande om barn blir ju väldigt existentiellt med hur tiden flyger förbi och vad man gör med den. Lösningen på det för mig är ju att försöka leva i nuet.

Det är ju inte lätt, mycket i livet känns ju som att det är designat för att få oss bara flyta med strömmen utan reflektion. Men man får hålla ögonen öppna för det som får en att nöjd och fällorna som äter timmar utan att ge något av värde tillbaka. Det har ju blivit mindre sociala medier och mer chatta med vänner och skriva på mitt rollspel som just nu ger mig mer glädje i vardagen. Är ju tufft då man har en bok på över 250 sidor och ett karaktärsblad som nästan är fullständigt automatiserat.

Men nu ska jag sluta rabbla medans jag är trött och har hjärnan på halvfart. Imorgon ska vi knöka in 16 pers plus lite barn på 80m^2 för att fira stort med en massa finnar och svenskar.

Ville bara få skrivit något så det finns bevis på att jag fortfarande är vid liv.

En röd tråd lär ni inte hitta i denna blog. Försök igen nästa vecka.