För mig räcker det med en konsol per generation. Hittills har inga konsoler haft tillräckligt många exklusiva titlar för att jag ska känna att det är värt att äga mer än en. Visst, pengarna finns, men det finns så mycket annat man kan lägga dem på.

Jag gick från Xbox 360 till PS4 då jag var mer sugen på The Last of Us och nästa Uncharted istället för ännu ett Gears of War eller Halo.

Men jag har ändå funderat på vilken exklusiv titel som skulle få mig att även köpa en Xbox One. Jag har kommit fram till följande:

Skulle mot all förmodan den potentiella uppföljaren till Red Dead Redemption bli Xbone-exklusivt så hade jag antagligen köpt konsolen. RDR är mitt absoluta favoritspel till förra generationen och jag hoppas verkligen på en uppföljare. Samma gäller antagligen om det skulle komma ett nytt Elder Scrolls-spel, som av någon konstig anledning skulle vara konsol-exklusivt.

Som sagt, om de här spelen ser dagens ljus kommer de med all sannolikhet att släppas till båda konsolerna, men det är de spelen jag kommer på som skulle få mig att investera i ännu en konsol. Sen får man ju tänka som så att "okej, nu har jag en Xbox One och får även chansen att spela fler GoW-spel och testa det där Quantum Break, som inte var nog för att köpa Xbone från början, men är en trevlig bonus".

Nu vet jag att många av er redan har köpt båda konsolerna. Så min fråga går ut till er som hade tänkt nöja er med endast en konsol.

Vilket/vilka spel skulle övertyga er att köpa båda konsolerna?

Det är många av mina blogginlägg som åker upp strax innan klockan 6 på morgonen.och detta uppmärksammades i en kommentar förra veckan. Anledningen är att jag tränar på morgonen. Jag går upp 05:30, sitter vid datorn och smuttar på min PWO-shake, sen drar jag till gymmet kl. 06:00 och tränar en timme för att sedan gå hem för att duscha och käka en god frukost innan jag drar vidare till jobbet.

Jag började träna på allvar när en gammal ryggskada krävde träning och omsorg för att hålla sig smärtfri, sen har det blivit en nyttig vana. Jag har morgontränat i över ett år nu, fyra-fem dagar i veckan och märker att jag är mycket piggare under dagen om jag börjar den med träning istället för att dra mig i sängen en extra timme.

De stora fördelarna är att man får nästan hela gymmet för sig själv och att man efter en arbetsdag inte behöver tänka på att man ska gå och träna, för det är redan gjort. Det fanns en tid då jag trodde att jag aldrig skulle orka träna på morgonen, men när jag väl började blev det snabbt en viktig och beroendeframkallande morgonrutin.

När tränar ni?

Jag har nog ägt The Elder Scrolls V: Skyrim. i två år nu. Det blir alltid så att jag spelar under en tid, sen kommer något annat nytt, kul spel och Skyrim läggs åt sidan, för att sedan tas upp igen när spelet som kom i vägen är avklarat.

Jag har fortfarande inte spelat färdigt huvudstoryn.

Min Drakfödde nordman ligger just nu på level 36 och har alldeles för mycket att göra vid sidan av. Nyligen tog han värvning i imperiets styrkor och hjälpte dem att utplåna hotet som rebellerna the Stormcloaks utgjorde mot Skyrim. Vanligtvis kämpar min Nord på de svagas sida, men kom till slut fram till slutsatsen att Stormcloaks hade en ganska främlingsfientlig ideologi.

Han har blivit livsfarlig med enhands-svärd och destruction-magi, som han fick lära sig på magiskolan, som han även räddade från förräderi och total utplåning. Det är sällan nu för tiden som han behöver släppa lös sina varulvskrafter för att ta sig ur en knipa. När han inte tar igen sig i sitt hem i Whiterun, vandrar han genom Skyrim tillsammans med sin svurne trotjänare Lydia, i ständigt sökande efter nästa utmaning. Nästa person som behöver hjälp. Nästa hot som behöver övervinnas. Och han håller alltid ett öga mot skyarna, där drakarna kan anfalla ifrån när som helst.

Idag regnar det. Idag är det dags för nya utmaningar i Skyrim.

Spelar ni fortfarande Skyrim?

Idag möts jag av utmaningen att lista ut vad jag ska köpa med mig på kräftskivan jag är bjuden till. Visst, kräfta är gott. Jättegott. Men jag tycker helt enkelt att det är för mycket jobb för så lite mat. Det är en jävla massa pillande och skalande för att få suga i sig en pytteliten köttklump full av inälvor och kroppsvätskor.

Att ta räkor istället känns lite fattigt. Funderar lite på att köpa med mig hummer, bara så att jag kan se ner på alla andras budgetkräftor. Haha!

Men det blir antagligen grillad kyckling eller nåt.

Har ni några tips på bra alternativ till kräfta?

Jag gillade de två första filmerna. Hjärndöd nostalgiaction när den är som bäst med alla actionhjältar som jag växte upp med. Hade jag tyckt att filmerna var bra även om de hade helt okända skådisar? Antagligen inte. Men filmerna har hittills levt upp till mina förväntningar.

Jag blev lite nervös när Erik bloggade om sin besvikelse på den här filmen här på GR. Men sen insåg jag att jag håller bara med om typ hälften av hans filmåsikter, så det fanns hopp.
'
Jag är jättenöjd med filmen. Jag tyckte att regin var den tajtaste hittills vad gäller tempo i varje scen. Alla one-liners kändes inte alls lika krystade som i föregångarna och de nya veteranerna, Wesley Snipes, Antonio Banderas och Mel Gibson fick alla glänsa och ge sina karaktärer lite dimension, Banderas i synnerhet.

Jag la märke till att filmen i princip var blodfri, trots allt våld som den bjöd på. Detta stör mig inte. Man kan göra action utan blod. Speciellt utan animerat blod som ser för jävligt ut.

Ska jag vara kritisk på någonting så tycker jag att fightingscenerna kunde varit bättre filmade. Problemet som många filmer har med slagsmålscener är att de har alldeles för högt klipptempo och närbilder att man har svårt att hänga med. Det är tyvärr samma här, men jag har sett värre. Sen har vi det här med att vi introduceras till en massa nya, unga Expendables. Hela poängen med denna filmserie är ju trots allt att se gamla actionskådisar glänsa. Men jag antar att filmserien försöker utveckla sig för att inte stå och trampa på samma ställe hela tiden.

Så min åsikt är att gillar man de två tidigare filmerna så kommer du att bli nöjd med den här filmen. Det är i alla fall jag.