Svenska
Blog

Politiker som försöker säga allt genom att inte säga något

Skrivet av DivineNerd den 23 augusti 2018 kl 03:29

Idag har jag tittat på SVT:s partiledarutfrågningar, som förövrigt är helt briljanta med duktiga programledare och kunniga experter. I utfrågningen får partiledarna placera sitt parti på en politisk karta som inkluderar både vänster-höger dimensionen och GAL-TAN. Föga förvånande placerade Stefan Löfven sitt parti strax till vänster och med en försiktig men än dock tydlig lutning mot GAL. Sossarna har på sistone velat framställa sig som ett mittenparti snarare än ett vänsterparti, och i utfrågningen motiverade han det med att man vill fånga breda väljargrupper. Nu påstår jag inte att Olof Palme på något vis borde vara referenspunkten för hur Socialdemokraterna bör positionera sig men skillnaden är ändå slående mellan Löfvens velande och Olof Palmes kända tal om varför han är socialist: https://www.youtube.com/watch?v=7V7IqUjFcoQ

Att påpeka eroderingen i Socialdemokratins ideologiska grund och därmed en allt tydligare avsaknad av en tydlig linje är kanske att slå in en öppen dörr (väldigt roligt parodiserat i den här sketchen förresten:
https://www.youtube.com/watch?v=-JSxyAOEs-g ). Egentligen tycker jag inte att Socialdemokraterna är särskilt unika när det kommer till avsaknad av tydlig linje och det är heller inte särskilt klandervärt. Det är förståeligt att de partier som ämnar att fånga breda väljargrupper försöker inkorporera så många perspektiv som möjligt i sin politik, och därmed uppstår avvägningar mellan olika intressen för hållningarna som tas i alla frågor. Sossarna och Moderaterna utgår egentligen från mer eller mindre samma utgångspunkter och väger in samma aspekter för motivera sina beslut och skillnaden ligger bara i viktning mellan olika aspekter och rent empiriska frågor om utfall av tidigare och kommande politiska beslut.

Isabella Lövin fick under sin utfrågning en fråga gällande huruvida flygen skall bära sin klimatpåverkan (så att flygskatten skulle innebära en kostnadsökning från 10k -> 18k från Sverige till Thailand). Hennes svar på detta var ett ickesvar, kontentan var något i stil med att: Nej, det ska det inte, men kanske någon gång i framtiden. Det blev svårt för henne att säga ja när det uppenbart låg en intressekonflikt mellan medborgares vilja att resa och klimatpåverkan från flyget. Ett möjligt svar skulle kunna vara: Det finns en intressekonflikt, därför föreslår vi en flygskatt som skulle innebära en höjning på tusenlappar om än inte fullt så många. Det hade varit ett tydligt svar som visade på intressekonflikten, men det anses vara en förlust, istället försöker hon undvika att svara på frågan för att på så vis ge sken av att till fullo tillgodose båda de intressena som ligger i konflikt. Ett annat exempel på detta var när Lövin frågades om huruvida det skulle bli dyrare med importerad mat som inte levde upp till de krav som ställs i Sverige på matproduktion. Återigen hade hon kunnat påpeka intressekonflikten och gjort en kompromiss, men istället undvek svarade hon genom att säga saker som inte besvarade frågorna som ställdes. Detta ser ut att vara en urusel strategi för ett sådant litet och smalt(borde vara) parti som miljöpartiet. Deras ursprungliga existensberättigande är ju i stort sett beroende av dessa intressekonflikter. Enligt mina preferenser för politiska projekt skulle Isabella knappt ens ämna att balansera mellan de olika intressena, att se till intressen som kan komma i konflikt med klimatfrågan kan lämnas till de andra partierna och kompromisserna kan komma i de stadiet då de olika partierna förhandlar sinsemellan för att ta fram propositioner som kan gå igenom en riksdagsvotering. Hade Miljöpartiet drivit sitt politiska projekt på det här viset hade de haft möjlighet att samla väljare från såväl vänster som höger, GAL som TAN, Miljöfrågan är i princip en fråga som kan ena personer med helt olika ideologiska utgångspunkter.

Detta är inte på något vis en reflektion som är begränsad till just Miljöpartiet även om det enligt mig är det bästa exemplet. KD, varför pratar de aldrig om kyrkans roll i samhället? Varför definierar de inte sitt politiska projekt till en mer specifik agenda och driver den? Liberalerna, varför byter ni namn till liberalerna utan att ö.h.t lyfta konfliktlinjen mellan statlig reglering och individuell frihet när det finns massvis av öppna dörrar att slå in där (Ta bort "pappamånader", legalisera droger, sänk skatt och moms på typ alkohol och tobak, minska regleringar, reducera storleken på myndigheter och statliga utposter som inte utgör vitala samhällsfunktioner). För mig ser det ut som att de partier som gått rätt bra på sistone har gynnats av att ha en tydlig linje där intressekonflikter målas upp och besvaras genom att se till det ena intresset före det andra (SD, V och till viss del C) . Partiledarna för dessa partier är enligt mig de tre bästa, dels genom att lyckas artikulera en tydlig partilinje och dels genom att hantera intervjuer, debatter och utfrågningar som att de vore genuina samtal där man förväntas att så gott man kan ge ett ärligt svar på de frågor man får. Avslutningsvis vill jag bara säga att jag från högerhåll sett att Stefan Löfven beskrivs som unikt usel när det kommer till tydlighet, vilket jag skulle påstå bara är trams. Han är mest som alla andra om än inte särskilt välartikulerad eller snabbtänkt, detta till skillnad från den mest intetsägande och intellektuellt ohederliga politiker jag någonsin skådat: Anna Kinberg Batra som bokstavligen gjorde en poäng av att inte under några omständigheter svara på en fråga. Stefan försöker ändå för det mesta och den otydligheten som uppstår beror snarare av en bristfällig förmåga att navigera sig i samtalet och den bredare tendensen av ovilja inom de politiska partierna att tydligt måla upp intressekonflikterna så man ser dem och därefter göra en avvägning.

Politiker som försöker säga allt genom att inte säga något

HQ