Svenska
Blog
En hyllning av mina favoritkonsoler. Plats 2 - Super Nintendo

En hyllning av mina favoritkonsoler. Plats 2 - Super Nintendo

Uppföljaren till NES, NES som introducerade mig till en helt ny värld och gett mig tusentals av barndomsminnen jag aldrig glömmer. Jag hade väntat, längtat och kämpat (nåja) innan jag fick tag på Nintendos nya monsterdräpare. Minns än idag de tävlingar jag ställde upp i då man skulle skicka in vilket datum man trodde att maskinen skulle släppas och även skriva en kort slogan för att ha chansen att bli den lyckligt utvalda ägaren till en sprillans ny Super Nintendo, eller SNES som jag kommer kalla den framöver.

"För nöje och glädje finns det ingen återvändo än att skaffa sig en Super Nintendo" och "Super Nintendo är ett spel som ersätter tjejers kyssar och kel" var bidrag som skickades in från undertecknad, releasedatumen jag gissat på var dock helt fel så de fick (troligen) aldrig ens chansen att hävda sig, kanske tur det... :D

Jaja, det blev ingen SNES vid release för min del men det dröjde inte alltför länge innan jag (och med lite hjälp från min bror?) hade tjatat hål i huvvet på min mor så tillslut var det dags för cykelturen till Nybergs Radio & TV. En rykande färsk SNES och de fullkomligt fantastiska spelen Super Mario World och Super Tennis pluggades in i maskinen, resten är historia. Toppspelen bara sprutade ut till denna underbara (men lite trötta jfr Mega Drive) maskin under åren, något som fick mig att börja samla på mig spel i retroaffärer runt om i landet för ett par år sedan. Magiska rollspel finns det i överflöd, toppade med mängder av klassiska Nintendodräpare med Zelda A Link to the Past som kronan på verket.

I skolan rådde en hätsk debatt (fanboykriget på högstadiet) om vilken konsol som var bäst mellan SNES och Mega Drive, jag var i numerärt underläge deluxe då alla hakade på i lämmelåget med de coola kidsen som förespråkade Mega Drive. Jag älskar TV-spel och bryr mig egentligen inte om märke utan vill ha bra spelupplevelser men där och då gällde det att försvara sig då det helt plötsligt var inne att hacka på Nintendo (som ju försett alla klagoandar med NES-magi några år tidigare)! Än idag så tycker jag faktiskt att SNES var fullkomligt överlägsen Mega Drive. Med ett mycket bredare spelutbud och en Mario som ståtade med betydligt bättre spelupplevelser än SEGAs motsvarighet, som i mitt tycke alltid bara varit snabb men sladdrig, var det lätt för mig att fördela mina speltimmar. Som avslutning vill jag dock hylla SEGA Dreamcast som en bubblare på min topp 3-lista av mina favoritkonsoler, den var verkligen värd ett bättre öde och deras överlägset bästa konsol genom tiderna. De fick också till ett bra Sonicspel tillslut!

Men silvermedaljen går till Nintendo, guldet kommer dock hamna hos någon annan...

HQ
Zelda växer och växer och växer...

Zelda växer och växer och växer...

Nu börjar det likna magi bannemej! Körde ett 3-timmarspass imorse och började få in ett visst flyt för en gångs skull, å helleböbbö vad kul det här spelet kan vara inser jag. Äntligen har det kommit till den punkt då jag tänker på Zelda hela tiden oavsett vad jag pysslar med. Jag vill spela mer. Nu!

Men den stora eurekaupplevelsen har inträffat nu under kvällens spelpass då jag tittar på min kusin som startat spelet från början. Han hittar en massa saker som jag missat, vi snackar om allt från gömda hemligheter till moves och speltaktik. Det är bara att inse att det är så här Breath of the Wild ska spelas och jäklar vad det finns saker att ta sig an! :)

Nu är det spel på TV:n som gäller istället för mitt handheldnötande och visst märks det skillnad, här dras vi tyvärr med betydligt större frame drops och draw distance tillkortakommanden. Allt ser väldigt platt och detaljfattigt ut när man tittar lite längre bort. Däremot så blir överblicken bättre på stor skärm tycker jag, men det är framför allt kul att kolla på när någon med betydligt (läs: BETYDLIGT) bättre skills än jag själv spelar. Striderna är en njutning och det finns saker att upptäcka nästan överallt i denna designmässigt underbara värld.

Det här kan nog faktiskt bli ett riktigt mästerverk ändå trots allt, vi får väl se om en sisådär 30 timmars extra speltid. Det jag iaf kan konstatera är att vinden äntligen verkar ha vänt på allvar. Zelda, here I come!!!

HQ
Sex poäng

Sex poäng

Jag har återigen förlorat min själ, som så många gånger förr. Tur att jag kämpat mig till en massa rutin under tidigare äventyr i dessa ogästvänliga miljöer. GOTY-potentialen jagade bort allt mörker och inte ens blåsten från den andra (betydligt grönare) titeln kunde få denna mastodont att vackla. Nu tror jag att alla ni som snubblat på mållinjen sedan tidigare får kasta er efter den nödbroms som gömmer sig bakom en i den långa raden av designmässigt fulländade bossar.

Är det glasklart nu eller har mitt snack om själar förmörkat din jakt på de rätta svaren?

8 poäng

8 poäng

Resan går vidare mot nya utmaningar! Apropå ordet utmaning, det passar bra in på båda titlarna även om det rent historiskt förknippats mest med hjärna på det ena spelet och fingerfärdighet på det andra. Iaf om du frågar mig.

Som kuriosa kan nämnas att båda boxarna är äkta ögongodis och bjuder på ett innehåll utöver det vanliga. En mästare kan definitivt nosa upp dessa skönheter även i ett evigt mörker.

(Ja, jag saknar På Spåret, fredagskvällarna är sig icke som de bör vara...)