Kan till och med svära på min grav! För ungefär en vecka sedan avslutades den mest underbara veckan i hela mitt liv! Har under några år påstått att studenten var den bästa dagen i mitt liv, samt att de tre åren som en estet i gymnasiet var den mest fantastiska veckan i hela mitt liv. Dessa två fick nu ett vackert slag på fingrarna av n0llningsveckan här på Högskolan i Gävle!

Denna skolstart spenderade jag iklädd frack, solglasögon och grön smäck, även kallad Skändare. En Skändare har i uppgift att se till att n0llan lär sig rätt saker under sina phaddrars guidning, att de endast dricker pilo samt lär känna sina kurskamrater. Egentligen ska det vara 15 Skändare, men en hade tyvärr somnat lite för hårt efter förrförra årets n0llning, så i år var de bara 14.

Under en vecka var vi alltså 14 personer som bodde tillsammans i ett trångt utrymme. Dagarna innan allt skulle dra igång var jag så nervös och orolig att jag var konstant nära att kräkas. När den stora dagen kom och vi stod i våra skändarkläder i ett rum bakom aulan, önskade jag av hela mitt hjärta att jag skulle där på fläcken eller att jag kunde resa tillbaka i tiden och övertala mig själv att inte gå med på detta vansinne! Hur skulle jag klara av att stå framför ungefär 400 pers och skrika som en skändare utan att bryta ihop?! Väl inne i Valhall (aulan), så släppte allt. Visst, jag var nervös och min rygg höll på att gå av på mitten på grund av att vi måste stå med ryggarna framåtböjda hela tiden. Det var de längsta 40 minuterna i hela mitt liv! På hela helvetet skulle dessa 40 minuter genomlidas igen, då vi först delar upp VOX-studenterna och sedan Gtecharna.

Jag skulle kunna skriva kilometerlånga texter om denna vecka, så jag ska försöka hålla det relativt kort.

Att träna ryggen hade varit något som jag borde ha gjort innan n0llningen. Men som man säger, det är lätt att vara efterklok! N0llningen startade onsdagen den 20/8 och lagom till fredagen eller lördagen började ryggen äntligen vara på min sida! Att gå som en skändare är konstant träning för rygg, rumpa, mage och benen (fett värt, kan stå och diska utan att dö nu, the curse of being lång). På måndagen gick vi upp oheligt tidigt, 04.00, för att cykla och hälsa på några av de n0llorna som utmärkt sig under de dagarna som gått. Min lilla förkylning utvecklades denna morgon till fullblommad feber, som resulterade i att jag blev sängliggande resten av dagen medan mina kollegor var ute på skojsilojsiga lekar! Nej, jag är verkligen inte bitter... men efter 6 timmars sömn så var jag tillbaka på spåret och kunde delta på kvällen igen!

Tisdagen är en dag som alla Skändare bävar inför. Mutmiddagen. Middagen där n0llan får ge tillbaka för allt vi Skändare utsatt de små stackarna för. De serverar en trerätters med det äckligaste de kan tänka sig. Har efter 10 trerätters, med diverse kombinationer av massa äckel, oerhört svårt för majonnäs. Majonnäs är något jag alltid har älskat och haft en klick till mer eller mindre all min mat (omnomnomnom), men efter att ha smakat majonnäs med massa salt, majonnäs med chokladmousse, majonnär med något starkt fanskap, så har jag blivit lite rädd för denna (i vanliga fall) underbara sås. Vi fick även en hel del starka maträtter som fick det att brinna hela vägen ner till matsäcken och dagen efter kända man det igen när allt skulle ut. Yay... Tack och lov så behöver vi inte äta all mat, bara vi smakar lite på den. Kräkhinkar står även strategiskt utplacerade längst vårt långbord.

Onsdagen, som avslutas med finsittning, kom allt för snabbt! På dagen var vi ute på stan och kollade på uppdrag som de alla n0llegrupperna skulle genomföra och direkt efter det var det snabba puckar! Vi hade ungefär 1.5-2h på oss att ta oss tillbaka till Trossen (puben som Gtech har och där TechnoVOX har n0llningen samt andra roligheter), hämta kläder samt duschsaker och sedan sprida ut oss för att hinna duscha och göra oss i ordning inför finsittningen. På hela helvetet så gäller det att försöka gömma sig så att n0llan inte känner igen oss på något vis och detta kan vara klurigt för kollegan av manligt kön, då de måste spara ut sitt skägg från och med början av januari och dagarna innan n0llningen färgas det svart. Tror vi lyckades bra, då väl på finmiddagen och vi stod och presenterade oss för n0llorna så var det inte många som visste vilka vi var först.

Så här i retroperspektiv så hann jag aldrig njuta ordentligt av allt det fantastiska som hände under n0llningsveckan. Har nästan halkat in i en mindre depression av saknad. Att bo med 13 andra under en vecka sätter sina spår och man blir att känna sig ensam hemma, trots att jag har en sambo samt tre katter. Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta tag i studierna.

På bilden så ser ni alla vi som var Skändare i år och mig hittar ni på bakre raden, tredje från höger. Mitt skändarnamn var 180° och vad detta står för får ni fundera på :3

Under mina yngre år var jag helt säker på att jag skulle vara en person som för evigt skulle vara aktiv på denna sida. Men ack vad fel man kan ha! Här sitter jag nu, sju månader sedan mitt senaste blogginlägg och tiden har bara flugit förbi.
Innan jag plöjer på med vad som hänt de senaste sju månaderna så ger jag er en bild på två av kattungarna som vår kära hona fick i mitten på oktober.

Tänkte börja med att berätta att livet som student på Högskolan i Gävle (går International Social Work, alltså socionom med internationell inriktning) har hittills varit en turbulent historia med allt från underbara föreläsare till vissa föreläsare man vill ska bli skallad av den hårdaste tegelvägg. Sedan har vi alla fantastiska klasskompisar som väger upp för de som bör möta samma öde som de värdelösa föreläsarna. Vi är några i klassen som just nu är i en kamp för att få bättre villkor när det gäller just föreläsare, fungerande scheman och annat smått och gott. Vi har mött mycket motstånd, antagligen då de som gått vårt program längre inte har visat samma motvilja utan har bara varit tysta och gått med på allt. Men vi är ett steg närmre en bättre studiemiljö.

Jag blev i januari invald i en styrelse på högskolan. Programmet jag går tillhör VOX -> Vård och Omsorg i X-län. Så nu är jag en stolt medlem i VOX-styrelsen och har titel Vice Sexmästarinna (världens bästa och roligaste titel, I know). Jag är den som hjälper vår Sexmästarinna att anordna sittningar eller liknande evenemang. Kommer även engagera mig under höstens n0llning och det kommer bli kickass!

Har under dessa månader lärt känna många mysiga, kufiska och underbara individer. Även träffat en medlem här från GR samt leker kurragömma med en annan (han har tyvärr sett mig en gång, men kampen fortsätter!)

Har även äntligen slutat röka efter alla dessa år! :D Yay for me!

Tyvärr så har spelandet hamnat åt sidan just för allt detta som händer i mitt liv just nu, men en vacker dag ska jag sätta mig ner och spela igenom FFVII någon gång! Förhoppningsvis kommer det finnas tid till detta under sommaren, då jag (förhoppningsvis) kommer flumma med sommarkurser på distans.
Hoppas även att jag kommer bli lite mer aktiv här igen.

Har märkt att många som hör ordet nollning tänker sig något oerhört negativt och kränkande. Många ser framför sig en bunt med människor som tvingas av "äldre" att göra en massa pinsamma och jobbiga saker.

Detta kanske är fallet om man pratar om nollning som sker de som börjar i gymnasiet och möjligen på vissa högskolor/universitet någonstans i landet. Men här i Gävle sker det under en form som ser till att alla har det roligt och på den enskilda individens villkor. Vill du inte vara med på vissa saker? Lugna puckar! Sitt på sidan om och stöd de som är med! Alkohol? Shit, många gånger har man ju det roligare nykter och de som vill dricka kan känna sig säkra med att det alltid finns nyktra faddrar med bil, utifall det blir en öl för mycket.
Satt och pratade med mina faddrar under veckans alla pubkvällar och det är så oerhört mycket dessa guldklimpar får stå ut med och offrar för att allt ska fungera och få alla att trivas.

Vi har under veckan lekt massa underhållande lekar, sjungit egenhändigt komponerade sånger, dansat hela nätter långa och skrattat så vi har träningsvärk i våra magar. Jag har skaffat mig vänner som jag förhoppningsvis kommer ha med mig livet ut! Att jag varit med om detta fantastiskt gör mig orolig när jag läser artiklar om människor som vill förbjuda nollning. Absolut så ska man se till att på de ställen som nollning ofta spårar ur, att det får någon form av struktur och att man ger de deltagande den säkerhet de förtjänar. Man ska inte vara rädd för att gå till skolan, man ska se fram emot att få träffa sina nyfunna vänner och fortsätta ha roligt!

Nåja, nu har jag fått klaga på något som har stört mig och även berättat om något som gett mig underbara minnen för livet!

Här på bilden har vi Skändare. Dessa fick vi under veckan fjäska och göra uppdrag inför för att få poäng på våra nollebrickor. Allt eftersom dagarna gick gjorde vår grupp massor för att få dessa bistra, gamla, stela rackare att skratta eller åtminstone dra lite på mungiporna.

Det är de små sakerna i vardagen som gör att man blir så där extra glad! Igår var en sådan dag. Får tips om en grupp från Ukraina som gör covers och det är så underbart att mina öron får orgasmer flera gånger om.
Denna fantastiska grupp går under namnet Los Colorados och har tagit klassiker från olika genrer och lägger ett eget stuk på dessa med hjälp av dragspel, trumma (i singular), basfiol och vanlig gitarr. De slänger in i några låtar små instrument som man kan använda med munnen, samt deras egna sköna stämmor får sätta beaten emellanåt, som i deras tappning av U Can't Touch This.

Men jag ska inte tråka ut er med en massa detaljer, utan helt enkelt låta er få njuta av denna fantastiska skapelse!

Slänger in en länk till deras video där de spelar Du Hast:
http://www.youtube.com/watch?v=a5xSxGhlHfc
Det är så underbart att man vill gråta en skvätt!

För er som fattar tycke för dessa grabbar, men är lite lata, så får ni länk till deras musik på Spotify:
http://open.spotify.com/album/7Lczo6oXOkBjudsdYJKWss

Njut, skratta av glädje och njut ännu mer!

Alla borde ha haft den någon gång. Den där känslan av att något speciellt man sett fram emot går bra. Må det så handla om kärlek, framgång eller liknande.

Denna känsla har varit hos mig ett tag. Jag blickar tillbaka på mitt liv och känner att allt bara går framåt. Visst tar alltid livet ett litet steg tillbaka någon gång, men kliver framåt känns alltid större när det väl sker.

Snart kommer jag få vet om mitt liv kommer ta detta kliv framåt eller bakåt. Att komma in på högskolan är inte att leka med. Min stackars kropp mår så oerhört dåligt att den snart antagligen kommer att gå under av denna stress. På hela detta helvete så råkade jag göra illa mitt knä när jag jobbade för exakt en vecka sedan. Knäleden böjde sig åt ett håll just denna led inte bör kunna böjas åt och har efter detta varit mer eller mindre handikappad. Men detta är sådant man får räkna med i detta liv. Alla kan inte ha tur jämt.

Men den 12 juli får jag reda på min framtid. Antingen kommer jag in på min utbildning eller så måste jag jobba i ett år innan jag kan söka igen. Kommer jag inte in, betyder detta ett år av plugg inför högskoleprov och massa annat (något som jag verkligen vill slippa, då jag är relativt bra på språkdelarna men det skiter sig totalt på mattedelen).
Anyway. Ville bara få ur mig dessa tankar, så att jag inte uttråkar min kära sambo med alla dessa tankar som snurrar runt hit och dit.