Jag har väl inte varit superaktiv idag (måste ju jobba trots allt) men ändå lyckats göra ett par fynd. Min vana trogen fortsätter jag att vara mobilabonnemangs-slampig och köpte ett Fello-abonnemang till kraftigt reducerat pris i fyra månader. Det blev Fello eftersom ingen annan operatör medgav att man själv sätter startdatum och jag just nu har ett väldigt förmånligt Vimla-abonnemang jag också köpte på kampanj och som tillsammans med cashback på Refunder i praktiken gör att jag ringer och surfar gratis fram till slutet av januari. Jag tycker ju att någon någonstans skulle premiera trogna kunder, men nu ser ju inte telefonibranschen ut på det sättet.

Mitt andra fynd var de av Gamereactor så hyllade JBL Live 770NC för 990 kr hos CDON. Jag har blivit lite trött på att rengöra mina annars utmärkta in-ear-lurar från öronvax, så det ska bli skönt att ha ett par kåpor att sätta på skallen. Eventuellt får plupparna fortfarande vara förstavalet på resande fot (svårt att kombinera JBL-lurarna med mössa, kan jag tänka mig),

Vad har du gjort för fynd?

Jag har aldrig tidigare ägt en Xbox, men heller aldrig haft så mycket strul med en och samma konsol. Min Xbox tappar ideligen synk med handkontrollen. Det enda som då hjälper är att koppla loss den externa hårddisken och starta om enheten. Det där händer ungefär på veckobasis. 

I torsdags slutade xboxen kännas vid mitt storage expansion card på 512 gb. Jag kommer att skicka in det och förhoppningsvis få det utbytt, för det är bara drygt två år gammalt. Med min vanliga tur är det väl i stället något fel på konsolen. 

Hur funkar era Series S?

Igår tog jag mig äntligen tid att spela igenom finalen av Horizon Forbidden West : Burning Shores. Något som förmodligen aldrig blivit av om det inte hade varit för Story mode. Jag har sagt det förr. Nu för tiden har jag noll och intet intresse av att vara "bra" när jag spelar. Jag vill ta mig framåt och se vad som händer härnäst. Jag provade aldrig att strida mot slutuppdragets jätteboss på någon av de högre svårighetsgraderna, men jag kan gissa hur många gånger jag hade dött i så fall.

Story mode är helt enkelt min chans som högst medelmåttig gamer att få känna mig just så mäktig som huvudpersonen i den här typen av tredjepersonsäventyr är tänkta att vara. 

Spelar du någonsin på Story mode, eller ser du alltid till att git gud?

Jag tog mig an uppdraget Entangled igår. Spännande, jag gillade storyn. Däremot kändes det obalanserat sett till svårighetsgraden. För mig kändes det obegripligt att spelet plötsligt kastade horder av starkare fiender än jag hittills mött mot mig samtidigt som det inte fanns särkilt mycket ammunition att hitta. Sedan kollade jag Freya-systemets rekommenderade nivå. 40, själv låg jag på 23. Då förstod jag bättre. Samtidigt tycker jag inte att det känns rimligt att jag ska ligga 17 nivåer under vad spelet tänkt sig att jag ska ha uppnått bara för att jag prioriterar huvudstoryn. Det blir som att tvinga spelaren att göra sidouppdrag. Min temporära lösning blev att avsluta uppdraget på easy mode, men nu blir det alltså till att göra en massa sidouppdrag innan nästa huvuduppdrag. Systemet jag nu ska till har nämligen nivå 75! Jag tror inte att jag har stött på något spel tidigare som så hårt styrt mig mot att göra sidouppdrag, och det stör mig.

Jag tänkte dela mina intryck av Starfield så här långt. Jag gjorde delar av uppdraget Unity och råkade i den vevan få veta att om jag gjorde uppdraget till slut skulle jag stänga mig ute från templen där man får nya förmågor, vilket jag förstås ville undvika. Resultatet blev att den här veckans spelande uteslutande har bestått i att leta efter tempel, ta mig in i tempel, sväva fram och tillbaka i tempel och knäppa Guardians. Om och om igen. Nu har jag endast tre oupptäckta tempel och verkar behöva fortsätta med Unity, för jag får inte koordinater till fler tempel.

Jag gillar egentligen Starfield. Jag gillar världen och storyn och det är bitvis hisnande vackert. Rent spelmekaniskt var dock dessa timmar av tragglande med tempel något av de blekaste partier i ett AAA-spel jag upplevt. Tempelsvävandet borde aldrig ha tagits med i spelet. Någon borde satt ner foten under utvecklingen och konstaterat att det inte dög. Folk spelar inte för att ha tråkigt.

Nu är det upp till bevis. Blir det inte roligare nu när jag lämnar templen bakom mig kommer jag inte att spela vidare. Synd i så fall, för bakom det bitvis taffliga utförandet finns det i grunden ett bra spel här.