Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Dags för ett nytt Mario All Stars?

Skrivet av earl_grey den 13 februari 2018 kl 18:38

Idag fick jag en impuls att leta fram min gamla GBA SP. Till min stora sorg saknades dock ett spel, Super Mario World. Jag var ledsen över detta en stund, men insåg sen att jag ändå kommer att köpa spelet en gång till, till Switch. För nog måste samtliga Mario förr eller senare dyka upp där? Vore det inte på sin plats med en ny All Stars-samling? Om Nintendo skulle vara riktigt bjussiga kunde den innehålla hela huvudserien i 2D och 3D. Jag tycker att det vore på tiden då man verkligen kan tycka att titlarna sålts separat tillräckligt länge och till tillräckligt många format nu. Jag skulle lätt betala normalt switch-fullpris för ett sånt paket, men jag vet att det är önsketänkande.

Överhuvudtaget är det väl dags att Nintendo börja tillgängliggöra sin digra katalog av klassiker på Switch. Formatet är som klippt och skuret för att ha hela spelskatten på fickan. Lös det Nintendo, nu! :)

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Vi borde ha så mycket gemensamt

Skrivet av earl_grey den 7 februari 2018 kl 20:25

Jag trodde att jag redan hade skrivit en blogg i den här stilen, men det var nog i så fall länge sedan.

Jag har tänkt mycket den senaste tiden på hur mycket det tjafsas här på Gamereactor mellan oss medlemmar. I stort sett vilken typ av artikel eller nyhet som helst kan resultera i ett urartat gräl om vilken konsol som är bäst och pajkastning åt alla håll och kanter.

Varför all denna missunnsamhet? Att som idag ha tre starka aktörer på konsolmarknaden borde vara bra för alla och du får ju välja själv vilken maskin som är just din favorit, men vem gagnar det att kasta skit på resten? Varför kan vi inte förenas i vår kärlek till spel istället för att bråka om allt och ingenting?

Jag har spelat i 35 år och tänker fortsätta, men käbbel orkar jag inte med.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Separationsångest från Zelda

Skrivet av earl_grey den 13 september 2017 kl 11:51

Ni vet den där känslan när man inte vill att något ska ta slut? Jag brukar mest få den när jag läser en riktigt bra bok. Då kan det hända att jag drar mig för att läsa sista kapitlet, för sen måste jag ju skiljas från den.

Spel brukar inte ge mig den känslan lika ofta, men 99 shrines och fyra bossar in i Zelda : Breath of the Wild är det precis vad som har drabbat mig. Separationsångest. Jag är i valet och kvalet om jag ska leta efter mina tre sista shrines eller om jag ska bege mig till slottet direkt istället. Jag vet att jag kommer att kunna fånga upp lösa trådar efteråt, men något säger mig att viljan att göra det kanske inte finns där när jag redan vet hur spelet slutar. Det är så det brukar vara, och jag vill egentligen inte vara klar med spelet och ha allt bakom mig. Så väl har jag trivts i Hyrules senaste inkarnation och det var länge sedan ett spel drog in mig så djupt i dess värld som Zelda har gjort.

Nå, Thimbleweed park kommer ju om en dryg vecka, så kanske är det lika bra att vara "klar" med Zelda åtminstone till dess. Jag ska bara komma över ångesten först, och kanske köra Trial of the Sword.

När gav ett spel dig separationsångest?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Switch - Nintendos mest vuxna konsol?

Skrivet av earl_grey den 11 september 2017 kl 12:30

Nintendo beskylls ofta för att vara bara för barn. Visst, det finns en högre andel kulörta och gulliga spel än till andra format, men jag har ändå alltid tyckt att Nintendo har varit för alla med barnasinnet i behåll och som sätter spelglädje och spelbarhet främst. I och med Switch tycker jag dessutom att Nintendo, medvetet eller omedvetet, har lyckats nischa in sig mot en mer mogen publik än någonsin tidigare.

Samtidigt som man med Switch sannolikt lär behålla sin unga kärnpublik är den också i högsta grad en konsol för föräldrar. Är det bollibompa på tv? Då kan mamma eller pappa spela Switch i alla fall, i bärbart läge.

Möjligheten att ställa Switchen på ett bord och hålla en kontroll i varje hand är för mig en skänk från ovan. Plötsligt kan jag spela Zelda fast min tiomånaders dotter ligger i mitt knä och sover. Detta är om inte omöjligt så åtminstone betydligt svårare att få till med övriga konsoler i den rätt digra konsolparken där hemma. Det är svårare att inte störa hennes sömn om man måste hålla en traditionell kontroll i ett traditionellt tvåhandsgrepp, och vi sitter bekvämare i tv-soffan än i fåtöljerna i spelrummet om hon ska sova hos mig.

Jag tror inte att jag är ensam i detta utan att många gamingpappor och -mammor har hittat sin idealiska spelmaskin i Switch. Förhoppningsvis inser Nintendo precis hur stor och köpstark den här målgruppen är och fortsätter att leverera högkvalitativa titlar som passar alla åldrar. Det har börjat bra, Breath of the Wild är så vitt jag kan bedöma med bara sporadiska nedslag i serien genom åren det mest "vuxna" och mörka Zelda någonsin. Jag är heller inte främmande för att skaffa gamla spel som Skyrim och LA Noire till formatet, helt enkelt för att det blir mycket lättare att hitta tiden att spela än till traditionella konsoler. Sköter Nintendo sina kort rätt och håller en bra mix mellan gammalt och nytt sitter de nu på en riktig guldgruva, tror jag.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus