Jahopp, då var den sista presskonferensen avklarad. Och jag kan lugnt säga att Ubisoft hade bäst i år.
Första gången jag bemödar mig med att glo på E3 konferenserna och jag är rätt besviken.

Microsoft bränner igång med att visa lite intressanta spel men sprang snabbt ini onödigt babel om saker som var ointressant i mina ögon. Tomb Raider, Splinter Cell och Forza såg intressant ut, men allt tjat om kinect blev snabbt trist. Att visa upp EA sports spel var trist.
Och sedan gå igång om Tv och andra funktioner. visst kan väl vara kul, men var inte det här en spelmässa? Var mer oroad av att han skulle spoila game of thrones än intresserad av en funktion som troligtvis inte kommer hit. Internet explorer? Reaktionen i rummet var: Haha, nu kan man surfa porr på Xboxen (ja, vi är lite smått barnsliga).

EA malde på med sportspelen under sin. Vi vet att det kommer ett sportspel varje, så varför inte visa lite överraskningar istället?
Kände att jag saknar ett klassiskt Burnout när jag såg Need For Speed och Crysis är inget jag är hypad på. Mest för att jag inte spelat någon av de tidigare.

Sony var sådär. Som med Crysis så har jag svårt att hypa up Beyond då jag inte spela något från Quantic Dreams innan. Allstars kändes väldigt Meh. Kan bero på att det var ganska oengagerat on stage bland spelarna, eller så är det att man blir sugen på mer Brawl istället.
Vitan avverkades väldigt snabbt med två spin-offs på kommande stationära spel. Inget nytt exklusivt eller direkt spännande. Konstig strategi när man behöver boosta sin försäljning.
Wonderbook var verkligen urbota fånigt och tog upp löjligt mycket tid. Prioriteringar Sony?
Är fortfarande besviken över att man inte byte fokus till Nordisk Mytologi, som ryktena sa, i det nya God of War. Mer av samma blir det istället. klart bättre än Wonderbook dock.
Nej det mest imponerande på Sony var Last of Us. Det ser snyggt och spännande ut, med Troy Baker i huvudrollen som skäggig apokalyps farsa. Ska bli kul att ser mer av.

Och nyss avslutade Nintendo sin... Det går inte att neka till att de var lite mer skojiga i sin presentation än sina kollegor, men vad man visade var väldigt ointressant för egen del. Blev inte övertygad om Wii U för fem öre och fortsätter vara skeptisk till Nintendo.
Konstigt nog kändes de 5-10 minuter man gav 3DS mer intressant än hela Wii U delen.
Det edna som såg lite spännande ut var när man i slutet visade Zombie U (hoppas vid gudarna att man inte sätter U efter varje titel i biblioteket, känns fånigare än vanligt) där man använde skärmkontrollen som en radar i hederlig Aliens´manér.
Annars ganska tråkigt. Känner verkligen inte att jag behöver byta ut mitt 360 ex av Batman.

Nej då var Ubisoft klart bäst i år. Man fokuserade på sina titlar, visade snygga cinematics, underhållande gameplay och vad som ser ut som det mest intressanta av alla utannonseringar: Watch Dogs. I en trailer som först lät som en synopsis för Die Hard 4, visade sig senare genom snyggt in-game grafik vara ett intressant koncept där man hackar allt i sin omgivning för att fortfölja sitt mål. Tät atmosfär och lovande gameplay. Första gången på länge jag blir direkt hypad av en ny IP.
Sedan så var Far Cry 3, Splinter Cell m.m. också intressanta.

Så det mer showiga Ubisoft var det som kändes mest värt att lägga ner tid på och Watch Dogs ska bli kul att se mer av i framtiden.

Den här snubbens äventyr gav mer smak, minst sagt. Ubisoft avslutade stort.

Det är säkert många som tänkt när de sett mitt krypin att:
"Amatörfilmskapare? Varför har vi inte fått se något då?"
Tja det är helt enkelt att jag mest vill visa sådant som jag har haft en stor del i det kreativa, något jag skrivit, klippt eller regisserat. Därför har jag varit sparsam med att ta cred för produktioner där jag endast varit crew under inspelningen, det är inte min vision som presenteras där, jag har bara hjälpt en annan att forma sin.
Eller så är det brist på fiktion. Under min timanställning och frilanstid så har det blivit en del reportage klippta och en del Live evenemang.

Hur som helst så har den senaste filmen jag var med och skrev och redigerade hittat sin väg upp på nätet nu och jag tänkte låta er ta del av den.

"Knack, knack"
Jonathan är en trevlig kille med en bra liv. Det enda som saknas är det viktigaste: kälrleken. Problemet är bara att för tjejerna är han "Den snälle killen", killkompisen som ställer upp.
Tillsammans med sina polare Stefan och Martin gör han ett sista desperat försök att hitta den rätta: Han knackar dörr...

Så ta en titt och säg vad ni tycker här i bloggen (min kollega och regissör vill undvika den oseriösa delen av youtube och har stängt av kommentarerna).
Konstruktiv kritik uppskattas.

Filmen hittar ni här:
http://www.youtube.com/watch?v=Sh-DH_zn5VA&feature=g-all-u
Enjoy!

Det är nu 197 dagar tills den 23:e Bondfilmen, Skyfall, har premiär. Och under den senaste tiden har det börjat trilla in mer material och nyheter om filmen än tidigare.

Bland annat så är den första teaser trailern redan klippt och redo att visas i samband med premiären av Men in Black III. Något att se fram emot i slutet av maj.
Kommer att göra en kort analys på den när den dyker upp på nätet.

Den officiella hemsidan www.007.com har uppdaterat med nya video bloggar där Bérénice Marlohe, Naomi Harris, Javier Bardem och Daniel Craig pratar om vad vi har att vänta oss.
Fortfarande för korta kan man tycka, särskilt jämfört med Peter Jackson matiga inblickar, men med tanke på att man satsar på en överraskande story i Skyfall så är hemlighetsmakeri väntat.

Även ett gäng bilder har släpps där man för första gången få se Ralph Fiennes in action. Fiennes roll är fortfarande hemlig, men rykten cirkulerar om att han skulle vara den nye M, vilket resulterat i diverse rykten om Judi Denchs öde i filmen.
Intressant för oss svenskar är att bland de nya bilderna finner vi även en kortklippt Ola Rapace på motorcykel. Bilderna hittar ni på www.moviezine.se/

Ola Rapace är första manliga svensk i en av Eons Bondfilmer, bortsett Dolph Lundgrens korta scen i A View to a Kill

Debatten om slutet på Mass Effect 3 fortsätter på diverse forum och Bioware har gått ut med att man har en gratis DLC på väg som ska ge mer insikt, klarhet och avslut än vad man fått tidigare. Något son jag och många andra efterfrågat.

Men under alla dessa diskussioner har jag lagt märke till en intressant detalj. De flesta reaktionerna går att relatera till Kübler-Ross modellen över "the five stages of grief".
Här För den som är intresserad.

Om vi börjar med Denial - Förnekelse så är det, i mitt eget fall, den första reaktionen "var det allt". Vi gör det här valet och olika saker visas för oss därefter. Reapers sticker/synthesas/förgörs och vi ser Mass Relays förstöras. Nej, nej, ne, för faen är den första reaktionen.
Att sedan Normandy flyr och strandsätts någonstans gör inte saken bättre.
Till slut så sitter många och tänker att det här kan inte stämma.
Vill man vara lustig så kan man påstå att de som gillar slutet fortfarande befinner sig här.

Vilket sedan leder oss till Anger - Ilska.
Ja få har nog missat folks reaktion på slutet. Allt från framtida bojkott till att Bioware måste rätta till slutet.
Vissa avskyr det för att de måste ha ett lyckligt slut, andra har problem med de luckor som skapas i både logik och berättelse.
Att många är upprörda är ingen underdrift.

Bargaining - Förhandling
Här finner vi det som folk i allmänhet kallar för Indoctrination Thoery. Kort efter att ha blivit upprörda av slutet började fans leta fram och hitta bevis på att Shepard blivit indoktrinerad.
Fler har anslutit sig till den här teorin sedan dess och många ser den tom som ren fakta.
Även jag själv fann den övertygande ett tag, men sen dess har jag varit lika övertygad om det motsatta.
Och med gårdagens nyhet om extended cut verkar det som om sannolikhet krympt.

Depression
Precis som i de situationer som Kübler-Ross modellen vanligtvis används vid är slutet i Mass Effect 3 oundvikligt. Oavsett dina val genom trilogin hamnar du där och dina val fram tills dess påverkar inte slutresultatet.
Och all motivation att göra resan igen försvann för många, inklusive mig själv.
"Varför lägga ner alla de där timmarna när det ändå kommer att gå likadant"
"Vad vi än gör har det ingen inverkan"
Att många sedan ser det som att allt går åt h-vete är därför inget konstigt. Allt som vi sett känns redan där som "a bit of a downer".

Och till sist Acceptance
Man kan säga att de som gillar slutet redan befinner sig här. Eller att de förstår innebörden. Beror helt på en själv.
Men jag tror att många så småningom kommer att befinna sig här. Jag själv börjar närma mig den här situationen och förhoppningsvis kommer den kommande Extended Cut att hjälpa till med övergången.
För nu kan vi konstatera att slutet är slutet. Bioware har gått ut med att det är det enda DLC som kommer att påverka slutet och det enda som återstår är för os att acceptera situationen. Vilket kommer ta tid och många kommer detta till trots välja att inte göra det.
Vilket dom har rätt till. Vår åsikt är något av det sista vi ska ge upp.

Men vad vill jag ha sagt med det här? Mening är att poängtera hur häftig, och lite kusligt, det är att vi lyckats skapa dessa relationer till karaktärerna som Bioware skapat är. Att vi reagerar efter detta mönster för ett par spelkaraktärer är ett bevis på att de lyckats skapa något fantastiskt. De har upphört vara karaktärer, de känns som riktiga personer som vi genom vår Shepard skapat relationer till.
Och visst, det finns luckor i slutet, men att vi reagerar på karaktärernas öden är ett bevis på att Bioware lyckats med vad man satte som mål för flera år sedan. Ett universum som vi bryr oss om.
Och det känns unikt.

Mass Effect 3 är ett förbannat bra spel. Precis som sina båda föregångare så fastnar man för detta underbara universum och dess karaktärer.

Men det är en sak som del 1 och 2 hade som jag aldrig fick i del 3. Suget att börja om direkt efter att jag klarat det första gången.

Varför? Dels pga att patchen för importbuggen inte kommit än (är ute för att godkännas av Sony & Microsoft) och mina andra Shepards orkar jag inte göra samma nödlösning som med min huvud.

Den största anledning är dock slutet. När jag väl såg eftertexterna rulla kände jag för första gången i seriens historia inget behov av att börja om direkt. Slutet gav mig känslan av att det inte skulle göra någon skillnad, särskilt inte efter vad man sedan läste på Internet.

Dock så har slutet nu sjunkit in och efter att ha hört om en del saker jag missat under spelets gång har jag beslutat mig för att ge det en chans till. Resan fram till slutet var fantastisk och ifall det finns bitar jag missat vill jag såklart se dem också.

Så senare ikväll så drar jag ut i världsrymden igen. Får se vad jag säger om slutet efter det.

Hur kan man säga nej till denna bad ass till Turian?