Joker-filmen kan rädda DC och Warners filmuniversum

Det var nog många därute som höjde på ögonbrynen och kliade sig lite extra hårt på huvudet när det stod klart att Warner och DC Comics mitt i allt deras delat superhjälteuniversum-byggande klämde in en solofilm med Jokern i huvudrollen. Låter kanske inte så där jättekonstigt när man skriver ut det på det viset, eftersom det trots allt rör sig om en av serietidningshistoriens mest kända ärkeondingar. Men när det stod klart att Jared Leto, som senast porträtterade karaktären i Suicide Squad, inte skulle lira Jokern (tack gode gud för det) i Joker-filmen som Baksmällan-regissören Todd Phillips regisserar blev det plötsligt lite märkligare.

In klev istället Joaquin Phoenix. En av vår tids främsta skådespelare och en man som alltid gått sin egen väg och som jag, trots att han ryktades vara nära huvudrollen i Doctor Strange ett tag, aldrig trodde skulle ha någonting med vare sig Marvel eller DC att göra. I och med Phoenix i huvudrollen blev plötsligt projektet betydligt mer intressant och även om många säkert tycker det är konstigt att låta någon annan spela Jokern när Warner redan byggt upp ett universum där Leto spelade clownprinsen från Gotham i Suicide Squad, så tycker jag helt tvärtom. Leto kändes som ett spännande val för rollen, men i händerna på David Ayer blev det soppa av alltihop och karaktären kändes mest bara som valfri superstereotyp-latinogangster-figur från ett slött stickspår ur ett sämre avsnitt av Sons of Anarchy komplett med blingbling och tatueringar. Med Phoenix i en annan tolkning av karaktären finns det plötsligt utrymme för någonting magiskt (speciellt om Phillips och kompani tar inspiration från The Killing Joke och Scorsese-rullen The King of Comedy som det ryktats friskt om), så länge Warner och DC har kyla nog att inte inkludera onödiga karaktärer som hintar om kommande filmer.

Jag tror att det är den rätta vägen att gå och det som på sikt kan få igång ett fungerande filmuniversum från Warner och DC med kvalitativa filmer snarare än framstressade medelmåttor. Börja om från början. Skit i att försöka få alla filmer att hänga samman med varandra och strunta i att slänga in så många referenser till andra superhjältar i var och varannan scen som det överhuvudtaget är möjligt att göra. Glöm allt det där. Bygg unika berättelser istället. DC Comics har genom åren bjudit oss läsare på ett närmast oändligt antal högkvalitativa grafiska noveller och spännande följetonger i deras serietidningar. Ge oss en filmatisering av Stålmannen-berättelsen Red Son komplett med massa snaskig kalla kriget-feeling. Låt Batman slippa ta sig an utomjordingar som hotar att spränga sönder hela galaxer med sina superkrafter. Låt honom istället slåss mot Hush i en mörk och otäck tolkning av en av Läderlappens finaste stunder. Eller snegla på den tecknade Batman-serien som gick på TV under 90-talet och ge Mr Freeze en ny möjlighet att visa upp sig. En Mr Freeze utan is- och snörelaterade one-liners i varje andetag. Gräv fram berättelser som den stora massan kanske inte redan hunnit plöja igenom och överraska oss.

Håll det enkelt - och håll det bra.