Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Best of: De bästa spelen att aldrig släppas utanför Japan.

Best of: De bästa spelen att aldrig släppas utanför Japan.

Med en extremt japansk spelsmak faller det sig bara naturligt att jag tillslut söker mig över västvärldens gränser för mer att uppleva. Nedanstående följer de 10 bästa exemplen som du troligtvis hittills missat men absolut borde upptäcka. Listade efter formatet jag upplevde spelet till och om huruvida spelet är möjligt att patcha till engelska eller inte.


10. Slime MoriMori Dragon Quest 3: Taikaizoku to Shippo Dan (3DS) - Kan spelet patchas till engelska? - NEJ.
Vi fick del 2 till väst, som snabbt kom att kultförklaras av den smala skaran som faktiskt kom att klämma på titeln. Jag gillade men ansåg att spelmekaniken snabbt blev enformig där pansarvagnsstriderna kändes påtvingade i den mån att det kändes som långtråkig utfyllnad av ett annars ganska kort spel. Del 3 inför riktigt utforskande i en mer öppen värld där banorna vågar hålla sig till plattform och där nu istället båtstriderna, med kopierad spelbarhet från pansarvagnstiderna, känns långt mer valbara. Tur i oturen att detta aldrig släpptes i väst eller översattes är att det i grunden är ett väldigt simpelt spel rent spelmekaniskt med en än mer simplare berättelse. Fullt spelbart utan att kunna språket, och låt dig inte påverkas negativt på förhand av det simpla. Det här ett högpolerat rejält underskattat plattformsäventyr som jag håller som seriens men också som ett av enhetens absolut bästa.

9. Tales of Innocence (DS) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Att lyckas klämma in alla moment som gör tales-serien till vad det är till en extremt begränsad hårdvara är ett uppdrag jag fortfarande är förundrad över hur väl Namco lyckades med. Klistra på en av seriens bästa berättelser så har du tveklöst en av seriens 5 bästa delar som du egentligen inte får men hittills troligtvis missat.

8. Sin and Punishment (N64) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Måhända att denna punkt på listans kallas för småfusk då Sin and Punishment tillslut faktiskt dök upp i väst genom Wii:s virtual console efter flera år av hög efterfrågan. Men med denna tjänst nu helt nere så finns det längre inget sätt att få tag på Sin and Punishment lagligt i västvärlden. Synd är väl också det då det är ett av spelen jag anser åldrats bäst genom alla tider och som kanske står sig som mitt absoluta favoritspel till Nintendo 64 någonsin.

7. Valkyria Chronicles 3 (PSP) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Att serien kom att fortsätta exklusivt till PSP tvingade fram genuin ångest hos många spelare. Mig själv inkluderat. Att seriens bästa del dessutom är den enda vi aldrig fått se hittills i väst, och sannolikt aldrig kommer att få se, gör dessutom inte saken bättre. Med en långt mörkare ton, bättre soundtrack och karaktärer än någon annan del med tillskott i spelkonceptet som uteslutande bara tillför finslipades allt vad som kallas Valkyria Chronicles till sin ännu fortfarande inte överträffade topp.

6. Dragon Quest: Joker 3 (3DS) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Som Dragon Quest fanatiker får jag regelbundet genomlida somatisk stress om huruvida nästkommande delar ska komma att dyka upp i västvärlden eller inte. Joker 3 som jag på förhand älskade allt jag såg av fick svaret ett rungande NEJ. När jag väl fick tag på en patchad importerad version så vågade jag snabbt kalla det för det kanske bästa Dragon Quest monsters relaterade spelet hittills. Utforskandet har aldrig varit roligare, och fusionsystemet av monsters aldrig mer lättillgängligt och beroendeframkallande. Hade det inte varit för att spelet innehåller den kanske mest sadistiska JRPG-bossen i genrens historia som tvingade mig att nästan dubbla den totala speltiden för att klara av i ren och skär grinding så hade denna del placerat sig högre på listan. Mycket högre då dessutom.

5. Soma Bringer (DS) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Föreställ dig ett kärleksbarn mellan xenoblade och mana-serien. Ur detta är Soma Bringer precis det du får. Föreställ dig dessutom slutprodukten när några av genrens absoluta giganter slår sina långa erfarenheter samman och får fokusera helt på det de gör bäst. Soma Bringer är precis det du får. Aktiva riktigt roliga strider som tillåter multiplayer. Det här är ett spel som fortfarande är lika bra idag som det var när det släpptes för drygt
11 år sedan.

4. Front Mission 5: Scars of the War (PS2) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
I tider där Left Alive dyker upp och sätter spiken i kistan på allt jag älskat och saknat i Front Mission-serien är ett tips från mig för den som känner likvärdigt att importera och istället spela seriens förbisedda absolut bästa del. För att vara ett PS2 spel så är grafiken på snudd till overklig för formatet, och med en spelbarhet, soundtrack och historia bättre än någon annan föregångare så är det såhär jag kommer att välja att minnas Front Mission-serien.

3. Seiken Densetsu 3 (SNES) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
En uppenbar deltagare i en lista om detta ämne, som troligtvis representerar de flestas förstaplats dessutom. Jag kallar detta nödvändigtvis inte för fel då det är på snudd till precis lika bra som kultklassikern till föregångaren Secret of Mana. Det första fanpatch-översatta spelet jag kom att spela, och troligtvis en permanent representant bland mina toppval när jag rekommenderar om import.

2. Remember 11: The Age of Infinity (PSP) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Innan det fanns Zero Escape så var Kotaro Uchikoshi i sitt hemland mest känd för sina visuella noveller i Infinity-serien. I Remember 11 skapar han en av sina mest gripande historier som är på snudd till omöjlig att stänga ner innan historian är fullkomligt avslutad. En historia om överlevnad där 2 karaktärer skiftar sinne med varandra i helt skilda, utsatta platser och situationer på jorden men där karaktärerna de stöter på trots allt kan kopplas samman med varandra och där några dessutom vill dig illa där det är upp till dig att lista ut vem, vilka dessa kan vara. Hur du ska överleva och vad som händer under minnesluckorna när du inte är i kontroll över din egna kropp.

1. Yakuza: Ishin (PS3) - Kan spelet patchas till engelska? - NEJ.
En tredjedel in i äventyret beslutade sig översättaren av vad som på förhand kändes som Yakuza-seriens kanske bästa del för att lägga ner projektet helt, och hittills har ingen tagit upp bollen i att slutföra detta arbete. Jag älskade det jag hann få uppleva gränslöst, och drogs rejält till Yakuza-conceptet i samuraistuk. Historian fängslade mig fullkomligt, och jag kommer troligtvis aldrig att få veta hur det här äventyret slutar. Därför existerar inget annat spel som jag mer regelbundet lider över att vi aldrig fick se i västvärlden. Kommer vi någonsin få se det? Med högst sannolikhet inte.


Tröstpris: Before Crisis: Final Fantasy VII, Mother 3, Xenosaga I & II (DS), Genso Suikoden: Tsumugareshi Hyakunen no Toki & Fatal Frame IV.

Best of: De bästa spelrelaterade historierna.

Best of: De bästa spelrelaterade historierna.

Viktigare än grafik, ljud och design. Berättelsen tenderar alltid att vara det avgörande trollbindande steget för mig i betygspinnarna. Det yttras ofta om hur lång väg spelmediet har att gå för att på riktigt ta ikapp och utmana böcker, filmvärlden i form av berättande, och där jag håller med om detta om ett snitt skulle dras av alla lata patentinkräkta spelhistorier jag ser upprepade gång på gång så ställer jag mig samtidigt på frontlinjen vad gäller försvar när det utförs på ett så effektivt sätt som nedanstående 5 exempel kommer att lista. Där i huvudsak vinnaren nyttjar mediets fulla potential till den nivå att jag inte ska se hur historian skulle kunna återberättas fullskaligt i ett annat format. Har du missat ska du självklart upptäcka, och om du tror dig veta om något jag missat så ser jag gärna att du slänger gentjänsten mitt håll och tipsar tillbaka!


5: Yakuza 0
Med samtliga delar genomspelade har jag alltid underhållits, men nödvändigtvis inte imponerats av Yakuza som spelserie. Men som från ingenstans kom 2017 spelet där precis allt föll på plats. En ursprungshistoria perfekt för nya att hoppa in till med vad som kan komma att bli en av mina favoritberättelser i ett spel någonsin. En del som var bättre än summan av allt jag trodde att seriens element kunde resultera i med en story som överraskar gång på gång med djupa engagerande lager och en perfekt balans mellan over the top humor och blodigt manligt allvar. Manuset och skådespeleriet är så starkt att det skulle kunna konkurrera med vilket valfritt gangster drama från vilket valfritt media som helst, och det säger jag med full vetskap om alla tidlösa klassiker som genren består av.

4: Silent Hill 2
En mörk och poetisk historia som blottar dina sinnen, motiv och förutfattade meningar för dig oavkortat och ocensurerat. Vad hände egentligen med din hustru? Kan hon verkligen fortfarande leva, och är brevet hon skickade till dig äkta. Lika ångestframkallande som det är vackert är det upp till dig att utreda.

3: Final Fantasy VII: Crisis Core
Med Square Enix mest humana karaktär tillhörde även seriens kanske mest humana historia. En historia om att växa upp, upptäcka sig själv och få redovisat för sig att vägen till ens högsta dröm sällan är så glorifierad som man vill föreställa sig. En historia om hur spelets protagonist Zack Fair får upptäcka de mörka sidorna av att bli en hjälte och att bolla sin egna moraliska kompass när principer ställs mot kärlek i toppar och dalar mot ett oförglömligt slut som konkluderar i det vackraste jag upplevt i ett spel någonsin.

2: To The Moon
En indieklassiker där din roll är att manipulera en döende mans minnen för en chans för honom att få uppleva sina högsta drömmar, och därmed kunna dö lyckligt? Vägen dit är självklart inte så lätt som det framstår. För ska ett nytt artificiellt minne kunna ta vid måste ett av dina ursprungliga kanske omedvetet definierande ögonblick försvinna. En oerhört filosofisk och vacker historia med starka Eternal Sunshine of the Spotless Mind vibbar som får en att tänka. Kanske lever redan du din dröm utan att du tänker på eller uppskattar det, kanske vet du inte om vad du har förrän sekunden det går förlorat.

1: Zero Escape: Virtues Last Reward
I ett SAW-inspirerat scenario tvingas du och andra kidnappade i en bunker att överleva escape rooms med ett återkommande tema av dödsfälla. Ni kommer inte alla se dagens ljus igen. Varje runda avslutas med ett röstsystem där 2 poäng delas ut om samtliga i gruppen anser sig lita på de övriga deltagarna, 3 poäng plus om en avstickare röstar nej i detta där då övriga deltagare får minuspoäng. Först till 9 poäng överlever, där porten till frihet bara kan öppnas en gång där resterande därefter stängs inne för all evighet. Når du minuspoäng dör du med en extratvist av att huvudhjärnan bakom dessa spel finns mitt ibland er där varje ny runda tvingar samarbeten med personer du kanske inte kommer att lita på i väldigt utsatta situationer. En historia helt uppbyggd kring lojalitet och tillit som kommer undanröja ocensurerat för dig själv och dina digitala följeslagare vem du verkligen är i situationer där tuffa beslut måste fattas, där liv och död står på spel. Ditt eget inkluderat. Där du uppmanas vara på tå, pussla, identifiera motsägelser och försök till manipulation konstant där du inte vet om du riktat misstankar mot person rätt eller inte förrän det är för sent. Med 20 olika möjliga slut blev jag i min första genomspelning grovmanipulerad till döds där en utmaning jag vågar slänga ut är att du inte kommer kunna lista ut vem mördaren är förrän du sett alla 20 samtliga slut, och då underhållits hela vägen. Jag sträckspelade ett hysteriskt långt äventyr och tappade hakan gång på gång över tvistar på snudd till helt omöjliga att förutse samtidigt som de då aldrig heller kändes osammanhängande eller långsökta. Söker du en bra spelrelaterad historia är det här det lätt förbisedda och bortglömda toppvalet som nyttjar formatet till dess fullo på ett sätt som inget annat media kunnat förmå sig på att matcha.

Den mest gynnsamma spelrean på länge.

Den mest gynnsamma spelrean på länge.

Webhallen är numera 20 år fyllda, med en hel del oslagbara erbjudanden som inte bara gynnar den som är intresserad av titlarna rabatterade ifråga, utan även de som blickar framåt till nya kommande spelsläpp. Personligen har jag nyttjat båda vinklarna. Fyndade Red Dead Redemption 2 för 299, hittills älskat. Ett spel som inte längre känns som rockstars patenterade formula i re-skin utan snarare sprudlar av egen identitet med såpass mycket självförtroende i sin spelvärld att det vågar vara långsamt och filmiskt. Troligtvis hade jag även slagit till på deras deal idag med kingdom hearts 3 för 299 om det inte vore för att jag redan köpt, sålt vidare spelet och insett att jag värderar spelet strax under dasspapper i rang.

Det som gynnat mig mest däremot har varit att köpa Persona 3 & 5 danstitlarna för 249, bytt in dessa för 500kr styck på gamestop mot en förhandsbokning och då dessutom fått en valfri POP figur på köpet och kombinerat detta erbjudande med 30% extra inbyte som de erbjuder under ett par dagar till. Dragon Quest Builders 2 & Dragon Quest XI: definitive edition är numera fullkomligt betalda och klara, och efter lite enkel mattematik fick jag genom dessa kombinerande erbjudanden titlarna tillsammans för priset av 1, och då dessutom 2 pop-figurer att ge till sonen till övers. Jag är toknöjd, och fastän mycket börjar se utplockat ut så finns det fortfarande enstaka fynd att ta vara på. Kika, fynda och utnyttja. Tänk dock på att gamestop uppdaterar sina erbjudanden idag och att jag inte är villig att gå i ord för att mina föreslagna inköp fortfarande kommer gälla från och med imorgon!

Ett Nintendo Direct helt i min smak!

Ett Nintendo Direct helt i min smak!

Jag saknar sug efter nytt Mario Maker, med pissljummen förväntan till Links Awakening remaken vars design inte tilltalade mig alls. Ändå var jag oerhört nöjd med vad som visades upp på Nintendos februari Direct med Astral Chain som jag kunde ha svurit såg ut som Monolith Soft utvecklat och Oninaki som på riktigt ser ut att bli TOKYO RPG FACTORY's nästa engagerade titel efter en rejält oinspirerande upprepning i Lost Sphear.

Med risk att låta tjatig däremot, bäst av allt för mig? Ett releasedatum för Dragon Quest Builders 2 som jag har hysterisk hype för och en utannonsering av mer Dragon Quest XI till hösten. Då jag precis i detta nu är närmare slutet av mitt Dragon Quest maraton där jag sedan Dragon Quest XI avklarades till PS4 tagit mig igenom snart alla seriens delar. Huvudsakliga som spin-offs där jag just nu spelar igenom delarna som inte finns översatta till engelska. Dragon Quest XI till 3ds såg såpass bra ut att jag för att kunna avnjuta de unika funktionerna, 2D i huvudsak, till fullo tvingas spela igenom det sida vid sida av ett new game till PS4:an för översättning. Det är tidskrävande, och därför kunde inte nattens utannonsering komma mer lämpligt.

Att få se 3DS versionens galet imponerande 2D läge komma till Switch med riktigt soundtrack och nya storyelement är absolut ett uppfärskat köpargument för egen del, men jag förväntar mig även se 3DS versionens funktion att besöka tidigare Dragon Quest världar inkluderas innan allt är sagt och gjort. Att jag känner ett sån här hype för ett spel jag 100%, tog platina i för bara omkring ett halvår sedan talar verkligen för hur speciellt detta spel är för mig. Det känns inte rimligt att så här mycket se fram emot att ta sig igenom ett spel på nytt, över 100 timmar långt såhär kort efter att ha klarat det för första gången. Men med ett ännu obekräftat datum för Doom Eternal som jag är oerhört sugen på så blir det denna nyversion jag ställer in mitt hypesikte till fullo på. Builders 2 och XI definitive, förhandsbokning här kommer jag :D

Kingdom Hearts 3 - Det sämsta spelet att någonsin få full pott på GR.

Kingdom Hearts 3 - Det sämsta spelet att någonsin få full pott på GR.

Fallout 4, Dead Cells, Super Mario 3D World är alla spel i modernare tid som jag i min vildaste fantasi absolut inte kunnat hålla med om vad gäller toppbetyg. Åsikter är såklart subjektiva, men jag kan inte undgå att känna att effekten från ett maxat betyg inte riktigt längre finns där. Att på tok för stora brister kan ses förbi när en fullpott delas ut där definitionen av ett mästerverk, vad som på snudd ska motsvara ett perfekt felfritt spel, inte tagits hänsyn till. Jag tror inte jag sett ett tydligare exempel än någonsin på detta än vad jag gjort nu under mina första 10 timmar i Kingdom Hearts 3. Ett avslut som jag väntat länge på, hämtade upp dag 1 men i förtid kommer avsluta och slänga upp på Tradera. Det existerar inte, på något plan i någon enstaka minut att detta är ett perfekt spel och jag kan inte förmå mig att förstå hur det kan existera någon där ute som faktiskt tycker det.

Med japanska rollspel och hack n slash genren som absoluta favoriter med erfarenhet som sträcker sig till trippla decimaler så vet jag vad jag har att jämföra mot. Med Kingdom Hearts 1, 2 & Birth by Sleep i bagaget så har jag inom viss mån tyckt om Kingdom Hearts som serie. Jag skulle sammanfatta dom som bra spel där jag håller Birth by Sleep som bäst (8 av 10), Kingdom hearts 2 lägst (6 av 10) där bristerna alltid varit uppenbara men förlåtits pga äldre hårdvara med begränsningar från mitt håll. Men efter hysterisk lång utvecklingstid, 2 konsolgenerationer ifrån så är jag inte villig att blunda när samma problem dyker upp igen med nästan nonchalant avståndstagande från bristerna.

Kingdom Hearts som serie är en oerhört STEL, enformig halvdan mix av ett rollspel och hack n slash äventyr som du med lätthet kan ta dig igenom med en lock on mekanik och hysteri hamrande av X knapp. Striderna saknar helt variation och miljöerna däremellan må vara atmosfäriska men också linjära. När jag diskuterar detta får jag ofta till svar att detta inte är en serie du spelar för spelmekaniken, men vad finns det i så fall mer att hämta? En story som skulle behöva föreläsas om på universitetsnivå för att tillfullo begripa sig på, med dialoger som oftare resulterar i onödigt cringe än något som helst tillförande. När nu dessutom Final Fantasy influenserna hålls till ett absolut minimum där Kingdom Hearts 3 likväl hade kunnat kallas för Kingdom Hearts: Pixar så tappas ett enormt element av vad jag faktiskt gillade med serien. Mekaniken är inklistrad från ett tidigt PS2 äventyr och atmosfären som kapad i 2, helt omfokuserad till något långt tråkigare.

Helt ovillig att utvecklas och åldras med sin publik som väntat länge på denna uppföljare. Jag är besviken och kommer lättsamt vända blad men provoceras över att spelpressarna hyllar detta som en tidlös klassiker höga på nostalgi och blinda för allt annat. För jag kan leva med faktumet att det finns folk som tycker om, kanske älskar Kingdom Hearts 3 som äventyr, men jag kan inte begripa klyftan som tycks finnas mellan mitt på snudd till avsky och de som delar ut toppbetyg. Det här är ett äventyr, serie, med återkommande brister som jag omöjligen kunde acceptera att se upprepade i 40 timmar till efter så långt väntande. Kanske totalvänder kvalitén efter de 10 timmarna jag genomlidit, men jag har inte ett uns av nyfikenhet för att eventuellt ta mig dit. Jag gjorde det och kunde acceptera den rekordlångsamma starten i Kingdom Hearts 2, som faktiskt senare blev bättre. Men i ett 14 år äldre spel som trampar i samma fotspår. Var det inte ett mästerverk då så är det absolut inte ett mästerverk idag.