Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Katastrofen i Tjernobyl - bra eller dålig?

Katastrofen i Tjernobyl - bra eller dålig?

This post is tagged as: Chernobyl

Ja, som överskriften lyder - var katastrofen i Tjernobyl 1986 något positivt eller något negativt? Svaret på den frågan känns nog för alla självklart: det var ett riktigt, riktigt elände det som hände (oj, inte meningen att rimma).

Men nu, under de senaste 5 veckorna, har frågan blivit filosofisk, och på en filosofisk nivå kan frågans svar vara något mer nyanserat...

En viss människas liv, närmare bestämt mitt eget, har nämligen blivit bättre på grund av (eller tack vare?) Tjernobyl... Och då syftar jag inte på det faktum att jag redan som sjuåring slutade äta stenmurklor våren 1986, skrämd av varningar om radioaktivitet från tidningar och tv (snarare tv; jag läste nog inga tidningar då), utan jag syftar på den FENOMENALA, svenskregisserade tv-serie med det engelskstavade namnet Chernobyl som förgyllt min tillvaro en timme i veckan den senaste månaden och lite till.

Chernobyl är en serie som påminner om nåt för mig väldigt viktigt: hur övermätta och blasé vi ständigt populärkulturkonsumerande västerlänningar än kan bli, när det gäller fiktion om våld eller ond bråd död (inte för att just Chernobyl är en våldsam serie, det är den absolut inte, och de se dör i serien gör det sakta, sakta...), så kan vi fortfarande bli gripna, känna något, förfasas och förfäras - om den som berättar har lagt manken till för att få oss att bry oss om storyn och människorna som befolkar den.

Nåt alldeles speciellt är tv-serien Chernobyl från HBO. Det är nästan så att jag vill tacka de klantiga ryssarna som ställde till med det hela, på den tid det begav sig, men så magstark och osmaklig vågar jag inte vara, utan istället riktar jag mitt tack till Johan Renck och de andra som gjorde världens osexigaste kärnkraftkatastrof till nåt riktigt, riktigt underhållande och bra!

Myst-quiz

Myst-quiz

This post is tagged as: Myst

Förra året släpptes alla spel i Myst-serien, alla 5, till Windows 10. Ett par av dem finns också som mobilspel (tänk... om man hade vetat det på den gamla goda tiden, då man tvingades byta CD-rom och ta lång kafferast varje gång man ville åka mellan öarna i Riven...) Myst har inspirerat många... Mängder av andra peka-klicka-spel har följt på succén. Teveserien Lost har till viss del Myst att tacka för sin tillblivelse. Hyllade indiespelet The Witness kan jag bara inte tänka mig att det skulle ha sett ut som det gör utan Myst... Efter att ha skramlat ihop 15 miljoner kronor i en Kickstarter-kampanj utlovar Cyan det helt nya spelet Firmament nästa sommar. Och med tanke på hur smått fantastiskt Obduction var så kan jag inte annat än längta. Under tiden har jag knåpat ihop ett litet Myst-quiz, med 12 frågor från de första tre spelen: Myst, Riven och Myst III. Testa dig själv bara för kul, om du gillar Myst!

1. Vad kallas en plats, eller en värld, i Myst-spelen?

a) Era
b) Age
c) Plain

2. Vad kallas Gud i Myst-spelen?

a) The Creator
b) The Builder
c) The Maker

3. Vad är Atrus påminnelse till hustrun Cathrine i Myst?

a) "Remember the Tower secret."
b) "Remeber the Tower levitation."
c) "Remember the Tower rotation."

4. Vad ber Atrus ondskefulla söner Sirrus och Achenar spelaren om hjälp med i Myst?

a) Att samla boksidor
b) Att gömma boksidor
c) Att förstöra alla faderns böcker


5. Vad heter Atrus maktlystne far och ärkefienden i Riven?

a) Fehn
b) Gehn
c) Hehn

6. Vilken är basen för räknesystemet i Riven?

a) 0
b) 10
c) 25

7. Vad förekommer på flera ställen och kan öppnas upp i Riven?

a) Pyramider
b) Domer
c) Rotundor

8. Vilka är Atrus sista ord i slutet av Riven?

a) "The ending can never truly be forgotten."
b) "The ending can never truly be written."
c) "The ending can never truly be understood."


9. Varför är ärkefienden Saavedro så arg och bitter i Myst III: Exile?

a) Han håller Atrus skyldig för förstörelsen av hans värld.
b) Han håller Atrus skyldig för att ha stulit hans fru.
c) Han håller Atrus skydlig för att ha kidnappat hans barn.

10. Vad gör varelsen Squee?

a) Får vatten att frysa till is med sitt läte
b) Får växter att bli större med sitt läte
c) Får sten att spricka med sitt läte

11. Hur mycket tyngre är kristall än trä i Myst III: Exile?

a) Fyra gånger så tungt
b) Åtta gånger så tungt
c) Sexton gånger så tungt

12. Var bor Atrus med hustrun Cathrine och deras dotter i slutet av Myst III: Exile?

a) I Releeshan
b) I Narayan
c) I Tomahna

(Facit: 1.b, 2.c, 3.c, 4.a, 5.b, 6.c, 7.b, 8.b, 9.a, 10.b, 11.a, 12.c)

"Den första" Hulken var riktigt elak

"Den första" Hulken var riktigt elak

This post is tagged as: Hulk

Jag har nog aldrig läst en serietidning om Hulken. En enda animerad film har jag sett, en VHS jag fick i julstrumpan som liten. När det gäller tv-serien från 1978-1982, med efterföljande tre tv-filmer, samt de båda biofilmerna från 2003 och 2008 har jag sett desto mer. Även de nyare Marvel-satsningarna där Hulken figurerar har jag spanat in.

Det slår mig att det inte bara är tekniken, specialeffekterna, som skiljer sig åt när skjortan spricker i allt modernare produktioner. Det är också förutsättningarna som reglerar David Bruce Banners transformationer till den gröne jätten, och själva den gröne jättens egna begränsningar.

I serien och tv-filmerna med Bill Bixby som Banner och Lou Ferrigno i rollen som Hulken är den grönmålade bodybuildern i högsta grad dödlig. Skott från vapen skadar honom lika mycket som de skadar vem som helst. Skottskador läker visserligen när Hulken återtransformeras till Banner, men bara om Hulken överlever själva skjutningen. Detta ändras från och med Ang Lees Hulken-film från 2003, med Eric Bana som Banner och en computer-generated imagery-animerad Hulk. Från den filmen och framåt studsar vanliga kulor mot muskelknippets pansarhårda skinn.

Bill Bixbys Banner är en ensam nomad, en man som förlorat allt och ständigt är på flykt. Han hamnar på olika platser i USA där han tar tillfälliga jobb och gör tillfälliga bekantskaper... och aldrig lyckas undvika att bli indragen i något elände hur gärna han än vill hålla låg profil. Skälet till detta kringflackande är att Banner tros vara död, mördad av Hulken, som dessutom tros ha mördat Banners kvinnliga forskarkollega. Banners identitet är därför okänd när han kommer till nya ställen och han kallar sig för namn som Bernard, Billing, Burnett, Baxter... Hans agenda är att på egna villkor finna ett botemedel mot monstret som lurar inuti honom, ständigt beredd att kosta Banner en skjorta och tvinga honom att ge sig ut på vägarna igen. Bill Bixbys Banner hatar Hulken, vill göra sig fri från Hulken, är rädd att Hulken ska skada andra. Därför försöker han undvika konflikt och förhindra ofrivilliga transformationer så gott det bara går. Det är rädsla, ilska, smärta och stark frustration som föranleder förvandlingarna i fem säsonger och tre tv-filmer mellan 1978 och 1990.

I The Incredible Hulk från 2008, där Ed Norton spelar Banner, kan det gammastrålebaserade vidundret ta över kontrollen bara Banners puls blir tillräckligt hög. Det spelar alltså ingen roll om han är förbaskad eller sexuellt upphetsad, livrädd eller får en kick av att hoppa bungy jump. Faktiskt finns en scen där Ed Nortons Banner hoppar från ett flygplan, för att slåss mot filmens antagonist The Abomination, med resonemanget "äsch, det är nog ingen fara, jag hinner säkert få upp pulsen innan jag landar". Lite ironiskt, kan tyckas, med tanke på att det är exakt så Lou Ferrignos Hulk dör i tv-filmen The Death of The Incredible Hulk från 1990 - genom att falla från ett flygplan och slå ihjäl sig.

I Avengers, de nyaste Hulk-föreställningarna, sker metamorfosen blixsnabbt, så snabbt att Mark Ruffalos Banner kan skjuta sig själv i munnen bara för att upptäcka att Hulken spottar ut kulan. När han får frågan om han verkligen kan förvandla sig till Hulken när som helst, om han inte måste bli arg först, svarar Ruffalo "Jag är alltid arg." På så vis har alltså Bruce Banner gjort en ganska lång resa genom dessa serie- och filmgenerationer. Frågan är om man ens kan hävda att det är samma fiktiva superhjälte det handlar om. Både ja och nej, skulle jag säga.

En av mina favoritepisoder från tv-serien är "The First", en följetong på två avsnitt från den fjärde säsongen (1981). David Banner (han kallar sig aldrig Bruce i tv-serien, enda gången namnet Bruce figurerar är på Banners falska gravsten) kommer till samhället Vissaria någonstans i USA, efter att ha läst om en vetenskapsman som 30 år tidigare utförde ljusskygga experiment som involverade ett grönt monster, ett monster som ska ha mördat en person och sedan mystiskt gått upp i rök. Det visar sig att denne vetenskapsmans assistent, den excentriske och tillbakadragne Dell Frye, är mannen som en gång i tiden förvandlades till monstret i fråga, som ett resultat av Doktor Clives experimentet. Doktor Clive lyckades bota Dell Frye, skapa ett serum som fråntog Dell Frye denna inneboende och i hans fall livsfarliga råstyrka. Men under alla år har Frye bevarat laboratoriet intakt, i väntan på någon som kan visa honom hur man startar upp alla maskiner och mojänger igen... i väntan på Banner. I ett försök att bota sig själv råkar Banner av misstag återge Frye de krafter han ofrivilligt miste för alla år sedan, som ung. Och Dell Frye är ingen trevlig typ... Han förvandlas till "Den Förste Hulken" på nytt, skrämmer livet ur Banner, springer till skogs och börjar trakassera rådjur genom att slänga stenbumlingar på dem, på pin kiv.

Så småningom lugnar han ner sig och blir Dell Frye igen, som inte spiller någon tid utan traskar rakt in på stadens ölstuga och börjar bete sig som ett svin gentemot byns elakaste råskinn, för att provocera fram en anledning att bli till monster än en gång. Och de hårda typerna i ölstugan låter sig provoceras! Dell Frye åker på en rejäl spöomgång och blir inslängd i pentryt bortom bardisken. Ut kommer snart Hulken Den Förste, som slår ihjäl en av sina plågoandar. Banner inser att det hela är hans fel och försöker övertala Dell Frye att låta sig botas igen. I tumultet som uppstår förstörs Banners enda chans att hitta ett botemedel för egen del, och hans förtvivlan tar överhanden. Vi ser Banner gråta. Vi ser tårar som rinner. Vi ser skjortan spricka i sömmarna...

Till en början kastar Den Förste Hulken omkring Den Riktige Hulken som en vante i Doktor Clives laboratorium. Vi blir lite nervösa... Är Den Förste Hulken verkligen starkare än Den Riktige Hulken? Är det möjligt? Hur ska det gå!?

Men så blir Den Riktige Hulken påmind om att han har större bröstmuskler än Den Förste Hulken, och inser att dessa är till för att spännas. I nästa sekund märker Den Riktige Hulken knappt hur den hulkifierade Dell Frye pickar på honom med sina spretiga fingrar.

Hur resten av kampen går behöver jag nog inte säga.

Inget stoppar Hulk!

Ladda inför premiären av Jurtjyrkogården med ett quiz!

Ladda inför premiären av Jurtjyrkogården med ett quiz!

This post is tagged as: Pet Sematary, Jurtjyrkogården, Stephen King

Värm upp inför biopremiären av Jurtjyrkogården med ett quiz! I dag har remaken av skräckfilmen Pet Sematary, Jurtjyrkogården, världspremiär. Kom i stämning med dessa frågor som dels syftar på Stephen Kings roman från 1983, dels på filmen baserad på romanen från 1989. Testa dina jurtjyrkogårdskunskaper bara för skojs skull och ur eget huvud eller genom att gissa. Inget fusk, inget kolla upp svaren nånstans! Annars kommer Oz The Gweat and Tewwible och tar dig. Med den stavningen.

(Facit finns i slutet.)


1. Vilket yrke har huvudpersonen Louis Creed?

A. Lärare

B. Läkare

C. Länsman

2. Vad heter Louis dotters katt?

A. Winston Churchill

B. Benjamin Franklin

C. Abraham Lincoln

3. Hur dör studenten Victor Pascow?

A. Han blir stångad till döds av den odöda tjuren Henretty

B. Han blir påkörd av en lastbil

C. Han blir levande begravd

4. Vad heter hunden Jud Crandall har som barn?

A. Spock

B. Spot

C. Sport

5. Vad har Louis Creed för relation till sin svärfar?

A. Han ser sin svärfar som en fadersgestalt

B. Han ogillar skarpt sin svärfar

C. Han står i stor tacksamhetsskuld till sin svärfar som betalat för familjens nya hus

6. I vilken kronologisk ordning blir dessa karaktärer begravda på Micmac-indianernas begravningsplats?

A. Tim Baterman, Rachel Creed, Gage Creed

B. Gage Creed, Rachel Creed, Tim Baterman

C. Tim Baterman, Gage Creed, Rachel Creed

7. Hur lyder Jud Crandalls mystiska visdomsord (i filmen)?

A. The ground of a man's heart is weaker.

B. The ground of a man's heart is holy.

C. The ground of a man's heart is stonier.

8. Vad heter sjukdomen Rachels syster Zelda lider av?

A. Spinal meningitis

B. Spinal skleosis

C. Spinal alopecia

9. Den återupplivade Gage attackerar Jud Crandall hur då?

A. Skalperar honom

B. Kastrerar honom

C. Skär av honom hälsenan

10. Hur dör Louis dotters katt för andra gången?

A. Genom en giftinjektion

B. Blir levande begravd

C. Blir påkörd av en lastbil

11. Vad heter det onda väsen som vistas i skogarna bortom familjen Creeds hus?

A. Cthulhu

B. Yog-Sothoth

C. Wendigo

12. Vad avgränsar Jurtjyrkogården från Micmac-indianernas begravningsplats?

A. En mossbelupen stenmur

B. En rotvälta

C. En djup ravin

13. Vilken är romanens och filmens slutreplik?

A. Honey

B. My love

C. Darling

(Facit: BABBBCCACACBC)

Säsongsslutet av The Walking Dead gör att jag längtar till hösten

Säsongsslutet av The Walking Dead gör att jag längtar till hösten

This post is tagged as: The Walking Dead

(SPOILER-varning! Om du inte har sett säsong 9 av The Walking Dead innehåller bloggen spoilers.)

Förväntan, njutning, separationsångest... Förväntan, njutning, separationsångest... Så är schemat för året upplagt för ett inbitet fan av en framgångsrik teveserie som enligt skaparna själva har gott och väl 20 säsonger "in the pipeline".

Just det. Scott Gimple, The Walking Deads showrunner från säsong 4 till 8, spekulerar om en mycket lång framtid för zombieserien (ordet "zombie" har visserligen aldrig nämnts i TWD men en zombieapokalyps utgör ju tveklöst fonden för AMC:s flaggskepp.)

Jag har precis sett det sextonde och sista avsnittet för säsongen, och jag vill både sammanfatta och tycka till...

På sätt och vis kändes säsongsavslutningen förra gången - i säsong 8 - som ett möjligt slut på hela alltihop; Rick Grimes och hans vänner överlistade Negan och The Saviors och segrade i den stora, slutgiltiga uppgörelsen (nåja, så gott som slutgiltiga...) Rick valde att hedra sin döde son och skona Negans liv, och därigenom erbjuda The Saviors en chans att leva tillsammans i fred och frihet, att tillsammans försöka bygga upp världen och det civiliserade samhället på nytt. Om serien hade slutat där, för gott, så hade egentligen inga frågor eller mysterier förblivit obesvarade (förutom den där jäkla helikoptern och det där jäkla helikopterfolket, förstås).

Men lyckligtvis är idéer inget TWD-skaparna lider brist på och när säsong 9 drog igång i höstas kände man genast - faktiskt redan när man såg den nya, animerade och döläckra vinjetten - att serien påbörjat ett nytt kapitel, börjat handla om något annat, trätt in i outforskat territorium... Tyvärr är det nästan omöjligt att helt undgå spoilers idag; går man in på Youtube, googlar eller läser nyheter i flödet på en sajt som Gamereactor dyker det förr eller senare upp något som fråntar fiktionen chansen att berätta sig själv på egna villkor och obereonde av information utifrån. TWD-producenterna valde själva att skvallra om att säsong 9 skulle bjuda på huvudpersonen Rick Grimes sista avsnitt i serien. Sedan utvecklar olika media och förklarar att skådespelaren, Andrew Lincoln, själv valt att lämna serien för att ta hand om sin familj, och att han istället kommer att dyka upp i en eller flera långfilmer som ska utspela sig i TWD-universumet.

Det hade jag inte behövt veta, inte velat veta... Jag föredrar att förbli ovetande om Ricks öde, att liksom hans anhöriga i Alexandria fortsätta att vänta på att få återse honom... Om jag ska bry mig om händelserna i berättelsen måste jag också få låtsas att deras liv är mitt eget för en stund. Det är trots allt så fiktion fungerar, och det är detta som är fiktionens förträfflighet.

Så... Rick Grimes har en nära döden-upplevelse tidigt i säsong 9 men klarar livhanken "by the skin of his teeth"... bara för att bli bortrövad av Jadis, som kanske heter Anne egentligen, i en helikopter på väg till okänd destination. "It's far from here", är det enda Jadis avslöjat.

I Alexandria, The Hilltop och The Kingdom fortsätter tiden att gå som den alltid gör, utan att bry sig om att världen infesterats av odöda eller att världens kanske allra starkaste överlevare och ledare försvunnit i skyn, bortom horisonten. Åren går. Ricks dotter (Loris och Shanes dotter om man ska prata biologi men... Ricks dotter) växer upp och presenterar sig som en tioåring man inte ska jäklas med! Judith Grimes, man tackar!

I samhällena där Ricks vänner alltjämt lever och frodas snurrar nybyggda väderkvarnsarmar för vinden. Rick har övertalat Negans armé att bygga broar tillsammans med honom. Allting verkar faktiskt vara frid och fröjd...

Men så säger Negan något, från sin ensliga fängelsehåla under Alexandrias gator: "That bridge is not the future, Rick. It's a monument to the dead." Han säger detta strax innan Rick lämnar Alexandria och hela serien, och visst har han rätt. Brobygget övergår till kaos. Maggie avrättar den falske, konspiratoriske mördaren Gregory genom hängning (det händer till och med ännu tidigare) och statuerar, mer eller mindre omedvetet, ett exempel därmed; kvinnorna från samhället The Oceanside "tar efter", vägrar dra ett streck över historien och avrättar forna Savior-anhängare en och en, trots Ricks fredsfördrag, som hämnd för den vidrige psykopaten Simons svineri åratal tidigare (honom behöver vi åtminstone inte bekymra oss om längre, då Negan ströp fanskapet med sina bara händer framåt slutet av säsong 8.)

Det är i samband med allt kaos som inträffar som Rick blir bortförd, och när åren sedan går och hans dotter växer upp introducerar serien några nya karaktärer som ansluter sig till "the good guys", närmare bestämt Magna, Yumicho, Luke, Connie och Kelly. Deras gäng dyker upp utanför Alexandria och Judith Grimes förbarmar sig över dem och välkomnar dem innanför murarna. Deras vän Bernie har precis fått bita i gräset och ett av säsongens mest charmerande ögonblick är när vi får möta zombie-Bernie (eller walker-Bernie) i sin grisfula batikmönstrade tröja. En blinkning till filmen Weekend at Bernie's, förstås.

Men alla nykomlingar i serien är inte lika älskvärda som Magna och company... När Eugene och Rosita ger sig ut på ärenden för Alexandrias räkning stöter de på vad som i förstone tycks vara en helt ny typ av zombies, av walkers... De båda är nära att tappa chokladen i byxorna när de ligger och trycker på sitt gömställe och råkar höra the walkers prata, viska, till varann... "Wheeere aaare theyyy...? Don't let them get awayyy..." Eugene har så småningom en teori om att så länge the walkers i någon mening lever kan de också evolvera, lära sig saker, minnas saker... Som att prata, till exempel. En ny typ av walkers, en ny typ av fiende, av hot, har jag önskat nästan sedan jag började se serien (jag hoppade in i mitten av säsong 5, såg från början och såg ikapp). På sätt och vis är det just det vi får i säsong 9. En ny typ av walkers. Fast det visar sig - och det känns skönt, för allt annat hade riskerat att bli fiktionsbrytande - att The Whisperers bara bär de dödas avskurna ansikten, för att smälta in i horderna av gengångare och ostört vandra bland de döda...

Jag älskar The Whisperers! Jag tog ut deras kusliga temamusik på mitt nyköpta piano! De är otäcka, grymma, ondskefulla, hämningslösa och fullständigt vanvettiga! The Whisperers är The Saviors utan metod i galenskapen, The Guvernor och hans Woodbury-soldater från säsong 3 på crack! Ledaren, Alpha, är en ölmagad flintskallig tant som inte drar sig för att slänga spädbarn som bete åt människoätande monster. Hon sticker ihjäl sin egen karl
och överger sin egen dotter, Lydia...

Lydia, ja. En av de karaktärer i säsong 9 som har störst betydelse för handlingen, och kanske för handling som komma skall... Unga, söta Lydia blir tillfångatagen och fängslad i The Hilltop, då Daryl och de andra inte vågar ta några risker genom att låta henne gå fri och avslöja allför mycket om The Hilltop. Det är bara det att också unge Henry, Carols och King Ezekiels adoptivson från The Kingdom, råkar skaka galler själv, sitta i fyllecell närmare bestämt, när Lydia placeras i sin arrest. De två blir kära och resten är... historia.

Nej då. Resten är... tragik. Fruktansvärda saker inträffar som en direkt eller indirekt följd av Lydias fängslande och hennes relation till Henry. Näst sista avsnittet är bland det mest
magstarka jag har sett på teve.

Lydias mor, Alpha - The Whisperers egen Negan, om man så vill - infiltrerar våra hjältars egen hemvist genom att tillfångata, mörda och skalpera en kvinna och ikläda sig hennes hår och klänning. När människorna från The Hilltop, Alexandra och The Kingdom "let their guard down" går hon till attack, och visar hjältesidan var skåpet ska stå...

Att se Taras, Edins, Henrys och de andras huvuden på pålar påverkade mig starkt.

Säsongen avslutas med att Negan, tillfälligt frigiven på grund av en svår snöstorm, räddar Judith Grimes från att frysa ihjäl och vinner Alexandrias förtroende (han har rymt från sitt fängelse redan tidigare i säsongen, men självmant återvänt då han insett att The Saviors och The Sanctuary tillhör det förgångna och att ingen, inte ens han, överlever på egen hand längre.) I slutscenerna ser vi också Alpha och hennes närmsta handgångne man, Beta, förbereda sig för krig.

Och en mystisk kvinnoröst hörs i bruset från radion som geniet Eugene fixat... Vem är hon? Varifrån pratar hon? Vad vill hon?

Förväntan, njutning, separationsångest...

Jag längtar till oktober! Gör inte du?

https://open.spotify.com/track/2ViWlRNvdtxtEfDBuXtk0J?si=Mdejxkg9RZe5yq_9coqf8w