Spelet vi aldrig gjorde klart

Jag hade glädjen att göra en lite nostalgitripp till 1995 eller däromkring i morse.

Min äldre kusin hade nämligen hittat animationsbilder från vårt eget, en gång påbörjade och nedlagda dataspel. Förmodligen hade bilderna legat på en diskett, en floppydisk (om du är riktigt ung kanske du inte vet hur en sådan ser ut, men du kan googla), och han hade skickat dem till mig som en zippad fil på Messenger.

Vår spelstudio var ett tvåmannaprojekt som vi kallade för Tylla Studio, efter orten där vi bodde. Spelet skulle heta Mercillion, ett nonsensnamn möjligen inspirerat av det brittiska neo-progressiva rockbandet Marillion som vi båda gillade. Om innehållet i vårt spel visste vi inte så mycket när vi satte igång att programmera och animera, förutom att spelaren skulle manövrera en rödlätt gosse med äppelkinder och fräknar, med en ryggsäck full av äpplen på ryggen. Äpplena var projektiler, kastvapen, och arsenalen skulle kunna fyllas på genom att palla från träd. Vi visste också att någonstans i spelet skulle det finnas ett vattenhjul (på senare år har jag gjort iakttagelsen att just vattenhjul dyker upp frekvent i många olika spel, tillsammans med fyrar och väderkvarnar).

Själv kunde jag inte knacka kod för fem öre och var för lat för att lära mig. Jag var tonåring och min kusin var ganska många år äldre. Det var han ensam som stod för all programmering, i C++ vill jag minnas. Däremot ritade jag animationer och spelobjekt in i förbannelsen, pixel för pixel, och när jag gick bet "outsourcade" jag mitt jobb till en skolkamrat från Stockholm med mer konstnärligt handlag än jag själv hade. Bilderna här intill föreställer Josh, som vi kallade vår hjälte, och är signerade denne talangfulle kompis från gymnasietiden (från början hade jag ritat en röd liten krabat som påminde om den leviterande Orko från Masters of the Universe).

Idag kan jag gräma mig över att vi inte kom längre med vårt spel. Annat i livet kom emellan, familj för min kusin och andra intressen för mig, men om man har en idé och en vision ska man sträva efter att komma någon vart och lägga ner det arbete som krävs tills man uppnått resultat, även om det får till följd att något annat får stryka på foten. Det finns inget annat sätt. Det vet jag nu, när jag är lite äldre och klokare.

I det hänseendet, åtminstone.

Mercillion is dead, long live Mercillion!