Nu ska jag också lista de spel som överraskat mig mest. Har spelat i cirka 25 år så några överraskningar har det blivit. Top tre utan ordning, nu kör vi!

Factorio (PC)

Factorio kom in i mitt spelbibliotek lite på en slump. Jag var på jakt efter ett nytt spel på PC och fick det här listat bland mina rekommendationer. Eftersom jag är medveten om min egna risk att vela och leta spel att köpa istället för att faktiskt spela så valde jag att bara direkt köpa och installera.

Några tutorials senare kraschlandade min karaktär på spelets planet och uppgiften med att bygga en ny raket för att åka därifrån började.

Till en början påminde spelet om Minecraft. Jag högg lite träd och bröt lite malm för att kunna bygga det spelet tipsade mig om behövdes. Lite framsteg på forskningsträdet senare och spelets beroendeframkallande mekanik uppenbarade sig.

I Steam hade spelet även taggen ”automation”, och jag fick nu uppleva det otroligt vanebildande konceptet av att automatisera fabriken som steg för steg utvecklades för att komma närmare produktion av en rymdraket.

Problemet i allt är att fabriken är långt ifrån miljövänlig. Mina rullband matar in kol på löpande band och jag bränner ner stora arealer med skog för att få plats med min allt växande fabrik. Detta ogillas av planetens insekter till djurliv. Avgaserna driver dem till frenesi och jag måste samtidigt utforma försvar för att skydda min fabrik.

Att ammunition tillverkas i fabrikens kärna och skickas med tåg (fabriken blir stor efter ett tag) till fronten där det automatiskt laddas in i försvarstorn för att meja ner en till synes oändlig våg av insekter samtidigt som enorma rullbandssystem fraktar malm till förbränning och vidare till tillverkning blir otroligt tillfredställande. Kolla bara in trailern hur vackert det kan bli:

Trailer 2020

Factorio är ett spel jag köpte på måfå och som klättrade upp på ett av de 10 bästa spelen jag spelat.

Uncharted 4 (PS4)

Jag införskaffade mig ett Playstation 4 ganska sent in i förra generationen, år 2017. Jag hade spelat igenom Uncharted 1-3 tidigare på playstation 3, men till skillnad från många andra så tyckte jag spelen var något mer än okej, som bäst.

I alla fall så köpte jag Uncharted 4 som det första spelet till Sonys fjärde konsol. Anledningen enbart att det var på rejäl rea (och som den fattiga student man var fick man passa på).

Direkt från introscenen märks att detta Uncharted är annorlunda sina föregångare. Visst är det en bombastisk introsekvens där man släpps in i en mer än hektisk båtjakt med höga vågor, exploderande båtar och skjutande kulsprutor. Tonen är dock mer mänsklig. Fokuset ligger på Nathan och hans bror Sam som försöker överleva, inte på själva kaoset runtomkring. Nathan Drake går från en plastig kliché till en mänsklig karaktär.

Handlingen är även den mer verklig då det nu handlar om en piratskatt istället för något övernaturligt, vilket uppskattades av undertecknad. Den låter det även ta sin tid. Efter nämnd båtjakt ovan är det flera kapitel för bakgrund och spelet tar det betydligt långsammare än i de tidigare spelen. Bortsett från båtjakten tar det mer än en timma innan man ens avfyrar ett vapen.

Spelet i sig är även roligare än sina föregångare där man nu inte bara skjuter folk på löpande band utan de mer öppna miljöerna möjliggör val och man kan själv välja hur man ska anfalla (eller i vissa fall smyga förbi och inte döda.

Bästa spelet till PS4 och bästa Uncharted-spelet.

Mass Effect (Xbox 360)

När jag köpte ett Xbox 360 gjorde jag det med två spel. Assassins Creed och Mass Effect. Jag minns att jag i bilen på vägen hem enbart kollade på omslaget till Assassins Creed. Mass Effect hade jag hört gott om men jag var mer betydligt mer intresserad av att leka lönnmördare.

Mass Effect började även ganska långsamt och jag minns att jag inte var särskilt imponerad. Stridssystemet var även ganska klumpigt. Däremot så när handlingen drog igång på riktigt så satt jag fast. Detta var spelet som introducerade för mig att spel också kan ha en berättelse värdig namnet. 

Mitt bästa spelminne uppstod även mot slutet av Mass Effect. Varning för en mild spoiler: Mot slutet träffar man en AI skapad av den art som spelets fiende utrotade för 50 000 år sedan. Att här ha en konversation där alla pusselbitar faller på plats och man samtidigt inser att hotet man trodde man stod inför inte var något mot det verkliga hotet.

Mass Effect 2 är det roligare spelet men handlingen i ettan gör det till en riktigt fantastisk rymdopera.

Inspirerad av artikelserien redaktionen har börjat publicera började jag själv fundera på vilket spel som verkligen startade mitt egna intresse för underhållningsformen. Det är en fråga som inte direkt är den lättaste att svara på då jag spelat spel så länge jag kan minnas, men efter en tags funderande kom jag fram till att det egentligen fanns två olika svar på den frågan. Låt mig börja från början

Det första spelet jag kommer ihåg att jag spelade var Crash Bandicoot 3: Warped på min mosters playstation. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket bortsett från att det kändes väldigt spännande och annorlunda. Jag misstänker att jag var väldigt dålig och det kan säkert vara så att de minnen jag har är när jag kollar på när någon bättre spelar. Det jag kommer ihåg i alla fall är en räv som springer för livet då han blir jagad av en dinosaurie och en tiger som springer på en mur, vilket stämmer fint överens med de första banorna i spelet.

Senare skaffade även familjen ett eget playstation, vilket jag dock inte kommer ihåg. Jag minns däremot att jag spelade spel som bland annat Crash, Spyro och Rayman till den. En annan sak som jag mycket väl kommer ihåg är dagen då farsan kom hem från jobbet och hade köpt ett Playstation 2, med det tillhörande spelet "the fellowship of the ring". Det är inget spel jag har särskilt bra minnen av förutom att jag minns hur livrädd jag blev över att bli jagad av ringvåldnaderna (som de så fint heter på svenska) i början av spelet. Det var även till Playstation 2 jag började köpa egna spel där bland annat Ratchet % Clank blev en stor favorit.

Man kan nog rätt lugnt säga att jag redan vid ung ålder hade underkastat mig tv-spelsgudarna. Det skulle dock dröja några år till innan jag spelade det spelet som för alltid skulle förändra spel som underhållningsform för mig helt och hållet.

Det var när jag köpt mig ett Xbox 360 som jag även införskaffade spelen Assasins Creed och Mass Effect. Jag minns att jag började spela Mass Effect och var inte alls förtjust, varför minns jag dock inte så här i efterhand. Jag lade undan det och spelade igenom hela Assasins Creed istället och det var roligt, men i slutändan inget speciellt. När jag var klar med det försökte jag med Mass Effect igen och denna gången var jag fast. Väldigt fast.

Mass Effect var ett spel som omdefinerande helt och hållet vad spel betydde för mig och vad ett spel kunde vara och än idag håller jag det som det bästa spel jag någonsin spelat. Jag blev helt förtrollad i den värld som Bioware byggt och jag läste till och med böcker för att utöka det ytterligare. De bästa delarna i spelet var dock inte när man fick skjuta runt med sin rymdpistol eller köra över robotar med sin rymdbil. De bästa delarna var när man fick ett utökat universum genom att prata med folk och interagera med sin omgivning. Det är just därför min favoritdel i spelet (spoilervarning) är när man i slutet landat på Ilos och har en pratstund med den virtuella intelligensen Vigil och alla frågetecken som byggts upp under spelets gång besvarades och ersattes med nya som var flera gånger större. Det sättet som ett spel utvecklades framför mig i det ögonblicket är något jag aldrig kommer att glömma.

Det var inte Mass Effect som fick mig att börja spela spel, men det var Mass Effect som fick mig att se på spel som underhållningsform på ett helt annat sätt. Nu handlade inte spel längre om att plattforma och ta sig från punkt A till punkt B och däremellan försöka samla på sig så mycket som möjligt. Nu handlade spel om upplevelser, och sedan jag spelade Mass Effect har jag spelat spel som fått mig att gråta av både glädje och sorg, att bry mig om virtuella karaktärer på ett sätt jag inte trott var möjligt och det har nog även på flera sätt fått mig att utvecklats som människa.

Efter att ha blivit påmind om min kärlek till Mass Effect längtar jag nu något rejält till Mass Effect Andromeda som släpps nästa vecka. Jag tror inte det kommer vara lika magiskt som det första Mass Effect, men man kan ju alltid hoppas...