Svenska
Blog
Mina första intryck från Super Smash Bros till Wii U

Mina första intryck från Super Smash Bros till Wii U

Under dagen fick jag besked om att en gammal vän ska komma på besök under kvällen. Då passar det alldeles perfekt att Super Smash Bros till Wii U släpptes idag. Jag har redan bestämt mig för att vi ska gå några ronder under kvällen. Imorse hämtade jag ut mitt paket. Ni vet den där rätt så fräsiga utgåvan som inkluderar en Gamecube-adapter. Under en längre tid har jag längtat något kopiöst på den här dagen. Dagen då Smash Bros ska släppas stationärt - där spelet egentligen hör hemma. Tyvärr kunde jag inte hålla mig och tänkte bara provspela i max 10-15 minuter. Nästa gång jag slängde en hastig blick på klockan så hade det passerat två timmar och jag satt fortfarande och roade mig med Super Smash Bros.

Spelet är fantastiskt. Jag håller med Jonas Mäki till fullo i vår recension. Spelet är verkligen proppfyllt med innehåll, så det är tämligen glasklart att jag inte har hunnit med att testa allting som erbjuds under mina första timmar ute på slagfältet. Hittils har jag haft som roligast i spelläget "Events". Ett spelläge där vi ställs inför 18 stycken utmaningar och där en menyskärm talar om vad som krävs för att klara utmaningen. Sedan har jag hunnit med att testa det bekanta spelläget "Classic", där det i princip är samma upplägg som i Nintendo 3DS-versionen med några fåtal förbättringar.

På förhand har jag varit väldigt skeptisk till hur bra onlineläget skulle fungera. Det verkade ständigt vara en grej som slängdes in på minuskontot hos de amerikaner som redan har haft tillgång till spelet i en vecka. Jag har hunnit med att spela några onlinematcher och jag har inte märkt av några som helst problem. Spelkontrollen var ett ständigt problem i Nintendo 3DS-versionen under ett X antal timmar. Efter att jag lyckades låsa upp allt smått och gott i spelet så var det istället jag som tog makten över den förbaskade spelkontrollen. Problemet är bara att jag än så länge har stora bekymmer med att styra mina figurer rätt med Gamepaden (jag har ännu inte testat att spela med en Gamecube-handkontroll). En vane sak som bör sätta sig så småningom, antar jag.

Wii U-versionen är grymt vackert rent grafiskt och knäpper Nintendo 3DS-versionen på näsan alla dagar i veckan. Om jag tyckte att den bärbara versionen var suverän, så är den här stationära versionen så mycket bättre. Super Smash Bros for Wii U har uppnått alla mina förväntningar, och lite till... Tillsammans med Mario Kart 8 är det här ett måste om du äger ett Wii U.

Har du hunnit köpa spelet och vad tycker du om det?

HQ

Retrospecial: Resident Evil (21)

Jag minns Resident Evil som en titel som gav mig många blandade känslor när det begav sig. Jag ägde själv ingen Playstation One på den tiden, men en klasskompis hade fått spelet av sin mor i födelsedagspresent. Flera dagar i veckan tillbringade jag hemma hos honom och vi nötte Resident Evil för fulla muggar. Jag minns såväl om hur jag hade läst om spelet tidigare i en speltidning och på något vänster var jag tvärsäker på att spelets titel var "President Evil". Det hade egentligen varit så mycket häftigare. Peppra ner Bill Clinton med några salvor, i en virtuell värld - hade varit dödscoolt. Fast ett spel med köttsugna och vidriga avskum till zombiesar duger det också. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i skräckspel, och har alltid varit väldigt rädd utav mig. Därför tyckte jag det vore roligare om min kompis fick tillbringa mest tid med handkontrollen. Ett förslag som han mer än gärna godtog. Vi var bara tio år gamla och ett minne som jag aldrig glömmer är hur spelet väljer att presentera den allra första zombiesen. Som till synes smaskar i sig någon form av människa, vänder sig om och ser inte alls särskilt nytvättad ut. Jag blev illamående. Det var en mycket stark scen. Samtidigt tyckte jag att allting som visades i TV-rutan var så spännande så jag glömde helt enkelt av att titta bort när läskiga scener uppenbarade sig.

En stund senare så tillät min kompis mig att spela. Hygglig som han var så fick jag ta över handkontrollen i samma stund som det flög in flera köttätande hundar genom fönstret (Jo, man tackar). Två sekunder senare så var jag stendöd. Även om jag inte ville spela särskilt mycket under mina besök hemma hos honom så älskade jag spelet. Jag tyckte det oftast räckte med att titta på för att leva sig in i allting som hände i herrgården. Grafiken var briljant och det var inte många spel under 1996 som lyckades se sådär otäckt bra ut som Resident Evil gjorde.

Idag är Resident Evil ett av de bästa skräckspel som jag någonsin spelat. Bland alla 30 000 remakes som har släppts så är fortfarande självaste originalet till Playstation One favoriten. Och när nästa remake - Resident Evil HD Remaster lanseras under nästa år så är det min plikt att lägga beslag på det också. Resident Evil kan jag aldrig få för mycket av...Även om min barndom för det mesta präglades av otäcka mardrömmar.

Retrospecial: Resident Evil (21)

Vad har du för minnen av Resident Evil?

HQ

Retrospecial: Flintstones till Nes (20)

Den som inte är särskilt insatt i gamla retrospel hade nog aldrig kunnat tro att ett Flintstones-spel skulle vara ett av de mest eftertraktade spelen som någonsin sålts i Sverige. Ja, det stämmer faktiskt. Glöm Nes-titlar såsom Mr Gimmick, Aladdin, Lejonkungen, Little Samson och Ufouria för en stund. Flintstones: The Surprise at Dinosaur Peak är det mest eftertraktade svensksålda spel som släpptes till Nes. Gör vi en enkel sökning på avslutade auktioner på Tradera så hittar vi en lös kasett som gått för hela 3051 kronor. Jag har tidigare sett kompletta exemplar säljas för över 12 000 kronor. Personer som är ganska nya inom sitt spelsamlande diskuterar allra främst Mr Gimmick som det dyraste spelet till konsolen - men det stämmer inte riktigt när Flintstones: Surprise at Dinosaur Peak snittar ett något högre pris.

Flintstones: Surprise at Dinosaur Peak är ett väldigt dåligt spel. Jag har själv, rätt så nyligen, spelat igenom spelet och är något förvånad över hur folk kan betala flera tusenlappar för ett spel som saknar underhållningsvärde helt. Men å andra sidan är jag inte så mycket bättre när jag betalar bra många tusenlappar själv för enskilda titlar. Anledningen till det höga priset är att spelet släpptes väldigt sent och då fanns redan Super Nintendo ute på marknaden. Alla familjer kände nog ett större sug på att utöka sitt Snes-bibliotek än att fortsätta köpa Nes-titlar. Speciellt när det rörde sig om en del två i serien som fick väldigt dåliga betyg när det begav sig (om jag inte helt missminner mig).

Föregångaren The Flintstones: The Rescue of Dino & Hoppy är enligt mig ett betydligt bättre spel som jag har haft väldigt roligt med under årens lopp. Spelmässigt så vill jag rekommendera det första familjen Flinta-spelet alla dagar i veckan då det åtminstone är underhållande gentemot uppföljaren.

The Flintstones: The Rescue of Dino & Hoppy - Betyg: 7/10
Flintstones: Surprise at Dinosaur Peak - Betyg: 4/10

Retrospecial: Flintstones till Nes (20)

Har du spelat Flinta-spelen till Nes?

Retrospecial: Duck Tales (19)

Duck Tales var magiskt när det begav sig. Ansågs dessutom vara en värdig ersättare till Super Mario Bros (!!!) i den här fenomenala recensionen från 1990. Jag minns Duck Tales som ett mycket svårt spel när jag var mindre. Även om jag inte klarade mer än 1-2 banor så spelade jag det intensivt och jag älskade varenda sekund av det. Lika mycket som jag älskade barnprogrammet som sändes via Disneydags. Än idag kan jag ha stora problem med att klara spelet. Många gånger så har jag inte den blekaste aning om vart jag ska ta vägen och mestadels springer jag runt, likt en yr höna och funderar på om det här verkligen var ett spel gjort för små och skrikiga barn under 90-talet. Skillnaden under den tiden var att de flesta så kallade "barnspel" kunde vara riktigt utmanande och vi spelare belönades sällan med samma handikapp i spel så som de flesta utvecklare vill ge oss idag. Remaken som släpptes förra året måste anses vara väldigt enkelt, i jämförelse med originalet. Duck Tales står sig än idag riktigt bra och jag har under alla dessa år spenderat oerhört många timmar med farbror Joakim, även om jag för det mesta varit vilse.

Betyg: 7/10

Retrospecial: Duck Tales (19)

Har du spelat Duck Tales?

Retrospecial: Alundra (18)

Personligen anser jag att det inte finns någon konsol som har så många suveräna och välgjorda rollspel som det första Playstation har. Jag kan rabbla upp ett dussintals titlar som jag under åren har blivit tokförälskade i. Ett av dem är Alundra. Ett spel som jag spelade oerhört mycket för många år sedan och som jag samtidigt kände en stor vrede för - på ett bra sätt. Alundra har en galet bra story med en suverän spelmekanik och blir retligt svårt mot slutet. Precis så som det ska vara. Uppföljaren Alundra 2 håller inte alls samma höga klass som sin föregångare. Jag har hört många som verkligen hatar spelet. Själv älskade jag det, även om jag föredrar det första. Skillnaden mellan de här båda spelen är att Alundra 2 är i 3D, medan det första spelades i 2D-vy. Det här är två spel som jag verkligen vill rekommendera till alla som älskar rollspel och som fortfarande spelar på sin gamla hederliga Playstation One.

Alundra - Betyg: 9/10
Alundra 2 - Betyg: 8/10

Retrospecial: Alundra (18)

Har du spelat Alundra-spelen?