Resident Evil: Revelations 2 är ett spel som har överraskat mig rejält. Åtminstone de två första avsnitten av det här episodbaserade skräckäventyret. Som jag skrev i mitt förra inlägg så var jag ordentligt skeptisk på förhand. Jag tyckte helt enkelt spelet inte alls såg något vidare ut. Under gårdagen spelade jag igenom den andra episoden och om jag tyckte att den första delen var bra - så var det andra avsnittet bättre.
Resident Evil: Revelations 2 fortsätter att överraska mig kraftigt och nu - halvvägs in i spelet - så är det framförallt storyn som jag tycker är spelets starkaste sida. Jag vill dessutom ge en stor eloge till Capcom för att de gör ett storslaget försök att återgå till rötterna och få oss spelare att känna den där läskiga och klaustrofobiska känslan över att vi är utsatta - något som väldigt få Resident Evil-spel har lyckats åstadkomma på senare tid. Men i det andra avsnittet tycker jag Capcom lyckas perfekt med att frambringa en hel del panik, gentemot den första episoden. Visst, fienderna är aldrig särskilt läskiga och skrämselmomenten är få till antalet, men den mycket begränsade ammunitionen sätter mig oftast i ett utsatt läge som får mig att svettas varje gång mitt magasin håller på att tömmas.
Precis som i det första avsnittet så är varje episod uppdelade i två delar. Först får jag spela som Claire och Moira, för att senare återvända och gå igenom samma unkna miljöer och korridorer som Barry Burton och den lilla flickan Natalie - men sex månader senare. Att spela som Barry är enligt mig aldrig några större problem. Barry kommer till ön fullt utrustad med diverse olika vapen och en hel del ammunition i sin ryggsäck. Om skotten skulle börja sina så är det oftast inga större problem att finna nya. Likaså de helande örterna som dyker upp med jämna mellanrum. Spelar jag som Claire så är det inte riktigt lika enkelt. Ammunitionen är väldigt begränsad och jag var flera gånger så illa utsatt att jag under större delen av episoden var tvungen att använda mig av min kniv för att kötta fienderna sönder och samman. Dessutom lyckades jag (äntligen) lägga beslag på min första helande ört i slutskedet av den andra episoden. Och den var riktigt värdefull - även om jag önskade att den hade funnits där för mig tidigare.
En hel del nya och varierande fiender uppenbarar sig också. Det finns också en speciell fiende som är helt osynlig, men gladeligen rätt så ofarlig eftersom han sällan går till anfall om jag står en bit bort. Natalie har som bekant kraften att se dessa fiender och jag behöver bara använda mig av henne för att se vilken placering fienden har för att direkt efter byta tillbaka till Barry och mata på med några skott. Många av fienderna kräver dessvärre alldeles för mycket ammunition innan de går i backen, och det är något som jag tycker kan kännas aningen surt när varje kula verkligen räknas i Resident Evil: Revelations 2. Tempot har skruvats upp en aning gentemot den första episoden och några jävligt skottåliga bossar dyker också upp. Jag längtar redan nu något kopiöst till nästa del droppar ut. Resident Evil: Revelations 2 är (än så länge) ett spel som har överraskat mig kolossalt mycket och jag ser i allra högsta grad fram emot att fortsätta undersöka denna virusbelagda ö när nästa del sipprar ut under den kommande veckan.
Vad tycker du hittils om Resident Evil: Revelations 2?
Jag älskade Resident Evil: Revelations när det begav sig. De gjorde ett hyggligt försök att återgå till rötterna, gentemot många av de tidigare spelen i serien. De lyckades på allvar få mig att känna den där klaustrofobiska känslan att jag var utsatt. Jag var fast på ett spökliknande fartyg vid namn Queen Zenobia med en mycket begränsad ammunition och de helande örterna var få till antalet. Jag ska erkänna att jag inte alls var särskilt sugen på Resident Evil: Revelations 2. För varje ny skärmdump samt trailer som droppade ut så blev jag bara mindre och mindre intresserad av detta episodbaserade spel. Det här såg inte alls något vidare ut.
Men trots det så valde jag att köpa spelet och jag spelade igenom den första episoden (av fyra) igår. Och nu såhär i efterhand så känner jag att jag vill ha mera - omgående. Resident Evil: Revelations 2 är (än så länge) inget fantastiskt spel, men storyn är riktigt intressant och får mig att längta något kopiöst tills nästa avsnitt droppar ut. Tyvärr är fiendedesignen bedrövlig. Likaså miljöerna som inte känns sådär jätteinspirerande att utforska. Men samtidigt kan jag bara förundras över hur roligt jag ändå hade under mina två timmar med avsnitt numbero one. Visst, spelet gör verkligen ett tappert försök att återgå till sina rötter och jag tycker att de lyckas till viss del. Precis som i det första Revelations så är skotten och de helande örterna väldigt begränsade. Det hände mig ett flertal gånger att jag slutligen var tvungen att försvara mig med min kniv efter det att mina skott hade börjat sina. Och det är då Resident Evil känns som bäst. Det är då paniken kommer krypandes när jag blir så illa tvungen att undersöka varenda liten vrå efter ammunition.
Den här gången måste jag samarbeta tillsammans med en annan karaktär. Spelar jag som Claire så kan jag när som helst byta till Moira (som är dotter till Barry). Spelar jag som Moira så kan jag inte använda mig av skjutvapen, eftersom hon tvärvägrar att använda sig av dessa försvarsmedel. Istället får jag banka in skallen på fienden med en kofot som Moira har till förfogande. En annan egenskap som Moira har är hennes ficklampa. Vilket betyder att jag kan blända fienderna och snabbt byta tillbaka till Claire för att utföra en snabb fysisk attack mot fienden. Senare får jag också spela som Barry Burton, som anländer till ön sex månader senare för att leta efter sin kidnappade dotter. Barry har med sig Natalie, en ung flicka som är så pass liten så hon kan krypa genom hål för att öppna upp dörrar till Barry. Dessutom har hon förmågan att känna av vart fienderna befinner sig. Hon kan också använda sig av tegelstenar för att mosa sina fiender.
Samarbetsläget fungerar riktigt bra. Jag har ännu inte testat att spela det i Co-op-läget men kan tänka mig att det blir betydligt roligare då. Resident Evil: Revelations 2 är en mycket positiv överraskning och jag ser ofantligt mycket fram emot nästa episod som dyker upp om knappt en vecka. Då är jag mer än redo att fortsätta undersöka denna skräckinjagade ö.
Har du spelat första episoden av Resident Evil: Revelations 2? Vad tycker du hiittils om spelet?
Vid det här laget så har du med all sannolikhet redan läst den bisarra nyheten om den ofattbart dyra specialutgåvan av Dying Light. Ni vet, den som kommer kosta 3,5 miljoner svenska kronor när den släpps i Storbritannien den 27 februari. Jag ska erkänna att jag älskar specialutgåvor. Jag föredrar oftast att införskaffa Collector's Edition framför de vanliga utgåvorna. Jag älskar att klämma och känna på dem, samt ställa dessa förtjusande boxar i min hylla som ren och skär ögongodis. Sedan kan jag sitta där i oändlighet och bara beskåda dess vackra yttre. Men gårdagens utannonserade Dying Light-utgåva slår tidernas rekord - med råge.
Jag minns de så kallade specialutgåvorna när jag var ung. De innehöll oftast en figur i miniatyrstorlek, knappt synbar. Några år senare fick vi artbooks, statyer och annat trevligt merchandise. Idag får vi ett fullt utrustat hus som kommer byggas på beställning. Vad kommer härnäst? Ett krigsflygplan? Självklart är jag medveten om att utvecklaren bara vill bjuda på en udda och rätt så häftig grej, men det behövde väl inte gå till överdrift?
Vem vet... om något år kanske zombieapokalypsen slår till på allvar. Och då sitter jag troligen och grämer mig över att jag inte slog till på detta enorma överlevnadspaket.
Paketet som ska få oss att överleva en eventuell zombieinvasion
Idag startade den svenska fotbollssäsongen på allvar. Slutspelet drog som bekant igång i svenska cupen och här i Sverige har det tråkigt nog aldrig varit någon större status på cupen. Inte om vi jämför med andra länder. Urusla publiksiffror och rätt så tempofattig fotboll är vad det bjuds på. Personligen har jag alltid gillat svenska cupen. Jag gillar att se de mindre klubbarna ta sig an de stora giganterna. Svenska storklubbar som på förhand "bara" ska köra över sitt motstånd. Skrällar brukar nästan alltid förekomma och det är kort och gott riktigt underhållande att se de mindre klubbarna plocka poäng mot storfavoriterna. Idag laddade jag upp med chips och läsk i mängder. Jag kunde tyvärr inte vara på plats idag för att se min egna favoritklubb Västerås SK ta sig an Halmstad. Så jag fick helt enkelt nöja mig med att följa matchen via en mycket pirrig liverapportering på nätet. Hallandsklubben var såklart storfavorit och även om jag önskade för allt i världen att vi skulle plocka poäng idag så fanns det bara inte på kartan. Och just nu känns det riktigt skönt att kunna nämna att Västerås SK var en av de mindre klubbarna som lyckades överraska rejält. 2-2 slutade matchen och enligt rapporter så var "vi" det bättre laget och var till och med nära på att avgöra i slutskedet. Surt sade räven - men ett oavgjort resultat mot ett Allsvenskt och ordinarie Halmstad känns i min värld som en seger. Med tanke på att vi ofta har problem med de flesta klubbarna i vår egna division 1-serie.
Därefter så kikade jag på Trollhättan-IFK Göteborg på TV. Göteborg som är ett av Sveriges bästa lag var såklart mäkta favoriter mot ett division 2-gäng. Enligt experterna så fanns det ingen chans i världen att Trollhättan skulle kunna överraska. Jag vill be om ursäkt till alla göteborgare - men jag höll faktiskt en och annan tumme för Trollhättan idag. Och en skräll blev det. Efter att Trollhättan legat under med 0-2 med 20 minuter kvar så vände trollen på steken. 2-2 slutade matchen och burop kunde därmed höras från Göteborgs läktarsektion. Fullt förståeligt.
Tyvärr så blev det inga fler skrällar. Totalt så spelades åtta stycken matcher idag och resterande sex favoriter kunde tämligen enkelt plocka hem alla sina poäng. Imorgon spelas sex stycken nya matcher med nya lag inblandade och risken för fler skrällar kan vara ett faktum. Jag kommer hålla mig själv uppdaterad regelbundet och kan bara konstatera att svenska cupen - enligt mig - har ett riktigt högt underhållningsvärde.
Dagens matcher:
Hudiksvalls FF-Jönköping Södra 1-4
FC Trollhättan-IFK Göteborg 2-2
AIK-Landskrona BoIS 4-0
Kristianstad-Hammarby 0-1
Elfsborg-Sirius 4-0
Huddinge IF-Mjällby 0-4
Örebro-Varberg 3-3
Västerås SK-Halmstad 2-2
Vad tycker du om svenska cupen?
Västerås SK var en av klubbarna som lyckades överraska rejält genom ett 2-2 resultat mot Allsvenska Halmstad
Idag avskyr jag att fuska i TV-spel. Det känns aldrig särskilt belönande när eftertexterna rullar och jag vet om att jag tagit någon form av fusk till hjälp för att slutföra spelet. Jag tänker såklart på hederligt internetfusk eller att jag har läst mig till lösningen via en TV-spelguide, Självklart har jag full förståelse för dem som tröttnat på att springa omkring som en yr höna i timmar och slutligen väljer att ta hjälp för att komma vidare. Jag tänker framförallt på spel som Grim Fandango där lösningarna aldrig är uppenbara och rent utsagt förbannat svåra att lösa. Jag minns såväl tiden i min barndom. Ni vet den tiden då internet inte fanns och det enda som kunde vara till hjälp var att ringa Nintendo Magasinet. Vips, tio sekunder senare så babblade en röst upp svaret för mig. Det var tider!
Men TV-spelguider har jag alltid haft en äkta förkärlek till. Jag verkligen tokälskar att bläddra i dem med jämna mellanrum. Det finns även vissa spelguider som det har blivit ett riktigt hysteri kring idag. Ta bara en spelguide som Nintendobibliotekets The Legend of Zelda: A Link to the Past som har ett marknadsvärde runt 500 - 850 kronor idag. Dyrare lär den bli med tiden. Galet. Dessutom är spelguiden till Sega Dreamcast-spelet aka Gamecube-remaken Skies of Arcadia inte billig idag. Varför betala ett sådant pris när lösningarna finns på internet? Samlarhysteri såklart. När jag var ung gick dessa spelguider från Nintendobiblioteket att köpa för 99 kronor i vilken TV-spelbutik som helst. Men såklart köpte jag ingen. Det var billigare att slösa på morsans telefonräkning för att ringa till Nintendos egna "fuskavdelning".
Brukar du fuska i TV-spel?