Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
A Plague Tale Innocence var kalasbra!

A Plague Tale Innocence var kalasbra!

När jag fick nys om A Plague Tale: Innocence blev jag genast nyfiken på vad det handlade om, hur dess gameplay skulle vara och om det verkligen skulle vara så bra som vissa skvallrade om.

Jag spelade igenom det under ett par kvällar ihop med min sambo sittandes bredvid som blev lika uppslukad som jag av stämningen, grafiken, det makabra och det vackra. Spelet var verkligen riktigt bra!

Det är som en blandning av The Last of Us och Resident Evil 4 där spelets gameplay i stort inspirerats av TLOU medan berättelsen mot slutet mer påminde om RE4 och dess antagonist. Jag gillade ändå vart storyn bar hän även om det var lite cheesy emellanåt.

Under spelets gång får man lära sig smyga mycket (något jag älskar i spel), använda en sling shot där man kan skada och även ha ihjäl fiender på olika vis samt manipulera sin omgivning med dess hjälp och finess.

Grafiken är dessutom helt superb med riktigt snygga skuggor/mörker och oerhört makabra och detaljfyllda skelett och uppätna lik här och var. Inget för den med känslig mage alltså.

Det som får spelet att vackla lite skulle vara de engelska röstskådespelarna som bryter lätt på franska. Det är med viss charm men även ibland lite halvdant uttryck som vissa repliker levereras. Dock inget som förstör helhetsupplevelsen.

Jag tycker absolut man ska ge spelet en chans.

Jag köpte det på Tradera och ångrar i efterhand att jag inte stöttade utvecklarna bättre så istället har jag skrivit lite korta recensioner med gott omdöme på nätbutiker där spelet finns samt den här bloggen för att sprida ordet.

Spela det för tusan och förundras över hur man kan både älska och hata en läskig flock med pestråttor.

Gör du noteringar när du spelar?

Gör du noteringar när du spelar?

This post is tagged as: Fallout New Vegas

Nyligen började jag spela om Fallout: New Vegas igen. Fantastiskt mysigt spel som det var närmare 8-9 år sedan jag spelade senast.

Ganska snabbt upptäckte jag att en del uppdrag, alltså inte rena quester, inte registrerades i min Pip-Boy mer än en enkel notering under misc.

"Den här personen vill att du pratar med den här personen på plats X om varför de har slutat köpa vapen"
Ingen notering på kartan, ingen questline att följa i min Pip-Boy. Endast en liten notering och därefter en fortsättning via dialogval när jag väl träffar rätt person. Absolut trevligt men ack så enkelt att tappa bort bland alla andra noteringar man plockar på sig.

Jag behövde ett block att skriva upp saker i insåg jag! Det var väldigt längesen jag senast behövde använda mig av papper och penna när jag spelade. Senast jag gjorde det omfattande var när jag spelade Year Walk år 2013 på mobilen. Ett spel som verkligen krävde mycket närminne och noteringar för att lösa kommande pussel vilket var skitkul.

När jag spelade Fallout: New Vegas när det släpptes hösten 2010 köpte jag även spelets officiella guide som jag följde slaviskt. Den har jag ej kvar utan sålde för ett par år sedan och nu för tiden är det ju så otroligt lätt att bara googla lite snabbt hur man ska lösa första motstånd i varje spel. Men det blir ju inte kul i längden att behöva googla varje liten enskild grej, speciellt inte när det enda som egentligen krävs av mig som spelare är lite ordning och reda med en penna och ett äkta noteringsblock.

Så jag drog ner till stan och köpte på mig ett läckert litet block och en billig penna och sitter nu och noterar säkert 2-3 saker varje gång jag spelar Fallout: New Vegas. Hittar jag en spännande dörr eller ett kassaskåp i en byggnad som jag ännu inte kan låsa upp på grund av min låga level så noterar jag det inför kommande spelsessioner. Det har plötsligt gjort spelandet lite mer roligt och inte bara ett hjärndött tidsfördriv.

Fallout 3 och Fallout 4 som jag också spelar lite då och då är även de perfekta spel för äkta noteringar vid sidan om. Kanske så även i kommande Cyberpunk 2077 och andra djupare spel framledes kan det behövas en notering då och då, förhoppningsvis. Det är ju faktiskt lite kul att bli utmanad av spelutvecklarna att man får tänka till själv och inte följa den där uppenbara pilen som bokstavligen pekar på nästa ledtråd ibland.

Gör du noteringar när du spelar vissa spel nu för tiden? Eller blir det enbart snabba Google-sökningar om du hittar saker du ej kan påverka när du spelar?

Så har man gått och blivit pappa

Tidigt torsdagen den 23:e maj föddes min lilla dotter. Det var en fantastisk upplevelse jag och min sambo fick vara med om och hon var en otrolig kämpe genom hela förlossningen.

Det är en väldigt speciell känsla också. 9 månaders väntan och nu plötsligt är vi en till i den lilla familjen. Min sambo är hemma på dagarna medan jag jobbar nu men vi hade 10 arbetsdagar efter förlossningen att ta vara på ihop för att landa i situationen. Snart kommer semestern också och då kommer jag spendera mycket tid med blöjbyten, allti-i-allo-grejer när bebisen ammas av mamman och försöka komma på vad vi ska hitta på för semesterplaner med småbarn. Mycket promenader med barnvagn och stopp på glasscaféer tror jag.

Det är verkligen en helt ny epok i ens liv som startat nu och det ska bli fantastiskt kul att få följa min dotters utveckling. Se hennes första lyckade försök att vända sig själv, se när hon börjar krypa, hennes första steg och första ord. Och därefter försöka hålla koll på henne så hon inte springer iväg i smyg vilket jag sett mina andra nära vänner med barn fått göra haha.

Trevlig sommar på er! :)

Så har man gått och blivit pappa

Prey (2006), backloggen betas av #3

Prey (2006), backloggen betas av #3

This post is tagged as: Prey

Ännu ett spel ur min lilla backlogg har spelats ut under helgen. Den här gången blev det Prey från 2006 till xbox 360.

Jag skaffade faktiskt spelet 2012 och kom nog 2 kapitel in innan jag gav upp. Vill minnas att jag inte förstod hur jag skulle ta mig vidare vid en viss del och därav tappade intresset. Tur då att jag köpte spelet igen för något år sen och nu verkligen tog mig tiden att spela igenom det för det var en trevlig upplevelse.

Spelet påminner i stort om Doom 3 som jag spelade för 2 år sen. Liknande grafik, liknande vapen, liknande design och mycket annat. Enligt recensionen här på Gamereactor så bygger spelet tydligen på samma beståndsdelar som Doom 3 vilket märktes väldigt väl men som gav spelet en välbekant charm jag gillade.

Storyn i sig är väldigt simpel och jag kan förstå varför det inte blev någon direkt uppföljare sett till dagens standard. Jag gillade verkligen nyversionen som släpptes 2017 men efter att ha spelat det här förstår jag också saknaden av det Prey 2 som utannonserades men aldrig gavs ut. Det hade varit häftigt att få fortsätta resan med Tommy och utforska universum och kötta fler utomjordingar.

Jag spelade Xbox 360-versionen på Xbox One X via bakåtkompabiliteten och det flöt på väldigt bra.

En eloge ska också utdelas till att man som spelare tvingades utforska banorna till max och hitta vägarna fram på egen hand. Ingen karta eller riktmärke fanns att tillgå vad jag kunde hitta. Nu var banorna ändå skapligt enkelt upplagda men här och där fick man ändå lösa lite pussel och tänka 2 gånger för att komma förbi vissa korridorer och rum där man fick använda både portaler och gravitation till sina fördelar.

Spela det om du har möjlighet vettja!

Spider-Man, backloggen betas av #2

Spider-Man, backloggen betas av #2

Spel nr 2 att spelas ut ur backloggen blev Spider-Man till PS4.

Jag har inte spelat ett enda Spider-Man-spel sedan 2004 då det kritikerrosade Spider-Man 2 släpptes till Playstation 2 som jag spelade som besatt. Jag kände mig nästan som ett barn igen, ibland, när jag spelade det här för det väckte verkligen de gamla minnena till liv men byggde på dom med bättre grafik, ljud, röstskådespel och en story som utvecklades väldigt bra genom spelet.

Svingmekaniken satt som ett smäck och även stridssystemet var jäkligt kul även om det ofta var ett smashande av fyrkant-knappen. Tråkigt blev det dock av överflödet av sidouppdrag, eller ja, saker som ska betas av för att få 100%.

Förr hade jag säkert känt mig manad att ta mig an att rensa ur staden New York från skurkar men nu slutar jag på ca 85% avklarat och nöjer mig så. Så kul är det inte att leta upp biljakter, skjuta ner drönare eller rensa ur strongholds efter 74:e gången. Men i början var det väldigt stor variation på uppdragen.

Uppdragen i huvudstoryn var desto bättre och spelets minispel man fick göra i laboratoriet kände jag hade starka kopplingar till de minispel Insomniac Games innan haft till Ratchet & Clank-spelen.

Insomniac Games har här gjort allt så rätt det bara går och det är riktigt kul att se en studio gå från det ena till det andra och lyckas. Jag har inte spelat igenom Resistance-spelen än men det känns som att det är först nu som studion verkligen har stenkoll på utvecklandet av andra spel än Ratchet & Clank (som tyvärr i rebooten inte hade samma attityd och finess som spelen till ps2)

Och jag kan inte heller släppa det faktum att Peter Parker i det här spelet var märkligt lik James Franco ifrån Sam Raimis filmer haha...

Men det här var helt klart ett roligt lir!