Svenska
Blog

Lost Planet känns lite B

Om man tycker att Resident Evil är en charmig spelserie i den alfabetiska ordningen B bör man ta sig en koll på Lost Planet.

Det gjorde jag igår och 1 uppdrag in i storyn har jag redan hunnit inse att röstskådespeleriet, känslan/atmosfären karaktärerna emellan och handlingen än så länge är ett B i fetstil. Hujeda mig vad jag trodde att det här spelet skulle ha en annorlunda ton än den jag kastas in i.

Tempot i berättandet i storyns början känns som en tecknad halvbudgetfilm från 1987 och jag höll på att äcklas ihjäl när de karaktärer jag nu introducerats för som storyns huvudpersoner hade följande dialog:
''But we need someone who can drive a VS...''
Huvudkaraktäern (jag) som antagligen/förmodligen/högst uppenbart hittades utslagen i en VS i snön av de andra karaktärerna ställer ner sin saftmugg på bordet och säger i ostig B-anda:
''I can..!''

Va? Läs det fetstilta igen. Spelets intro slutar alltså med att jag klampar omkring ute i snön i en VS (som en liten Titanfallrobot) innan den trillar ihop och jag däckar inuti. Nästa sekvens vaknar man upp i en sjuksäng och om det inte kommer förklaras närmare längre in i spelet kan man alltså anta att de andra karaktärerna hittade mig i en VS ute i snö-vildmarken och måste då insett att jag tog mig dit i den.
Dialogen känns så genomskinligt ostig bara för att det ska vara ''coolt''. Nej, sådant stör jag mig på.

Spelmässigt är jag dock något överraskad att det är relativt enkelt att spela gentemot vad jag förväntade mig. Kontrollen trodde jag skulle vara en mardröm men den funkar faktiskt. Däremot är svårighetsgraden på tok för lätt. Jag spelar på normal av easy/normal/hard och gör det för jag ville ha en normal utmaning men ändå kunna koncentrera mig på storyn. Första uppdraget in i spelet har jag redan fått känna på machinegun, shotgun, rocket launcher, minigun, energy gun som alla är tokbra mot fienderna som dör som flugor. Lägg då till handgranater och ammunition till varje vapen var 50:e meter så att man jämt går omkring med full ammo så är all känsla av lite motstånd som bortblåst.

Kanske verkar spelets första uppdrag mer som en trial och att man mest ska få känna på vad spelet har att ebjuda här på låg ''level'' men det känns verkligen mer som att spelet istället försökte kasta alla ''häftiga'' saker mot mig direkt. Det finns ingen känsla av utsatthet alls än så länge.

Kanske är det jag som misstolkar spelet helt och hållet? Det kanske ska vara en B-aktig touch över dialogen och handlingen. Spelet släpptes 2007/2008 och ur olika aspekter är det både nyss men ändå väldigt länge sedan. Spelet känns väldigt gammalt och serveras också med en gammal känsla. När jag för 1 år sedan spelade Mass Effect som är lika gammalt hade det ändå en charm av ålder över sig som gjorde att det kändes fräscht. Men det kanske är helt fel spel att jämföra med.

Jag ska ge nästa uppdrag en chans men blir spelet inte bättre eller svårare längre in så vet jag inte riktigt om jag kommer orka igenom spelet ut. Då är jag nog mer sugen på att dra igång Batman Arkham Asylum eller Riddick: Escape From Butcher Bay/Assault On Dark Athena.

Lost Planet känns lite B

Det här är dock det som ger spelet en tumme upp. Stora Dead Space-fiender!

HQ