Jag har inte riktigt orkat ta ett ordentligt grepp om Lost Planet än utan fick i helgen lite lust att fortsätta min andra genomspelning av Alien Isolation. Det är ett skönt spel att slöspela lite då och då om man känner för att få upp pulsen lite. Egentligen är det ganska idiotiskt när jag tänker efter.

Just nu är jag halvvägs igenom spelet och har precis lyckats bli av med det monstruösa vidundret - Xenomorphen. Han är instängd i en del av stationen Sevastopol som slungades ut i rymden och nu är det frid och fröjd för en stund i stationens korridorer, för ett tag. Det enda som jag behöver se upp för är snokande androider. Ett gott tillfälle att inspektera stationens avdelningar lite noggrannare med andra ord när man inte behöver vara livrädd för besök från takventilationen.

Rädslan för att möta ett par androider är fortfarande påtaglig men armerad med stun baton, shotgun, revolver, flamethrower och EMP-mines så är jag skapligt lugn. Eller, jag var lugn tills jag gick tillbaka till området jag befann mig i strax innan Xenomorphen försvann från Sevastopol. Ett område där man i uppdraget före ska ta sig igenom ett antal korridorer, undvika besten och klicka igång ett gäng olika datorer och spakar. När jag nu återvände hit tänkte jag öppna lite dörrar jag missat eller inte kunde öppna innan jag hade bättre utrustning. Precis när jag passerade kvinnan på bilden ovan hörde jag ett ogästvänligt avgrundsvrål, från Xenomorphen.

Jag fick hjärtklappning å det grövsta.
''Alien är ju borta nu, vad tusan var det där som lät??''

Jag fortsatte in i korridoren och öppnade en ny dörr men hörde inte av lätet igen. Först när jag en stund senare återkom till samma område hörde jag ljudet igen och insåg då att det högst troligt är en rest, en inprogrammerad ljudfil som ska triggas igång just när man passerar rummet den överlevande Sevastopol-kvinnan sitter i och öppnar dörren bakom henne. Ett ljud som antagligen även finns med i uppdraget före då Xenomorphen faktiskt befinner sig i området. Nu när det är tomt verkar det alltså endast vara en rest som ligger kvar även om den enda faran är androider som kommer efter en stund.

Det ska ändå sägas att det var en kul överraskning då jag smög omkring och kände mig säker från fara att få höra ett läte jag inte alls var beredd på.