För redaktionen och mången gamers verkar 2014 ha varit ett relativt blekt spelår med manga olycksdrabbade spelsläpp samt överhypade releaser. Guldkorn har givetvis gått att finna här och där och överraskningarna har slagit på stort.

För mig är dock 2014 ett av de bästa spelåren på länge för egen del. Då tänker jag nämligen på allt bra jag har spelat under året vilket innefattar äldre titlar vars releaser ligger så långt tillbaka som 7 år innan 2014. Många spel avklarades men även en hel del påbörjades men avslutades aldrig. Här skriver jag om de spel jag spelade färdigt.

Detta är varför 2014 står på en stadig spelgrund för mig.

Sent 2013 påbörjade jag min resa igenom Mass Effect-trilogin och avklarade första spelet tidigt i januari. Därefter påbörjade jag ME2 och avslutade ME3 tidigt i mars. Jag var överväldigad även om jag tyckte att första spelet var absolut bäst med skönast scifi-känsla.

Efter att ha tillbringat 3 storslagna spel i yttre rymden gav jag mig i kast med Dishonored och levde under en tid som en smygande lönnmördare (sövde dock dem flesta - Low Chaos) i det smutsiga Dunwall. Jakten på kejsarinnans mördare höll mig rikligt underhållen och jag älskade atmosfären spelet bjöd på. Gameplaymässigt påminde spelet starkt om Bioshocks mekanik med både vapen och ''vigors''. Ett härligt spel jag mer än gärna ser en uppföljare till.

Att först befinna sig i rymden och därefter nere på jorden i en stad kan ju bara betyda att man efter det måste bege sig ännu längre ner. I Metro: 2033 smög jag omkring i Rysslands rysliga metrotunnlar med uppdraget att beskydda mina kamrater och vår underjordiska stad från ett nytt, mörkt hot. Jag spelade detta första gången för ett par år sedan men gav snabbt upp och bestämde mig i våras för att ge det en ny chans. En chans som gav ordentlig utdelning i spelglädje, och rädsla. Damn you Librarians..!

I april var det dags att sluta spela manliga karaktärer då jag gav mig på Tomb Raider för att sprida kvinnlig skräck på en bortblåst ö. Aldrig innan hade jag spelat något i TR-serien och denna rebooten imponerade starkt på mig. Spelet kändes ibland lite väl självspelande men var ack så trevligt och givande. Att prickskjuta ondskefulla typer med min pilbåge som jag intensivt försökte uppgradera för jämnan och sedan lösa diverse pussel på den mytomspunna ön höll mig intresserad genom hela spelet.

Maj månad fick stå för Spec Ops: The Line som var ett actionsoldat-spel i ett ökeninkräktat Dubai. Stora delar av spelet bestod till ytan av en vanlig militärshooter men i kuliserna rörde sig vemodiga handlingar och en story som i slutet uppdagades i en härlig twist som fick en att tänka om från början vad man egentligen varit med om. Ett gott lir med bra spelkontroll!

Wolfenstein: The New Order var det första spelet jag spelade som hade release 2014 och även detta var första spelet I den här serien. Jag spelade till Xbox 360 och trots undermålig grafik vid vissa tillfällen bjöd det tekniskt på en hög framerate och superläckra cutscenes. Spelmässigt var det en dunderskoj lir med bra kontroll men tyvärr ett halvtaskigt menysystem för hur man väljer sina vapen. Storyn var engagerande och ibland extrem grafisk då det inte bara var nazisterna som kunde mörda brutalt och blodigt.

Under hela våren spelade jag skiten ur min Xbox 360 så sommaren fick glatt bjuda in mig till lite mer spelande på min N3DS. Zelda: A Link Between Worlds hade köpts in tidigt under året men sedan lagts undan till ett typiskt senare tillfälle som nu fick infinna sig. Spelet var fantastiskt lätt att komma in i överraskande nog och kanske även lite för enkelt gameplaymässigt nu i efterhand. Trots det hade jag väldigt kul med spelet som fungerade extremt bra med den nya och roliga funktionen där man kan hoppa in och ut ur väggar som en målning för att hitta nya sätt att klara av banor. Spelet är fullt av roliga pussel som ibland kunde kräva ett antal frustrerande försök att klara av även om det tidsmässigt överlag inte tog mer än dryga timmen att klara av ett tempel. Jag lade ändå ner drygt 20 timmar på hela spelet och hade hur kul som helst. Bra jobbat Nintendo!

Innan jag lade undan min 3DS igen hann jag även att spela igenom Resident Evil: Revelations som överraskade mig totalt. På förhand tyckte jag att spelet kanske såg lite väl läskigt ut och de första 2 timmarna i spelet bjöd på en härlig dos skräck. Därefter fick man fler vapen och jag kände att jag fick mer kontroll även om jag ibland stötte på hårt motstånd. Första genomspelningen var bra balanserad och trots ibland småcheesy dialog står sig Revelations definitivt som ett av dem starkare RE-spelen Capcom gett ut sedan Resident Evil 4. Åtminstone är det vad jag tycker. RE: Revelations är ett helgjutet toppenlir till 3DS, helt klart.

När sommaren led mot sitt slut hade jag hunnit förboka en Xbox One som jag hämtade ut vid den svenska releasen i september. Det var nu jag skulle påbörja min resa in i den nya generationen och det gjorde jag med Metro: Redux, Destiny och Forza Horizon 2. Destiny och FH2 tar sig dock inte upp på listan över spel som förgyllde 2014 för mig även om båda kändes bra spelmässigt och såg ruskigt snygga ut. Nej, det var först när Alien: Isolation kom ut som jag verkligen kände att 2014 kunde leverera toppenspel. Som jag nämnde innan angående RE: Revelations så är jag uppenbarligen lite av en fegis då jag tycker att skräckspel är läskiga. Alien var inget undantag, haha oh boy... Jag älskar Alien-filmerna och spelet levde helt upp till en titel värdig att representera detta universum med både känsla, närvaro, skräck och gameplay. Visst var spelet långt men tusan vad mycket man fick ut för pengarna. Extra stolt är jag även att jag verkligen lyckades spela ut det och ge mig i kast med en andra omgång. Ibland var det så läskigt att jag inte visste om jag ens skulle våga fortsätta.

Efter skräck och sci-fi kommer solsken och fantasy? Jovars! Middle-Earth: Shadow of Mordor stundades och visade sig mycket riktigt vara den lilla uppstickaren till överraskning man inte helt var beredd på. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av licensspel till Sagan om Ringen men att spela i Mordor verkade ju bra häftigt. Den här gången skulle spelet inte heller handla om stora slag och prompt handla om Ringen utan nu fick vi istället följa en ensam mans kamp för att hämnas sin familjs död samt hans försök att stoppa Mordors krafter inifrån. Att ge spelet ett upplägg som doftar starkt av Assassin's Creed tror jag dessutom var helt rätt väg att gå då man ordagrant fick ett överskådligt perspektiv över världen och hur man kunde ta sig an både fiender och uppdrag. Att dessutom introducera spelvärlden för ett nytt sorts fiendesystem, Nemesissystemet, fick spelet än mer publicitet. Good work indeed!

Slutligen får jag ge beröm till ett spel som släpptes 2014 men som jag inte spelat färdigt än. Dragon Age: Inquisition. Jag spelade för ett år sedan igenom Mass Effect-trilogin men har aldrig innan gett mig på Dragon Age förrän nu och vilket otroligt spel jag upptäckt Inquisition till att vara.
Recensionen här på gamereactor fick mig inte att bli mer suget på spelet och jag hade inte ens sett fram emot spelets release speciellt mycket. Det var först nyss när jag fick ett glapp i spelkalendern som jag ville ha något helt nytt att bita i som detta kom upp på tavlan. Beslutet stod mellan detta, The Evil Within samt Far Cry 4 och jag tror innerligt att jag valde rätt. Varje gång jag startar upp spelet och menyn kommer fram och byggs upp av spelets soundtrack börjar jag le finurligt av välbehag. Soundtracket gör sig extremt bra ihop med spelets storslagna story och halvvägs in efter 40 nedlagda speltimmar ryser jag nästan oavbrutet när storydrivna cutscenes fyller upp rutan. Jag har fastnat vid mina kompanjoner och har under senaste veckan haft så svårt att slita mig från spelet att jag spelat långt inpå småtimmarna vilket fått min dygnsrytm helt åt helsike. Det var längesen jag var såhär fast i ett spel på grund av mystiken, den storslagna världen, storyn, soundtracket och spelkänslan i sig. Och hur snyggt är inte spelet?! Flera gånger går jag omkring i miljöerna och flinar som ett fån. Det absolut snyggaste jag upplevt än så länge var nog i The Hinterlands där solen skiner oerhört vackert genom alla träd.

I början tyckte jag det kändes konstigt att jag som pilbågsfantast inte fick sikta på mina fiender själv utan det görs automatiskt på den jag tittar mot medan jag håller in den glada skjutartriggern. Då upptäckte jag istället alla dessa häftiga abilities man får använda sig av som t.ex. explosiva pilar eller long shot osv. Hade jag behövt sikta själv hade det krävts mer av mig som spelare men då hade striderna tagit mycket längre tid samt hade nog även kontrollen varit lite annorlunda utformad. Så som det är nu används ''siktarknappen'' till att byta abilities och i stridens hetta känns det helt rätt.

Allt så förbaskat stort också. I Mass Effect var ens stronghold skeppet Normandy som tycktes bli större och krångligare för varje spel. Halvvägs in i Inquisition har jag fått ett gigantiskt slott och det tog mig över 2 timmar igår att hitta alla kompanjoner, alla rum, stolar och försöka få ett hum över min nya boning.

Jag ser fram emot att få dyka djupare ner i storyn och vet att jag säkerligen har dubbelt så mycket speltimmar att lägga ner innan jag kommer vara helt klar med det här spelet. Bioware gav mig mycket med Mass Effect och verkar göra det än en gång med det här spelet. Dragon Age: Inquisition står högt på min lista över dem bästa spelen 2014 bjöd på. Bäst får jag nog dock säga att Alien: Isolation var, främst för hur mycket jag gillar Alien-universumet.

Hujeda mig vilket långt inlägg det här blev. Läser du ända här nere nu ska du ha en eloge, din gamle skojare!

Tyvärr Skyrim, detta är lite snyggare...

Dragon Age - Inquisition, Far Cry 4 eller The Evil Within?

Jag är lite köpesugen på ett nytt spel men är lite kluven på vilket jag egentligen är mest sugen på. Inget av dessa 3 har än lyckats locka mig till köp så jag skulle vilja ha lite åsikter om vilket spel jag förmodligen skulle få ut mest glädje av.

Jag spelar på Xbox One.

Dragon Age - Inquisition
Jag har inte spelat del 1 eller 2 men har däremot spelat igenom Mass Effect-trilogin (vilken jag älskade) så jag är lite bekant med Bioware och deras rollspel. Jag har aldrig varit det minsta sugen på DA innan men tycker att Inquisition ser läckert ut och har läst många goda kommentarer efter Gamereactors recension som prisar det. Jag älskar även TES: Oblivion och Skyrim så rollspel i fantasy-miljö är inget jag räds!

Far Cry 4
Jag köpte Far Cry 3 för 99 kr kort efter dess release och spelade ett par timmar innan jag... Tröttnade och sedan sålde det. Har inte ångrat det sen dess. Far Cry 4 ser ju riktigt kul ut och även detta har fått goda recensioner och kommentarer. Jag gillade Just Cause 2 riktigt mycket och detta verkar tydligen luta lite mer åt det än FC3. Sandlådespel är alltså något jag verkligen uppskattar. Känslan av att kunna röra sig över ett stort område och utforska varje vrå med skön vapenarsenal och fordon är skön att koppla av med från linjära spel helt enkelt.

The Evil Within
Jag gillar Resident Evil-serien, lite grann. RE 4 står sig som ett riktigt härligt, charmigt och roligt spel i min bok och Revelations till N3DS var awesome! RE 6 var dock lite av en pina och RE 5 som jag spelar just nu med en polare split screen är skoj men fortfarande aningen B. Visst är det även lite charm i den lösaktiga B-känslan men genomsyrar den The Evil Within lär det inte stå kvar länge i hyllan. Mycket blandat har även talats om detta spel där många låter besvikna medan nån här och där sticker ut med kommentarer som ''det är ändå ett OK spel om man vänjer sig vid kameran'' etc.
Jag var faktiskt lite hypad inför dess release faktiskt.

Hur verkar mina val? Bäst, bra, sämst? Sure, jag kan köra all in och köpa alla 3 men jag är inte sugen på att köpa på mig en saftig backlog (många speltimmar i de 2 översta förstår jag). Dessutom lär alla 3 sjunka mer i pris i början av nästa år tror jag. Stjälp-hjälp!

Spelet med överlägset snyggast omslag av dessa 3

Ni vet hur det ibland är lite läckert att ha en gammal skrivmaskin på en sideboard som är sisådär 40 år gammal som snygg inredning?

Jag fick precis lust med något liknande fast med en urgammal dator. Såg en bild på en sida där en nuvarande datornörd satt som liten pojkspoling vid sin fars dator 1984. En Commodore PET av något slag. Designen är ju vrålsnygg!

Eftersom jag just spelade klart Alien Isolation för några vecka sedan och därefter såg filmen från 1979 igen har jag fått små doser då och då av retrofuturistik. Den här datorn ser ut att vara som tagen från ett rymdskepp ur Alien-filmen.

Varför ser datorer inte ut såhär längre?

Nu är den släppt!

Låten heter Traces of Time och är den första att höra från vår kommande skiva The Serpent Path. Det är en relativt kort låt (för oss..) med snabba, rockiga inslag med snudd på 70-talsriffande.

Eftersom bilden i detta inlägg avslöjar ganska radikalt vad låten handlar om (hey, jag är ju en gamer trots allt..) så slänger jag även in texten. Spelet Singularity är för egen del ett helt OK spel som jag upptäckte först när jag fick det av min bror i julklapp. Det kändes som CoD, Bioshock och en touch av Half-Life 2 sammansmetat i en lite härlig blandning. Jag hade faktiskt kul när jag spelade men det som jag verkligen fastnade för var storyn som kretsade kring den här tidsmanicken. TMD - Time Manipulation Device.
Låten hade som arbetsnamn ''Device'' men de andra i bandet ville ha något annat namn i färdigt tillstånd så Traces of Time fick ersätta och känns nu i efterhand som ett passande val.

Alla låtar på vår skiva kommer inte ha texter inspirerade av spel utan jag skriver även om annat jag inspireras av så som noveller, böcker, mytomspunna platser och personer. Men... En till låt har som den här texten direkt koppling till ett spel, hehe.

Texten till låten
Vers
A singularity opens
All of the doors to an endless descent
Is this the place of the damned creations?
Despite the weary confusion
You trace the memories back to the past
They only speak of some desperation

One day they all fled
Now there are empty streets everywhere

Refräng
Choose, the end
Some things return as the others are fading
Always strive to amend

Vers
Although the tower is broken
A great disaster one day in the past
Would change the history to its favor
Defeat the ongoing madness
With your device you can alter events
It's not too late to be called a savior

Lyssningslänkar
Youtube-länk
Eller Soundcloud-länk

Japp! Ikväll 20.00 släpper vi en singel från vår nya skiva som har release den 12 december (är det tänkt..!)

Låten heter Traces of Time och kommer nog funka bra som första låt för folk att lyssna in sig på då den är relativt kort på 5 minuter och ganska svängig.

Huvudriffet påminner tydligen om snabb 70-talsrock har vi fått höra. 20.00 ikväll slänger vi upp den på vår soundcloud samt youtubekanal. Jag kommer göra ett nytt blogginlägg strax därefter där jag länkar låten direkt.

Fotografi av Louise Eleonore.