Svenska
Blog

Sen på bollen - Resident Evil 2 och 3

Sen på bollen är en halv underdrift. Jag var väldigt sugen på remaken av Resident Evil 2 när den utannonserades och väl släpptes men förmådde mig aldrig att köpa den utan fick den i födelsedagspresent 2020. Sen stod spelet i hyllan i nästan 2 års tid.

Jag spelade aldrig originalet men älskar RE4 och tänkte att jag skulle ha mod nog att spela RE2 innan jag såg glimtar av Mr X på nätet. Då fegade jag ur och kände "nää det där vill jag inte vara med om..!" och glömde liksom bort spelet.

I höstas spelade jag om Alien Isolation igen för typ fjärde gången och slogs än en gång av hur bra det är, även om jag får tunnelseende och hjärtklappning av spelets första halva innan man förvärvar elkastaren. Med ännu en lyckad genomspelning i bagaget kände jag att det kanske var dags att modet till sig och ge RE2 en chans. Hur läskigt kunde det vara?

Det tog 10 minuter och jag var fast. Hooked. Hänförd och i extas. Jösses vilket bra spel och det blev bara bättre och bättre ju mer jag spelade. Jag var livrädd, något jag aldrig känt tidigare när jag spelat RE5 eller RE6. Livrädd men på ett fantastiskt roligt sätt. Jag var så jäkla orolig inför första mötet med Mr X. 

"När kommer han? Bakom hörnet här? Om jag trycker på den här knappen?"

Hans entré var absolut. I en trång korridor där enda alternativet var en U-sväng tillbaka mot en oviss säkerhet trädde han fram i en scriptad men överraskande sekvens.

Det tog ett tag innan jag förstod att vissa rum i Racoon Police Station var så kallade "säkra rum" där man inte kunde bli jagad av Mr X eller andra fiender. När jag väl hade koll på det blev spelet som en dans. Inte som en dans på rosor utan en dans där man visste att Mr X förde om han närmade sig. Däremellan gällde det att finta zombies och samla resurser och bygga på sitt inventory.

Det finns så mycket positivt att säga om det här spelet. Spellängde, att man kan spela kampanjen med 2 olika karaktärer där vissa delar är identiska medan andra skiljer sig avservärt var en för mig ny upplevelse som var väldigt intressant. Jag älskar hur spelet hanterar resurser och ens inventory. Det påminde en del om Dead Space (som tagit mycket inspiration från RE4) där man har ett begränsat utrymme som kan uttökas genom spelets gång.

Grafiken var mästerlig, storyn likaså och spelmekaniken var oerthört beroendeframkallande.

När jag hade spelat ut RE2 gav jag mig genast på RE3.

Inte alls lika vasst som föregående spel men alltjämnt en värdig uppföljare i mitt tycke. Läcker grafik, en skräckinjagande Nemesis om än inte lika jobbig som Mr X som hade fri vandring genom korridorerna i RE2 och spännande miljöer.

Det var ganska annorlunda på vissa aspekter gentemot RE2 som inte alltid kändes som förbättringar men då jag hade hört mycket dåligt om RE3 på förhand startade jag med låga förväntningar som istället blev till en genomgående fantastisk genomspelning ändå. Bossfighterna var mäktiga på sina ställen och eftersom jag gillar cinematiska upplevelser hade jag inget emot att detta spel kändes mer scriptat.

Jag älskar att spela RE5 och 6 split screen med en polare men spelen i sig är ganska plojiga och B på sina ställe, speciellt sexan. Det är imponerande hur Capcom lyckades vända skutan efter RE6 med Resident Evil Revelations 1 och 2 och nu även dessa 2 remakes.

Nu ska jag bara försöka ta mig modet att införskaffa Resident Evil 7 och sedan 8.

Grejen är bara den att jag har mest svårt för skräck i förstapersonsvy.

Alien Isolation är undantaget eftersom jag älskar filmerna. Det spelet är som att leva och andas Alien och science-fiction. Men renodlad skräck däremot har jag inte lika lätt för.. 

Med detta sagt så väntar jag ivrigt på en remake av Resident Evil 4. Jag spelade nyligen igenom det igen när hungern på RE var färsk efter 2 och 3 och även om grafiken och alla one-liners är daterade så håller det fortfarande väl. Ett fantastiskt spel helt enkelt och det blir spännande att se hur Capcom tar sig an en ny version. Måtte dom bara behålla tredjepersonsläget.

Sen på bollen - Resident Evil 2 och 3

HQ

Ett år senare och äntligen internet på vindskontoret

Idag är det ett år på dagen sedan jag senast skrev ett blogginlägg här. Hej igen!

Då hade jag ett nytt spelrum att visa upp. Ett spelrum som jag sedan målade om till en ljusare grå nyans på väggarna i september förra året. Det blev bättre, ljusare och schysstare.

I huset vi flyttade in i december 2020 inrede jag en sidovind till ett tjusigt kontorsutrymme tidigt på vårkanten och trots att huset har fiber och skapligt wifi slutade min dator för ett par år sedan att ta emot wi-fi-signaler och jag har varit bunden att köra internet via tråd. Fiberuttaget sitter på nedervåningen och det har inte varit vare sig aktuellt eller särskilt lockande att borra igenom väggar och tak för att få upp en nätverkskabel hit.

Då upptäckte jag nyss att det ju finns en liten manick som heter Powerline från TP-Link där man drar en nätverkskabel från routern till en dosa man sätter i ett eluttag. I ett annat eluttag i huset sätter man dosa nr 2 och ifrån den drar man en ny nätverkskabel till sin dator och vips(!) så har man trådburet "wifi" och hittills efter ett par korta timmars testande fungerar det klockrent.

Så med detta inlägg vill jag fira ett års inaktivitet på bloggfronten och samtidigt visa lite hur jag har det här uppe i skrymslet. Det skall tilläggas att det inte finns någon radiator här och väggarna är skapligt oisolerade så det är kyligt. Vårkanten tror jag kommer bli en perfekt tidpunkt att spendera tid här.

En annan anledning att jag plötsligt tog tag i att lösa internetproblemet är att jag upptäckt att någon har skapat en fan-remake av mitt favoritdatorspel genom tider. Lego Rock Raiders men namnet på fanmaken är Maniac Miners.

Det ska jag snart ladda ner och testa! Det borde du också göra.

Ett år senare och äntligen internet på vindskontoret

Ett mysigt hemmakontor på vinden!  

HQ

Mitt nya spelrum

Mycket har hänt under det gångna året sedan jag bloggade sist. Första halvan av 2020 var jag arbetslös och drömmarna jag och min sambo hade om ett hus kändes långt bort. Mot sommaren fick jag lyckligtvis ett nytt jobb och framåt hösten hade vi chansen att köpa vårt första hus, och vi tog den.

Vintern 2020 spenderades med spackelspade, målarfärg och stora ambitioner som vi nu känner att vi börjat uppnå. Vardagsrummet är klart, våra sovrum likaså och även mitt egna spelrum.

Våren 2018 bloggade jag om mitt dåvarande nördrum som vi renoverade upp i lägenheten vi bodde i som jag stortrivdes i. Sen fick vi barn och nördprylarna fick mestadels packas ned och konsolerna passades ut i TV-rummet i ett litet hörn. Nu har jag äntligen ett eget rum för mitt film- och spelintresse.

Väggarna är målade i en mörkgrå färg, golvet pryds av en färgsprakande röd matta och jag har gott om utrymme för 2 fåtöljer, fotpall, ett litet bord och en 55" TV! Dessutom har jag gott om plats på väggarna för alla artbooks och tavlor jag vill visa upp, ett par bokhyllor fyllda av spel, filmer och musik jag samlat på mig genom åren.

TV-bänken byggde jag ihop själv av tre st limplankor av gran och furu jag köpte på Hornbach och sedan betsade i en annan färg. De sitter fastskruvade på ett Elfa-hyllsystem där jag har gott om plats för mina konsoler och surroundsystem. Utrustningen jag har består av en Yamaha-receiver med 2 fronthögtalare och en center och i den har jag kopplat in en bluray-spelare, en Xbox One X, en Playstation 4 och en PS3. Utöver det har jag även en Xbox 360 och en Playstation 2 framme.

När det framledes är dags för mig att ta steget in i den nya generationen kommer det bli dags att möblera om i TV-bänken men just nu är jag supernöjd med konsolerna jag har. Till detta köpte jag i höstas på mig en ny TV. Det fick bli en Sony 55" X950H som sänktes till 9990 kr en period.

Jag är fullt medveten om att den saknar HDMI 2,1 men under hela hösten läste jag på så mycket jag kunde om HDMI 2,1 och fick starkt känslan av att det är en standard som är framstressad utan att vare sig tillverkarna av TV-apparater, konsoltillverkarna eller Receiver-tillverkarna haft någon egentlig dialog om vad som ska klaras av. Jag klarar mig gott på 4K@60Hz så länge.

Faktum är att 55" är på snäppet för stort för avståndet jag sitter på. Jag har vant mig nu men till en början var det smått ansträngande att sitta 230 cm ifrån TV:n! Nu är det bara mäktigt och inlevelserikt. Det är närmare än vad man tror, och jag som var osäker på om jag inte borde gått på 65" innan jag fick upp den på väggen haha...

Anyways! Här nedan följer ett litet bildkollage på hur mitt spelrum ser ut nu.

Mitt nya spelrum

Mass Effect-trilogin är verkligen fantastisk

Nyligen spelade jag igenom hela Mass Effect-trilogin igen. Det var ett tag sedan senast. Vintern 2013 närmare bestämt tog jag mig för första gången igenom alla tre spelen varvid jag därefter spelade första spelet ännu en gång något år senare.

Nu var det dags igen och kanske fick jag infallet efter att ha noterat den 7:e november, som ju är Mass Effects "årsdag", då Mass Effect på facebook uppdaterade sin profilbild. Jag längtade tillbaka till äventyret att rädda galaxen mot Reapers och drog igång den långa resan igen.

2013 spelade jag på Xbox 360 och skapade mig en manlig Shepard som jag var nöjd med. Det var min Shepard. Nu spelade jag däremot på Xbox One X via bakåtkompabiliteten och jag satt i säkert en timme i karaktärsskaparen innan jag lyckades åstadkomma en så lik Shepard som min första för 6 år sedan. Jag ville ha Shepard så som jag mindes honom, precis så som The Illusive Man ville ha Shepard återskapad i Mass Effect 2 i jakten på The Collectors.

Spelen står sig än idag väldigt väl. Spelmekaniskt ligger första spelet efter en del när det kommer till viss grafik, skjutmekaniken samt inventorysystemet. Delar som i uppföljarna finslipats på till det bättre. Sen är även musiken helt underbar till alla 3 spelen. Väldigt techno-rymdig med feta mattor och droppar av synthar som ger en så härligt mystisk känsla på alla världar man besöker i galaxen.

Eftersom jag spelat första spelet 2 gånger satt det väldigt skarpt i närminnet men del 2 och 3 kändes väldigt fräscha där det var flera bitar jag hunnit glömma. Jag tycker att Bioware lyckades extremt bra med gemenskapen man känner mellan alla ens följeslagare genom serien. Det är verkligen värt att ta sig tiden att prata med alla genom varje spel, det finns alltid något nytt de har att berätta som man får ta ställning till.

Min genomspelning blev väldigt lik den för 6 år sedan men jag valde den här gången att ha en relation med Liara T'Soni genom hela serien. Tyvärr fick jag ju inte ligga i ME2 därav men det kunde jag tåla.

Bäst kändes det dock att spela Mass Effect 3. Jag kommer ihåg det när jag spelade det första gången som att det då kändes framstressat. Jag var inte nöjd med hur man rörde sig på The Citadel och starten av spelet tyckte jag kändes stressad. Den här genomspelningen tyckte jag dock att allting kändes genomarbetat och det är imponerande vilka episka situationer spelet bjuder på när man äntligen får möta Reapers i sin fulla kraft.

Dock fipplade jag bort slutet lite och fick det sämsta av de redan halvt dåliga sluten. Men resan dit var ändå fin så jag är nöjd med resan som den var!

Mass Effect-trilogin är verkligen en fantastisk pärla väl värd sin plats i spelhyllan och den förtjänar fler genomspelningar än 6 års mellanrum känner jag nu.

Detsamma kan dock inte sägas om Mass Effect Andromeda som släpptes 2017 vilket jag efter att ha spelat ut ME3 förra veckan tänkte prova på en vända igen. När det kom 2017 var jag väldigt upprörd över dess buggar som förstörde sparfiler för mig och tvingade mig spela om ibland hela världar, alltså 10 timmar kunde gå förlorat. Det jag märkte nu var dock att trots en intensiv start så faller spelet verkligen på sina ansiktsanimationer.

Jag stördes inte av det så mycket 2017 men nu när jag nyligen spelade igenom trilogin precis före inser jag att det verkligen är två helt skilda studior som utvecklat ME-trilogin kontra ME Andromeda. När karaktärer pratar med varandra tas man verkligen ur stämningen av hur stelt ansiktsrörelser och överkroppar rör sig. Till och med första spelet ifrån 2007 övertygar mer i sina dialoger än Andromeda gör, tyvärr. Annars är det givetvis det snyggaste spelet sett till grafik och stridsmekaniken känns verkligen spot on. Synd bara att serien är lika känd för sina dialoger och relationer mellan karaktärerna som dess action, något Andromeda har svårt att uppfylla.

Jag gillade verkligen Dragon Age Inquisition när det begav sig men vad jag sett och läst gällande Anthem är det sorgligt vad som har hänt med Bioware. Hoppas de bättrar sig och återkommer med ett nytt Mass Effect (som det ju ryktas om) som slår oss med häpnad.

Hur som haver, Mass Effect är bra och det var längesen jag visade min uppskattning för serien!

Mass Effect-trilogin är verkligen fantastisk

Jag gillar designen på Xbox Series X

Jag gillar designen på Xbox Series X

This post is tagged as: xbox series x

Jag gillar designen på den nya Xbox Series X!
Dock tycker jag namnvalet är knepigt. Det låter för tekniskt och ett mer fantasifullt namn likt Scarlett hade varit bättre tycker jag.

Men med den här bloggen vill jag bara säga att jag tycker att designen på den nya konsolen känns mycket intressant. Betydligt roligare än om den skulle sett ut som en snarlik version av Xbox One X med ett plattare utseende. Absolut kan den bli lite klurig för vissa att placera vid TV:n men jag tror inte att den är så jäkla stor som bilden först kan ge intryck av.
Handkontrollen är säkert strategiskt placerad för att ge en anvisning om storleksskillnaden och det ser ut att få plats ca 3 st kontroller på höjden (längden om konsolen läggs ned) vilket blir ungefär 30 cm. Det är precis så brett som den sista versionen av Xbox 360 är.
Konsolens tjocklek ser ut att vara lika bred som en handkontrolls bredd vilket i så fall är 15 cm. Hur än konsolen placeras så verkar den bygga en del på höjden (30 eller 15 cm) men läggs den ned så borde den absolut få plats i en normalt rymlig TV-bänk.

Så som jag har min Xbox One X för tillfället är dock uteslutet för Series X då jag har den i ett litet fack i ett skrivbord. Jag tror inte ens att Xbox One S skulle få plats där så sitter jag på samma ställe om 1 år när Series X släpps kommer jag få placera den ovanpå skrivbordet bredvid min skärm istället. Dock inget problem för där har jag idag min gamla 360 eller PS3 som jag spelar gamla titlar på ibland. Dock tråkigt att de konsolerna då inte får samma gamla plats längre om en ny konsol kräver det utrymmet.

Jag är riktigt taggad på den här kommande konsolen och ser fram emot ett sista år med den här generationen innan det på riktigt välter över i en ny, spännande fas. Nu återstår att se vad Playstation presenterar härnäst.