Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Uppdrag: Bond

Uppdrag: Bond

Skrivet av Grewen den 30 augusti 2019 kl 21:17

Den som läst något av mina tidigare blogginlägg blir knappast överraskad av att jag gillar Bondfilmerna. Jag brukar beta av dem alla med något års mellanrum och nu när den 25:e filmen i ordningen (No Time to Die) nalkas börjar det bli dags för en ny genomgång av serien. Det jag nu funderar på är vilken ordning jag ska se dem i. Överväger ett nytt upplägg som involverar er andra GR-medlemmar, om intresset skulle finnas. Det jag har i tankarna är att ni får komma med förslag om vilken film jag ska se näst. Sedan ser jag filmen, skriver en kort recension av den och tar samtidigt emot förslag på nästa film, och så vidare.

Är det något som låter intressant? I så fall öppnar jag härmed för förslag på vilken film som ska ses först. Lämna gärna en kommentar nedan.

Topp 5: Bondskurkar

Skrivet av Grewen den 5 augusti 2019 kl 21:52
This post is tagged as: James Bond

Roger Moore brukade ibland säga att han var avundsjuk på dem som fick göra skurkrollerna i Bondfilmerna. De fick nämligen alla roliga repliker och kunde ta ut svängarna ordentligt. Något ligger det onekligen i detta, för det är ofta just skurkarna som är filmernas mest minnesvärda inslag. En bra skurk kan sällan rädda en svag film helt på egen hand, men en dåligt utförd skurkroll kan totalt stjälpa en i övrigt solid rulle. Exakt vad som gör en bra Bondskurk är naturligtvis subjektivt, men här är mina 5 favoriter.

Hedersomnämnanden: Franz Sanchez (Robert Davi) - Licence to Kill, Le Chiffre (Mads Mikkelsen) - Casino Royale

5. Max Zorin (Christopher Walken) - A View to a Kill
Max Zorin är en tvättäkta filmpsykopat. En man som skrattandes mejar ner sina egna underhuggare med en kulspruta och som inte tvekar om att döda miljoner oskyldiga bara för att höja värdet på sitt affärsimperium. Zorins bakgrund är utan tvekan den mest skruvade av alla seriens skurkar; tillkommen som ett resultat av nazisternas medicinska experiment och sedan uppfostrad till agent av KGB. Bara en sådan sak räcker till en plats på denna lista. Christopher Walken spelar dessutom rollen perfekt, med en blandning av humor och skrämmande ondska. Slutscenen där Zorin hysteriskt skrattande faller mot sin egen död är oförglömlig.
Kuriosa: Både David Bowie och Rutger Hauer tackade nej till rollen innan Walken castades.

4. Ernst Stavro Blofeld (Telly Savalas) - On Her Majesty's Secret Service
Stopp och belägg! Inte kan du väl på fullaste allvar föredra Telly Savalas framför Donald Pleasence (You Only Live Twice) som Blofeld!? Jodå, tillåt mig förklara varför. Pleasence är ett offer för sin egen framgång, hans rolltolkning är så ikonisk att den parodierats in absurdum. Varje gång jag ser YOLT kan jag inte undgå att tänka på Dr Evil. Sen tycker jag även att Savalas karaktär är mer intressant. Där Pleasences Blofled var en ärrad kuf porträtterar Savalas något helt annat. I OHMSS framstår Blofled som en mer komplex karaktär, en människa av kött och blod, både angenäm och skrämmande. Medan Pleasence främst såg kvinnor som piraya-mat är Savalas en fåfäng charmör, vars planer till slut fallerar efter att han i ett avgörande ögonblick distraherats av en vacker kvinna. Förutom allt detta tillför Savalas dessutom en fysik aspekt till Blofled. Av alla som spelat Blofled genom seriens gång är han ensam om att trovärdigt kunna möta Bond i ett handgemäng.

3. Francisco Scaramanga (Christopher Lee) - The Man With the Golden Gun
I boken är Francisco Scaramanga ett råskinn. Visserligen en fantastisk skytt, komplett med en guldpläterad revolver, men i grunden en svettig, ohyfsad och grinig mördare. I filmen är detta helt ändrat och Scaramanga är istället något mycket intressantare, en mörk spegelbild av Bond själv. Lika elegant och världsvan, men en lönnmördare som dödar för pengar och nöje. Men som Scaramanga själv så elegant påpekar i filmen, hur skiljer sig detta egentligen från Bond? TMWGG visar här hur en välskriven skurk kan få oss att omvärdera filmens protagonist.
Karaktären är dock bara en del av det som förärar Scaramanga tredjeplatsen på denna lista. Minst lika viktigt är att rollen spelas av Christopher Lee. Förutom att perfekt gestalta en iskall aristokrat besitter Lee även en närmast djurisk magnetism, oavsett vad han gör är det omöjligt att slita blicken från honom när han syns i bild.
Kuriosa: Christopher Lee var kusin till Ian Fleming, mannen som skapade James Bond.

2. Raoul Silva (Javier Bardem) - Skyfall
Att hävda att Javier Bardem är den mest begåvade skådespelare som någonsin gestaltat en Bondskurk är inget vågat påstående. I rollen som Raoul Silva, en brittisk agent som tillfångatagits av kineserna och övergetts av den egna säkerhetstjänsten, får han möjlighet att spela ut hela sitt spektrum. Resultatet är en karaktär som obehindrat och fullkomligt naturligt kan växla mellan att vara känslolöst beräknande, sexuellt provokativ och fullkomligt urflippad. Skyfall är som film extra intressant då den i första hand inte fokuserar på Bond utan närmast reducerar honom till en bifigur, eller rent av ett verktyg, i kampen mellan Silva och hans forna chef, M (Judi Dench).
En sista sak som gör Silva unik bland alla Bondskurkar är att han faktiskt lyckas med sin plan. Vid en första anblick slutar Skyfall precis som Bondfilmerna brukar, Bond segrar och skurken dör. Men vid närmare eftertanke inser man att Silva uppnår sitt yttersta mål, att först offentligt förödmjuka och sedan döda M. Ett slutresultat värdigt seriens näst bästa skurk.

1. Auric Goldfinger (Gert Fröbe) - Goldfinger
Få skurkar i Bondserien har blivit så stilbildande som Auric Goldfinger. Konceptet med den på ytan framgångsrike industrimagnaten som i själv verket är en megalomanisk superskurk har upprepats gång på gång. Men kopiorna lever aldrig riktigt upp till originalet. Delvis beror det på att Goldfinger ges ovanligt stort utrymme i filmen. Lager på lager av karaktären byggs upp, nya sidor tillkommer hela tiden under filmens gång. Framträder gör en karaktären som på samma gång kan vara charmant och slemmig, en man som är besatt av att alltid vinna men som likväl visar sig vara helt förberedd på att hans ultimata plan ska misslyckas. Just denna plan är också en av seriens mest intressanta. Vad som börjar som en rätt simpel historia om guldsmuggling övergår till världens största bankrån, som också det visar sig vara en skenmanöver för Goldfingers egentliga mål; att destablisera hela västvärldens ekonomi och därmed mångdubbla värdet på sina egna guldtillgångar. Gert Fröbe briljerar i varenda scen som han är med i och leverera en hel uppsättning odödliga repliker. (Eller rättare sagt är det Michel Collins som levererar replikerna då Fröbe är dubbad genom hela filmen.)
Kuriosa: Goldfinger blev så populär att producenterna tänkte "återuppliva" honom i Diamonds are Forever. Tidiga manusutkast handlade om Goldfingers diamantsmugglande tvillingbror. Även han spelad av Gert Fröbe...

Hur ser din egen topplista ut? Har du själv någon Bondskurk som du är extra svag för, eller någon som du rent av avskyr? Lämna gärna en kommentar.

Topp 5: Bondskurkar

En fantastisk dokumentär

Skrivet av Grewen den 17 juli 2019 kl 22:59

Med anledning av Niki Laudas död tidigare i somras passade jag i helgen på att se om "Superswede", dokumentären om den svenska F1-legenden Ronnie Peterson. Henrik Jansson-Schweizer har tillsammans med Ronnies dotter Nina Kennedy gjort en sevärd och vemodig dokumentärfilm, som ger en intressant inblick i Formel 1-världen under 1970-talet. Via arkivfilm och nygjorda intervjuer med Ronnies vänner och konkurrenter (de två kategorierna sammanföll generellt) berättas historien om Ronnie Petersons liv. Från de första stunderna bakom ratten på lådbilen, över karriären som en av 1970-talets bästa racerförare och slutligen hur han tragiskt omkom under 1978 års Monza Grand Prix.

För mig, som är alldeles för ung för att själv ha upplevt det, ter sig 1970-talets F1 som en helt främmande värld. Varje lopp var förenat med livsfara, och det är ingen överdrift. Under denna tid omkom i snitt två förare per år i samband med tävlingarna. Nästan var tionde förare i världens högsta liga omkom alltså varje år. Olycksbilderna är följaktligen många i filmen och stundtals väldigt skakande. Samtidigt fanns en mycket stark sammanhållning mellan förarna, som på banan var bittra konkurrenter men mellan loppen var nära vänner. Många gånger var det de övriga förarna som var först att försöka hjälpa till vid olyckorna. Så även vid Petersons krasch, James Hunt var den som till slut fick loss Ronnie från hans övertända bil.

Har du missat Superswede så se den för allt i världen. Om du redan har sett den, vad tyckte du om filmen?

En fantastisk dokumentär

Best of Bond

Skrivet av Grewen den 3 maj 2019 kl 23:20

Det var ett tag sedan listtrådarna gick varma på Gamereactor, jag började redan då skissa på en lista över Bondfilmerna men skrev aldrig klart den. Men skam den som ger sig, här är den nu i sin fulla styggelse.

Hedersomnämnande: Goldeneye (1995)

5. Licence to Kill/Tid för hämnd (1989)
Licence to Kill är utan tvekan den mest amerikaniserad av alla Bondfilmer, tydligt inspirerad av den råare actionstilen från filmer som Die Hard och Scarface. Själva handlingen följer också samma tema då den brittiske agenten blir indragen i det amerikanska drogkrig som pågick för fullt under 1980-talet. Filmens mer kallblodiga ton passar den sammanbitne huvudrollsinnehavaren Timothy Dalton perfekt. Det som verkligen höjer filmen är dock Robert Davi som är obehagligt briljant i rollen som den charmerande och paranoide knarkkungen Franz Sanchez.

4. Casino Royale (2006)
Efter totalhaveriet med Die Another Day var Bondserien i desperat behov av en nystart och det levererade Casino Royale med dunder och brak. Serien moderniserades, gavs en mer realistisk stil och hela rollbesättningen byttes ut. In i huvudrollen trädde Daniel Craig, starkt ifrågasatt innan filmen hade premiär men superhunken Craig äger verkligen rollen från första scenen. Samspelet med Eva Green i den kvinnliga huvudrollen är oöverträffat i hela filmserien och ger handlingen i Casino Royale en ovanlig känslosam inramning. För 10 år sedan hade filmen haft en högre placering på denna lista men de många och långa pokerscenerna har inte åldrats med värdighet och drar ner tempot rejält.

3. From Russia With Love/Agent 007 ser rött (1963)
From Russia With Love är sin litterära förlaga väldig trogen, och själva handlingen är därför för ovanlighetens skull en av filmens verkligt starka sidor. Framgångarna med Dr No borgade för en högre budget vilket bland annat yttrar sig i större actionscener och mer omväxlande inspelningsmiljöer. Filmen lyfter verkligen under den sista akten ombord på Orientexpressen och kulminerar med en fantastisk fightscen mellan Bond (Sean Connery) och Red Grant (Robert Shaw). Rollbesättningen håller genomgående högsta klass, Connery har verkligen funnit sig tillrätta i huvudrollen, den iskalle Shaw tillhör seriens absolut bästa antagonister och Pedro Armendáriz (som tragiskt gick bort i samband med inspelningen) fullkomligt stjäl alla sina scener som den karismatiske Kerim Bey.

2. On Her Majesty's Secret Service/I hennes majestäts hemliga tjänst (1969)
Den mest polariserande av alla Bondfilmer, älskad av somliga, avskydd av andra. OHMSS är en väldigt annorlunda film, mycket på grund av att George Lazenby gestaltar Bond för första en enda gången. Lazenby är den yngste någonsin i rollen och också den mest oerfarne skådespelaren, faktum är att OHMSS var hans debut som skådespelare. Detta märks också då han stundtals är rätt stel och träig i sitt agerade. Till viss del förtar detta upplevelsen (det hjälper inte heller att Lazenby är dubbad under delar av filmen), men de scener då han verkligen får till det är han unik i sin rolltolkning. Ingen annan har fått Bond att framstå som så osäker och rent av rädd som Lazenby lyckas med. Dessutom bärs filmen upp av en osedvanligt välskriven och intressant Bondbrud i Diana Rigg (numera mest känd som det gamla rivjärnet Olenna Tyrell i Game of Thrones). Actionscenerna och soundtracket håller än idag högsta klass.

1. Goldfinger (1964)
Tredje gången gillt, brukar det heta och detta stämmer verkligen när det gäller Bondfilmerna. Goldfinger är den tredje filmen i serien och det var med denna film som James Bond verkligen blev ett globalt underhållningsfenomen. Allt bitar faller på plats, och Goldfinger kom att bli stilbildande för Bondfilmerna under lång tid framöver. Miniäventyret innan förtexterna, titelsången, den geniale superskurken, den udda hantlangaren, prylarna från Q, biljakten och den storslagna slutstriden. Alla dessa välbekanta delar finner här sin plats och resultatet är makalöst bra. Skådespeleriet är på topp, Sean Connery är obeskrivligt cool i huvudrollen och Gert Fröbe glänser (pun intended) som Auric Goldfinger. Allt som allt är Goldfinger ohotad etta på denna lista.
Kuriosa; Gert Fröbe talade knappt någon engelska och är dubbad genom hela filmen.

Håller du med eller har jag helt fel? Lämna en kommentar om dina favoriter nedan.

Best of Bond

Best of Guilty Pleasure (Film)

Best of Guilty Pleasure (Film)

Skrivet av Grewen den 9 mars 2019 kl 23:10

En film behöver inte vara bra för att man ska kunna tycka om den. Alla har man väl några favoritfilmer som aldrig förkommer på topplistorna, filmer som man gillar trots att de objektivt inte är bland de bästa inom dess genre. Filmer som i ärlighetens namn nog är rätt kassa, men som man likväl återkommer till och genuint uppskattar. Denna lista handlar om just dessa.

5. Predator 2 (1990)
Predator är en av världens bästa actionfilmer. Predator 2 är det inte. Så enkelt är det. Däremot är Predator 2 en väldigt underhållande actionrulle och milsvida bättre än alla efterkommande filmer i serien. Rovdjuret är tillbaka, denna gång är Los Angels dess jaktmarker och det är upp till snuten Mike Harrigan (Danny Glover) att försöka stoppa dess framfart. Miljöväxlingen från djungel till storstad gör att filmen känns annorlunda och inte bara framstår som en dålig karbonkopia av föregångaren. Rollbesättning är lyckad, Glover är solid i huvudrollen och Gary Busey stjäl varenda scen han är med i.

4. Double Impact (1991)
Vad är bättre än en ostig 90-tals action med Jean Claude Van Damme i ena huvudrollen? En ostig 90-tals action med Jean Claude Van Damme i båda huvudrollerna. Handlingen är en tramsig historia om två tvillingbröder som skilts åt som spädbarn och sedan måste förenas för att hämnas mordet på sina föräldrar. Inte för att handlingen spelar någon roll när det gäller en Van Damme-film, här får man maximalt med rump-smiskande karate och det är väl allt som räknas? Scenen när Van Damme stretchar iförd en klarblå spandexdräkt kommer du dessutom att bära med dig resten av livet.

3. Moonraker (1979)
Roger Moore är tillbaka som James Bond. Denna gång kämpar den brittiska superagenten mot Hugo Drax, en ond affärsman som ämnar förgöra allt liv på jorden och starta en ny, perfekt civilisation i rymden. När Star Wars blev en braksuccé tyckte någon att det var en bra idé att nästa Bondfilm skulle handla om rymden. Resultatet visar att detta var fel, Moonraker är kass. När jag var yngre och tog Bondfilmerna på alldeles för stort allvar så hatade jag den. Filmen gick all in på tramsfaktorn och var så långt ifrån en cool spionthriller som man kunde tänka sig. Nu när jag är äldre, klokare och mer senil så älskar jag Moonraker av just denna orsak. Roger Moors filmer har alltid varit mer av en parodi på hela agentgenren och Moonraker bejakar det till fullo.

2. Dagissnuten (1990)
Arnold Schwarzenegger spelar John Kimble, en polis som måste jobba under täckmantel som förskollärare för att kunna sätta dit en ökänd knarkkung. Låter det löjligt? Det är det också. Dagissnuten är en underhållande blandning mellan polisfilm och familjekomedi som låter Arnold briljera med sin komiska sida. Jag har svårt att sätta fingret på varför jag gillar Dagissnuten så mycket, kanske har det att göra med hur malplacerad Arnold, en man som jag främst förknippar med The Terminator och Conan the Barbarian, ser ut att vara när han är omgiven av en hord skrikande småbarn.

1. Highlander 2 (1991)
Highlander 2 är bisarr. Det finns inget annat ord som kan beskriva filmen. Jag har sett Highlander 2 minst 10 gånger och kan fortfarande inte avgöra om regissören avsiktligt ville göra en usel film och lyckades briljant eller om han faktiskt försökte göra en seriös uppföljare och misslyckades kapitalt. Det är som om hela filmen skrivits och regisserats av ett gäng sockerstinna 8-åringar. Saker och ting händer utan rim och reson. Karaktärerna kommer och går lite som de själva vill. Ibland utspelar sig filmen på jorden, ibland inte. Christoffer Lambert är lika karismatisk som en disktrasa i huvudrollen. Hela filmen är ett gigantiskt haveri, kanske till följd av att Sean Connerys gage slukade 96 % av budgeten. Allt detta och ändå älskar jag Highlander 2. Den är så otroligt usel att varje scen blir komiskt guld, jag skrattar lika hysteriskt varje gång jag ser den. Sett till ren underhållning vet jag ingen bättre film.

Hur ser din lista ut? Har du några filmer som du betraktar som ren guilty pleasure?