Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Människor är inkonsekventa

Skrivet av grodahn den 24 maj 2018 kl 15:18

Något jag tänkt på mången gånger är hur folk i ett skede kan ha en extremt stark åsikt om något, för att sedan i ett senare skede ha en exakt motsatt åsikt till den första åsikten och inte är varse om att de hade en annan åsikt innan. Åsikt, uppfattning eller tanke.

Mest påtagligt var det när en var en liten sparv. Kanske är barn än värre, eller så har man bara lärt sig leva med det. Från coolt till ocoolt och vice versa inom loppet av veckor, dagar.

Mina föräldrar har totalt ändrat politisk uppfattning från förra valet till nästkommande. Löfven stoppade invandringen, han är bäst. Löfven lät 9000 Afghaner stanna, men han är ändå bäst. Vi är biased och vi är inkonsekventa.

Vi uttalar oss ständigt på makronivå, men förstår bara mikro. Min verklighet är allas verklighet. Och när min verklighet förändras, bör allas vara totalt koherent.

Så är det.

Jag tänkte länge att det här var medvetet. Att folk genom tanke och begrundan ändrade uppfattning. Att avvikanden var lögn. Det är inte mer än en liten del av sanningen. Vi begrundar nog, på mikronivå. Dissonansen uppstår när vi uttalar oss i bred bemärkelse utifrån den snäva upplevelsen, tankegången. Ser livet genom en strut. När vi blir bemötta, och när vi bemöter.

Jag jobbar en hel del som projektledare, inkonsekventa åsikter vädras ständigt. Emotion i centrum, rationell = 0. Diskussion obefintlig. Uppfattning möter uppfattning. Nästkommande möte; nya positioner. Känslan till idén är inte längre lika stark.

Ingen eld.

Idag, så råkade jag snurra in på Petters recension av Bloodborne, anklagad för att ljuga. När han bara var inkonsekvent. Han hade uttalat sig negativt om Dark Souls, på mikronivå. Men makro var hatblandad kärlek.

Så kan det va.

Desto längre man är människa, ju mer sånt här ser man. Mer kritiskt för de som har typer av sysslor där man hela tiden måste svara upp på vad andra tycker. Man stöter på alla möjliga typer, målet blir om nödvändigt att nå konsensus. Men man får lust att bara skita i det.

Petter kanske är inkonsekvent, men Petter är heller inte mer än någon annan, och det är lika orimligt som det är förgäves att försöka bemöta någon annan på sådana premisser. Det leder sällan längre än att personen ifråga censurerar sig själv.

Intressant är också hur lite vi vet om detta, hur lite vi lär oss (om ens något) i ordinarie skolgång om hur vi själva fungerar. Vi utbildar oss för att reiterera. Vilket är god grogrund till det klimat vi har idag, och den låga nivå som allehanda diskussioner befinner sig på. I nästan varenda sammanhang.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Nintendo Labo

Skrivet av grodahn den 21 april 2018 kl 00:40

Jag var relativt skeptisk när det utannonserades, med viss förbehållning till att om fokus läggs på den pedagogiska biten, skulle det kunna lyckas. Jag har sedan dess inte följt det särskilt noga, men idag dök det upp en video i mitt flöde från The Verge som avslöjade lite mer om det där Nintendo Labo, och avslöjade i princip det jag hade "hoppats" på.

En positiv överraskning. Labo var inte ett femton år försenat svar på EyeToy, utan har till och med ett eget framework för skapande med nodprogrammering(!). Om än ganska rudimentär sådan, så är det kul att de gett sig på det.

Det enda egentliga problemet med det är väl att det krävs en Switch. För jag tror inte den största marknaden för "sånt här" är i hemmen (även om det säkerligen finns en marknad även där), utan snarare i skolan. Visst, vissa kids, beroende av skola, får leka lite i Scratch i mellan-/högstadiet, men det leder sällan till mer än det mest basala. Vilket inte är så konstigt, då det introduceras i en ålder där det mesta går ut på att vara så ignorant som möjligt.

Att däremot få in spel av den här typen betydligt tidigare i skolgången, på ett sätt som är tillräckligt enkelt för åldersgruppen, och på enheter som inte kostar särskilt mycket i inköp, hade varit tops.

Ett annat tänkvärt problem är underhållningen av plattformen. Hur roadmapen ser ut och om de vill expandera, eller om det kommer betraktas som "ett vanligt spel" och lämnas i sin ursprungliga form, på samma plattform. Att de kommer försöka utveckla det för att slåss mot konkurrensen på PC, utan att migrera plattformen till andra enheter över tid tror jag knappast de lär göra.

Men den som lever får se.

Video här, för den nyfikne:
https://www.youtube.com/watch?v=oKSDT9C7Dx8

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Länge leve demokratin

Skrivet av grodahn den 18 april 2018 kl 01:31

När jag nyss (idag) fick reda på att SVT publicerat en miniserie om demokrati, så slog jag igång ett avsnitt genast. Slogs tidigt av att de valt en take som jag faktiskt kan identifiera mig med. Lät sunda människor komma till tals om deras bild av framtiden.

Jag har nu sett ett avsnitt, och det var minst sagt välproducerat. Välavvägt och relativt neutralt. Utan att veta speciellt mycket om bakgrunden till serien, så gissar jag att den sålts in, och alltså inte är en beställningsproduktion från SVT. Men det ger mig hopp och jag ska se fler, även om jag är rädd att första avsnittet existerar för att lura in oss som drar åt höger, för att sedan vrida åt vänster. Men det visar sig.

En av de mer slående scenerna är där Scherman försöker intervjua Nordfront, Medborgerlig samling eller vad det nu är. Och inte får. För att han är jude. Jag trodde knappast att det skulle vara så illa därhän med dem, men det är det visst. Och jag räds att de jag ständigt ser som meningsmotståndare här, är en produkt av det. Vill bekämpa det. För det förstår jag. Men det finns nyanser, och all typ av "extrem höger" hamnar inte i famnen hos dem.

På samma sätt som att dessa personer i sagda rörelse, till stor del är en produkt av deras rädsla, att kuvas av överförmyndarstaten som valt "folkets" intresse åt dem. De känner sig inte representerade, de ser mest troligt ingen annan utväg än att göra sig av med alla som är annorlunda.

Jag är inte vad man skulle kunna kalla en rik människa. Långt ifrån. Kanske, sett till intäkter så ligger jag och skrapar på samhällets botten. Men jag har alltid haft en dragning åt höger ändå. Svårt att sympatisera med något annat. På något sätt är min bild av hur samhället bör formas totalt koherent med samhällets elit, om man baserar denna "stämpel" på bildning och inkomst.

Det kanske är för att jag är egenföretagare, och trots att jag inte lirar in många kronor, ändå tvingas skatta bort hälften. Men mina sympatier går att spåra tillbaka längre än så. Hellre så ligger det nog till stor del i min uppfostran. Har aldrig getts möjligheten att leva av någon annan, inte på det extrema sätt som vissa i min egen generation vuxit upp. Alltid fått tjäna mina egna pengar för att köpa det jag vill ha - och så vidare. En sund uppfostran, skulle jag säga.

Den ansvarslöshet och förväntan från de i min omgivning, på att försörjas av någon annan än sig själv, är något jag stör mig mycket på. Och om än inte lika skrämmande som utspelet mot Scherman i dokumentären, så hamnar det inte långt därefter. Jag kan inte sympatisera med någon av sidorna.

Jag hamnar i mitten.

Men det är inte utan att jag vill ha förändring. Alternativ för Sverige vill avskaffa alla myndigheter som startats efter 1970-talet. Plakat-politik givetvis, men det är en linje som jag är beredd att hålla med om. Näringslivet vill krympa riksdagen, höja lönerna, rekrytera de bästa. Deras vision är en slags teknokrati. Vilket, om alternativet är det "demokratiska" system vi har idag, förmodligen vore till det bättre.

Samhället vi lever i idag, som till bredden består av låtsasjobb, där man med lätthet skulle kunna byta ut tio inkompetenta byråkrater mot en kompetent, om systemet var annorlunda - är inte hållbart. Jag har jobbat kommunalt och egna visioner kuvas ständigt. Beslutskedjan för att göra minst lilla grej är smått bisarr. Luleå kommuns svar? Att starta ett företag som man har stort inflytande i, vars enda funktion är att fatta snabba beslut som är omöjliga inom de kommunala ramarna.

Helt rätt tänkt, i min mening. Åtminstone sett till de ramverk vi har idag. Nästa steg är förstås att göra kommunen mer autonom, och föra den närmare folket - vilket det är tveksamt om man gjort i Luleå då.

Det här väcker ju dock frågan, att om företagen får härja fritt som de vill över x antal år. Så kommer ju mest troligt de flesta med relativt rudimentära jobb få hitta på något annat att göra. Eller gå på medborgarlön. En tanke som är extremt socialistisk, men inte alls otänkbar i min värld. Frågan är bara vad som händer med konsumtionen och hur det ekonomiska kretsloppet ska agera i förhållande till det.

Det är inte lätta frågor, och jag hyser starka tvivel till att dagens politiker kan fatta vettiga, långsiktiga beslut kring detta. Det är möjligtvis också därför de fokuserar mer på så vanvettiga saker, som inte överhuvudtaget är koherent med vad majoriteten av befolkningen vill.

De är helt enkelt inte kapabla till att fatta de stora och viktiga besluten.

Länk till första avsnittet: https://www.svtplay.se/video/17480402/lange-leve-demokratin/lange-leve-demokratin-den-nya-makten-sasong-1-den-nya-makten

Edit: Det jag trodde var första avsnittet var i själva verket det tredje. Efter att ha sett alla avsnitt (baklänges) kan jag dock konstatera att det var kvalitet rakt igenom, även om den tredje och sista delen står sig som starkast - i min mening.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

En jäkla djungel

Skrivet av grodahn den 25 februari 2018 kl 19:27

Sen några månader tillbaka har min Macbook bestämt sig för att börja jävlas. Trackpaden funkar bara några sekunder efter uppstart och det verkar vara någon form av limbo mellan hårdvaru- och mjukvarufel, där felsökning inte ger utslag på några fronter. Att lämna in den för felsökning/reparation känns inte jätte-nice, och just nu lutar det åt att jag re-purposar den till en stationär dator och köper en ny laptop istället.

Men.

Det är inte helt enkelt. 11 000 gav jag för min tingest för tre år sen. Incredible value i dagens mått mätt. Prestandan ligger i linje med dagens macbookar, som kostar 5000 mer och är nedstrippade på allt som ju var så bra med just min modell; ett hyfsat I/O i liten formfaktor och allmänt solid experience. Nu känns Macbook "Pro", inte så jäkla Pro längre, och det är fan omöjligt att försvara att köpa en. Hade det åtminstone varit en uppgradering från den jag haft, så hade jag kanske accepterat prislappen. Men som det ser ut idag, är det till stor del ett nedköp, och ännu en käftsmäll signerad Apple, för oss som faktiskt har ett behov av att koppla saker till datorn.

Och jag orkar verkligen inte vänta på att de ska "fixa" sina misstag. Även om det kanske till och med händer, den här gången. För tydligen har de tappat rätt rejält i sales och förtroende under just 2017 - från plats 1, till plats 6; ungefär i samma liga som Acer(!), vad gäller laptopar.

Eftersom jag ändå migrerat över till Windows i mitt stationära liv, så kändes det med det i åtanke fullt naturligt att gå över även till en Windows-laptop i ungefär samma liga som min nuvarande Macbook. Det visade sig vara svårare än jag tänkt. För alla faller på nånting - begränsat I/O, tveksam skärm, halvkasst tangentbord, plastig byggkvalitet, och så vidare. Allt "lyx" jag liksom tagit för givet, finns knappt inom världen Windows. Åtminstone inte till en prislapp som är lägre, eller ens i paritet med Apple.

Suck.

Jag hittade en snudd-på perfekt Dell, dock utan dedikerad grafik. Men blev smått förskräckt när jag läste recensionerna kring Dell Sverige. 1,8 betygssnitt på prisjakt är få företag förunnat.

Så nu sitter jag här, kluven mellan en rätt trevlig Dell i aluminiumchassi och förmodat klappkass support och lång väntetid, en Asus med bra prestanda men tveksam byggkvalitet, och en Lenovo som spelar i ungefär densamma liga som Asus, men med sämre skärm och bättre tangentbord.

Man kan tydligen inte få allt nedkokat i en och samma laptop; nästan oavsett vad man betalar. Och det här med "ett steg framåt, och två steg tillbaka" har nog aldrig varit så påtagligt som nu. Där vi, för säg, tre-fyra år sen nådde det där gyllene snittet mellan portabilitet, kvalitet och användbarhet. Så har det idag vägt över till nästan enbart portabilitet. Och en vanlig jäkla kvalitetslaptop, bortom gimmickar som touchscreen och så vidare, har klättrat upp till 15 000 krs-klassen (eller mer för den delen).

Vilket lett till en enorm beslutsångest för mig. Och kanske, kanske är det till och med värt att fortsätta leva med den jag har, och för alltid använda mus till den. Även om det känns så förbannat begränsande, så är det kanske det enda valet, i väntan på bättre tider.

(Om någon sitter på något overkligt bra tips som inte går att komma fram till genom alltför många timmars analys av prisjakt, så välkomnas det såklart med öppna armar!)

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Musikåret 2018

Skrivet av grodahn den 24 januari 2018 kl 22:06

Jag är inte den som är den som lägger särskilt mycket vikt vid årsskiften generellt, lovar massa saker och så vidare. När det kommer till musik däremot, så är det alltid något speciellt med varje nytt år. En nyfikenhet och en undran kring vad som kommer härnäst. Vad jag kommer lyssna på som flitigast i år. I retrospekt så finns det nästan alltid en eller ett par genrer/stilar som gått extra varmt hos mig, och tillika många andra.

Enda sedan 2016 har min mest lyssnade genre varit densamma. House. Fram tills alldeles, alldeles nyligen egentligen, då jag tagit en detour in i jazz, rock och ambient. Mest troligt i väntan på nästa stora grej.

Om den kommer.

Jag har gjort lite nya listor, försökt känna in. Men än så länge inte hittat någon direkt röd tråd. "Gammal main" och "ny superunderground" är spannet. Från semikommersiella House-klassiker signerade Inner City, till experimentell Techno - eller vad man nu ska kalla det.

En tänkvärd prognos kanske är att det kommer vara mindre genrebundet i år - mer utforskande. Mer gräva i backlogen och hitta fantastisk music från förr. Det är inte mig emot. Jag hittar dagligen musik från år tillbaka, som eventuellt känns ännu mer rätt idag.

Telefon Tel Aviv - The birds (2009)
https://open.spotify.com/track/7qzeJS17LVxmTv6B6ZIg7y?si=T33gAnwORv69OKMOg6VzZQ

En annan trend, som tog vid redan i början av förra året hos mig var musik med influenser från andra länder. Med betingningar åt Sydamerika, Afrika och Asien. Detta verkar vara något som alltfler anammar, exempelvis DJ Boring som var som mest i ropet för ett drygt år sen, när lo-fi-Housen var som mest influentiell.

DJ Boring - Tribal Dreams (2017)
https://open.spotify.com/track/41u6qvkGxaoqRHOOzZohnk?si=r4XxUL9uSc2k_N_MmB4EAw

Vilket möjligtvis skulle kunna vara en mer "main" variant av de många släpp som tidigare gjorts på temat, av artister som möjligtvis är mer genuina i sin grej (och inte enbart influeras).

Bibi Tanga & The Selenites - Be Africa (2016)
https://open.spotify.com/track/6a88SuJzJZoZW510kyhnv0?si=EYGxzHpRTXuxh_Vg88jb9w

Något jag spått länge är att musiken kommer bli snabbare och med mindre botten, vilket vi sett resultat av under 2017.

Daphni - Tin (2017)
https://open.spotify.com/track/7wnwueAQ2Srl5rUaLUvG1L?si=DV2y4oxaR9ePy2EJ-_PYjw

En trend som man också ser i Technon, ibland även tillsammans med "exotiska" influenser, eller i total kontrast - med industrialistiska influenser.

Ninos Du Brasil - No Meio da Noite (2017)
https://open.spotify.com/track/7FuZ8MueDtq6RrTXWOOxo6?si=_SSGD1uFQqeZHYIQrvGvfg

Barker & Baumecker - Cipher (2016)
https://open.spotify.com/track/4ao3dgMYZhQjwDVsn5xXyc?si=HZyLml2MRiW4rcrPYh-eZA

Trots det så hittar jag ständigt dansmusik, som absolut inte följer de trenderna men ändå känns precis lika aktuellt som något annat.

Lauer - Trainmann (2012)
https://open.spotify.com/track/3a2hM6VWlmBL8c2d6gvJhR?si=o3Qc6Ch9R3umACt1D6K2hQ

Fort Romeau - Seventyfour (2016)
https://open.spotify.com/track/7f2KrwaQuExPosO6ZCpFvX?si=LTdwH2UASnm3HA4uP5jGIA

Så med det sagt känns det oerhört svårt, nästan omöjligt att förutsäga vilken genre jag kommer missbruka i år. På ett sätt kanske jag hoppas att det inte blir något som känns sådär extra fantastiskt, så att musikletande fortsättet lika vitt och brett som det gjort de senaste månaderna - även ett tag framöver.

Har du några aningar för din egen del?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus