Människor är inkonsekventa

Något jag tänkt på mången gånger är hur folk i ett skede kan ha en extremt stark åsikt om något, för att sedan i ett senare skede ha en exakt motsatt åsikt till den första åsikten och inte är varse om att de hade en annan åsikt innan. Åsikt, uppfattning eller tanke.

Mest påtagligt var det när en var en liten sparv. Kanske är barn än värre, eller så har man bara lärt sig leva med det. Från coolt till ocoolt och vice versa inom loppet av veckor, dagar.

Mina föräldrar har totalt ändrat politisk uppfattning från förra valet till nästkommande. Löfven stoppade invandringen, han är bäst. Löfven lät 9000 Afghaner stanna, men han är ändå bäst. Vi är biased och vi är inkonsekventa.

Vi uttalar oss ständigt på makronivå, men förstår bara mikro. Min verklighet är allas verklighet. Och när min verklighet förändras, bör allas vara totalt koherent.

Så är det.

Jag tänkte länge att det här var medvetet. Att folk genom tanke och begrundan ändrade uppfattning. Att avvikanden var lögn. Det är inte mer än en liten del av sanningen. Vi begrundar nog, på mikronivå. Dissonansen uppstår när vi uttalar oss i bred bemärkelse utifrån den snäva upplevelsen, tankegången. Ser livet genom en strut. När vi blir bemötta, och när vi bemöter.

Jag jobbar en hel del som projektledare, inkonsekventa åsikter vädras ständigt. Emotion i centrum, rationell = 0. Diskussion obefintlig. Uppfattning möter uppfattning. Nästkommande möte; nya positioner. Känslan till idén är inte längre lika stark.

Ingen eld.

Idag, så råkade jag snurra in på Petters recension av Bloodborne, anklagad för att ljuga. När han bara var inkonsekvent. Han hade uttalat sig negativt om Dark Souls, på mikronivå. Men makro var hatblandad kärlek.

Så kan det va.

Desto längre man är människa, ju mer sånt här ser man. Mer kritiskt för de som har typer av sysslor där man hela tiden måste svara upp på vad andra tycker. Man stöter på alla möjliga typer, målet blir om nödvändigt att nå konsensus. Men man får lust att bara skita i det.

Petter kanske är inkonsekvent, men Petter är heller inte mer än någon annan, och det är lika orimligt som det är förgäves att försöka bemöta någon annan på sådana premisser. Det leder sällan längre än att personen ifråga censurerar sig själv.

Intressant är också hur lite vi vet om detta, hur lite vi lär oss (om ens något) i ordinarie skolgång om hur vi själva fungerar. Vi utbildar oss för att reiterera. Vilket är god grogrund till det klimat vi har idag, och den låga nivå som allehanda diskussioner befinner sig på. I nästan varenda sammanhang.