Snubblade över detta på Facebook alldeles nyligen och tänkte något i stil med; "vad i helvete är det där?" Någon höll i en plastbricka som det stod "Hover Board" på. Sökte lite på det och hittade massa videon. Självklart är det inte en verklig produkt.

Men jag kan inte låta bli att fundera på vad det är som det är tänkt att marknadsföra. Att få med så många kändisar som de lyckats med lär ju knappast vara billigt. Och "reklamen", eller vad man nu ska kalla det, har slagit väldigt hårt i USA, verkar det som.

Någon med spekulationer?

http://huvrtech.com
https://www.youtube.com/watch?v=A4vE_vpkr90

Då var det dags för 2013 år upplaga av Ozoras festivalmontage. Har inte hunnit se riktigt hela ännu, men från tidigare år så har jag av erfarenhet att det är en del rätt intressanta personligheter som kommer till tals. Att det visas prov på en stämning som inte annars existerar i dagens stressfyllda samhälle. I dagens jakt på status. Den tävlan vi upplever. Varje dag.
Det är intressant tycker jag, även om jag såklart inte är riktigt såld på allt som har med kulturen att göra.

Om inte annat så följer väldigt bra musik med videon, så den kan ju vara kul att lyssna på, om man känner att man inte kan ta sig tiden att faktiskt se den ;).

Rekommenderas varmt, hur som helst!

https://www.youtube.com/watch?v=cLz0YSqaPXs

Jag måste bara dela med mig av min lycka... glädje.. Hur nöjd jag är. Med att Google äntligen tycks ha fattat galoppen och gjort en uppdatering som faktiskt för Youtube till det bättre. Istället för att kontinuerligt försämra upplevelsen för att vi vanliga dödliga sedan ska anpassa oss till det.

Men den här gången gillar jag det. Videon är äntligen centrerade (igen!) när man kör dem i mellan-storlek. Designen känns fräsch och för en gångs skull har jag inte hittat något att klaga på. Nu håller jag tummarna för att det kommer en ny back-end också. Där mer utrymme återigen ges åt mindre videoskapare.

...Men det. Är antagligen att hoppas på för mycket.

Tenta imorgon. Levt med näsan i boken i två veckor, hjärnan har ångat upp och det känns som jag kan allt. Hoppas jag. Som vanligt i de perioder då hjärnan går på högvarv så slutar den inte bara med det när man "vilar". Det finns alla möjliga mer och mindre nödvändiga tankar som letar sig fram. Alla känns dock ytterst nödvändiga just då.

En sak jag funderat mycket på är det här med musik och politik. Rent historiskt så har det inte varit ovanligt att dessa två korrelerar. Via sång så har man fört fram politiska budskap och folk har i större- och mindre grad hakat på detta. Mina tankar har emellertid inte kretsat kring band som redan är associerade med vissa rörelser, utan snarare den andra vägen. Hur vissa rörelser anammar musik.

En observation jag gjort inom den elektroniska musikscenen är att det, förutom i det stora kommersiella blocket, rör sig en hel del människor med väldigt starka politiska åsikter. Man skulle kunna förenkla det och säga att det givetvis är intelligenta människor som söker sig djupare ned i mer inkommersiell musik, och att de således värnar om samhället, vill göra medvetna val när de röstar och allt det där.
Och det hade jag kunnat gå med på om det inte vore för att det nästan uteslutet är enbart två sorters folk som rör sig i kretsarna; liberaler och såna som drar åt vänster bortom sossarna (FI, vänstern etc.).

Varför många inom Psytrance-scenen rör sig mot det liberala kan nog de flesta som har erfarenhet av scenen lista ut själva. Men det är knappast den enda anledningen. Jag vill tro att det där med individualism - "det är upp till var och en", sträcker sig bortom det. Att det har något med hela kulturen att göra. Att frihet är vad människan borde ha.

Kikar man på klubbscenen (fortfarande relativt underground), så är det enligt min uppfattning betydligt mer vänsterfolk. Musiken består av väldigt mycket techno, house i varierande former, minimal och liknande. Precis som att det rör sig väldigt mycket liberaler - som i vissa fall har starka likheter med forna hippiekulturen inom Psy/Goa/mm, så är klubbscenen istället väldigt Bohem-inspirerad, kanske framförallt för att kulturen har starka kopplingar till Berlin och dess klubbscen.

Vi backar ett par steg. Vad är det med Berlin? Berlin är känd som en av Europas ledande kulturstäder. Rötterna går så långt ned som tillbaka till efterkrigstiden. Just Techno-scenen har varit väldigt stort där, men precis som i så många andra städer uti Europa, så finns även en väldigt stark experimentell elektronisk scen.
Budapest är en annan Europeisk stad där den här typen av musik är stor. Skillnaden är att det inte har samma associationer till just det politiska, enligt mina intryck. Techno och Tech-house är helt enkelt en del av det kommersiella utbudet av klubbar.

Vi i Sverige har således fått ärva Berlin-kulturen. Något som enligt mina intryck börjar röra sig mot populär-kultur. Feminismen i Sverige växer bland unga. Vilket jag är ganska oförstådd med, då jag tycker det är ganska rättvist som det är. Och att de flesta 80-talister och framåt har en ganska "rätt" attityd; bland män, såväl som kvinnor. De orättvisor som finns idag grundar sig nog snarare i att det sitter många väldigt konservativa (och gamla) toppar kvar i företagen, och bör vara ett övergående problem.

Men den här bloggen är inte till för att ta ställning till varken vänster eller höger, då jag är relativt politiskt neutral. Även om jag lär erkänna att jag kan relatera mer till de liberala som jag inte ovanligen heller träffar i dessa kretsar. För när man är där på dansgolvet, så är det inte politiken som är det viktiga. Vi som är där. Vet att vi är där för musiken. Att vi delar det, räcker gott och väl.

Ändå är det ett intressant fenomen, att de som står för en viss sak, dyker upp på ett ställe där man kanske inte riktigt väntat sig hitta dem. Lite som en outtalad mötesplats. Man skulle kunna tro att det beror på arrangörerna, att budskapet endast rör sig i vissa kretsar. Och även om det är så, på vissa av klubbarna, så kan det istället vara de av lite mer liberala åsikter i båset på andra ställen. Vilket gör det ännu intressantare. Att det inte spelar någon roll var du kommer ifrån. Bara du är där av rätt anledning.

Fler som upplevt samma fenomen? Har ni några intressen som är starkt politiskt betingat?

PS4 är ju lanserat sedan snart två månader tillbaka. Den har tydligen sålts mycket, såväl som Xbox One. Men det känns inte riktigt som den nya generationen kommit igång ordentligt i Sverige, och tacka för det när konsolerna säljs tusenlappar över riktpris pga. förhållandet efterfrågan/antalet skeppade enheter. Att lanseringen, trots sina, i många ögons blida spelutbud är succé råder det inga tvivel om.

Fast.. Jag är inte övertygad. Och vi är nog rätt många, halvgamla eller unga vuxna, om man så vill, som kanske inte riktigt känner det där begäret/behovet efter den senaste grafiken bara för sakens skull. Utan gärna vill ha lite mervärde utöver själva hårdvaran när vi tar våra surt förvärvade slantar och slänger upp 4000 på disken.
Jag minns att man som liten aldrig tänkte riktigt i de där banorna, utan man köpte hårdvaran för att det var nytt och i allmänhet fett coolt, sen fick man bita i det sura äpplet om det inte kom spel som intresserade en. Det där är i princip ett återberättande av mitt köp av 360, som ledde till att jag totalt ledsnade på "jämnbruna militärskjutare" i förtid. Ekonomiskt ansvar var väl en annan faktor, som gjorde en lite mer riskbenägen, iom. att ens pengar i stort enbart täckte upp prylar och godis. Nog om det.

För mig personligen känns inga av de "mest intressanta" titlarna, speciellt intressanta egentligen. Jag kan tyckas lätt konservativ, men nästan alla spel som skulle kunna sälja en PS4 till mig, tillhör redan befintliga spelserier:

1. Ett nytt Wipeout, av en ny studio då, uppenbarligen.
2. Uppföljaren till Sleeping Dogs
3. Final Fantasy XV
4. Kingdom Hearts 3
5. Ett nytt RPG från Level-5
6. Ett barnsligare äventyr från Naughty Dog (Jak eller något helt nytt)

Vilka spel säljer nästa generation till dig?