Jag antar att de flesta av er har hittat ett samband mellan dessa två i rubriken, jag brukar inte heller blogga så ofta, bara när jag har väldigt starka känslor kring något och nu är det så pass att jag bara måste.

Jag är arg, fruktansvärt obeskrivligt arg, nu, för ca. en halv timme sedan, var jag på väg hem från en polare, vi hade tränat shuffle på vår gamla skolgård från lågstadiet, jag har känt honom väldigt länge, dock kom jag in på ett sidospår nu.
En känsla växer inom mig, vissa kallar den rasism, jag ser det inte på det sättet, jag hatar inte rasen, jag vill bara rädda mitt skinn, utan att riskera att bli nedslagen på väg hem från en fest eller dylikt.

Det som var speciellt just den här kvällen, var att jag var ensam, ingen syntes till, jag hörde en sten slå i backen, struntade bara i det eftersom jag trodde att jag hade råkat sparka på en eller dylikt, nu hörde jag en sten till och ytterligare en till, dessa betydligt längre bort än dom tidigare stenarna.

Jag kollade runt, och där, bakom en låg mur stod det ca. 10 st utlänningar (om man får kalla dem det? annars säger vi småbarn).

Allt syntes ju gå ganska bra eftersom när jag väl tittade på dem så slutade dom kasta, dock kom dom väl på att jag inte kunde göra något, då jag var så pass långt borta, så då fortsatte dom, till sist ryckte jag på axeln och mumlade för mig själv "ska dom inte träffa nån gång?" förmodligen hörde dom det inte, utan mitt kroppsspråk sa något om att jag inte var rädd för dem eller dylikt.

Kan någon gissa vad som hände i det ögonblicket? 3 personer, förmodligen dom äldsta, bara något år yngre än mig, gick emot mig, då jag bara fortsatte gå och försiktigt kollade bakåt för att se om de fortfarande kastade sten (vilket de givetvis gjorde, fega som dom var).

Hur som helst så fortsatta jag gå, dom började skrika "stanna stanna, jalla, är du feg eller?" jag fortsatte gå, tyst, medan jag lyssnade till deras glåpord, till sist tryckte jag ur mig "har ni inget bättre för er?" det jag fick tillbaks var då något i stil med "stanna jävla hora, jalla jalla".

Jag var rädd, inget att diskutera, jag var villrådig om var jag skulle göra, då jag visste att jag redan hade retat upp dem.

Till sist kom jag på att dom är mycket fegare ensam än i ett gäng, så jag sprang och sprang, snabbare än dom givetvis, jag sprang ifrån dom, jag ville inte ha bråk, jag ville bara rädda mitt skinn, slippa ta diskussioner, slippa slåss, jag orkade inte, jag ville inte.

Dom skrek att jag var feg, men vem är det egentligen som är feg, dom 10 eller enbart jag?

Vem är det som inte vågar följa efter då dom tappar sina gängmedlemmar, dom var bara 2 när jag slutade springa, minst 200 meter bort från alla andra, så dom vände och skrek något.

Jag vet precis vad jag gjorde för fel, jag skulle ha ignorerat dom helt redan från början, jag skulle inte ha ryckt på axeln, jag skulle inte ha glott på dom, jag skulle bara ha gått helt normalt, rakt fram, utan att bry mig ett skvatt om dom.

Men ska det verkligen behöva vara så, att man ska visa rädsla för dom, för att man ska få gå, leva sitt liv, utan att bli anfallen utav sådana, man läser om det i tidningen, men tänker, det där kommer aldrig hända mig, vad är oddsen? haha.

Tillagt 2009-04-04 23:15:
http://henriiks.blogg.se/2009/april/gang-och-ran.html

skicka gärna runt den till folk ni känner, så har alla möjlighet att kommentera och diskutera kring ämnet, jag ser ganska allvarligt på detta personligen, förmodligen alla som blivit utsatta för det också.

Jag kan börja denna blogg med ett "hej" och ett ":D" men som alla bloggar så har även denna ett syfte, dock inte något om mitt liv eller så, utan snarare om ett problem.

Som ni alla vet så flyger tekniken fram som en höna på steroider (huruvida dom flyger vet jag inte men det lät bra i alla fall) och därefter så är ju även kameror en sådan sak, en teknisk pryl, som flyger fram i utvecklingen och rasar i pris.

Jag hade då tänkt att köpa en kamera, helst under tusenlappen men kan även strecka mig till 1500 kr ungefär, "jovisst, det är väl inget svårt klantskalle" tänker väl ni just nu, när ni läser detta, men riktigt så enkelt är det faktiskt inte, denna kamera måste hänga med i svängarna, den ska kunna filma utan att det ser ut som om man har en viss förmåga att frysa i luften för att sedan plötsligt befinna sig 100m bort, nej denna kamera ska vara ytterst bra för filmning, då säger väl ni "köp en filmkamera då".

Det är just här problemet kommer, vad filmar bäst, en medelkvalitativ filmkamera eller en hyfsad kompaktkamera?

Har ni någon speciell kamera som ni kan rekommendera, själv har jag funderat lite på dessa:

http://www.netonnet.se/?iid=se119025
http://www.netonnet.se/?iid=se116616
http://www.elgiganten.se/is-bin/INTERSHOP.enfinity/WFS/store-elgi
gantenSE-Site/sv_SE/-/SEK/El_DisplayProductInformation-Start;pgi
d=p2Gz6oZKCO5SR0EjA9JBwx1h00009cHX4JLN?ProductID=YArD4
QFHSXYAAAEfCw0_QiJP&CatalogCategoryID=6h7D4QFHnVYAAAEO
jLpZtSy8
http://www.siba.se/Products/Product.aspx?id=1927846

Kom ihåg att dra in priset i era slutsatser också, t ex. om en kamera för 3000 filmar i 2 fps mer än en för 600 så är jag inte intresserad av den för 3000.

Jag är evigt tacksam till den som kan rådgiva mig i denna djungel:)

Jag gör detta som en enkel liten fråga bara, har ingen lust att dra igång en hel tråd om det heller då det endast kommer oseriösa svar etc.

Kommer Naughtydog, utvecklarna utav Uncharted, någonsin gå in på platforms genren igen, eller vad tror ni?

Har dom redan sålt licensen för Jak som de gjorde för Crash eller förblir det bara ett minne blott?

På ett sjukhus föddes samma natt tre barn vars id-brickor förväxlades. Nu försöker man förena rätt barn med rätt förälder genom blodgrupps undersökning. Här är resultaten av undersökningen:

Föräldrar
A) Herr och fru Andersson - typ A resp. typ B
8) Herr och fru Eriksson - typ A resp. typ 0
C) Herr och fru Svensson - typ 0 resp. typ AB

Barn:
Nr 1 - typ 0
Nr 2 - typ AB
Nr 3 - typ B

Har kört fast på detta, varken jag eller någon annan jag känner lyckas läsa det riktigt,
inte helt säkert iallafall

Något geni här någonstans?

Ja, som ovanstående vill jag ta upp hur vi människor verkligen blir dummare, detta speglar sig i alltifrån film till dammsugare, okej kanske inte riktigt så långt men nästan, läs denna blogg så ska ni själva få er en tankenöt om hur vårt samhälle utvecklas bakåt.

Jag börjar med att ta upp vårat ljuva 1900 tal, jag hoppas att de flesta av er här på
Game reactor har upplevt åtminstone en del av denna härliga tid.

Jag kan ju inte uttala mig om hur det var innan jag föddes oavsett om det är 300 år innan eller 10 år men jag kan ändå jämföra dagens produkter med de som kom ut för 10-300 år sedan.

Kolla på tandborsten tex. dom ska ha en ny och modern design hela tiden, funktionen glöms bort för designen, lite åt det hållet har det även gått med våra filmer och spel, tänk er Crysis och jämför med ett spel som kom på 70,80,90 talet alltifrån Pingpong till Duke Nukem, ja i princip vad ni vill, låt oss då säga att ni spelar Drysis i dagens läge och jämför med hur mycket ni spelade Pingpong förut och hur mycket glädje ni fick utav pingpong på den tiden, jämför inte spelen konkret med varandra utan tänk er glädjemässigt bara.

Jag kan nästan sätta en hundring på att de flesta av er skulle svara att Pingpong var betydligt roligare på sin tid än vad Crysis är nu, är man en sådan som njuter igenom alla miljöer så är säkert Crysis desto bättre än 2 vita brickor och en svart bakgrund, men nu har ni fått ett grepp om vad bloggen handlar om, jag fortsätter med att lägga ett ännu bättre exempel.

Crash bandicoot är ett gott sådant, på 90-talet var det en utmanande serie med humor på sitt sätt och endast miljön talade om för dig hur du skulle känna för den etc. du behövde inte ge huvudpersonen en skitlöjlig röst och en bunt urlöjliga tatueringar.
Något som jag anser ännu värre är dock att utvecklarna av spelet under dessa dagar är hur de har sopat det gamla spelkonceptet helt under mattan, för att fortsätta utveckla en god spelserie behöver man nödvändigtvis inte ändra hela konceptet på ett sådant sätt, varför ska man göra om ett så fantastiskt party, platform och även racing spel till sådant skräp, med lite inmixad "fighting" och ett helt värdelöst och litet platforms system.

Ytterligare ett exempel är hur de har ändrat filmen, den är snyggare och mer verklighetstrogen men även väldigt väldigt detaljrikt, Vart tog de klassiska, tecknade Disney filmerna såsom långben, Kalle anka och andra välkända ansikten vägen?
Det kommer betydligt mer skitserier som mjölkas ut istället och framför allt, vart tog den klassiska humorn vägen?

Vissa kallar det en utveckling, men jag tycker bara det går bakåt, Linus på linjen var inte den mest stilfulla serien precis men det finns ändå en viss humor bakom den och man kunde få sig ett gott skratt ibland.
Jag antar att vi får nöja oss med att Linus på linjen, Crash bandicoot, långben etc. förblir antik konst och ingenting som kommer att återuppfödas igen.

Fler exempel på spel som dett gått käpprätt utför för:
Spyro-serien
Rayman
Filmlicens spel, såsom Disney titlar. (olika utvecklare ger olika resultat men det mesta är dock skit)

Spelserier som hann lägga ner innan de saboterades:
Croc
Jak & Daxter
Age of Empires

Jag vill även tillägga att designen på dagens spel och karaktärer, filmer och all sådan typ av underhållning bara lyser om att tillverkarna tror att dagens alla småbarn är efterblivna, förhoppningsvis är dom inte det, och dom ska komma ihåg att 90tals serierna är mest intressanta för oss som har spelat dem när de var som bäst och inte de nya småglinen som kan börja med vilket spel som helst och se det som nostalgi om 25 år.

Om ni verkligen orkade läsa det här var ni riktigt duktiga :)
Kan vara vissa grammatiska fel men jag har inte all tid i världen att rätta till allt.