Svenska
Blog

Dotterns namn

Skrivet av Habbuten den 10 juli 2017 kl 14:40
This post is tagged as: kärlek, familj, namn

Och hon heter... *trumvirvel*

Aurora Aina Viola Viking
Ett mycket fint namn om jag får lov och säga det själv. Fast jag är helt opartisk i frågan. Såklart. Så var kommer alla namnen ifrån undrar ni säkert? Jag ska förklara.

Aurora Är tilltalsnamnet. Det kommer från Aurora Borealis som är norrsken på latin. Jag har dessutom släkt uppe i Norrland så det kändes coolt och hedra dem lite. Plus att Disneys Törnrosa också heter Aurora och jag älskar Disney.

Aina Är ett släktnamn från hennes pappas sida.

Viola Är ett släktnamn från min sida.

Viking Och det heter hennes fina pappa i efternamn och han ville att våra barn skulle ha hans efternamn. Viking är trots allt rätt coolt så det namnet fick hon. Blir även lättare om hennes pappa och jag slår våra kloka huvuden ihop och gifter oss i framtiden. Vem vet.

Så ligger det till. Och jag måste säga att det är svårare än vad man tror och välja namn till sitt barn. Särskilt om man inte är överens. Men nu är det klart, äntligen. Och eftersom vi inte är gifta har hon numera även fått en pappa på papper också.

HQ
Jakten på ny lägenhet

Jakten på ny lägenhet

Skrivet av Habbuten den 6 juli 2017 kl 18:19
This post is tagged as: hemma, boende

Det är som att springa ett maraton där någon hela tiden flyttar fram mållinjen.

Så känns det iallafall. Vi har nämligen under de senaste två åren aktivt börjat söka efter ny lägenhet då den vi har nu både är för liten och kostar skjortan varje månad. Den är förvisso helt ny, superfin och alldeles perfekt för oss två men den kostar för mycket helt enkelt.

Dessutom hade vi tänkt att vi skulle ha fått en ny lägenhet innan vi fick barn, men så blev det uppenbarligen inte. Just nu har vi en 3:a på 67 kvm och det optimala hade ju varit om vi fick tag på en 4:a. Problemet är att Boplats går efter hur många dagar man har och i det området vi vill ha så ligger vi ungefär 3 år efter alla andra. Åååh, vad glad man blir då. Eller inte.

Så vi listar upp våra alternativ:
1: Köpa lägenhet/hus - har vi tyvär inte råd med
2: Gå till en annan sida än Boplats (som kanske lägenhetsbyte eller liknande) - Funkar inte heller då ingen vill byta en billig, stor 4:a till en liten, ap-dyr 3:a
3: Stå kvar på Boplats, fortsätt söka och hoppas på det bästa - bästa alternativet hittils tyvärr

Som sagt, det känns som om man springer ett maraton. Hur lång tid tog det för er innan ni fick ny lägenhet?

PS: Jag lovade ju er att ni skulle få veta vad vår dotter ska heta i nästa blogg (vilken skulle vara den här) men jag måste bara få spy ur mig lite frustration över det här med lägenheter så håll till godo. Nästa gång kommer det, jag lovar.

HQ

Livet som småbarnsförälder

Skrivet av Habbuten den 30 juni 2017 kl 11:00
This post is tagged as: familj, kärlek

Ja, var börjar man berätta. Det är fantastiskt för att fatta mig kort helt enkelt.

Men eftersom jag har valt att amma (så länge jag kan) så blir det väldigt mycket sittande i soffan. Man blir rätt stillasittande så att säga. Hon ska ju ha mat varannan timme. Och när hon sover ska man ju ta tag i allt det praktiska som att tvätta, diska och äta.

Hon ska som sagt ha mat varannan timme, även på natten så när hon sover så kan man tycka att jag har all tid i världen att städa och fixa men så blir det inte. Antingen sover jag också eller så ligger hon och sover på mig, bara för att hon är så himla söt!!

Det är en omställning kan man väl säga. Och visst saknar jag datorn, långa sovmornar och m.m. Men jag skulle inte byta bort mitt liv för allt guld i världen. Och vi njuter konstant av vårt lilla underverk som redan har hunnit bli en månad gammal. Namnet? Det får ni veta i nästa blogg :)

Min förlossningsberättelse (OBS!! LÅÅÅÅÅÅNGT inlägg)

Skrivet av Habbuten den 6 juni 2017 kl 17:32
This post is tagged as: familj, kärlek

Vi har fått barn! Och jag har skrivit en förlossningsberättelse för min egen skull eftersom jag vill minnas hur det kändes (utöver att läsa om det i min journal) då man lätt glömmer av det med tiden. Och jag väljer att dela med mig det till er för att jag tycker att barnmorskeyrket måste vara det coolaste som finns. Då detta är ett långt inlägg så kan ni som vill snabbläsa igenom scrolla ner till slutet för där står det längd, vikt och kön.

Min förlossning

Under hela min graviditet gick jag på många kontroller på MVC på grund av mitt höga blodtryck som jag har haft sen innan graviditeten. I snitt blev det ett besök i veckan vilket är ganska mycket för att vara förstföderska. När jag var gravid i vecka 37+2 skulle jag och Mattias gå på en föräldrakurs som MVC ordnade. Kursen började kl 13 och som vanligt hade jag en BT kontroll (blodtryck) precis innan. Den visade väldigt högt (153/109). När Mattias kom gick vi in och satte oss men bara några minuter senare kom en barnmorska in och undrade vem som hade tagit ett blodtryck och det var jag. Jag fick gå ut och prata med barnmorskan som sa att trycket är för högt så de ville att vi åker in till Östra sjukhuset nu meddetsamma. Sagt och gjort, de kallar ut Mattias från kursen och vi åker till Östra sjukhuset.

Väl inne på Östra sjukhuset tar de nytt blodtryck, blodprov, urinprov och jag får även göra ett CTG där de kollar bebisens hjärtslag och ev sammandragningar. Sen var det att vänta på läkaren som kollade mina reflexer, lyssnade på lungorna och hon gjorde även en vaginal undersökning för att se hur livmodertappen var och om den hade öppnat sig. Det var tal om att bli inlagd på förlossningen för ev igångsättning. Men så blev det inte utan vi skulle komma tillbaka dagen efter och då hade jag fått medicin som jag skulle ta för att sänka trycket.

Dagen efter och jag var i graviditetsvecka 37+3. Vi var åter inne på östra sjukhuset. De gjorde blodtryckskontroller, tog blod- och urinprov samt ett nytt CTG. Då blodtrycket fortfarande var högt (145/104) trots medicinering under gårdagen fick jag fler tabletter och sen inväntade vi läkaren. Under tiden vi väntade hade BT sjunkit så när vi kom in till läkaren visade det normalt. Men hon kollade mina reflexer och gjorde en vaginal undersökning av livmodertappen som visade att den hade mjuknat lite. Det var inte tal om inläggning utan vi blev hemskickade med medicinering och skulle komma tillbaka om två dagar.

Två dagar gick och jag var nu i gravidvecka 37+5 då vi återigen satt inne på Östra sjukhuset och skulle göra en BT kontroll. Det gjordes ytterligare ett CTG, blod- och urinprov och BT kontroll. Sen inväntade vi läkaren igen. Under de senaste dagarna hade jag haft +2 protein i urinen men TOX proverna som hade hade tagits var bra. Hittills i graviditeten hade jag bara haft +1 protein i urinen. Protein i urinen i kombination med högt blodtryck kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning men proverna som hade tagits var som sagt bra. Läkaren vi fick träffa gjorde de vanliga undersökningarna inklusive en vaginal undersökning. Hon sa att det går och göra en igångsättning nu och undrade hur vi ställde oss till det? Vi sa JA, kör på. Sagt och gjort efter att läkaren rådfrågat sina kollegor så fick vi en tid för igångsättning samma dag!!!

Vi kommer till förlossningen kl 17 samma dag där vi blir inskrivna och får träffa en barnmorska som informerar om att det finns olika sätt att sätta igång en förlossning på. Barnmorskan gjorde en ny vaginal undersökning där hon kände hur mjuk livmodertappen var och hur öppen den inre livmodermunnen var. Sen gjordes ett nytt CTG tror jag det heter fast den mätte bara bebisens hjärtljud och inga sammandragningar. De bestämde att jag skulle få en BARD-kateter som skulle öppna livmodermunnen innan man kan göra hål på fosterhinnan.

Vid 18 tiden på kvällen satte de in BARD katetern och sen hände det inte så mycket mer under denna kväll. Barnmorskan hade informerat oss om att det här kunde ta tid, särskilt eftersom det är första barnet och att jag blir igångsatt då man tvingar kroppen att göra något den egentligen inte är redo för. Jag och Mattias spelar lite på våra telefoner, och sen blir det middagsdags. Kl 22 på lördag kvällen blev vi bjudna på fika uppe på BB avdelningen. Jag kände väl av några sammandragningar och värkar men det var inget jag inte kunde hantera. Kl 23 skulle de ta ett nytt BT och en BM frågade om jag ville ha smärtstillande tablett för att kunna sova och det sa jag ja till. Innan vi kom i säng hade klockan hunnit bli 23.30 och jag vet inte riktigt hur mycket sömn jag fick då det var obekvämt att ha katetern mellan benen men lite sömn fick jag iallafall. Under natten blev jag kisse nödig så jag gick på toaletten och då ramlade den här katetern ut. Då var klockan 02.30 på natten.

Jag ringde på knappen och det kom in en bm som skulle känna på min livmodertapp och se om det gick att få vattnet att gå. Hon kunde inte känna riktigt så hon fick gå ut och hämta en kollega. Kollegan kunde inte heller känna på livmodertappen då den var för långt bak så de fick gå och hämta den jourhavande läkaren som efter lite trix kunde känna på livmodermunnen och konstaterade att det gick och ta hål på fosterhinnan. Sagt och gjort, så vid kl 03 på natten gick vattnet.

Då detta är en igångsättning behöver de kolla barnets hjärtljud så när vattnet hade gått fick jag ligga med CTG i två timmar. Vid 05 tiden på morgonen kom de in och satte ett värkstimulerande dropp efter att ha kollat att bebisen fortfarande mådde bra i magen, vilken den gjorde. Droppet var på 20 ml/t och skulle ökas med 20 ml var 20 minut tills dess att värkarna blev så starka att jag inte kunde hantera dem längre typ. Mellan kl 05-07 lyckades jag sova lite till och när jag vaknade sen så kände jag av sammandragningarna mer. Mattias hämtade frukost vid 8 på morgonen och jag andades mig igenom värkarna.

I mitt förlossningsbrev hade jag skrivit att jag vill helst föda så naturligt som möjligt utan smärtlindring men testa mig fram på de olika alternativen ifall jag skulle behöva det. Och anledningen till detta är att jag vill veta hur det känns att föda barn och jag vill testa min egna smärtgräns. Framåt 11 tiden började värkarna och sammandragningarna göra väldigt ont och jag bad att få värmekuddar att lägga på magen. Det var skönt och det fungerade. För varje sammandragning så andades jag igenom den. I brevet hade jag även bett om att få ett lavemang då jag inte ville bajsa under förlossningen och det fick jag också strax efter kl 11.

Jag ville att min syster skulle vara med under förlossningen men det var svårt att veta ungefär hur lång tid allting skulle ta då det är många olika faktorer som spelar in och man tar beslut utefter undersökningarna. Men vid 12 tiden gjordes en vaginal undersökning för att se hur mycket jag hade öppnat mig och då var jag öppen 3-4 cm. Vi bestämde oss för att ringa min syster så hon kunde komma in och vara med. Bara nån kvart innan min syster anländer hade jag börjat få ont i huvudet och må lite illa så jag ville ha lustgas. Det var välbehövligt och gjorde värkarna lite mer lätthanterliga.

Min syster kom vid 13 tiden och då hade jag börjat få rejält ont. Det gick knappt att prata under värkarna och jag blundade nästan hela tiden för att kunna fokusera på smärtan. Sen ungefär kl 11 hade jag sammandragningar med ungefär 2-3 minuters mellanrum där värkarna var olika långa och olika intensiva men de gjorde väldigt ont. Då jag blundade under den här tiden har jag lite svårt med tidsuppfattningen men efter ett tag att syrran hade kommit och jag hade andats massor med lustgas kände jag: Fuck this shit! Ge mig ryggbedövning NUUUUU!! För jag började återigen må illa och fick huvudvärk. De tog mitt blodtryck under förlossningsarbetet och det var uppe i 175/110.

Jag kommer ihåg vad de sa runtomkring mig och precis innan jag fick ryggmärgsbedövningen pratade barnmorskan om att vi skulle jobba med lägesförändringar, alltså från liggande till stående och tvärtom för att få barnet och tränga ner i bäckenet. Det kändes som en evighet innan läkaren kom och jag hann få flera smärtsamma värkar under tiden. Jag skrek i masken och hann spy på en av barnmorskorna innan läkaren ÄNTLIGEN kunde lägga bedövningen.

När bedövningen väl var lagt så kände jag skillnad på värkarna. De gjorde fortfarande fruktansvärt ont men från att gå till att skrika mig igenom dem började jag känna ett tryck neråt så jag la mig ner på sängen och för varje värk som kom krystade jag. Barnmorskan insåg att det nog börjar hända en hel del saker nu så hon undersökte min livmodertapp och det visade sig att jag hade öppnat mig till 10 cm och det på under en timme. Med andra ord så gick det plötsligt väldigt fort. Jag krystade för varje värk som kom och lyssnade på barnmorskorna.

På två krystvärkar så var hon ute. Vår fantastiska lilla dotter. Jag öppnade ögonen lagom för att hinna se henne glida ur mig och så fort jag såg henne började jag gråta. Herregud, jag har verkligen fött fram ett litet barn!!! Vad jag inte såg var att hon hade navelsträngen runt halsen så jag hörde henne aldrig skrika när hon kom ut. Barnmorskorna försökte få henne att skrika innan en av dem klippte av navelsträngen och tog med sig dottern och Mattias till ett barnrum längre bort för att ventilera flickebarnet. De lugnade mig för de sa att det är ingen fara, flickan har haft bra hjärtslag under hela förlossningen så hon är bara lite chockad över att komma ut så snabbt.

Mattias kom snart in med vår dotter i sin famn och visade upp henne för mig. Jag tror aldrig jag har varit så stolt! Det visade sig att hon hade haft bra flöde i navelsträngen och bra hjärtljud under förlossningen så hon hade inte fått någon syrebrist. Det hade dessutom bara tagit 30 sekunder för dem att ventilera henne innan hon började skrika.

Vi fick en liten dotter på Mors dag den 28/5 -17 kl 16.12. Hon vägde 3040 gram och var 50 cm lång. Hon är född i gravidvecka 37+6 och två veckor före beräknad förlossningsdatum. Vi är två stolta föräldrar till vårt lilla underverk.

Snart är dagen här

Snart är dagen här

Skrivet av Habbuten den 11 maj 2017 kl 18:53
This post is tagged as: kärlek, familj

Dagen som kommer förändra hela mitt och sambons liv, vårt barns födelse.

Idag är det nämligen bara en månad kvar ungefär till det beräknade datumet. Och på grund av mitt hälsotillstånd kommer jag med all sannolikhet bli igångsatt en dag över tiden om inte förlossningen sätter igång av sig självt. Vilket betyder att om senast en månad har vi en nybakad människa i min famn att välkomna in i familjen.

Och när det är så nära att det skulle kunna ske vilken dag som helst kan man inte låta bli att undra, hur kommer det här lilla barnet se ut? Vem kommer ungen likna mest? Hur kommer barnets personlighet att vara? Många tankar, funderingar och vi är alldeles fulla av förväntan.

Vi har även valt att inte kolla upp könet innan, vilket vi också längtar efter att få veta såklart. Däremot vet vi att det bara ligger en bebis i magen. Min kille vill ha en son och jag vill ha en dotter. En av oss kommer ha rätt. Spänningen stiger kan man väl säga.