Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
NU ÄR DET SOMMAR!

NU ÄR DET SOMMAR!

Skrivet av hadjy den 20 april 2018 kl 18:02

Varje år är det likadant. Man tar ut henne för säsongen, tvättar och smeker varje liten bit av hennes kurviga och vackra kropp.
Sen startar man, sätter igång en skiva eller två och trycker på gasen.

Efter att enbart ha kört Jeep det senaste halvåret, dessutom automat, så var det en chock att köra iväg med min lilla, ilsnabba japan igår. När jag skulle över vägen till Konsum så tryckte jag till lite för mycket för snabbt på gasen och for iväg som en raket.
Det var bara ren tur att ingen körde förbi.

Statistik premiärtur 2018:

Högsta hastighet: 180 km/h
Sträcka körd: 2.5 mil
Soundtrack: The Knife, Silent Shout
AC/DC, Back In Black
Def Leppard, Animal, Photograph

Nu ska jag bara tanka upp henne och dra en repa längs kusten ner till Österlen också, sen är ritualen komplett och sommaren är här på riktigt!
Ikväll blir det Mass Effect Andromeda och imorgon kör jag Jeep ner till Malmö för lite r&r.

Ha en fin helg, ungdomar!

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
GHOST IN THE SHELL VS GHOST IN THE SHELL

GHOST IN THE SHELL VS GHOST IN THE SHELL

Skrivet av hadjy den 17 april 2018 kl 14:47

Innan jag börjar på riktigt så vill jag be om ursäkt till Ogge, vår egen nestor i ämnet anime. Han kommer inte att gilla vad jag skriver här idag. Som jag nämnt tidigare så är han min inspiration när det kommer till tecknad film från Japan. Jag vill ju också tycka om det så mycket som Ogge gör.
Så, jag är ledsen Ogge.

Jag såg Ghost In The Shell hos en kompis när den precis hade kommit ut, 1995 tror jag det var. Usch, vad jag tyckte den var seg.
Där nånstans började min stenhårda övertygelse om att all anime egentligen vore så mycket bättre som spelfilm.
Sen köpte jag den på blu ray 2016 för jag tänkte att jag kanske skulle tycka annorlunda. Det är ju ändå en klassiker.
Usch, vad jag tyckte den var seg. Där nånstans fortsatte och cementerades min övertygelse om att all anime egentligen vore så mycket bättre som spelfilm.

Och HALLELUJA! Strax därefter fick vi ju reda på att Ghost In The Shell SKULLE bli spelfilm! Med Scarlett Johansson som ju redan hade briljerat i Japan en gång i den magiskt underbara Lost In Translation! Vilken film! Jag blev slagen i ansiktet av Herr Hype.

Igår såg jag den, spelfilmen. Och jävlar vilken skillnad! Där det tecknade originalet är så segt att en begravning framstår som happy hour på Gamestop i jämförelse så är detta en lean, mean actionmachine! En sjukt snygg och underhållande rulle som bara flög förbi tidsmässigt. Ett sant nöje för hemmabion!

Så innebär spelfilmen döden för anime? Det tror jag inte då anime är ett kulturellt fenomen med en stor skara fans både i öst och väst. Men fick jag vatten på kvarnen? Hela fakking Stilla Havet!

Förlåt, Ogge.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
MIN MANCAVE

MIN MANCAVE

Skrivet av hadjy den 16 april 2018 kl 11:53

Det bästa med att bo själv är att man kan inreda precis hur man vill utan att ha ett gnälligt fruntimmer som tjatar hål i huvudet på dig med sitt shabby chic-skit.

Teve: LG 65 tum 4K
Projektor: Benq 1370
Motoriserad duk: Kommer inte ihåg
Fronthögtalare: Dynavoice
Bakhögtalare: Kef
Subwoofer: En riktigt fet jävel från Jamo som är placerad bakom biosoffan så det vibrerar ordentligt i röven när det exploderar.
Blu Ray-spelare: Oppo
CD-spelare: Cambridge Audio
LP-spelare: Pioneer
Förstärkare: Onkyo
Center: AR9ON
PS4 Pro
Xbox One
PS3
Dreamcast
Mega Drive
Master System

På väggarna hänger reklam för Nuka Cola inköpt på Wish, rekommenderas! Min husgud Jimi Hendrix blickar ner ovanför projektorn från en tavla som jag köpt av en konstnär från grannstaden. Den stora tavlan är från Ikea men ska bytas ut.

Det är så här det är. Glöm aldrig bort att om du som jag har en eller flera homosexuella killkompisar så varna dom direkt för att åka till London! Big Ben är en klocka.

Ha en fin måndag!

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
SWEDEN ROCK 2018

SWEDEN ROCK 2018

Skrivet av hadjy den 12 april 2018 kl 18:09

Så var årets lineup spikad för årets festival alla kategorier. Jag lyssnar knappt på någon hårdrock då jag ju föredrar smutsig rock n roll och punk men även jag har några guldkorn att se fram mot och vi börjar med dom två mest uppenbara.

Iron Maiden.
Egentligen är det helt otroligt att lilla Norje, byn utanför Sölvesborg med 400 invånare, i sommar ska få besök av ett av världens genom tiderna största hårdrocksband. Nej, stryk det.
Det är tammefan UNIKT att lilla Norje ska få besök av Iron Maiden! Helt enormt sinnesgalet!
Maiden har jag inte lyssnat på sen jag var 12 men självklart ska jag traska dit och lyssna på några låtar. Det är en monumental händelse som man en dag kommer att berätta om för sina barnbarn. Mina önskemål är The Trooper, Can I Play With Madness, Aces High och givetvis The Number Of The Beast.

Ozzy.
Eftersom jag är 400 år gammal så har jag redan sett Ozzy en gång när han var i Hultsfred 1998 med sitt Black Sabbath.
Jag har aldrig varit ett Ozzy-fan. Black Sabbath var sjukt sega och tråkiga, minus Planet Caravan som är galet bra, och som soloartist kändes han som en mer rumsren version av Alice Cooper. Betyg Prutt alltså. Men han är en legend och Crazy Train samt Bark At The Moon är ju sjukt sköna bitar.
Så är jag inte på världens roligaste förfest så knallar jag dit och tittar lite.

Sen har vi två band som jag VERKLIGEN vill se!!!

Bodycount.
Bodycount tog världen med storm 1992 när dom släppte sitt självbetitlade debutalbum. Ice-T pausade från gangsterrapen och satsade istället på gangstertrashmetalpunk och låtar med titlar som KKK-Bitch och inte minst Cop Killer som blev totalförbjuden då texten var.....kritisk mot polisen. Penis skulle sugas, folk skulle dö och allt hade en såndär bufflig charm som tokimpar på vilken högstadiegrabb som helst. Idag är hela anrättningen givetvis ganska töntig men visst kommer man stå där och vråla lungorna ur sig!
Cop Killer!
Better you than me!
Cop Killer!
Fuck police brutality!

Buckcherry.
Detta är bandet jag vill se på riktigt. Ett band som har en sångare med CHAOS tatuerat över magen kan inte vara dåligt.
Buckcherry växte upp med Guns och Mötley och spelar härlig, skitig sleazerock av riktig kvalisort. Dom har haft ett gäng semihitar men aldrig blivit så stora som dom förtjänar trots sin svängiga musik och sagda sångare som ser ut och låter som Steven Tylers och Mick Jaggers unge hade sett ut och låtit.
Jag ska vara full! Jag ska vara glad! Och jag ska sjunga och dansa!

Sweden Rock anno 2018 har all potential att bli den bästa hittills och om två veckor börjar jag och grabbsen bygga staket därute.
Sen går det snabbt. Ses vi där?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
GAMLA PÄRLOR: THE SABOTEUR

GAMLA PÄRLOR: THE SABOTEUR

Skrivet av hadjy den 11 april 2018 kl 16:31

Tyvärr släpps det alldeles för många spel som inte får den uppmärksamhet dom förtjänar. Singularity var en klockren pärla som många missade men mitt allra, allra sorgligaste exempel är det underbara The Saboteur.

The Saboteur släpptes 2009 och vi kastades in i rollen som Sean Devlin, en kvinnokarl, slagskämpe, racingförare extraordinaire och suput på klassiskt irländskt vis. Dessutom en böld av storleken basketboll i röven på den tyska ockupationsmakten i Paris där vi hamnade efter ett rafflande intro.
Nu skulle staden befrias!

The Saboteur var på ytan ännu ett sandlådespel av klassiskt GTA-snitt men det hade ändå några helt unika grejer som höjde det rejält över massan. Som sagt utspelade det sig i det tyskockuperade Paris på 40-talet med allt vad det innebar av terror och förtryck och kanske häftigast av allt så hade det en liten svartvit gimmick....
Dom delarna av Paris som var ockuperade av tyskarna gick nämligen i en svartvit, snygg deprimerande färgton med endast vissa färgelement (nazzarnas armbindlar osv). Riktigt, riktigt läckert. Efterhand som Sean befriade staden så fick den tillbaka sin naturliga färg.

Och befriade Paris gjorde man genom att ställa till med kaos! Riktigt ordentligt med kaos. Vi snackar rena rama Just Cause här med sprängda byggnader, fordon, militäranläggningar och övervakningsutrustning. Gestapo gnisslade tänderna.
Sean klättrade dessutom som en apa vilket gjorde att spelet fick ännu en dimension, på höjden, när man skulle ställa till med jävelskap.

Lägg dessutom till ett antal riktigt sköna sidokaraktärer, varav speciellt en halvgalen präst stack ut, racing och sköna eldstrider och du måste ha en superhit på halsen. Eller hur?
Nej. Av någon outgrundlig anledning blev aldrig The Saboteur en hit. Och ingen förstår varför. Allra minst jag.

Varje E3 sitter jag och håller tummarna för en uppföljare, nåt vi förmodligen aldrig kommer att få se. Det gör mig ledsen och lite upprörd. The Saboteur var och är fortfarande det enda spelet jag tagit en platinumtrophy i. Me love it long time.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus