Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

JAG VILL INTE HA NÅN REGERING

Jag minns det som igår. Det var precis efter valet 2018 och det gick inte att få ihop en regering. Jag stod uppe vid ST1 och spolade 95-oktanig bensin i min Jeep Wrangler för 11 kronor nåt och tänkte "fy fan vad skönt att slippa packet". Sen skrattade jag, frihetskänslan var enorm.

Inga idiotier, ingen chockerande inkompetens, inget vanvett på flera månader. Det kändes underbart och helt ärligt så ville jag verkligen att det skulle fortsätta så för alltid.

För låt oss vara ärliga här. Inte ett enda vettigt politiskt beslut har tagits dom senaste 21 åren, förmodligen längre än så. Alla, precis alla, förändringar har varit till det sämre. Varenda en. Nu menar jag naturligtvis inte rövslickarna som tjänar nåt på hela kalaset utan den vanliga medborgaren. Allt har blivit sämre.

Jag vill att kommunerna ska vara helt självstyrande utan nån som helst statlig inblandning. Staten kan besluta om försvaret och infrastruktur som berör hela landet. Resten ska kommunerna få sköta helt själva. Alltihop. För oss i Sölvesborg hade det varit en dröm. Vi går redan med tiotals miljoner kronor i vinst varje år trots statlig inblandning så tänk då om vi hade fått sköta oss HELT själva!

Sweden Rock, turismen, Mjällby AIF, företagandet. Det hade varit en utopi.

HQ
FAR CRY 6

FAR CRY 6

Our man in Amsterdam, Hulken, har redan skrivit om Far Cry 6 idag. Bra dessutom, så jag föreslår att ni läser det också om ni inte redan gjort det. Till mitt försvar kan jag säga att jag tänkte skriva detta redan i förrgår men så var det det där med att få tummarna ur akterkastellet. Jaja. Nu kör vi!

 

Jag älskar Far Cry. Älskar. Jag vill inte att dom ändrar på nåt egentligen utan släpper Far Cry 3 i nya miljöer och med nya skurkar varje år. Jag hade köpt allihop. Ska jag rangordna Far Cry så ser min lista ut så här från första plats till sista:

Far Cry 5

Far Cry 3

Far Cry 2

Far Cry 4

Far Cry New Dawn

Far Cry

Far Cry Primal

Och nu kör jag Far Cry 6 och har gjort så i cirka 10 timmar.

Det är schysst. Egentligen kan man ju inte säga nåt rättvist förrän man är klar med alltihop och jag kanske springer på segment som kommer att skjutsa upp det till toppen av listan ovanför, vem vet? Men hittills är det schysst på ett sätt som placerar det mellan Far Cry 4 och New Dawn.

PS4 Pro är konsolen som gäller i detta fallet och det funkar mer än bra. Jag har inte sprungit på några av buggarna än, ta i trä, och allt flyter på som Mörrumsån. Grafiken är riktigt tjusig emellanåt, sådär så man måste stanna till och ta in utsikten. Som på bilden ovan. Jag var tvungen att fota. En soluppgång sedd från en av fyrarna. Otroligt vackert.

Jag har en vana att alltid köra Far Cry-serien på svåraste nivån och här är fienderna verkligen sega samtidigt som du tål på tok för lite stryk. Man ger sig alltför ofta in i eldstrider som man sen får fly ifrån och gömma sig bakom en sten eller palm medan man får tillbaks hälsan. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som känns fel men det blir inte samma flow som man är van vid. Man kan inte smyga upp på ett berg längre med sitt prickskyttegevär och rensa baserna med ljuddämpade skott medan man njuter av hur sabla tillfredsställande det är. Fienderna tål nämligen ett skott i huvudet varpå dom larmar hela basen och sen är scenariot ovan igång. Spring in och skjut som en tok. Fly.

Annars är det bra och välgjort hela vägen. Världen känns levande och vacker och naturligtvis finns det halv -och helgalna sidokaraktärer.

Det ska bli kul att se vad man tycker när hela resan är över.

SAKNADEN

SAKNADEN

Det finns ett spel som jag saknar men som du eller jag aldrig lär få uppleva. Inte som det ser ut nu iallafall. För hela historien är lost in license hell.

En vacker, läcker brunett. En superspion. En kvinna att dö för. Jag blir sällan eller aldrig kär i några spelfigurer, det känns rätt meningslöst men Cate Archer har verkligen en plats i mitt romantiskt lagda hjärta. Inte bara en plats, en hel jävla gympasal.

No One Lives Forever 1 och 2 är bland dom bästa och roligaste spelen jag har spelat och jag tar fortfarande fram dom ibland och kör loss på min PC från 2002.

Men nån trea blir det nog aldrig. Det är en snårskog, ett getingbo som ingen verkar vilja köra huvudet i. Men jag vill! Jag vill att nån ska köra huvudet i det där getingboet! Jag vill!

Tills dess ger ni oss en samlingsskiva med remastrade No One Lives Forever 1 & 2 samt Contract Jack.

Tack!

NY BIL

NY BIL

Har aldrig varit ett fan av Corvette. Har aldrig tyckt dom varit snygga, C4 är ful som stryk även om klassiska Stingray är cool. Men det finns ett lysande undantag, C5. Där fick dom verkligen till det. En tidlöst vacker, kurvig, sexig design och tillsammans med Lotus den sista sportbilen med pop-up headlights. Hittills. För oss barn av 80-talet är pop-up headlights nåt alldeles särskilt magiskt som får hjärtat att slå lite extra och snålvattnet att rinna till. Ja, C5 är en riktig läckerbit.

Så jag köpte en. Jag kunde inte låta bli. Sån är jag, impulsiv. Motorn är den klassiska 5.7 V8:an som tillsammans med Borla's avgasrör mullrar så djävulskt erotiskt att jag inte vill ha stereon igång. Jag kan inte lyssna mig mätt på det! Så sexigt är det.

Så efter en tripp till Linköping igår och sen hela vägen tillbaks igen så var jag nybliven Corvette-ägare. Och det känns bubbligt i magen. Härligt liksom. Trots lite trim på motorn så jag får ut 400 hästar istället för 350 och trots galen acceleration och topphastighet så dricker den ändå bara hälften av vad min Jeep Wrangler gör. Galet.

Dock har jag kört Jeep i 5 år nu och är van vid 50 cm markfrigång. Min C5 har sisådär 8 cm markfrigång och DEN är liiiiite jobbig. Speciellt i en stad som är knökad av vägar byggda av gatsten. Det kommer att ta några veckor innan jag vant mig. Men men.

Jag är jävligt glad iallafall!

TILLBAKA TILL GALAXEN

Mass Effect. Jag älskar dom. Till och med Andromeda var njutbart. Men originaltrilogin är fullständig spelmagi. Och nu är jag hemma igen. För det känns verkligen så när man startar Mass Effect Legendary Edition. Som att komma hem.

Jag föredrar Mass Effect framför Star Wars, så stark är kärleken. Mest för att ME känns på riktigt, som att det kan hända, som att det pågår därute. En intergalaktisk samvaro som lever och frodas.

Vi behöver bara hitta teknologin.

 

Och ja, rent grafiskt är ju Mass Effect en rejäl förbättring, inget snack. Dom andra bägge har jag inte startat än för här ska det vandras långsamt och njutbart framåt. Allt ska ske i ordning. Jag lär ha att göra fram till nästa vår för jag hade glömt hur sabla massiva dom här spelen ändå är. Det finns tonvis med saker att hitta på.

Mass Effect Legendary Edition är games of the year för mig, precis som jag trodde när utannonseringen kom. Får se hur det blir när Far Cry 6 dyker upp.