The Walking Dead. Jag trodde aldrig jag skulle skriva detta men jag har tröttnat. För några år sen var jag besatt av serien och allt Efter Apokalypsen. Jag tittade på The Walking Dead som om mitt liv hängde på det, spelade The Last Of Us som tidernas äckligaste fanboy och läste den lysande boken The Road (även filmen är FÖRBANNAT bra). Jag kunde inte få nog.

Nu är jag på säsong 10 som damp ner i brevlådan i augusti. Jag har inte ens kommit halvvägs. Inte halvvägs sen i augusti. Sjukt. Hade detta varit, säg 2017 så hade jag bränt av hela boxjäveln på två veckor. Nu kan det gå tre veckor mellan avsnitten.

Jag vet inte varför. Egentligen håller det fortfarande hög kvalisort. Inget direkt fel på storyn på det viset. Det händer saker hela tiden och blir aldrig som säsong 5 av Fear The Walking Dead som var så tråkig att jag emellanåt funderade på att slänga mig i ån med käften full av cyanid. Nej, det är fart och fläkt i säsong 10 av The Walking Dead.

Serien blev repetitiv vid säsong 4 men även det har man kommit över nu. Nu är det nästan ett romantiskt krav att dom ska hitta nåt ställe att bli bortjagade från så dom kan hitta nåt nytt.

Jag stör mig nog på Alfa och The Whisperers som är rätt jävla tradiga i jämförelse med Governor och Negan. Jag vill nog bara att dom ska döda packet så att nån ny sista boss kan dyka upp.

Hänger du fortfarande med på Walking Dead-tåget?

När jag var liten så gick Narnia som teveserie. Det jag minns från själva serien var att en av tjejerna i familjen var otroligt ful med utstående tänder så det måste varit extremt för att lämna det intrycket. Hoppas det blev bra när hon växte upp. Annars är det samma som för alla andra barn; att man går in i en garderob och kommer ut i en annan värld. Alla som sprungit runt i huset efter ett avsnitt Narnia och letat i garderoberna kan ju räcka upp en hand. Jag och systrarna är definitivit skyldiga. En magisk saga från en av Tolkiens närmaste vänner.

Runt 2010 blev det sen nyinspelning och av dessa har jag bara sett första filmen. Dom andra bägge är alltså helt nya för mig. Varför det blev så vet jag inte då min kärlek till Narnia och min nivå av fantasynörd är tier 100 men jag lyckades missa dom helt. Nåt annat kom i vägen. Förmodligen livet i någon form.

Detta kom jag på i måndags och gick in på nätet för att leta. En affär vars namn rimmar på Vimsa hade allihop för 169 spänn med frakt så jag slog till och nyss öppnade jag brevlådan och....

Dags att bli barn igen och dags att kolla garderoberna. "Att komma ur garderoben" betyder nåt helt annat i Narnia.

Har du kommit ur garderoben?

Jag är extremt bortskämd genetiskt. Vi snackar löjligt här. Tittar jag på en hantel så står ådrorna rätt ut och bröstmusklerna puffar upp sig utan att jag ens lyfter den. Jag tävlade i lång -och kortdistanslöpning när jag var yngre så legdays har jag inga då min överkropp har legat efter benen sen jag var 17 år gammal. Mina vad -och lårmuskler gränsar till groteska.

Nackdelen är tyvärr att jag inte behöver sköta gymmandet med nån vidare rutin då jag automatiskt befinner mig i fin form utan nån ansträngning. Skulle jag gå upp några kilo så försvinner dom lika fort igen om jag bara går fram och tillbaks till jobbet under fem dagars tid. Jag är lat och bortskämd på ren svenska.

Därför går jag inte på några gym. Dels för att det räcker med att jag gymmar en gång i veckan för att jag ska se ut som en grekisk gud så det motiverar inte priset på gymkortet, dels för att jag inte orkar med korkade folk och inte minst för att jag är otroligt omoralisk och lättdistraherad och hade därför inte kunnat koncentrera mig bland alla rövar och tuttar i alldeles för tajta kläder. Jag hade säkert ägnat mina gymbesök till allt annat än att faktiskt gymma.

Så jag gymmar hemma. Jag har några hantlar, två kettlebells och min egen kropp. Det är allt som behövs. Jag är en stor förespråkare av old school där din egen kropp används som vikt.

Det viktigaste är ett as till blåtandshögtalare på 25 kilo som pumpar ut kängpunk, soca och 80-pop på volymer som gör dig lomhörd.

Hur gymmar du?

Har nu haft vår PS5 i en månad, Series X köpte jag i april.

Series X kör över PS5 fullständigt. Bättre grafik, bättre ljud (om du har hemmabio som jag), snabbare, smidigare, Game Pass, bakåtkompabilitet, spel överlag.

Sony är överkörda den här generationen. Hittills. Deras handkontroll är ruskigt läcker med sin haptic feedback men man vänjer sig kvickt. Och spel saknar jag. Multiformat köps till Series X då den är bättre och av Sonys egna titlar så var 3 aktuella vid köp. Ratchet & Clank, Horizon Forbidden West och The Last Of Us (som jag redan köpt till PS3 och PS4.) Jag har Forbidden West kvar, sen står det helt still för mig. GoW Ragnarök släpptes och köptes i onsdags men då till sonen då jag tyckte att förra var astråkigt.

Naturligtvis är detta helt individuellt men för mig har Sony inga spel hittills den här generationen. Förhoppningsvis ändras det. Annars är PS5 en finfin konsol, jag har bara inget att spela på den.

Series X är en helt annan femma. Bakåtkompabiliteten och det generösa viset som den uppgraderar spelen på gör att man har att spela till 2030 ungefär.

Innan påhoppen börjar så ska jag förtydliga att jag har inte ett enda fanboy-ben i hela kroppen. Jag älskar spel och vill äga ALLT. Nån Switch har det dock inte blivit än för det finns inga spel jag vill ha. När nästa Mario Kart släpps så kommer det att ändras direkt men tills dess är Switch den första Nintendokonsolen jag inte köpt sen Super Nes.

PS5 behöver fler spel. Tills dess är den en flashig skrytpryl. Tyvärr.

Jää fo fäään som dom säger en timme hemifrån i Köpendanmark. Det finns auktionssidor på nätet där man väldigt ofta hittar saker man älskade som yngre men sen glömde bort.

Som Varning Washington med världens roligaste Eddie Murphy. Filmen släpptes 1992 och tokfloppade men brukar ändå alltid nämnas som en av Eddies bästa. Och det är det också.

Faktum är att idag, när politikens hela vidriga smutsighet har kommit i dagen på ett annat sätt tack vare internet, så är den mer aktuell än nånsin.

Eddie spelar en bedragare på låg nivå som via rena slumpen får reda på hur mycket stålar man kan tjäna på politik och dessutom lagligt! Man blåser folk och samhället på pengar helt lagligt! Via en död kongressman och ett gäng pensionärer så lurar sig Eddie och hans kumpaner till Washington där dom snabbt passar in bland dom andra svinen som handen i den där handsken. Men ska dom få ett samvete?

Varning Washington är både rolig och intelligent och säger en hel del om hur saker och ting fungerar, hur smutsigt det faktiskt kan vara och är. Eddie Murphy är i sitt esse här. Inte hysterisk utan lågmält svinrolig på samma sätt som i En Prins I New York.

Kanonfilm!