Mellan blöjbyten, läggningar och barnvagnspromenader har jag försökt klämma in ett par timmar i nya Harry Potter: Quidditch Champions och tycker det är ganska kul. Ett typiskt spel som kommer roa i cirka tio timmar för att sedan aldrig röras igen, om du frågar mig. Precis som vi skrev i vår recension är det rätt innehållsfattigt där spelets kampanj exempelvis är över på två timmar.

Lirar man Harry Potter: Quidditch Champions kan man få en rätt tuff utmaning och det är väl egentligen här som spelet blir så roligt som det kan bli. Dock känns spelets matchmaking fruktansvärt ojämn där jag, för stunden i nivå 38, nyss mötte tre spelare på nivåer mellan ett och sju. Detta ledde såklart till att de åkte på rejält med pisk och kommer lämna planen med riktigt röda skinkor och ett par utslagna tänder. Jag har dock stått på den sidan jag också, och det är inte kul. Därför begriper jag verkligen inte varför Unbroken Studios inte slängde in ett rankat läge som får matchvinsterna att kännas belönande. 

Tankarna går osökt till Multiversus som Warner Bros också gav ut där det till en början inte fanns ett rankat läge vilket till slut inte gjorde matcherna så roliga längre. Nog borde de ha lärt sig en läxa här kan jag tycka. Jag tvekar dock inte en sekund på att detta kommer att släppas vid ett senare tillfälle men som vanligt är det A och O att släppa detta redan från start innan spelarna har gått vidare. För det lär de, inklusive jag, göra väldigt snart.

För någon vecka sedan funderade jag på hur mycket som förändrats i mitt liv sedan jag började skriva för Gamereactor. I mars 2017 släpptes jag in i värmen har sedan dess flyttat hemifrån till Växjö, tagit examen som ämneslärare i historia och samhällskunskap, avslutat ett långt förhållande, skaffat massvis med nya vänner, flyttat till Jönköping, men framför allt har jag träffat min drömkvinna som jag lever med idag. I fredags blev denna kärlek än större när hon födde vår son, Todd. 

Att vara pappa känns såklart helt snurrigt och overkligt, men naturligtvis helt underbart. Vi alla är hemkomna sedan några dagar tillbaka och mår fantastiskt samtidigt som vi försöker att hitta våra rutiner och lära känna vår pojke tillsammans. Så om jag är mer frånvarande än vanligtvis, vet ni anledningen varför.

Jag har väl sedan jag var 14 år vant mig vid att somna till ljuden av något och genom åren har det varierat kraftigt vad jag däckat till. The Big Bang Theory, Scrubs, Aktuellt, Agenda, The Joe Rogan Experience, Fördomspodden, Värvet - ja, listan kan göras lång. Jag hade dock en period för knappt ett år sedan när jag inte somnade till något alls men när sambon blev gravid och strax började låta som Darth Vader om nätterna fick det vara nog. Hörlurarna skulle i igen.

För ett tag sedan upptäckte jag av misstag en podcast jag aldrig ens hört om tidigare och nu är det nog helt uteslutit att jag kan somna utan detta. Ibland har det väl hänt att jag är så infernaliskt trött att jag glömt sätta på sovtimer på Spotify och just den här natten hade jag tydligen det. För mitt i natten vaknade jag av några amerikaner som snackade om en man som lurat kompisar att dricka kaffe med mjölk i (bara det att det var bröstmjölk från hans fru). Det var Smosh Reads Reddit Stories som jag hade snubblat över som alltså går ut på att ett härligt, glatt gäng en gång i veckan samlas för att läsa sjuka berättelser från Reddit (seriöst, människor är sjuka) och det går sällan att avstå från skratt. Numera somnar jag alltid med ett leende på läpparna. Lyssna!

Vad jag värdesätter allra mest i ett spel är tveklöst berättelsen. Jag har därför aldrig aldrig haft problem med walking-simulatorer där Dear Esther och Gone Home är två solklara favoriter. Även Telltales och Supermassives spel slukar jag med detsamma, och eftersom sistnämnda studion nu är aktuell med kommande The Casting of Frank Stone, är jag helt sprallig av längtan. Jag är ju stormförtjust i Dead by Daylight och lirar det veckovis (dagligen i perioder) vilket knappast minskar suget eftersom The Casting of Frank Stone utspelar sig i samma universum. 

Dead by Daylight har ju vid det här laget existerat i åtta år och från att dess lore var så gott som obefintlig, finns det nu mycket att gotta ned sig i och redan i trailers har det funnits ett och annat påskägg att bevittna. Nu hoppas jag bara att Supermassive Games tidigare briljans än en gång visar upp sig och att de levererar ett otroligt spännande spel som expanderar universumet än mer.

Idag körde vi ut en förtitt på det kommande spelet Radiant Elusion som är skapat av en enda person från Sverige. Jag har testspelat de två första nivåerna och skrev om det tidigare idag. Du borde verkligen ladda ned det själv och testa. Kanske till och med lägga till i din önskelista på Steam? Klicka här för att ladda ned och spela på egen hand!