Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Idag börjar jag spela Final Fantasy VII: Remake

Idag börjar jag spela Final Fantasy VII: Remake

Jag har längtat något djävulskt efter remaken av Final Fantasy VII (topp 5 bästa spel någonsin). Det var länge sen jag såg fram emot ett spel så här mycket och därför skrek jag nästan av förtjusning när vi igår mottog vårt recensionsexemplar. Eftersom Jonas och jag hyser störst kärlek till spelserien på redaktionen utbröt ett grisigt slagsmål där vi låg och ålade oss på golvet, och kort därefter gick jag segrande ur striden. Så igår började jag installera spelet på Playstation 4 men hann inte påbörja äventyret eftersom spelet är över 90 gigabyte stort. Men idag! Idag tänkte jag återbesöka Midgar.

Nej, Petter, RE3 är inte två timmar långt

Nej, Petter, RE3 är inte två timmar långt

Som jag skrev igår började jag spela Resident Evil 3 inför recensionen. Idag klarade jag spelet och kan bekräfta att det, generellt sett, inte kommer att ta spelare två timmar att klara berättelsen. Jag kan i dagsläget inte säga mycket om spelet men jag kan ändå påstå att alla kan sitta ned i båten, behålla byxorna på. Det är inte alls så kort som det ryktats om bland skräckslagna spelrecensenter. Istället rör det sig om en berättelse omkring fem timmar lång. Vad jag faktiskt tycker om spelet kan jag dock inte säga något om, utan du får vänta ett litet tag till.

På måndag klockan 17:00 publicerar vi recensionen som för fem minuter sedan skrevs färdigt. Det vill du inte missa!

Jag spelar Resident Evil 3

Jag spelar Resident Evil 3

Koden ramlade in för mindre än en timme sedan och jag sitter just nu och installerar det. 24 gigabyte upptar det på Playstation 4 så redan om 19 minuter ska jag återbesöka Raccoon City som förhoppningsvis är en mycket mer trivsam spelupplevelse än vad jag anser originalet vara. Trots att jag håller mig inne nu för att inte smittas av något virus så gör det mig med andra ord inte så värst mycket. Recensionen? Ja, den läser du här på måndag. Missa inte!

Bäst på svensk TV

Bäst på svensk TV

Jag kollar egentligen aldrig på svensk TV. Är det något jag hemskt gärna vill se brukar jag oftast se det på SVT Play, TV4 Play (eller vilken kanal det nu är) och se det i efterhand. Något som händer extremt sällan, skall sägas. Men! Är det något jag följt sedan första avsnittet så är det banne mig Alla mot alla. Ett genialt frågesportprogram skulle jag vilja säga med roliga programledare i form av Filip och Fredrik samt härliga tävlare.

Medan andra frågesportprogram har en förmåga att bli ganska torra och opersonliga gör Alla mot alla precis tvärtom och allt är inte så förbaskat PK hela tiden. Upplägget är dessutom väldigt varierat med kategorier som Under pressure, idiotfrågan, järnridån o.s.v. Något annat jag tyckt varit enormt underhållande att se är hur illa bevandrade Cecilia Frode och Janne Josefsson är. De har i princip noll kännedom om allt, vilket de bevisat under alla avsnitt de varit med i, och det är fascinerande att de kan vara så pass usla.

Kikar du?

Skräckfilmen du aldrig ser om igen

Skräckfilmen du aldrig ser om igen

Backar man bandet ungefär sex år tillbaka, så vägrade jag se skräckfilm. Klarade inte av det. Jag var en riktig fegis och avstånd från såväl filmer som spel som skulle frambringa ett enormt obehag. Från ingenstans ändrade detta sig snabbt och sedan dess har jag tagit ikapp alla klassiker som jag missat under åren, och jag har blivit immun mot mycket. Exempelvis känner jag ingenting när jag tittar på Saw (dock vägrar jag se om avrättningen i Bone Tomahawk). Däremot har ingen skräckfilm frambringat ett så enormt obehag som Raw gjorde.

Jag minns när filmen visades upp för kritiker på filmfestivaler och det rapporterades att kritiker hade lämnat salongen för att spy. Det lät som ett rejält PR-knep och jag himlade med ögonen när jag läste det. Sen såg jag filmen själv för tre år sedan och jag ska helt ärligt talat säga att även jag blev illamående. Raw har en atmosfär som är otroligt äcklig och är så snyggt filmad på ett sätt som amerikanska filmer aldrig riktigt bemästrat. Just därför tänker jag aldrig (aldrig!) se om filmen igen. Jag hade nog hellre sprungit naken genom ett hav av brännässlor.

Vilken skräckfilm vägrar du att se om igen?