Once Upon a Time in Hollywood var en besvikelse

Precis som min eminenta kollega André besökte jag Filmstaden idag för att efter en eländigt lång väntan kika på Once Upon a Time... in Hollywood. Jag misstänker att flera av er känner igen den här längtan då Quentin Tarantino trots allt är en av vår tids främsta filmskapare. Har man dessutom fixat en ensemble bestående av Margot Robbie, Brad Pitt, Leonardo DiCaprio och Al Pacino är det helt omöjligt att inte vilja se filmen. Förväntningarna var kanske lite för höga och nog var jag ändåp besviken när jag klev ut genom dörrarna till ett Växjö dränkt av de orangea skenet från solnedgången.

Jag ska dock klargöra redan nu att Once Upon a Time... in Hollywood inte är en dålig film. Däremot känns det som att detta blev en lite för personlig film för Tarantino att han hade svårt att hitta ett fokus. I intervjuer har han många gånger nämnt alla små detaljer från Hollywood under sitt tidigare liv och många gånger kan jag inte hjälpa än att känna att han haft fullt upp att rekonstruera dessa detaljer och hoppas på att vi ska glädjas lika mycket åt det. Visst, flera detaljer från mig att dra på smilbandet och det hela känns fantastiskt autentiskt att det är lätt att glömma allt annat runt omkring sig. Vad som, för mig, är filmens största problem är dock den ojämna berättelsen som aldrig riktigt kickar igång. Sharon Tate, Rick Dalton och Cliff Booth är alla starka huvudkaraktärer och har flera fina scener, men deras berättelser får aldrig riktigt fäste hos mig. Det är scen på scen utan någon riktig röd tråd. Och så håller det på. I nästan tre timmar. Eller, det är först framåt slutet den tar fart på riktigt men därefter är det slut på ett så abrupt sätt att jag trodde det var på skämt.

Så bör du se filmen? Det beror på. Letar du efter en välskriven berättelse så kommer du inte hitta detta i Tarantinos senaste verk. Är du däremot ett fan av spaghettivästern och inte kräver mer än välskrivna karaktärer spelade av fantastiska skådespelare i ursnygga scener så kan det vara värt ett biobesök.

Mitt betyg landar på 6/10.