Best of Marvel: 30-21

Marvel Studios har i och med Captain America: Brave New World nått en ny milstolpe. För i dagsläget har studion producerat hela 50 stycken filmer och TV-serier. 50 filmer och TV-serier som varierat kraftigt i kvalitet och i den här bloggserien tänkte jag dela med mig av mina rankningar av dem.

(30) Thor

Tänk att Chris Hemsworth en gång fick blondera sina ögonbryn... Thors introduktion i Marvels cinematiska universum var en klart godkänd sådan. I jämförelse med Captain Americas, Hulks eller Iron Mans första filmer var den inget speciellt alls men likväl en härlig popcornrulle med roliga kulturkrockar mellan Asgårdshjälten och jordlingarna. Ett stort plus till Patrick Doyles förträffliga ljudspår.

(29) WandaVision

Jag har alltid uppskattat när Marvel vågar testa någonting nytt och oväntat. WandaVision står sig än idag som det kanske mest speciella de gjort när nästa varje episod var en romcomserie från olika decennier. Tyvärr var den stundtals väldigt ojämn i tempo där det enda av värde var avsnittets sista sekunder. Med undantag för Ralph Bohner gillade jag även de sista avsnitten som lät kärleken mellan Wanda och Vision blomma ut på riktigt och där hon äntligen blev Scarlet Witch.

(28) Your Friendly Neighborhood Spider-Man

Jag trodde jag skulle avsky den på förhand. Jag är knappast den som skriker woke i första taget men här gick min radar igång när man såg ut att ha gjort näst intill alla karaktärer mörkhyade enbart för inkluderingens skull. Jag räknade därför med att serien skulle bry sig mer om att vara inkluderande än att faktiskt vara trogen Spider-Man, men där hade jag fel. Jag gillade verkligen berättelsen i den första säsongen som kändes som tagen ur en serietidning där man nailade designen av exempelvis Doctor Strange, Iron Man och Doctor Octopus. Ett par avsnitt var kanske repetitiva och aningen sömniga men i sin helhet en hyfsad serie.

(27) Moon Knight

Som jag väntade på att en av mina favoriter äntligen skulle dyka upp i filmuniversumet. Det tog sin tid men väntan var värd det. Ja, det fanns absolut stunder där Moon Knight sjönk till rätt låga nivåer (exempelvis sekvensen med flodhästen) men det fanns också andra stunder där Moon Knight verkligen glänste. Jag hade hoppats på lite mer brutalitet och önskar fortsättningsvis att serien inspireras mer av den pågående TV-serien Daredevil: Born Again.

(26) Doctor Strange in the Multiverse of Madness

Jag hade nog inte väntat mig att Sam Raimi någonsin skulle göra en superhjälterulle igen, men är glad att han återvände till den världen just för Doctor Stranges skull. Scarlet Witch är enligt mig en av de bästa skurkarna hittills i universumet, tack vare att vi fått följa henne så länge och kan förstå hennes smärta vilket gör att man också sympatiserar med henne, trots hennes galenskap. Här fick Raimi visa varför han är en lysande regissör med läckra skräckelement som visade upp Wanda i ett helt annat ljus. Synd bara att filmens slut föll ganska platt och att den avslutades med den mycket stygga specialeffekten av Stranges öga i pannan.

(25) Spider-Man: Far From Home

Den svagaste rullen hittills i Hollands resa är ändå en fullt godkänd sådan. Att ta Spider-Man från New York är något vi sällan får se men det tillförde ändå mycket till hans måsten att bolla sina två olika liv. Än idag är en av mina favoritscener i filmuniversumet när Mysterio spöar skiten ur Spider-Man som nästan tar livet av honom. I kölvattnet av Tonys död lyckades dessutom Far From Home att hedra hans minne, samtidigt som det fungerade som en katalysator för Peters framtid som Spider-Man.

(24) Black Panther

Kanske en av de mest omtalade Marvel-filmerna hittills som så gott som varenda kritiker hyllade medan många biobesökare var desto mindre positiva. Många till och med avskydde den som pesten. Personligen ställer jag mig varken i något av leden utan anser fortfarande att det är en duglig rulle samtidigt som jag kan instämma med mycket av kritiken (noshörningarna och den bedrövliga CGI-fighten mellan Killmonger och Black Panther ska vi inte ens prata om). En film som placerar sig i mitten av alla verk, helt enkelt.

(23) Captain America: The First Avenger

För egen del är detta en riktig mysfilm. Den är rätt avskalad och känns inte så mycket som en superhjältefilm, egentligen. Men den gör ett utmärkt jobb med att förmedla Caps ideal och Steve Rogers var redan då som klippt och skuren för rollen (Hugo Weaving är dessutom fenomenal som Red Skull). Jag tycker dock att det går lite väl fort fram när Steve fått sina krafter och man göra ett montage av olika grejer han gör för att slippa lägga ned tid på alla goda gärningar han gör (vilket jag saknar). Det jag framför allt gillar är det dystra slutet som skiljer sig från många andra filmer inom genren.

(22) Deadpool & Wolverine

Helt klart en vattendelare, men jag gillar absolut Deadpool & Wolverine. Det är i och för sig mestadels en två timmars lång improviserad film där Ryan Reynolds spottar ur sig under-bälten-skämt och det är på gott och ont. Samtidigt älskar jag kemin mellan Reynolds och Jackman och likaså återkomsten av ikoniska Fox-hjältar. En rolig film som gör precis det den ska, enligt mig.

(21) Doctor Strange

Det är inget snack om saken att Doctor Strange är en bra film. Dock är det också en oerhört generisk origin-story som berättas som inte vågar ta ut svängarna överhuvudtaget. Det innebär inte nödvändigtvis något dåligt, men det blir inte heller mycket mer spännande än så. En visuellt imponerande film som var en fantastisk upplevelse på vita duken med en otrolig Benedict Cumberbatch i huvudrollen (också klockren casting).

Best of Marvel: 50-41

Best of Marvel 40-31