Game of Thrones: The Mountain and the Viper

(Spoilers)

Och så var ännu ett avsnitt av den fantastiska serien Game of Thrones sedd. Efter ett kort uppehåll var det riktigt skönt att åter igen komma hem, slänga av sig väskan, koka kaffe (massor av kaffe) och avnjuta ännu ett grymt avsnitt. För det ska sägas att detta avsnitt mycket väl kan vara säsongens starkare. Trots mina glädjeskutt och glädjevrål efter The Lion and the Rose så är The Mountain and the Viper lite vassare.

Det var välkommet att någonting utöver det vanliga skedde med Grey Worm och det ska bli riktigt intressant att följa just hans nyfunna lust för kärlek. Detta och Daenerys scener var för en gångs skull väldigt starka då jag tycker att hennes scener har varit de slöaste under hela säsongen. Jag har alltid uppskattat Ser Jorah så det var en aning jobbigt när Daenerys nu hotade att dräpa honom om han inte omedelbart lämnade staden.

Sen kommer vi till Sansas och Lord Baelish del som också levererade efter förra veckans sköna avsnitt. Jag är nog den enda i min umgängeskrets som faktiskt tycker om Sansa. Många tycker att hon är gnällig och dryg medan jag sympatiserar med henne väldigt mycket då hon ända sen hon lämnade Winterfell inte varit fast i någonting annat en ett helvete. Jag har länge sett fram emot att hon ska återupphämta sig och ta för sig lite mer och det känns som att hon är på gång att göra det nu. Hon har bestämt sig för att gå över till hennes farbrors sida och är längre inte så vemodig och osäker om vad hon vill göra.

Sen kommer vi till höjdpunkten av avsnittet. Striden mellan Gregor Clegane och Oberyn Martell. Tyrion är min absoluta favoritkaraktär i hela serien och jag skulle bli helt förkrossad om han nu faktiskt försvinner ur serien. Därför var denna fight extra nervig. Dessutom tycker jag att Oberyn varit ett fantastiskt bra tillskott till serien och skådespelaren Pedro Pascal har gjort ett utmärkt jobb att göra en intressant karaktär.

Jag gick in med tanken att detta skulle gå vägen men allt eftersom Oberyn lekte runt med Clegane kändes det som att det här är alldeles för lätt. Det här kan omöjligt vara den strid man försökt att bygga upp inför. Oberyns försök att få Gregor att erkänna mordet och våldtäkten av hans syster var det som verkligen gjorde striden mer intressant jämfört med de andra men det var också det som skulle förstöra allt. Oberyn ville att alla skulle höra det och därmed kasta skit på Tywin. Det märktes att det var så viktigt för honom men när han blev allt för upptagen med att få en bekännelse ur Gregor så tappade han fokus, lät Gregor fälla honom till marken och brutalt köra in sina tummar i ögonen på honom och sedan krossa hans skalle.

Oberyn är härmed död vilket får mig att känna mig tom. Jag älskade ju han som karaktär och hade hoppats på att få se mer utav honom och vad som gör mig ännu mer nervös är att Tyrion's liv är ännu mer i fara än förut. Vad vi nu får hoppas på är att Jaime gör någonting åt saken och friar sin bror på något sätt. En vecka känns plötsligt väldigt långt bort och jag kan knappt bärga tills det är dags igen och se hur det går. Inte bara för Tyrion utan även för Arya, Sansa och Theon.