När Captain America: Winter Soldier dundrade ut på DVD och Blu-Ray bestämde jag mig för att jag hädan efter bara skulle köpa steelbook-varianten av kommande Marvel-filmer. Såvida man inte är gjord av pengar är det dessvärre svårare att få tag på de äldre filmernas steelbooks då de stigit i pris avsevärt. Originalet av Captain America: The First Avenger kostar exempelvis för stunden drygt 1000 kronor och det är jag inte beredd att lägga på en film.

För drygt en månad sedan upptäckte jag att Zavvi skulle släppa exklusiva steelbooks av alla filmer bortsett från The Incredible Hulk och Ant-Man. Jag blev alldeles till mig men precis i det ögonblicket som jag ingick i eufori upptäckte jag att de redan blivit norpade trots att det fortfarande var ett par dagar kvar till släppdatum. De hade mest troligtvis bara legat uppe i någon dag och känslan liknande den som vi nog alla upplevde som liten när man var överexalterad av att leka med en kompis efter skolan och så gick det inte. Världen raserade.

Efter min återupphämtning upptäckte jag någon vecka senare att de var tillbaka i lager. Jag tvekade inte en sekund och beställde de jag blev allra mest förtjust i. Iron Man 2 och Iron Man 3 fick utebli och istället plockade jag på mig Captain America: The First Avenger, Iron Man och Guardians of the Galaxy. Sistnämnda är även den väldigt svår att få tag på idag. Thor (som hade funnits i lager tidigare) fanns inte kvar verkade det som så även den fick jag strunta i.

I nuvarande stund äger jag alltså alla filmer i steelbook-format förutom The Avengers, The Incredible Hulk, Thor och de två första Iron Man-filmerna. Iron Man och Iron Man 2 lär jag dock beställa inom kort. Varför berättar jag allt det här då? Jag har fått lite frågor via PM där man velat se min samling av steelbooks så jag tänkte nu visa upp dem, inklusive de jag endast har i vanligt format.

Jag hade hoppats på att kunna bjuda på ett juligt fredagstips idag men då det inte ligger någon snö på backen och vädret påminner mig om vår idag har jag inte fått någon julstämning alls. Istället bjussar jag på något annat som jag hoppas uppskattas lika mycket. Till dig som läser vill jag önska en riktig trevlig helg!

The Skin I Live In

Det var inte för så länge sen som jag äntligen tog tag i mig själv och såg den här filmen. Detta är en spansk film med Antonio Banderas i huvudrollen som plastikkirurg och Pedro Almodóvar i regissörsstolen. I sitt hem håller han en kvinna fången och försöker dagligen att göra hennes kropp så perfekt som möjligt. Hon får inte lämna hemmet, hon får inte ta av sig dräkten som ger henne ett oemotståndligt skinn och mycket annat. Varför tänker jag inte gå in på då det är omöjligt att beskriva mer utan att stiga in i spoilerterritorium.

Precis som i filmen Moon dyker det upp en twist långt innan filmens slut som är så briljant utförd och ger alla karaktärerna nytt liv igen och man ser dem på ett helt annat sätt. Det är en smått obehaglig men samtidigt fascinerande film med ett fantastiskt foto där Banderas gör en enastående insats som mycket väl kan vara det bästa han gjort som skådespelare hittills. Har du två timmar över i helgen kan jag varmt rekommendera dig att se den här filmen!

I ungefär en månad har jag haft lite extra koll på ett par serier som jag länge velat ha i fysiskt format. Jag tänkte att jag på Black Friday skulle slå till hos Bokus, trots att de bara erbjöd 10% på deras varor. Lönen trillade dock in alldeles lagom så jag brydde mig inte så mycket att det försvann någon tusenlapp då jag så gärna ville ha dem. Det var när jag besökte Kenny i höstas som han fick ett paket från posten där han fick några av dessa böcker som jag nästan snodde med mig hem. Ända sen dess har jag suktat efter att själv äga dem.

Absolute Green Arrow

Denna samling innehåller de femton första numren av Green Arrow volym 3. Samlingen levereras i ett fantastiskt fint skick med stora sidor och ett läckert omslag som bara det är värt en plats i bokhyllan. Green Arrow är en superhjälte jag läst alldeles för lite av men nu ska det bli ändring på det!

Absolute Blackest Night

Detta är numera den fetaste boken jag har i min samling som väger dryga tre kilo. Blackest Night är en serie från 2009 där de döda återvänder och skapar kaos i universum. Green Lantern är den superhjälte som står i fokus där han är spetsen av en armé som ska besegra Black Lanterns som skapar dessa monster. Serien innehåller inte bara nummer från Blackest Night utan även ett par nummer från Green Lanterns egna serie.

Wolverine Omnibus

Denna bok bjuder på några av Mark Millars bästa nummer. 2017 kommer Hugh Jackman att göra sin sista roll som Wolverine som kommer att baseras på en av de mest omtyckta berättelserna han stått i rampljuset i. Självklart snackar jag om Old Man Logan. Filmen har jag inga förväntningar alls på då de tidigare filmerna med Hugh Jackman varit katastrofala men denna serie är det väldigt få fel på. Arton andra nummer medföljer också så den som letar efter en kollektion med mycket innehåll för pengarna ska definitivt satsa på den här!

Yellow, Blue & Gray

Dessa berättelser har länge legat i min skämshög. Jag har haft dem redo att läsa men det kommer alltid något i vägen men nu har jag kirrat alla i fysiskt format i en och samma bok så nu skall det bli ändring på det. Daredevil Yellow är en hyllad serie där det bjuds på en kärleksberättelse blandat med en hel del komik mellan Matthew Murdock och Karen Page. Färgen gul brukar symbolisera glädje och det är just denna berättelse står för. Spider-Man Blue är dock motsatsen. Precis som i Insidan Ut symboliserar färgen blå sorg och depression vilket är vad denna berättelse handlar om. Det är på alla hjärtans dag som Peter påminns om det han och Gwen en gång i tiden hade samtidigt som man med hjälp av Mary Jane får lära sig hur Peter lyckades att älska igen. Den tredje och sista berättelsen är Hulk Gray som ger oss en inblick i Bruce Banners liv. För trots den styrkan han fått efter att ha blivit Hulken så har han en enorm kärlek till Betty Ross.

Det kommer kanske inte som någon nyhet att alla hjältarna i Marvel's cinematiska universum avslöjat sina identiteter för varandra. I framtiden ser det ut som att alla inte kommer att känna till vem som gömmer sig under masken som Peter Parker bär. I en intervju med SHH pratade Tom Holland (Peter Parker/Spider-Man) hur hans karaktär kommer att hanteras, bland annat hans identitet.

"I think one of the most interesting things about Peter Parker for us is that he's the only person in the MCU now that has a secret identity, so we all know who everyone else is. I think it's quite interesting to go back to that hiding behind a mask."

Detta glädjer mig väldigt mycket då detta är en väldigt stor del av honom som karaktär. Han vill, så gott han kan, separera sitt privatliv och livet som Spider-Man för att skydda sina nära och kära så det är kul att höra att man står sig trogen till serierna. Förmodligen lär de andra hjältarna att få upptäcka hans identitet förr eller senare men jag uppskattar att han för dem kommer att dyka upp enbart som Spider-Man till en början.

Holland berättade även att filmningen av den ensamstående filmen med Spider-Man kommer att filmas mestadels i Atlanta vilket är samma stad som Captain America: Civil War spelades in i. Vad som är intressant är att Robert Downey Jr. och Chris Evans i en intervju med Jimmy Kimmel sa att de snart ska spela in fler scener i Atlanta. Detta kan alltså betyda att vi kanske får se dem i filmen också.

Måste allt tillhöra en genre? Delvis kanske men detta är något jag ofta ställt mig tveksam till. Lawrence Kasdan, manusförfattare bakom Star Wars: The Force Awakens blev nyligen intervjuad av Wired där han diskuterade genren av Star Wars. Kasdan anser nämligen att Star Wars är sin helt egna genre och att det finns filmer som inte tillhör någon genre överhuvudtaget.

Star Wars is its own genre. It's not really science fiction. It's really something on its own, fantasy and myth and science fiction and Flash Gordon and Akira Kurosawa all mixed up together. I've done movies that aren't genre movies, and they're very attractive too. Less of a vessel and more free-form.

Liknande saker har jag sagt om nutidens superhjältefilmer. Det går sällan många dagar innan jag ser någon klaga på att det görs för mycket superhjältefilmer när man helt enkelt bara kan ignorera dem. För mig är de dock nästan som en egen genre och när det släpps cirka fem filmer per år inom den genren tycker inte jag att det bör anses som för mycket. Hade det släppts åtta olika spionfilmer på ett år hade ingen brytt sig men så fort det handlar om superhjältefilmer är man snabb på att klaga.

Vad man även ska ha i åtanke när man slänger ut dessa kommentarer är konkurrensen. Spider-Man tillhör inte samma universum som Batman och du kommer inte att se The Flash som ny Quicksilver. Att fråga varför både Quicksilver och The Flash finns när de har samma krafter är som att fråga varför Jason Bourne existerar när James Bond redan finns? Nästa år lär det bjudas på sju superhjältefilmer från tre olika företag. Det är alltså inte endast ett företag som mjölkar och alla äger sina egna karaktärer. Marvel är väl det företag som får mest kritik fastän de bara gör två filmer per år vilket inte alls är mycket.

Så är det inte mycket enklare om vi bara accepterar dessa filmer som en och samma genre och slutar gnälla? Gillar du inte filmerna så går du helt enkelt inte och ser dem utan tittar på något som i dina ögon är betydligt bättre. Med det sagt påstår jag absolut inte att alla superhjältefilmer är bra, absolut inte. Alla genrer har sina positiva samt negativa filmer. The Exorcist är en fantastisk skräckfilm medan Annabelle är ungefär lika otäck som jultomten. 500 Days of Summer är en härlig romantikfilm medan Fifty Shades of Grey inte är det. Guardians of the Galaxy är superb men Green Lantern är hemsk o.s.v.

Håller du med Lawrence Kasdan och mig om genrer? Måste alla filmer nödvändigtvis tillhöra någon annan sorts genrer?

Här läser du hela intervjun