Jag vill minnas att jag var ganska ensam i redaktionschatten om att tycka Super Lucky's Tale såg rätt mysigt ut under E3. Större delen av redaktionen ansåg att det såg hemskt ut medan jag lite oskyldigt gillade det jag såg. Nu har jag faktiskt spelat det och jag tänkte summera lite vad jag tyckte.

Mina första intryck var att Super Lucky's Tale var hemskt. Presentationen är usel och bilduppdateringen kändes som ett skämt (vanliga Xbox One). Lucky känns inte alls som en rolig karaktär som Sonic eller någon annan ikonisk figur och jag ska erkänna att jag funderade på att lägga undan spelet redan efter första nivån. Jag fortsatte dock spela och under spelets gång lärde jag mig att uppskatta det mer.

Super Lucky's Tale påminner många gånger om de gamla Rare-spelen (som jag är svag för) och jag anser grafiken och musiken vara supercharmig. Mycket känns däremot platt och karaktärerna man stöter på runt om i spelet är inte alls välgjorda. De är snarare irriterande och har sällan något intressant att berätta. Detta kan även appliceras på bossarna som känns forcerade och faktum är att jag knappt fattar varför dem ens är onda. Själva fighterna är också slarviga och är oftast på tok för enkla.

Mitt slutbetyg på Super Lucky's Tale blir 5/10. På grund av tomma, livlösa världar, ogenomtänkta bossar, dålig bilduppdatering och dålig presentation kan jag inte ge spelet mycket mer än så. Det finns dock en stor mysfaktor som gör att jag nästan hade kunnat ge spelet en sexa, om jag är snäll. Detta är hur som helst inget spel jag skulle rekommendera dig att köpa.

Jag tog helg ganska så tidigt idag. Min tenta tog mindre tid än väntat och därmed har förmiddagen spenderats med vår italienska rörmokare och karaktärer från Marvel och Capcom i Marvel vs. Capcom: Infinite. Nu ska jag däremot inte spela mer utan författa veckans fredagstips. Till dig som läser önskar jag en trevlig helg!

Mindhunter

Efter (mycket) tjat från Petter började jag kika på Mindhunter förra helgen. Det tog inte många dagar innan jag hade sett rubbet och så här i efterhand vill jag passa på att även tipsa dig om den fantastiska TV-serien. Kort sagt handlar den om två FBI-agenter som under 70-talet försöker identifiera aktiva gärningsmän genom att profilera och kartlägga seriemördare. Det handlar inte bara om en mördare utan man får bekanta sig med ett flertal av dem.

Precis som Petter skrev sin blogg så har serien en skön Zodiac-stämning rakt igenom. Serien i allmänhet är dessutom otroligt intressant och de relativt okända skådespelarna briljerar i sina roller. Nämnas skall även att fotot är helt toppen. Har du ännu inte kikat på Mindhunter tycker jag att du ska göra det omgående.

Jag spelade aldrig klart ettan av någon anledning. Som vanligt skulle jag gissa på att det hade med tidsbrist att göra. Och trots att jag egentligen inte har tid att spela just nu så har jag börjat lira Wolfenstein 2. Jag valde nog till och med en svårighetsgrad som jag inte behärskar. Detta eftersom jag dör en hel del och därför har jag inte kommit så långt än. Men! Av det jag spelat är Wolfenstein 2 riktigt skoj.

Det är intressant att ta del av en tid där USA togs över av Tyskland och jag dröjde mig kvar riktigt länge under sekvensen som man var utklädd till brandman. Att lyssna på samtal mellan nazister och Ku Klux Klan och se hur civila beter sig är minst lika underhållande som att greppa tog om sitt vapen som på bara sekunder förvandlar fienderna till rökmoln. Höjdpunkten är dock att ta livet av ett dussintals nazister i rullstol.

Eftersom jag säkert inte ens är halvvägs in i spelet än tänker jag inte säga mycket mer än att jag gillar det hittills. Är du sugen på ett förstapersonsskjutare-spel med singleplayer rekommenderar jag detta varmt.

Vad tycker du om Wolfenstein 2?

Jag trodde faktiskt inte jag skulle behöva säga det. Jag har ända sen man avslöjade att Taika Waititi skulle regissera Thor: Ragnarok haft stort förtroende för filmen. Som jag redan påpekat förr är han min favoritregissör inom komedigenren och räknade med att han skulle leverera en Marvel-film som inte liknade någon annan. På sätt och vis stämde väl också det men slutresultatet blev inte vad jag hade hoppats på.

Marvels tidigare filmer i år har levererat grymma skurkar, om du frågar mig. Jag älskade både Ego och Vulture och hade stora förhoppningar på Cate Blanchett som Hela. Tyvärr var hon en underutvecklad och fruktansvärt trist skurk. Precis som Mads Mikkelsen i Doctor Strange var det en begåvad skådespelare som fick en skitroll att spela. Faktum är att hennes roll som skurk är minimal vilket skadar den annars grymma finalen.

Thor: Ragnarok är kanske även den Marvel-film som fokuserar mest på humor hittills. Den som tycker Marvel-filmer är tramsiga lär säkerligen vilja lämna biosalongen halvvägs in. Men eftersom jag älskar Waititi borde ju humorn vara en bra grej för mig, eller? Inte direkt. Det finns stunder då skämten träffar mitt i prick och karaktären Korg (som röstas av regissören) är en fullträff. Jag älskade honom varenda sekund. Filmens mer allvarliga stunder tar dessvärre stryk av humorn och den komiska tajmingen är många gånger slarvigt utförd. Ibland vill Waititi lite för mycket och fastän jag vet att han velat göra en riktigt rolig komedi hade det kanske varit bra om någon dragit i handbromsen för alla skämt ibland.

Även Hulk lämnar en del att önska. På förhand liknade man relationen mellan Thor och Hulk med Butch Cassidy och Sundance Kid. En liknelse som jag i efterhand tycker är för generös och även om komiken hos hjältarna är bra ibland är den också många gånger rätt medelmåttig. Jag uppskattar att Hulk har förändrats en del men jag saknade ändå mycket med honom.

Mitt största problem med filmen är dock att stora/allvarliga händelser utförs snabbt och följs därefter inte upp. Eftersom jag inte ska spoila något tänker jag heller inte göra det, men som fan av karaktärerna irriterar det mig när de inte får den rättvisa de förtjänar. Det är inte okej att göra en stor ändring som inte förväntas kommenteras i efterhand.

Skådespelarprestationerna är överlag bra. Chris Hemsworth gör som vanligt en suverän Thor och Tom Hiddleston är fantastisk som Loki. Tessa Thompson stjäl många gånger rampljuset och Jeff Goldblum som The Grandmaster kan knappast bli bättre. Cate Blanchett gör vad hon kan med sin karaktär. Den som sticker ut är Karl Urban som Skurge. Både Urban och karaktären var urusla och borde inte ha funnits med till att börja med.

För att summera var Thor: Ragnarok en okej film. Den är den bästa Thor-filmen hittills, även om det inte säger särskilt mycket. Just nu skulle jag säga att filmen är värd 6/10 i betyg. En stark sexa. Däremot finns chansen att jag höjer mitt betyg till en sjua vid en andra titt men för stunden når den inte dit. Det enastående superhjälteåret får problem framåt slutet av året och jag hoppas verkligen att Justice League lyckas bättre än Thor: Ragnarok.

För inte så länge sen var jag inställd på att skriva en blogg som handlade om att det inte blev någon Super Mario i helgen. Postnord var nämligen ovanligt sena med posten idag och jag antog länge att de hade varit i min lägenhet men att Mario helt enkelt inte hade levererats av dem. För att krydda irritationen inträffade driftstörningar här hemma vilket tvingade mig att bege mig till universitetsbiblioteket och studera istället. Efter någon timma tog jag mina böcker och dator och begav mig hemåt igen och fann då (lyckligtvis) Super Mario Odyssey i mitt brevfack.

Eftersom jag har hela nästa vecka kommer att ägnas på tentaplugg planerar jag att utnyttja helgen till så mycket Mario som möjligt. Självklart kommer jag göra ett biobesök ikväll (Thor: Ragnarok) och så fort jag är hemkommen är tanken att starta min Nintendo Switch och börja spela. De få gånger jag tänker ta pauser kommer ett nytt avsnitt att Stranger Things konsumeras.

Hur spenderar du helgen?