Vanligtvis är ens datorstyrda kompanjoner i spel mest i vägen eller någon man ständigt måste agera barnvakt åt eftersom de inte klarar av att ta hand om sig själva. Antingen det eller så är de för kraftfulla och slaktar fiender som man själv vill ta hand om.

Men det finns ett undantag, någon som man alltid blir glad av att ha på sin sida då han både är rolig, karismatisk och behjälplig. Jag pratar givetvis om grisen i Beyond Good and Evil som jag just nu har glädjen att återstifta bekantskapen med då jag spelar igenom jubileumsversionen av spelet.

Vad som däremot gjorde mig på sämre humör var att direkt efter ha köpt spelet mötas av en varningstext där Ubisoft tar avstånd från sitt eget spel. 

"Beyond Good & Evil - 20th Anniversary Edition brings the original experience to today's platforms. The story and gameplay remain as they were when the game launched in 2003. As such, some characters and cultural references contain stereotypes. Ubisoft acknowledges the negative impact of their representation. Much like in the game itself, we keep learning about our games, and the stories and representations within them."

Beyond Good and Evil är förmodligen det mest harmlösa spelet som någonsin har släppts, men ändå känner sig Ubi manade att författa detta nonsens - jag kan inte för mitt liv förstå det. Det finns med största sannolikhet inte en enda person utanför Ubis pr-avdelning som har blivit kränkt av spelet. 

Trots att de skäms så mycket över spelet har de inga problem att ge ut det igen för att tjäna lite extra deg, vilket äcklar mig ännu mer. För de gamla Tomb Raider-spelen har jag en gnutta mer förståelse eftersom det åtminstone finns angreppspunkter där, något som helt saknas här. Att de pratar om 2003 som om det vore stenåldern och att vi under det nuvarande året är så mycket mer upplysta stör mig ännu mer. Uppenbarligen är det tvärtom.

Tur då att spelet i sig håller så hög kvalitet. Det är ett originellt och ambitiöst äventyr som är bedårande vackert, kul att utforska och har älskvärda karaktärer. Jag kan uppskatta det ännu mer i dag än jag gjorde då eftersom den här typen av spel inte görs längre och det har åldrats oerhört väl.

—

P.S. Fuck you, Ubisoft.

Efter två och ett halvt år har jag till slut, för en vecka sedan, lanserat mitt spel Ludde och det har varit en emotionell berg-och-dal-bana sedan dess.

Lanseringsdagen

Lanseringen i sig blev rätt hetsig då jag sprang på ett Youtube-klipp av en Youtuber som hade tidig tillgång till spelet, där verkligen allt gick åt helsike. Total förvirring om vad han skulle göra rådde, mina in-game hjälpmeddelanden om att han saknade föremål som krävdes för aktiviteter feltolkades och det slutade med att han lyckades bryta sig in bakom en stängd dörr och soft-locka sig själv. Inte helt oväntat var det där han tappade tålamodet och avslutade spelet i frustration.

Detta var 12 timmar innan lansering, så i panik fick jag ägna natten åt att fixa spelet, vilket jag ändå lyckades med och jag är nöjd med den version spelarna kunde ladda ner på releasedagen, även om jag har spenderat veckan med att tydliggöra saker ytterligare i takt med att (små) influencers har spelat spelet. Varje ny person ger nya insikter, det går inte att förutsätta att något är självklart för spelaren, inte ens att man ska hålla in springknappen för att kunna hoppa längre distanser.

Usel respons på kampanj

Att det inte skulle bli någon försäljningssuccé visste jag redan sedan tidigare då antalet önskelistningar var ytterst blygsamma och konverteringar därifrån var ungefär vad man kunde förvänta sig. Jag tänkte då att jag skulle ge det en skjuts genom att köra en betald kampanj med lanseringstrailern på Reddit, jag hade ju fått mycket god respons därifrån tidigare när jag gjort samma sak med videon som promotade demot.

Effekten skulle visa sig vara den motsatta, för när jag vaknade upp på morgonen därpå så möttes jag av nedåtröstningar och uteslutande kommentarer i stil med "Looks so shitty. Don’t get kids into things that looks this bad. It will hurt their taste in life.". Luften gick där ur mig, jag stängde ner kampanjen, körde några terapeutiska rundor av Slay the Spire och gick sedan och lade mig igen. Har knappt ens, förrän nu, orkat berätta för mina följare på sociala medier att spelet nu är tillgängligt.

Med lite perspektiv på det är jag fortfarande inte helt säker på vad folk tycker är så jävla dåligt med lanseringstrailern, i synnerhet med tanke på att demo-videon fick bättre respons och det tycker jag är en sämre video. Där hade jag fått massor av uppåtröstningar och enbart kommentarer i stil med "Looks like good fun, would love to give it a try.".

Lanseringstrailern:

https://www.youtube.com/watch?v=V9XfLO7pw9U

Demo-videon:

https://www.youtube.com/watch?v=R-gAVceRRLM

Jag antar att kraven på en trailer är så mycket högre jämfört med en video där man bara radar upp gameplay-sekvenser. Alla spel är full av imperfektioner, ett typiskt exempel på det är att ens karaktär i ett RPG bara viftar i luften när den ska plocka upp i luften istället för ha en ordentlig animation, eller att om man har ett föremål i handen kan den gå igenom väggar (clippa) . Det gäller även genomarbetade, påkostade storspel som Zelda: Tears of the Kingdom, men det är petitesser man accepterar som spelare. I en trailer förväntar sig däremot folk perfektion - att man valt ut det bästa av det bästa, utan några som helst skavanker. Min trailer är däremot full av dem. 

Sedan ligger mitt spel i något slags mellanläge mellan ett meme-spel och ett A-spel, vilket gör att tittarna tror att jag försökt göra en storproduktion, men misslyckats. Ett spel som Howloween Hero gör ett bättre jobb i sin trailer att förmedla vad det är:

Howloween Hero on Steam (steampowered.com)

Recensioner

För att få ut recensionskoder och uppmärksamma pressen på spelets release tänkte jag att det var en bra idé att köra en "Press Blast" hos en av de tjänsterna jag använder för att nå ut till press och influencers. Det var det inte, jag önskar att jag hade använt konkurrenten istället. Efter att jag beställt och betalat för utskicket visade det sig att inget var automatiserat, utan jag fick ha mejlkontakt med en av de ansvariga som hela tiden verkade vilja förhala processen. Trots att jag påtalat att jag ville ha det utskickat så fort som möjligt så kom han alltid tillbaka en dag senare med en ny fråga följt av "då förstår jag, jag ska bara filtera lite så skickar jag ut det sedan". Jag tappade tålamodet och skrev till slut "SEND IT NOW!!!", och fick till svar "ursäkta fördröjningen, vänta lite, jag ska bara filtrera lite".

Till slut skickades det dock ut, dock först efter release, men ingen var intresserad. Inte heller svensk press som jag manuellt har kontaktat, även om jag fått några artiga svar från dem. Problemet är nog att spelet bara finns till PC och Steam Deck än så länge, för att recensenter ska bemöda sig att spela spelet behöver det nog vara multiplattform och att släppa det till konsol är fortfarande mitt slutmål i och med att det är där jag egentligen tycker att spelet hör hemma. De recensioner jag har fått är från ytterst obskyra sajter som själva begärt recensionskoder från mig. 

Jag är ganska nöjd med dessa recensioner ändå. Att erbjuda lättsam spel- och upptäckarglädje har varit mitt mål från dag ett och de som har givit spelet en ordentlig chans ser det. Grafik, animationer och allt annat har varit sekundärt, som solo-utvecklare måste man göra prioriteringar. Det enda jag ser som ett misslyckande är att spelare uppfattar inledningen som trögt, jag vill erbjuda skoj från första till sista stund.

Jag har sedan dess försökt göra anpassningar i form av förtydligande av spelets slutmål (för det finns, varje samlat guldhundben bidrar till slutmålet) och ge spelare fler mynt så att man kommer igång och kan köpa fler föremål tidigare. Men det är en svår balans att hålla, för jag ville inte kasta mynt på spelaren heller för då försvinner deras syfte, att erbjuda progression och belöningar allt eftersom för att behålla spelarens intresse under spelets gång.

Ludde Review - A Wintery Theme Park Where Dogs ARE Allowed? (vulgarknight.com)

Ludde - PC-Game Hunters (pcgamehunters.de)

Ludde Review (Steam) (gertlushgaming.co.uk)

Ludde recensione del titolo Invernale - El Cartel Del Gaming

Vulgar Knight

Den från Vulgar Knight tycker jag är väldigt trevlig och välskriven, min favorit av recensionerna.

"Ludde isn’t packed with action that’s in your face. Instead, you have to find it, and after the slow start, this freedom to do as I please is good."

"And that’s Ludde’s strength: exploration. This isn’t a big-budget game packed with gold-plated NPCs, folklore or pretty bows, but there is a lot of variety. If you don’t like an event, try something else. Aside from those aiming games, Ludde is a relaxing experience and doesn’t tie you down to one thing."

PC Game Hunters

Den tyska sajten PC Game Hunters har också skrivit en ambitiös recension, även om jag inte är förtjust i den styltiga och omoderna betygssystemet där slutbetyget bara är ett genomsnitt av delbetygen (grafik, ljud, kontroll, spelglädje etc.). Även här hyllas spelglädjen och det delas ut en köprekommendation samt övrig bra feedback jag har tagit till mig av och åtgärdat. 

(Google Translate) "Ludde är en fin minispelssamling i skepnad av ett äventyrsspel som även riktar sig till en yngre publik. Tyvärr har spelet en del tekniska svagheter, som prestandan när spegling är aktiverad, de fasta, ibland krångliga kontrollerna, den svaga ljudbilden och spelvärlden. För en liten indiestudio är spelet fortfarande ganska gediget och så fort spelet är tillgängligt för under 10 euro kan du ta tag i det utan att tveka."

Det är synd att han väger in prestandaproblem i slutklämmen bara eftersom han baserar det på en valfri inställning (vattenreflektioner) vars standardläge är avslaget, men jag har sedan dess plockat bort den inställningen och åtgärdat de krånliga kontrollerna när åker skidor med mus och tangentbord.

El Cartel Del Gaming

Den mest komiska recensionen är annars från den italienska sajten El Cartel Del Gaming. Det finns absolut ingenting som tyder på att de har spelat spelet, det mest troliga är att de har matat in tillgänglig information från Steam-sidan och bett Chat GPT skriva en recension.

(Google Translate) "Spelet har ett imponerande urval av platser att utforska, var och en med sin egen unika charm och distinkta detaljer. Från vidsträckta snötäckta vidder till pittoreska bergsbyar, varje område inbjuder till ett nytt äventyr."

Det finns en skidstuga, men att påstå att det finns "pittoreska bergsbyar" är att ta i tycker till och med jag. Trots det blir de olika betygsstjärnorna någorlunda rättvisa.

"Skaparna har erkänt vissa problem, såsom förlusten av sparad data och behovet av förbättringar baserat på användarfeedback."

Känns väl lite orättvist att ta upp foruminlägg från beta-testningsperioden? Givetvis dras spelet med problem under denna period, det är därför man har beta-testning.

Än finns hopp och potential

Läget kändes hopplöst, men så gick jag in på Twitch och upptäckte av en slump att en streamer spelade spelet. Det var EmotionalSupportOtter, en streamer fokuserad på indiespel. Vid tillfället jag hoppade in hade han redan spelat spelet i tre timmar och både han och chatten hade varit skeptiska till en början, men blivit allt mer imponerade längs med vägen.

"legit this game has so much stuff going on it's really impressive. at first we're like 'ok so what is this' and then suddenly 'actually it's LITERALLY EVERYTHING'"

Ott borks? Will we be a good or bad pubby? | !qotd - Twitch

För omväxlingens skull är det kul med en streamer som går in för upplevelsen, ger det en ordentlig chans och faktiskt har som ambition att spela igenom det. Det är omöjligt att ge en rättvis bild av ett spel på 20 minuter, för det är ungefär den tiden andra streamers har spenderat med det. Ofta bränner de igenom åtminstone fem spel på en sändning.

Det finns några Youtubers som har spelat spelet i åtminstone en timme, däribland "Lemon", som jag tror är en polsk kvinna. Inte mindre än 4 timmar spelade hon, men problemet var att hon slog av djurens päls från grafikinställningarna, vilket gör att de ser förjävliga ut. Nog för att karaktärsmodellerna inte är de bästa till att börja med, men nu ser de ut att vara hämtade från en skräckfilm. Ännu en läxa för mig, att inte inkludera inställningar som jag inte vill att folk ska använda. Tanken med inställningen var att spelet skulle kunna flyta bra även på sämre datorer, men det var nog inte rätt väg att gå.

Framtiden för Ludde

Jag tror fortfarande att Ludde kan hitta sin målgrupp och få ett mindre kultfölje. Jag kommer att fortsätta att förbättre spelet och att nå konsoler är slutmålet. Jag tror jag gjorde en miss vid prissättningen. 11,59€ är dess baspris, och 6,95€ nu under lanseringsrean som slutar om ett par timmar, vilket jag egentligen tycker är ytterst rimligt i jämförelse med andra indietitlar med mindre innehåll, men jag behöver gå ännu lägre. Så fort jag får möjlighet kommer jag att sänka priset (tror man kan ändra priser först efter 30 dagar), kanske till 8€ som baspris och ännu lägre under reor. 8€ var det pris jag hade tänkt mig från början, men på grund av inflationen bestämde jag mig för att höja det.

Att tjäna pengar på spelet är egentligen ganska irrelevant för mig, jag vill bara hitta en liten målgrupp som spelar det och tycker att det är kul. Att spelet skulle vara en enorm förlustaffär för min privatekonomi var beräknat redan sedan början, målet var att uppfylla min barndomsdröm om att utveckla ett storskaligt tv-spel och om jag lyckas få ut spelet till åtminstone en konsol är det målet uppnått. Steam Deck räknas nästan dock.

Save 40% on Ludde on Steam (steampowered.com)

I dag inleds Steam Next Fest, ett onlineevent där utvecklare får chansen att visa upp sina kommande spel. Efter två års utveckling är releasen av mitt spel bara någon månad bort och därför passar det bra för mig att vara med.

Således har du chansen att provspela demot av Ludde som ligger ute redan nu. Jag kommer även att liveströmma vid ett par tillfällen under veckan.

Demot hittar du här (Windows och Steam Deck):

Ludde på Steam (steampowered.com)

Jag själv föredrar att spela med handkontroll så det har utvecklats med det i fokus, men det ska gå lika bra att spela med mus och tangentbord. Återkom gärna med feedback, inte minst gällande prestandan, om det flyter bra på din maskin eller inte, eller om det finns spelmässiga brister du tycker är otydliga.

Det var 18 år sedan jag sist vann något i Gamereactors julkalender. Jag vann då Rome Total War, men blev otacksamt nog lite besviken eftersom jag hellre ville ha Ratchet & Clank 3 som utlottades samma dag. Men så här i efterhand är jag väldigt glad att jag fick chansen att upptäcka Total War-serien, vilket jag aldrig hade gjort annars, som den inbitna konsolspelare jag är. Ratchet & Clank 3 har jag spelat igenom senare i vilket fall.

Nu är det dags igen. I går damp det nämligen oväntat in ett mejl i inkorgen från självaste Petter Hegevall som berättade att jag hade vunnit Ghostbusters: Spirits Unleashed - Collector's Edition. Kruxet denna gång är att spelet är ett renodlat multiplayer-spel och jag är en inbiten ensamspelare, men förhoppningsvis kan jag bli positivt överraskad även denna gång.

Det lönar sig att delta i tävlingar. Under många år orkade jag inte eller glömde bort att delta i jultävlingarna, annars hade jag säkert vunnit igen tidigare, men jag har även vunnit i andra tävlingar på andra sajter. Till exempel hade Ubisoft Nordic en tävling för en massa år sedan där jag vann Assassin's Creed 2 Collector's Edition till Xbox 360. Jag hade då inte ens ett Xbox, men de hundralapparna jag kunde kränga det för kom väl till pass som den universitetsstudent jag var då.

Har du vunnit något någon gång?

Alternativ titel skulle kunna vara "10 tecken på att man har passerat 30" för jag är inte lastgammal än, men jag passerade 30 för några år sedan och har sedan dess märkt av att jag är på väg att bli gubbe. Skillnaden mellan att vara 29 och 30 år är helt enorm och här listar jag några av dessa förändringar.

Tiden går fortare<br />
Det är lätt att hamna i inrutade mönster där varje dag är den andra lik. En vecka, en månad och ett år kan passera innan man vet ordet av. Jag kan inte fatta att 2018 var för snart fem år sedan, det känns som i går. Var tog de åren vägen? Att Playstation 3 är mer än 16 år gammal är också svårt att ta in.

Den främsta orsaken till det är att för varje år som går blir ett år en mindre andel av ens liv. Är man själv tio år gammal så är fem år hälften av ens liv, nu är fem år knappt 15% av mitt liv.

Tappar håret<br />
Att bli tunnhårig är verkligen en mardröm för mig, jag skulle inte passa alls i det, men lyckligtvis har jag inte blivit det än. Vad som däremot är minst sagt skrämmande är att jag nästan i realtid kan se hur hårfästet kryper allt högre upp. Fruktansvärt. Det är det värsta med att vara man och bli äldre.

Lättare att lägga på sig vikt<br />
Under hela 20-årsåldern kunde jag äta bananpizza till både lunch och middag samt kombinera det med litervis med Coca-Cola och chokladbollar som efterrätt utan att knappt lägga på mig ett gram. Gör jag samma sak nu så märks det när jag ställer mig på vågen och jag gick omedelbart upp en klädstorlek efter att jag fyllde 30. Det är inte så att jag behöver gå med i Viktväktarna, men jag måste tänka lite mer på vad jag äter och dricker och hur mycket.

Nyser högt<br />
Jag minns hur skrämd jag blev som liten varje gång som min mor nös, att jag hoppade till ordentligt eftersom nysningarna var så plötsliga och högljudda. Nu börjar jag själv närma mig samma decibelnivåer när jag nyser. Jag hörde i en podd att man börjar nysa högt efter att man har blivit förälder, men det kan jag avfärda. Det har mer specifikt med ålder att göra.

Att ramla och slå sig gör bra mycket mer ont<br />
Att det är mycket värre att ramla och slå sig numera får jag erfara i detta nu. När jag cyklade hem från gymmet i går så sladdade jag till på den isiga vägen och ramlade för första gången på många år. Jag hann förbereda mig på själva smällen som jag inte tyckte var så illa, utan jag var direkt uppe på benen igen. Dock hade jag fruktansvärt ont i hela överkroppen under hela gårdagskvällen och känner mig fortfarande alldeles mörbultad. För några år sedan hade det gått över på någon timme.

Svårare att ta till sig nya intryck<br />
Det blir allt svårare att till sig ny musik, utan jag tycker fortfarande att samma typ av musik som jag lyssnade på för 15 år sedan är bäst. Favoritbandet är detsamma. Jag kan se nya filmer, men jag går hellre tillbaka och ser om mina favoriter som ändå aldrig kommer att överträffas. Fotbolls-VM var väldigt kul att titta på, men kan aldrig lika speciellt som VM 2002 var för mig.

Jag experimenterar inte med klädstilar, utan klär mig på samma sätt som för drygt tio år sedan - rutig skjorta och chinos. Anledningen till att ungdomar på riktigt gamla foton ser tantiga eller gubbiga ut är för att de fortsatte att köra med samma klädstil upp i åldrarna, vilket gör att vi i dag förknippar dessa kläder med åldringar. När de växte upp var däremot den klädstilen modern och hipp. "Gubbkeps" var något endast småpojkar hade på sig från början, men dessa pojkar fortsatta att bära dessa när de växte upp och blev gamla, vilket är varför vi i dag uppfattar det som gubbigt.

Ingen koll på vad som är hippt bland dagens kids<br />
"What the hell is TikTok?" sjunger Bowling for Soup i ett alster som släpptes för ett år sedan. Jag känner mycket igen mig i den låten, även om jag är yngre än dem.

Alla dessa nya sociala mediekanaler som poppar upp har man absolut noll koll på, utan jag hänger kvar bland boomers på Facebook. För att marknadsföra mitt kommande tv-spel har jag dock tvingats att vidga mina vyer och ge mig ut bland alla dessa kanaler. Det var ett stort steg för mig att bara skapa Instagram och Reddit var ganska kul att upptäcka. Jag kan förstå TikToks popularitet, men det är uppenbart att målgruppen främst är barn och det känns helt enkelt tryggare att hänga där jag alltid har hängt, det vill säga här på Gamereactor där jag skapade mitt konto för snart 19 år sedan.

Kultur är mer anpassad för min generation<br />
Min generation har blivit äldre och dominerar delar av kulturutbudet. Filmer och spel skapas ofta av människor i min ålder och jag kan oftare relatera till de som figurerar i tv-studior eftersom de har haft liknande uppväxt som mig, till skillnad från gubbarna som satt där när jag var yngre.

Äldre och visare<br />
Det är synd att man bara lever en gång, för att man blir visare och mer livserfaren med åldern stämmer till stora delar, även om man blir mer inskränkt också. En del av charmen med livet är dock att det tar slut och att det finns nya generationer som väntar på att ta över med nya synsätt utifrån vad som har format dem. Ibland känns det som att vår vackra land är på väg att förvandlas till ett dårhus, men det verkar cykliskt och någorlunda självreglerande. När dårskapet går för långt kommer det alltid en motreaktion, inte minst i tuffare tider.

Inser att livet har ett slut<br />
Just att livet kommer att ta slut så småningom är en insikt man tvingas möta. I 20-årsåldern känns det som att livet kommer att vara för evigt och man kommer att ha tid med precis allt man vill göra, men så fort man har passerat 30 så börjar man inse att tiden börjar rinna ifrån en och att det finns ett slut. Det gäller att ta till vara på tiden som man har och i flera avseenden känns det som att jag ligger efter när jag jämför med andra i min åldersgrupp sett till vad man bör hinna med, i andra avseenden ligger jag före. Allt som allt är jag ganska nöjd och jag har gott om tid kvar, men den blir allt knappare.

—

Känner du igen dig? Fyll på med egna erfarenheter och tecken!